Docstoc

Abstracts - engelsk version 2007-05-27

Document Sample
Abstracts - engelsk version 2007-05-27 Powered By Docstoc
					                                   Scientific Program

              Abstracts are listed according to the following principles:

                  I.       Plenary lectures. Room B              Nr 1–3
                  II.      Thursday morning. Room B              Nr 4–8
                  III.     Thursday morning. Room C              Nr 9–14
                  IV.      Thursday morning. Room D              Nr 15–20
                  V.       Thursday afternoon. Room B            Nr 21–24
                  VI.      Thursday afternoon. Room C            Nr 26–28
                  VII.     Thursday afternoon. Room D            Nr 29–32
                  VIII.    Friday. Room B                        Nr 33–40
                  IX.      Friday. Room C                        Nr 41–45
                  X.       Friday. Room D                        Nr 46–53


                           Plenary Lectures – all in room B

09:15–10:15      Thursday, June 14 – Plenary Lecture
               1 Norrlandsundersökningen 1929 – 1931. Ett                      Kjell Asplund
                 socialmedicinskt storverk                                     & Nils
                                                                               Bäckman

1. NORRLANDSUNDERSÖKNINGEN 1929 – 1931. ETT SOCIALMEDICINSKT
STORVERK

Kjell Asplund, Socialstyrelsen, 10630 Stockholm
E-mail: Kjell.asplund@socialstyrelsen.se
Nils Bäckman, Öbackavägen 22, 903 33 Umeå
E-mail: Mormor.backman@home.se

Det var flera lyckliga omständigheter som möjliggjorde förverkligandet av
Norrlandsundersökningen. Den första och sannolikt viktigaste var tillkomsten av en
medicinavdelning på Umeå lasarett i mitten av 20-talet och att dess förste överläkare blev
Martin Odin. Den andra lyckliga omständigheten var att frågan om kost och hälsa i Norrland
var föremål för stor uppmärksamhet. Provinsialläkarna i norra Sverige hade rapporterat om
undermåliga bostäder, bristfällig spädbarnshälsovård och ensidig kost. Detta hade lett till hög
spädbarnsdödlighet, stark utbredning av tuberkulos, engelska sjukan, talrikt förekommande
rubbningar i matsmältningsorganen, blodbrist samt riklig förekomst av tandröta.
   Odins hypotes var att magtarmsymtomen berodde på bristande saltsyraproduktion i
magsäcken (achyli). En annan konsekvens av den järn- och proteinfattiga kosten var att
blodbrist var vanligt. Vid Medicinal-styrelsens inspektion av Umeå lasarett 1928
aktualiserade Odin behovet av en befolkningsundersökning för att öka kunskaperna om
sambandet mellan bristfällig kost och ohälsa. Odin samarbetade med tandläkaren Gösta
Westin, som sedermera skulle bli professor och rektor för Tandläkarhögskolan i Stockholm
och under decennier den ledande personen i den svenska tandläkarvärlden. Westin skulle
komma att spelade en avgörande roll för tillkomsten av tandläkarutbildningen i Umeå,
grundstenen till det blivande universitet.
   Norrlandsundersökningens övergripande slutsats var den mjöl/mjölkkost som en stor del av
landsbygdsbefolkningen hade behövde förändras till blandkost. Åtgärder behövde också
vidtas inom många områden och i rapporten anges att bostäderna behövde förbättras, att
barnhälsovård, skolhälsovård och skol- och folktandvård borde byggas upp samt
trädgårdsskötsel utvecklas med hänsyn till förhållandena i övre Norrland för att tillgången på
grönsaker skulle bli bättre.
   Norrlandsundersökningens resultat visar hur snabba förändringar tandhälsa och
sjukdomspanorama genomgått de senaste 75 åren, samtidigt som folkkosten ändrats radikalt.
Odin och hans medarbetare rapporterar att hjärtkärlsjukdomar, fettsot och alkoholism
knappast alls förekom i norra Sverige omkring 1930. När dödligheten i hjärtinfarkt ett
halvsekel senare nådde sin topp i norra Sverige, låg den mycket
   högt också i internationella jämförelser. Därefter har den sjunkit kraftigt. Förloppet kan
liknas vid en långdragen epidemi (s k epidemiologisk transition).
   Totalt undersöktes 17 400 väster- och norrbottningar av läkare och 4 400 av tandläkare.
Undersökningen var så unik att dåvarande generaldirektören för Kungl. Medicinalstyrelsen
Nils Hellström skriver i rapporten ”Vid planläggningen av den nu slutförda undersökningen,
funnos icke såvitt styrelsen hade sig bekant några förebilder och sålunda inga tidigare
erfarenheter att bygga på”. Med sitt populationsperspektiv blev Norrlandsundersökningen i
mycket en föregångare till dagens stora befolkningsundersökningar.
Key words: Tandvård, norrlandsundersökningen. Umeå universitet




13:30–14:00        Thursday, June 14 – Plenary Lecture
               2 Waldenström, en läkarsläkt från Norrland              Anders Waldenström

2. WALDENSTRÖM, EN LÄKARSLÄKT FRÅN NORRLAND

Anders Waldenström, Hjärtcentrum, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå
e-mail: Anders.waldenstrom@medicin.umu.se

Det kan alltid diskuteras varifrån en släkt kommer, om man inte börjar med Adam och Eva.
Man kan dock på ganska goda grunder påstå att den waldenströmska läkarsläkten kommer
från Norrland, enkannerligen från Luleå. Den förste läkaren var Erik Magnus Waldenström.
Han utbildades dock vid landets sydligaste läroanstalt och disputerade där innan han tillträdde
en tjänst som provinsialläkare i Luleå, med större delen av övre Norrland som
upptagningsområde. Det berättas om de veckolånga resor han under stora umbäranden kunde
företa sig för att besöka de sjuka inom distriktet. Han fick många barn av vilka två bröder blev
ssk namnkunniga. De kamperade ihop under studietiden i Upsala. Den ene hette Paul Petter,
blev präst och grundade Missionsförbundet. Den andre hette Johan Anton och läste medicin
och blev så småningom professor i kirurgi vid Upsala universitet. Han var en av de första som
i modern tid öppnade buken på en patient. Han fick appendicitsymtom, försökte förmå sin
underläkare att operera honom. Denna vågade ej, vilket resulterade i patientens död, på själva
professorsinstallationsdagen. Dock efterlämnade han änka och två barn som båda blev läkare.
Johan Anton jr blev så småningom en betydelsefull kirurg och chef på kirurgen i Falun. Den
andre hette Henning (min farfar) och blev så småningom professor i ortopedi i Stockholm. På
den tiden gällde mycket av ortopedin operation av barn med suppurerande skelettTBC. Han
visade att denna kroniska infektion kunde leda till amyloidos i levern och ffa att den kunde gå
i regress vid adekvat behandling. Han upptäckte också coxa plana, men avlägset som Sverige
var kom andra även att förknippas med denna sjukdom och heter i litteraturen Calvè Pertes
Waldenström. Den mest framgångsrika av alla i släkten hittills beträffande läkaryrket och som
forskare är dock dennes son Jan, född 1906. Han läste medicin i Uppsala, kom tidigt att
intressera sig för metabolism och biokemi. Genom kontakt med dåvarande
lasarettsöverläkaren i Boden, Artur Engel, sedermera generaldirektör i medicinalstyrelsen,
fick han överta ett kliniskt material av patienter med porfyri. Han utredde den metaboliska
defekten, kartlade släktena och grundlade synen på behandling. JW kom också att beskriva ett
par patienter från norra Uppland med mycket hög sänka. Han kunde visa att det berodde på en
sjukdom där lymfocyterna producerade ett makroglobulin. Detta blev incitament till en lång
rad arbeten om blodäggvita. Han gjorde tidigt stora epidemiologiska studier om järnbrist i
Uppland och efter flytt till Malmö hittade han ett par patienter som hade carcinoidtumör och
dessutom hjärtengagemang och så var det syndromet myntat. Han kom därmed att intressera
sig för vad för ämne som kunde tänkas ligga bakom syndromet. Detta ledde till att han senare
skrev en bok om paraneoplasier. Undertecknad är son till JW och pryade hos honom redan
som barn då jag fick gå rond redan i tioårsåldern tillsammans med “gamla gubbar“ som hade
kostym med väst under vita rocken. Som 12-åring stod jag med på mitralklaffoperation, ledd
av prof. Helge Wulff i Malmö. Inte så konstigt kanske att yrket gick i arv till min generation.
Jag har en bror och en halvbror som är läkare men därmed är den direkt nedstigande linjen
slut även om andra i nästa generation i släkten tagit vid. Varför har ett yrke nedärvts så
dominant, ja det kan väl bara vara omgivningens inflytande på genomet!
Key-words:



09:00–10:00         Friday, June 15 – Linné Lecture
               3    Linnés barndom och hans senare vetenskapliga               Bengt
                    testamente                                                 Lindskog

3. LINNÉS BARNDOM OCH HANS SENARE VETENSKAPLIGA TESTAMENTE

Bengt I Lindskog, Lärkvägen 114, S-245 62 Hjärup, Lund Avd. för med. hist. Med. Fak.
Universitetet, 221 00 LUND
E-mail: b.li.29@spray.se

Carl Linnaeus (1707–1778) föddes som prästson i Småland. Han kallas här genomgående för
Linné. Skolresultaten var skrala tills han mötte sin mentor - läkaren och läraren Johan
Rothman, som i honom inplanterade mycket, som skulle slå ut i full blom längre fram.
Rothmans stora positiva insats framhäves kraftigt. Efter ett år som student i Lund flyttade
Linné till Uppsala, där han fick lära sig medicin på egen hand. Senare blev han professor i
teoretisk medicin i Uppsala.
   Den åldrade Linné skrev Clavis medicinae duplex (MEDICINENS DUBBLA NYCKEL) 1766,
Den skriften har missaktats på flera håll av forskningen. Själv ansåg Linné den som sitt
vetenskapliga testamente. Med Clavis vill han skapa en ny grundval för medicinen att stå på.
Nu har Clavis för första gången blivit föremål för en djupanalys i ett tvärvetenskapligt
samarbete mellan lärdomshistorikern Gunnar Broberg, latinprofessorn Birger Berg,
botanikern Bengt Jonsell och medicinhistorikern Bengt Lindskog.
  En bok om detta planeras bli publicerad våren 2007.
  Studiens resultat sammanfattas så här:
1. Den unga och den gamle Linné förenas. Den gamle professorn har ofta den unge
studentens världsbild.
2. Likheter mellan Clavis och Systema naturae. Clavis vill vara en förbindelse mellan
medicinens teori och praktik. Den är en innovation i likhet med Systema naturae.
 3. En medicinsk utopi. Medicinen som vetenskap ska komma i nytt ljus. Därför måste vissa
villkor upppfyllas.
4. Mellan epokerna. Clavis är ett försök att komma ur den mekanistiska medicinens
tvångströja.
5. Clavis som nyckel till Linnés tänkande och person. Forskningen om Clavis är inte
omfattande. Otto Hjelt (1907), ser Clavis som en början till en farmakodynamisk teori och vill
göra en hjälte av Linné.
   Sten Lindroth (1965-66) omvärderar Linné åt motsatta hållet. De sista trettio åren har föga
eller intet sagts. Erik Landell kallar 2003 sin bok Läkaren Linné. Medicinens dubbla nyckel,
men går aldrig in på Clavis. Clavis är en visionär skrift präglad av sin tid. En grundlig läsare
får inblick i Linnés sinnliga personlighet.
Key-words: Linné – Rothman – Clavis medicinae duplex
               Parallell sessions – Thursday before lunch, June 14
                   Room B Influensa
                   Room C Medical market                Nosology
                   Room D Psychiatry                    Dentistry

10:35–12:30         HISTORY OF INFLUENSA –– ROOM B                               Per Axelsson
20 min         4    Reactions in the Swedish medical profession following        Fredrik Elgh
                    the Russian flu pandemic of 1889–1890
20 min         5    Social factors and mortality from the Russian influenza      Svenn-Erik
                    of 1889–90 in Sweden                                         Mamelund
20 min         6    Pandemic influenza in a time of transition: The Russian      Elisabeth Eng-
                    flu in Sweden 1889–1890 through the eyes of local            berg
                    medical officers
20 min         7    The impact of pandemic influenza on epidemic control         Helena Palm-
                    in Sweden during the 20th century                            gren
20 min         8    Influenza and folklore                                       Asbjörg Wes-
                                                                                 tum

4. REACTIONS IN THE SWEDISH MEDICAL PROFESSION FOLLOWING THE
RUSSIAN FLU PANDEMIC OF 1889–1890

Fredrik Elgh, Department of medical biosciences and Centre for population studies, Umeå
university, 901 85 Umeå
E-mail: fredrik.elgh@medbio.umu.se

The Russian flu of 1889–90 is the first example of an influenza pandemic that has been well
characterized and, at least in part, thoroughly discussed within the medical community. This
pandemic ended a four decade long inter-pandemic period and therefore both physicians and
the public were not familiar with this type of globally spreading disease. The origins of the
pandemic are obscure but the initial reports (May 1889, Uzbekistan) of the pandemic were
from Russia, hence its name. It reached Sweden in late November 1889 and swept through the
country during the following months, mainly following the major transport routes, especially
the railways. The morbidity was described to be between 50 and 60% with an increase in mor-
tality during the actual pandemic weeks of 250% of the average.
   There was a rapid discussion and response from the Swedish Society of Medicine, the cen-
tral body for physicians. The scientific interest regarding infectious diseases and their origin
was high in this period, due to the discoveries of bacteria of Koch, Pasteur and others re-
cently. An epidemiological survey to all province physicians was undertaken and published
within a year from the start of the outbreak.
    The paper will discuss the reactions of the Swedish physicians as seen in scientific papers
at the time and compared with the international litterature. The view of the pandemic at cen-
tral level in the National Board of Health and the Swedish Society of Medicine will be dis-
cussed as well as the reactions at the local level as discussed in the annual reports of the prov-
ince physicians.
Key-words: Influenza, Russian flu, Sweden, medical profession
5. SOCIAL FACTORS AND MORTALITY FROM THE RUSSIAN INFLUENZA OF
1889-90 IN SWEDEN

Svenn-Erik Mamelund, Fredrik Elgh & Elisabeth Engberg
Svenn-Erik Mamelund, Department of Economics, University of Oslo, Norway
E-mail: sem@econ.uio.no

The majority of historical as well as modern accounts of influenza have favored the view that
mortality from epidemics or pandemics of this disease is class neutral. Nevertheless, several
studies of relatively recent influenza epidemics have shown that there indeed are clear differ-
ences in mortality by different indices of socioeconomic status. Moreover, the socioeconomic
differences in mortality from influenza and pneumonia found in these studies were among the
greatest compared to most other cause of death. Even fewer historical studies have been spe-
cifically directed towards explaining the social profile of these two causes of death. By using
multivariate event-history techniques and unique individual-level data from the Demographic
data base at the Umeå University, in this paper we will for the very first time document
whether the mortality from the 1889–90-pandemic in Sweden was neutral or not with respect
to socioeconomic indices (occupation-based social class and level of literacy) net of con-
founders like age, sex, marital status, parental and family status, housing status and place of
residence. We believe that we will find clear socioeconomic differentials in mortality also
from this pandemic. This is based on the assumption that the poor have more pre-existing
diseases (e.g. TB) and poorer disease history compared to the more well-to-do; Both of these
factors are known to be associated with higher risks of dying from pneumonia following a
severe case of influenza. Furthermore, the highly literate is assumed to have lower mortality
than those who reads poorly because of earlier (self) diagnosis and longer bed rest and nurs-
ing. Level of literacy may be an important determinant in health knowledge, for example the
importance of going to bed as early as possible after onset of symptoms and staying in bed as
long as possible to avoid the bacterial complications. The results from this paper will probably
be of international relevance as not many countries have similar data available for the end of
the 19th century.
Key-words: Sweden, influenza, Russian influenza, pandemic, mortality, social factors


6. PANDEMIC INFLUENZA IN A TIME OF TRANSITION: THE RUSSIAN FLU IN
SWEDEN 1889-1890 THROUGH THE EYES OF LOCAL MEDICAL OFFICERS

Elisabeth Engberg, Centre for Population Studies, Umeå University, SE-901 87 Umeå,
Sweden
E-mail: elisabeth.engberg@ddb.umu.se

The Russian influenza 1889-90 is usually characterized as the first modern influenza pan-
demic. Without doubt it appeared in a society that was on the verge towards modernity. At the
time of the rapid outbreak in the late nineteenth-century the world had experienced, or was in
the middle of, a large-scale socio-economic and demographic transformation. Following in-
dustrialization and population increase more people than at any time before lived in crowded
cities and new means of communication facilitated travel and trade over large distances. Re-
cent scientific discoveries had increased the knowledge within the area of epidemiology and
microbiology and contagion was a concept that by the end of the nineteenth century was bet-
ter understood than ever before. Yet, it is evident that this also was a time of transition. In
Sweden a large part of the population still pursued a traditional way of life in the countryside,
far away from crowded cities, large-scale industrialisation and scientific progress. On the lo-
cal level medical officers still struggled to incorporate new ideas about bacteria and contagion
into miasmatic beliefs. This paper discusses the Russian influenza in Sweden as it is observed
and articulated in annual official reports from local medical officers to the National Board of
Health 1889-1890. It will be asked how the rampant disease was perceived on the local level
and how the epidemic outbreak was met by local physicians, people and society in rural as
well as urban areas in Sweden. Can the Russian flu actually be regarded as a modern epidemic
in the sense that society‟s response was characterized by modern ideas – or was it rather met
with the ambiguity between old practices and new ideas that distinguishes a society in transi-
tion?
Key-words: Influenza, Russian flu, Sweden, medical officers


7. THE IMPACT OF PANDEMIC INFLUENZA ON EPIDEMIC CONTROL IN
SWEDEN DURING THE 2000th CENTURY

Helena Palmgren, Dept of Infectious Diseases, University Hospital of Northern Sweden,
901 85 Umeå
E-mail: helena.palmgren@infdis.umu.se

Sweden has a history of well developed control of the medical institutions. The report system
of epidemics is considered one of the best in the world and has a history that goes back to the
late 18th century.
   We have studied the development of epidemic control and epidemic planning in Sweden
from the mid 1900th century to present time with special focus on how the influenza pandem-
ics of 1889–1890 “Russian cold”, 1918–1920 “Spanish flu”, 1957–58 “Asian flu” and 1968–
70 “Hong-Kong flu” have effected the decision making both nationally and locally in the
county of Västerbotten. We discuss the present day pandemic influenza planning in the his-
torical context with relation to the new threat of the bird flu.
Key-words: Sweden, influenza, pandemics, Västerbotten, epidemic planning


8. INFLUENZA AND FOLKLORE

Asbjörg Westum, DAUM, Länsmansvägen 5, SE-904 20 Umeå
E-mail: Asbjorg.Westum@sofi.se

The aim of this study is to show how a folk notion of epidemics is reflected in dialectal and
folkloristic material concerning the influenza pandemics of 1889-90 and 1918-20, i.e. the out-
breaks of Russian influenza and Spanish flu. In this connection it seems essential to incorpo-
rate a discussion concerning the folk concept of contagion.
   The study is based on written records and recordings from the collections in Swedish dia-
lect and folklore archives.
    Conceptions of reality vary between different cultures and different periods. Consequently
it is important to consider culture-specific conceptions of illness, since they generate culture-
specific mental images of reality, images which in turn will influence our way of dealing with
illnesses and diseases, such as influenza. Our mental images will also influence the way we
categorize and structure categories of illness and disease.
   According to traditional Nordic folk medicine illness was caused by supernatural beings,
by evil eye or evil tongue, or by the dead; all these were believed to possess certain qualities
that made them capable of doing harm. It was necessary to know the correct reason to find the
right cure. There is reason to suspect that these old beliefs in some respect yielded to a more
scientific view on disease in the beginning of the 20th century. The intriguing question here is
what happened at the point of intersection between the old folk views on illness and the new
scientific views.
Key-words: Influenza, Sweden, Nordic folk medicine, folklore
10:35–11:35          THE MEDICAL MARKETPLACE –– ROOM C                           Peter Sköld
20 min          9    A country doctor. Dr Ellmin meets the people of Här-        Sören Edvins-
                     jedalen in the middle of the 19th century                   son
20 min          10 Iscensättning av läkekonster i det svenska                    Motzi Eklöf
                   folkhemmet: Läkare och kvacksalvare i folklig kultur
                   decennierna kring 1900-talets mitt
20 min          11 Vilnius Maternity Institute                                   Vitalija Miezu-
                                                                                 taviciute

9. A COUNTRY DOCTOR. Dr ELLMIN MEETS THE PEOPLE OF HÄRJEDALEN
IN THE MIDDLE OF THE 19th CENTURY

Sören Edvinsson, Centre for Population Studies, Umeå University
E-mail: Soren.Edvinsson@ddb.umu.se

This presentation deals with the provision of physicians in remote areas in Sweden. In particu-
lar it discusses the obligations of the appointed district medical officers (provinsialläkare),
their role in the local community, their daily practice and how these physicians perceived the
health conditions in their districts. Apart from a general description of the regulations on
health care and the establishment of the state employed physicians in order to provide all parts
of Sweden with medical expertise, the daily practice and the conditions they faced are de-
scribed from the example of the district medical officer Johan Ellmin in Vemdalen, Härjeda-
len. Through his activities, several aspects of the special role of physicians in the construction
of a professional medical net in Sweden are highlighted.
    The presentation further discusses some special prerequisites of Swedish medical care.
19th century Sweden was a sparsely populated country with few larger cities. The market for
physicians was thus unfavourable. Sweden therefore had very low coverage of physicians in
international comparison. The Swedish health care system was characterised by the special
connection between the state and the medical profession. The state authorities took the main
responsibility in order to provide the whole Swedish population with medical expertise. The
majority of the physicians were state employed, while private practitioners were few and
mainly located to the larger towns and cities. The district medical officers had responsibility
of different aspects of health care in their districts as a part of their public function. But in
order to make a living, they also had to provide care for fee for the population in their dis-
tricts. They were therefore restricted to the local market for their daily living, something that
could create difficulties in sparsely populated districts. The position as district medical officer
can accordingly be seen as a mix of free entrepreneurship and state employment.
   Many physicians forwarded new thoughts about society and were reformers in their profes-
sional role and in the local public arena. This was certainly the case of Johan Ellmin who had
close contacts with radical groups in Stockholm during the 1840‟s. His radicalism was how-
ever of a religious, idealistic sort. His appointment as district medical officer in Vemdalen (if
this was a deportation or not can be discussed) put him in a troublesome situation. The often
difficult every day life, own health problems and the encounters with a population different in
background and thoughts and seemingly suspicious about the newcomer made life difficult
for the idealistic doctor.
Key-words: District medical officers, remote areas, Härjedalen, 19th century, medical prac-
tice, professional role
10. ISCENSÄTTNING AV LÄKEKONSTER I DET SVENSKA FOLKHEMMET:
LÄKARE OCH KVACKSALVARE I FOLKLIG KULTUR DECENNIERNA KRING
1900-TALETS MITT

Motzi Eklöf, Tema Hälsa och samhälle, IHS, Campus HU, Linköpings Universitet, 581 83
Linköping
E-mail: motzi.eklof@ihs.liu.se

Vad avgränsar och utmärker en äkta och legitim läkare till skillnad från en falsk? Ramarna för
läkarens yrke har angetts såväl genom behörighetslagstiftning och andra formella regelverk,
som genom etiska regler formulerade av läkarna själva. Problematiskt nog har det funnits
legitimerade läkare som inte uppfyllt den satta standarden, och personer som inte uppfyllt
något av de nämnda kriterierna har utgjort konkurrens till de akademiskt utbildade läkarna.
Hittills har främst bilden av den formellt korrekte läkaren på film, teater och i litteraturen
studerats. Trots vissa skuggsidor av läkarbilden under 1900-talet – galna vetenskapsmän,
förföriska figurer i vita rockar och auktoritära myndighetsutövare – kvarstår den
medicinhistoriskt etablerade bilden av läkaren som en stor auktoritet som åtnjutit högt
anseende. Frågan är om den bilden stämmer, och i så fall utifrån vilken synvinkel?
    På amatörteater, i s k pilsnerfilm, i skämtteckningar och arbetarlitteratur kan bilden av
både den formellt korrekte läkaren och dennes förhållande till mer folkliga behandlare
förmedlas på ett sätt som är avsett att tilltala en publik som inte själv tillhör de övre
samhällsskikten eller hälso- och sjukvårdens behöriga yrkesgrupper. I folklig kultur har
skildringar av den bedräglige, farlige, sunkige och löjeväckande kvacksalvaren som med
magiska åtbörder bokstavligen lurar skjortan av allmogen, även kompletterats med bilder av
den både kloke och duglige obehörige behandlaren som haft en förmåga att kommunicera
med och i ödmjukhet erbjuda sina medmänniskor hjälp – stundom även i svårbotade fall som
vitrockade läkare misslyckats med. En analys av dessa bilder av konkurrerande utövare av
läkekonst som förmedlats i folklig kultur kan – med hänsyn tagen till respektive genres särart
– bidra till ökad förståelse för styrkeförhållandena mellan olika aktörer på hälso- och
sjukvårdens område och modifiera beskrivningarna av den grad av auktoritet de åtnjutit bland
befolkningen.
    Här ska en studie av folklustspel presenteras, en genre med rötter i vad Michail Bachtin
kallat den ”folkliga skrattkulturen”. Materialet visar att manusförfattarna – med näsa för
igenkänningsfaktorer och oppositionslusta hos publiken – var medvetna om de egenskaper,
attribut och åtbörder som såväl kvacksalvare som läkare använder sig av sin verksamhet i
syfte att imponera på patienterna och bidra till den botande effekten. Och kriterierna för vad
som skiljer den äkte läkaren från den falske har här inte självklart med formell behörighet att
göra.
Key-words: Folklig kultur, folklustspel, läkare, läkekonst, kvacksalvare, föreställningar,
Sverige, 1930–55
11. VILNIUS MATERNITY INSTITUTE

Vitalija Miezutaviciute, Vilnius University Medical Faculty, Public health institute,
M.K.Ciurlionio street 21/27, LT- 03101, Vilnius, Lithuania
E-mail: vitalijamiezutav@one.lt

At the beginning of the 19th century, the establishment of charity institutions commenced in
Vilnius with a view to facilitate the social being of needy townspeople.
   In 1806, a Philanthropists society was set up with a view to nurse poor patients, to fight
vagabondage, to provide work for people, to nurse children and old people, etc. Upon arrival
in Vilnius in 1804, J.Frank got acquainted with the activity of this society and proposed to
take care of the pregnant and poor women in child-birth. He suggested an idea of setting up a
Maternity Institute and presented the following statute of this office:
   „The aim of the Maternity Institute is to help poor Vilnius women in child-birth at home.
The Maternity Institute (MI) is part of the Philanthropists society. The Institute consists of the
representatives of high society and townswomen. The Institute renders aid only to married
women and widows whose husbands died in the period of pregnancy. A woman in child-birth
must have a certificate of poverty and good behaviour signed by the parish sponsor of the
poor and the houseowner.
   A woman in birth has to outlive in Vilnius at least a year. Under equal all the other condi-
tions, the priority is given to mothers of many children and wives of daymen.Wives of ser-
vants have no rights to get a support: their masters have to take care of them. Each mother
taking services of the Benefactors society must allow to vaccinate her child.Medical aid to
women in birth is to be rendered by the best city midwives and nurses.Under serious cases,
the city obstetricians will consult.Every day the women under the care of MI will get 2
pounds of meat and 2 loaves of white bread for ten days including the delivery. The managers
of MI will discuss this matter with butchers and bakers. Fuel will be supplied by the institu-
tion.Each woman in birth will get a lavette (basket for baby) of 700 silver roubles value. In
order to become a member of MI, there must be written a guaranty to take care of at least one
woman a year.“
   The Maternity Institute was founded on November 7,1809.
Key-words: Maternity, child care, philanthropy
11:35–12:30            NOSOLOGY –– ROOM C
15–20 min        12 Att sätta namn på en sjukdom 1533 – 2007         Bengt Lindqvist
15–20 min        13 Dödsorsaker i dödböcker. Möjligheter och problem Solveig Fager-
                                                                     lund
15–20 min        14 Elskovssyge i medicinhistorien                   Charlotte Kaiser


12. ATT SÄTTA NAMN PÅ SJUKDOM 1533–2006

Bengt Lindqvist, Stugvägen 12, 903 55 Umeå, Sweden
E-mail: blindqvi@algonet.se

Sjukdomar har fått namn i alla tider och i alla tider och efter olika principer. Christian
Pedersen (Malmö 1533) baserade sin LEGEBOK FAAR FATTIGE OCH RIGE på
patienternas besvär. Tabellverket (1749) gav Sveriges präster 39 dödsorsaksdiagnoser att
välja emellan. Boissier (1763) och Linné (1763) publicerade sjukdomsregister på latin
baserade på patienternas besvär, läkarens fynd, och sällsynt, sjukdomens orsak; c:a 300
sjukdomar angavs. Vår första STATISTISKA KLASSIFICATION AV SJUKDOMAR,
SKADOR OCH DÖDSORSAKER kom 1951. Den upptog c:a 800 huvuddiagnoser med
nummer; därtill många underrubriker. Diagnoserna baserades på besvär, fynd, orsak, typ, men
även på personnamn, syndrom eller beteckning av oklart ursprung. KLASSIFICATION AV
SJUKDOMAR OCH HÄLSOPROBLEM (Socialstyrelsen 1997) upptar c:a 12 000
nummer…
Key-words: Name of disease


13. DÖDSORSAKER I DÖDBÖCKER, MÖJLIGHETER OCH PROBLEM.

Solveig Fagerlund, Landsarkivet i Lund Dalbyvägen
Privat: Karlsfältsvägen 603, 260 40 Viken
E-mail: Solveig.Fagerlund@landsarkivet-lund.ra.se

De svenska dödböckernas uppgifter om dödsorsaker har med framgång använts inom bland
annat demografisk forskning och forskning kring specifika sjukdomars historia. I mitt
anförande kommer jag att beröra de möjligheter, men också de problem, som följer med
digitaliseringen och internetpublicering av stora serier källmaterial.
   Vid Landsarkivet i Lund bedrivs sedan våren 2006 projektet Sydsveriges befolkning på
nätet, med stöd av Statens kulturråd. Syftet med projektet är att tillgängliggöra information i
kyrkoböcker under tidsperioden 1650-1895. Materialet täcker både stad och land i ett stort
antal socknar Skåne och Blekinge och har härigenom relevans långt utanför de registrerade
socknarnas gränser. Informationen tillgängliggörs steg för steg i DDSS, Demografisk Databas
Södra Sverige.
   För att underlätta sökningen i databasen sker en stavningsnormering av de viktigaste
uppgifterna. Vid normering av dödsorsaker har det även skett en översättning från latin till
svenska samt tolkningsförslag från äldre sjukdomsnamn till dagens terminologi.
Svårigheterna med en sådan normering, som måste bygga på någon typ av klassificering, har
tidigare uppmärksammats inom forskningen. Under de 250 år som materialet spänner över har
förändringar skett som gör att en direktöversättning svårligen låter sig göras. Utvecklingen
från en klassifikation utifrån sjukdomarnas symptom till en som bygger på patologiska
förändringar i kroppen gör att sjukdomsnamn kan tillkomma, försvinna eller få en annan
innebörd än tidigare. Förändringar i officiell nomenklatur, dialektala skillnader samt prästens
medicinska kunnande avspeglar sig också i materialet. Diagnosen dragsjuka kan exempelvis
beteckna både ergotism, epidemisk hjärnhinneinflammation samt kramp hos nyfödda.
Moderpassion ansågs framförallt vara en ickedödlig medel- och överklassjukdom, men i
DDSS framträder en annan bild. Med ovanstående exempel kommer jag att peka på dels
nödvändigheten i att sätta in dödsorsakerna i sitt kulturhistoriska sammanhang, dels på de
ökade möjligheter att göra detta en databas som DDSS ger. Inte minst är studiet av
dödsorsaker ett nödvändigt komplement till studiet av läkarrapporter. Om materialet är
lättillgängligt kan större poster användas för förstudier och överslagsberäkningar och mer tid
användas för att gå in i enskilda källor för att sätta in materialet i sitt kulturella sammanhang.
Därmed ökar också möjligheten för en ökad förståelse för såväl sjukdoms- som språkhistoria
Key-words: Databaser, dödsorsaker, nosologi, moderpassion, dragsjuka


14. ELSKOVSSYGE I MEDICINHISTORIEN

Charlotte Kaiser, Dr., Akazienweg 9, D-24161 Kiel-Altenholz
E-mail: charlotte.kaiser@kielnet.net

Elskovssygen udgør et bemærkelsesværdigt sygdomsfænomen i nosologien fra det 4. til det
19. århundrede e. Kr..
   De første skriftlige omtaler af elskovssygen findes allerede hos den græske lyriker Sappho
(600 f. Kr.) og oldtidens læger Hippokrates (400 f. Kr.), Erasistratos (300 f. Kr.) og Galenos
(200 e. Kr.).
   I de 1800 års vestlig medicin siden Galenos er det først og fremmest byzantinske og ara-
biske læger som Oreibasios, Paulos fra Ægina, Rhazes, Haly Abbas, Abulkasian, Avicenna,
såvel som Arnaldus fra Villenova og Bernhard fra Gordon, alle fra Middelhavsområdet, som
intensivt befatter sig med elskovssygen.
    Elskovssygen regnes blandt hovedets sygdomme, skønt den ifølge den hippokratiske hu-
moralpatologi er af somatisk oprindelse. I begyndelsen anses årsagen til denne lidelse for at
være kærlighed, slet og ret, i middelalderen derimod det umådeholdne, men forgæves begær
rettet imod kærlighedens genstand. I Renæssancen og Baroktiden inddeler man elskovssygen
under symptomatologiske aspekter i febris amatoria, melancholia amatoria, amor insanus,
delirium eroticum og furor eroticus. I Oplysningstiden, hvor der hersker en stærk trang til
systematisering, udformes erotomanien som et fast afgrænset aspekt af elskovssygen: en par-
tiel indbildning, hvorunder vel patienten forholder sig sygeligt over for elskovens genstand,
men ellers virker normal. I det 19. århundrede oplever elskovssygen et nyt højdepunkt, frem
for alt gennem Esquirol (1772–1840) og hans elever. Elskovssygen finder man nu imidlertid i
to forskellige nosologiske sygdomsområder: på den ene side blandt sindssygdommene og på
den anden side blandt kønsdriftens perversioner.
   Som behandlingsformer anvendes frem for alt samtaleterapi, afsky-terapi og afledningste-
rapi såvel som coitus, åreladning og indgivelse af bræk- og afføringsmidler. Uden behandling
ender elskovssygen som regel dødeligt.
  Elskovssygens hovedsymptom er og bliver den monomane beskæftigelse med kærlig-
hedens genstand, som medfører forsømmelse af alle pligter. Andre kendetegn er: gullig hud-
farve, indfaldne øjne, apati, spisevægring, søvnløshed og hang til selvmord, men også rastløs-
hed, ubehersket adfærd og raseriudbrud. Særlig bekymringsvækkende forekommer den els-
kovssyges svækkede dømmekraft, som ifølge den antikke lære om legemsvæskerne må
henføres til et overmål af sort galde og for den elskovssyge lader hans kærligheds genstand
fremstå, uden hensyn til virkeligheden, som skønnere og mere attråværdig end alt andet i
verden.
Key-words: Elskovssyge, medicinhistorie, nosologi, humoralpatologi, kærlighed, melan-
cholia, delirium eroticum, febris amatoria, erotomani, sindssygdomme
10:35–11:35         HISTORY OF PSYCHIATRY –– ROOM D                         Kenneth Ögren
20 min         15 Framveksten av en offentlig sinnssykeomsorg i de          Åshild Fause
                  to nordligste fylkene i Norge i perioden 1891 til ca
                  1940
20 min         16 The origins of Icelandic Psychiatry                       Ottar Gudmunds-
                                                                            son
20 min         17 The Gate – An Example of a Medico-Political Prac-         Morten Hammer-
                  tice in the Age of Psychiatry                             borg

15. FRAMVEKSTEN AV EN OFFENTLIG SINNSSYKEOMSORG I DE TO
NORDLIGSTE FYLKENE I NORGE I PERIODEN 1891 TIL CA 1940

Åshild Fause, Avdeling for helsefag, Høgskolen i Tromsø, 9293 Tromsø, Norge
E-mail: Ashild.fause@hitos.no

Presentasjonen er basert på mitt ph.d-prosjekt om framveksten av en offentlig sinnssykeom-
sorg i Troms og Finnmark; dvs de to nordligste fylkene i Norge i perioden 1891 til ca 1940.
Avhandlingen søker å gi svar på hvordan det offentlige tok hånd om sinnslidende i en lands-
del der det var langt til nærmeste hospital (asyl). Privatforpleining utenfor asyl står derfor
sentralt. Den overordende problemstillingen i studien er hvilke ordninger som var i bruk og
hvordan disse utviklet og endret seg i perioden fra 1891 til ca 1940. Samtidig rettes fokus
mot hva som foranlediget at noen ble erklært sinnssyke og hvordan disse ble oppfattet av nære
pårørende, forpleiere, leger og offentlige myndigheter. Det vil bli lagt vekt på å se
framveksten av sinnssykeomsorgen i lys av internasjonal og nasjonal/statlig utvikling som kan
ha betydning både for utforming og utøvelse av omsorgen for de sinnslidende i regionen.
Key-words: Psykiatrihistorie, privatpleie, forholdet mellom privat Sinnssykeomsorg


16. THE ORIGINS OF ICELANDIC PSYCHIATRY

Ottar Gudmundsson, Landspitalinn Reykjavik Island
E-mail: ottarg@landspitali.is

The building of asylums for the psychiatric ill in Iceland was a century behind other European
countries. This is consistent with many other aspects of health care in Iceland; provision of
any kind of hospital also lagged far behind other European countries. Iceland was a very
primitive agricultural society with sparse and scattered population where living and working
conditions had not changed appreciably for centuries. This meant it was easier to find work or
a role for the psychiatric patients than in the more specialized communities in Europe. At the
end of the nineteenth century growing urbanization and industrialization led to dramatic
changes in society and growing demands for institutions for the mentally ill. The emigration
of thousands of Icelanders at the turn of the century to Canada changed the foundation of liv-
ing conditions in the country. Suddenly it was very difficult to continue to keep the patients at
home doing some work on the farms. These patients were very badly treated by very poor
farmers that got paid from society to take care of these patients.
   After much debate it was decided to build a hospital for the mentally ill in Reykjavik.
  A doctor was sent abroad to learn psychiatric care in Denmark and Germany.
   The mental hospital Kleppur was opened in 1907 and was for centuries the main hospital
for the mentally ill.
   The first Icelandic psychiatrists treated patient according to internationally recognized
principles but there were many differences especially in the beginning. The hospital was
much too small from the beginning which meant that only a part of the patient population
could be treated at the hospital. This meant that the hospital was heavily critizised and the
policy was debated.
Key-words:


17. THE GATE – AN EXAMPLE OF A MEDICO-POLITICAL PRACTICE IN THE
AGE OF PSYCHIATRY

Morten Hammerborg, Rokkansenteret, Nygårdsgaten 5, 5015 Bergen, Norge
E-mail: morten.hammerborg@rokkan.uib.no

The paper is about the construction of the gate to the lunacy asylum in Bergen (in Norway) in
1865, and the changes in the view on sickness and the sick that this building represents.
    The lunacy asylum in Bergen was in the 1860s situated in the garden of the town‟s hospi-
tal. This coexistence of hospital and asylum went back more than a hundred years. However,
during spring 1863 the head physician at the hospital urged the city council to grant the neces-
sary funds to build a separate entrance to the asylum. Lengthy discussions between the hospi-
tal and the asylum, mediated by the city council, ended two years later with the gate being
built. Despite differences, all parties agreed upon the necessity of the building of the new
gate. The paper will concentrate on the following questions: Why was this viewed as impor-
tant? Why was it now necessary to create such a demarcation between the hospital and asy-
lum, institutions that for such a long time had been more or less one?
    The mutual agreement is an expression of a significant shift in how diseases of the body
and mind were perceived, yes, even how man himself was perceived. It had been quite „natu-
ral‟ for 18th century man to confine lunatics, the poor and the sick to the same therapeutic
space. That is why the hospital and asylum were co-located. Their location and the buildings
itself was thus a physical expression of 18th century cosmology of health. In the 19th century a
new view of the sick emerged. The psychiatric discipline was born, and with it, a new idea of
special mental diseases that were qualitatively different from bodily ailments. A holistic view
of the human body was replaced with a sharp distinction between body and mind. Such a view
demanded that sicknesses of the body and mind respectively had to be treated very differently
and hence in very different institutions.
   The gate is an interesting meeting place of a new ideal and an older reality and the prob-
lems the hospital, the asylum and the municipality were faced with in this situation. The case
is an example of a medico-political practice oriented towards coping with such problems,
problems that were perceived as pressing and that demanded a solution. A new asylum was
not built in Bergen until 1891, but through studying medico-political practice it is clear that
the town‟s authorities tried to act in accordance with the new ideal introduced by psychiatry
several decades before.
Key-words: Psychiatry, hospital.
11:35–12:30         HISTORY OF DENTISTRY –– ROOM D                          Peter Ollinen
15–20 min      18 Tärnas förste tandläkare – en historia med nationella     Nils Bäckman &
                  undertoner                                                Hans Grahnén
15–20 min      19 Arne Björk: Tandlæge i Vesterås, der blev                 Inger Kjaer
                  international eliteforsker i København
15–20 min      20 Sockerförsöket – Vad vi kan lära oss av ett statligt      Elin Bommenel
                  experiment på människor

18. TÄRNAS FÖRSTE TANDLÄKARE – EN HISTORIA MED NATIONELLA
UNDERTONER

Nils Bäckman och Hans Grahnén – Öbackavägen 22, 903 33 Umeå
E-mail: Mormor.backman@home.se

Vid en extra kommunalstämma med Tärna sockenmän i februari 1911 beslöts följande ”På
grund av välvilligt erbjudande af tandläkaren Herr Holm Mönnich i Mo i Norige, att efter
tillåtelse besöka Tärna ett par gånger om året, beslöt stämman enhälligt, att genom
ordföranden ingå till Kungliga Medicinalstyrelsen med vördsam anhållan om tillåtelse för
ofvannämnda tandläkare att två gånger per år besöka och utöfva sitt tandläkaryrke inom Tärna
socken.”
    Skrivelsen, som sändes till Medicinalstyrelsen skulle väcka stor uppmärksamhet.
Medicinalstyrelsen inhämtade yttrande från 1:e provinsialläkaren i Västerbotten, som
tillstyrkte framställningen men som till sitt yttrande bifogade en skrivelse från extra
provinsialläkaren i Tärnaby. Denne avstyrkte och ansåg att ”det rådligt vara att låta en svensk
tandläkare, även om resekostnadsersättning skulle påfordras, företaga resor i
lappmarkssocknarna en eller två gånger om året, än att tillåta norsk tandläkare praktisera i
Sverige, såframt icke samma rättighet medgifves svensk tandläkare i Norge”.
    Medicinalstyrelsen svarade Tärna sockenmän i april 1911 ”Kungl. Styrelsen finne berörda
framställning behjärtansvärd. Men får styrelsen samtidigt tillkännagifva att sådant tillstånd är
beroende på Kungl. Majt:s nådiga pröfning ….”. Någon fri nordisk arbetsmarknad var det
alltså inte tal om. Holm Mönnich ansökte också via Medicinalstyrelsen, som tillstyrkte, hos
Kungl. Majt. om rätt att två gånger per år få praktisera i Tärna socken. Kungl.
Civildepartementet, som handlade ärendet, skickade Medicinalstyrelsens tillstyrkan till
landshövdingen i Västerbotten för yttrande. Han hörde i sin tur den nytillträdde 1:e
provinsialläkaren, som till skillnad från sin föregångare avstyrkte ansökan bl.a. med
hänvisning till att det redan fanns tre tandläkare i Västerbotten. Landshövdingen däremot
tillstyrkte eftersom ”den ifrågasatta praktiken skulle medföra afsevärd nytta för befolkningen i
denna aflägsna och på kommunikationer vanlottade trakt”.
    Civildepartementet begärde även in yttrande från Tandläkarförbundet. Förbundets
kallsinnighet till Holm Mönnichs ansökan hade redan framgått av en artikel i förbundets
tidskrift (3:87-89,1911) titeln ”En märklig dispensansökan”. Tandläkarförbundets styrelse
beslöt också i november 1911 enhälligt att ”avråda från beviljande av denne Holm Mönnichs
ansökan”. Man anhöll hos Civildepartementet om respit med sitt yttrande. Den tiden
användes till en ”snabbenkät” riktad till de fyra lokalföreningar som gränsade till Norge samt
till tandläkare verksamma i gränstrakterna. Föga förvånande var de tillfrågade med något
undantag mycket negativa till etableringen av en norsk konkurrent. Uppfattningen var
samstämmig dvs. hotet från de norska tandläkarna måste avvärjas. Detta är också kontentan i
Tandläkarförbundets yttrande, som överlämnades personligen av förbundets ordförande G
Dahlén till civilminister P A V Schotte. Kungl. Majt gick också på förbundets linje, ansökan
från Holm Mönnich bifölls inte och Tärna sockenmäns framsynta försök att lösa
tandläkarfrågan misslyckades.
Key-words: Tandvård, norsk tandläkare, Tärnaby.


19. ARNE BJÖRK: TANDLÆGE I VESTERÅS, DER BLEV INTERNATIONAL
ELITEFORSKER I KØBENHAVN

Inger Kjær, Dept. of Orthodontics, Copenhagen School of Dentistry, Nørre Allé 20, 2200
Copenhagen N
E-mail: ik@odont.ku.dk

Arne Björk (1911–1996) (AB).
AB blev student i 1932 fra Uppsala, tog tandlægeeksamen i 1936 i Stockholm og praktiserede
som tandlæge i Vesterås fra 1937–1951.
   I 1947 blev AB odont. dr. ved Tandlægeskolen i Stockholm på en afhandling om den men-
neskelige ansigtsprofil. Efter udlandsrejser i begyndelsen af 1950‟erne blev AB i 1955 ud-
nævnt til professor i tand- og kæbeortopædi ved Københavns Tandlægehøjskole, hvor han
fungerede indtil 1981. Fagbetegnelsen blev senere ændret til ortodonti (tandregulering).
   I København fortsatte AB sin forskning om den menneskelige ansigtsprofil. AB udførte
verdensberømte undersøgelser over kraniets vækst i et intensivt internationalt samarbejde med
verdenskapaciteter indenfor dette specielle område. I længere perioder var han ansat ved Na-
tional Institute of Health in Bethesda. Hans forskning blev i stor udstrækning støttet af Natio-
nal Institute of Health i Bethesda, USA.
   ABs forskning er i en absolut særklasse indenfor odontologi, hvor han nyder udstrakt in-
ternational anerkendelse. AB kortlagde variationen og dynamikken i ansigtet og kraniets ud-
vikling, og han sammenkoblede sine enestående fund med barnets individuelle modenheds-
udvikling. Han opnåede en lang række internationale æresbevisninger og nåede før sin død at
se, hvordan hans forskning var blevet basis for moderne klinisk ortodontisk patientbehand-
ling.
   I foredraget vil ABs liv og forskningsindsats blive illustreret og sammenkoblet med orto-
dontifagets historiske udvikling før og efter Björks forskningsepoke. Der vil blive vist ek-
sempler på vækstforløb i kraniet kortlagt af AB. Ligeledes vil der blive vist eksempler på
tandreguleringsapparatur, hvori den individuelle kæbevækst udnyttes for opnåelse af et
optimalt behandlingsresultat.
   AB var i sin forskning altid opmærksom på, at forskningen skulle gavne patientbehand-
lingen. Han inddrog under sin forskningsparaply en lang række subspecialer. Disse er f.eks.
statistik, pædiatri, endokrinologi, kirurgi, antropologi, embryologi, epidemiologi og genetik.
Han var fuldt bevidst om, at det ortodontiske fag kun kunne fornys i tværvidenskabeligt og
tværklinisk samarbejde.
Key-words: Odontologi, personalia, ortodonti, tværvidenskab
20. SOCKERFÖRSÖKET – VAD VI KAN LÄRA OSS AV ETT STATLIGT
EXPERIMENT PÅ MÄNNISKOR

Elin Bommenel, Institutionen för Service management, Lunds universitet, Campus
Helsingborg, box 882, 251 08 Helsingborg
E-mail: elin.bommenel@msm.lu.se

År 1942 var endast en promille av Sveriges värnpliktiga kariesfria. Den nyöppnade
folktandvården dignade under arbetsbördan att laga och dra ut svenska folkets illa anfrätta
tänder.
   I gränslandet mellan forskning, vård och politik beställde regeringen en utredning om hur
folksjukdomen skulle kunna stoppas och den utredningen resulterade i det så kallade
”sockerförsöket”. Strax utanför Lund, på Vipeholms statliga sjukhus för obildbara sinnesslöa,
genomförde Medicinalstyrelsen på regeringens uppdrag mellan 1945 och 1955
kostundersökningar av vad som orsakade karies. Sjukhusets patienter blev föremål för de
ömsom förebyggande och ömsom kariesprovocerande experimenten, dit vitaminer, mineraler,
kolor och choklad skänkts av industrin.
   Elin Bommenel har i sin avhandling Sockerförsöket (2006) undersökt den del av 1940- och
50-talens folkhälsoforskning där politiskt och vetenskapligt användbara resultat skapades:
själva forskningspraktiken. Avhandlingen följer forskningsprocessen på Vipeholm från
planeringen 1943 till Medicinalstyrelsens stora upplysningskampanj 1957 och en statlig
offentlig utredning som 1960 skulle omdefiniera folktandvårdens mål från lagande till
förebyggande.
   Utifrån avhandlingens resultat diskuterar Elin i sin presentation hur vi idag kan förstå,
diskutera och lära oss något av forskarnas och politikernas hantering av etiken i
experimentsituationen då, för över 50 år sedan. För att kunna svara på den frågan diskuterar
Elin hur legitimitet byggdes upp för Vipeholmsforskarnas vetenskapliga resultat, och hur
denna legitimitet kunde användas även på ett folkhälsopolitiskt och socialpolitiskt område.
Elin visar på det omöjliga i att döma ut etiken kring sockerförsöket. Men eftersom legitimitet
fortfarande skapas på samma sätt bör vi istället lära oss av synen på Vipeholmsforskarna så att
vi – humanister, statsvetare, odontologer eller medicinare – drygt 50 år senare inte begår
samma misstag. Misstag? Jo, sedan 2003 kan den sortens etik faktiskt dömas ut, men vill du
veta varför får du komma och lyssna på vad Elin berättar.
Key-words: Odontologi, kariesforskning, medicinska experiment på människor, klinisk
forskning, laboratoriebaserade experiment, forskningsetik, sinnesslövård, folkhälsopolitik,
industrisamarbete, triple helix, medicinalstyrelsen, vetenskaplig legitimitet,
professionalisering, folktandvård.
                 Parallell sessions – Thursday afternoon, June 14
                 Room B Venereal diseases
                 Room C Genetics
                 Room D Electrocardiography            The Nazi era


14:00–14:20         HISTORY OF SEXUALITY AND VENEREAL                          Lars-Göran
                    DISEASES – ROOM B                                          Tedebrand
14:00–14:20    21 The quest for syphilis in Sweden 850–1536 A.D.               Caroline
                                                                               Arcini
14:20–14:40         Coffee break
14:40–15:40         HISTORY OF SEXUALITY … continued
20 min         22 Responsibility and citizenship – legislation and vene-       Anna
                  real disease in Sweden 1919 – 1945                           Lundberg
20 min         23 Från venerisk smitta till mentalt störd – prostitution i     Yvonne
                  Sverige 1920-1950                                            Svanström
20 min         24 Barnbegränsning och sexualitet i svenskt 1930-tal            Sofia Kling


21. THE QUEST FOR SYPHILIS IN SWEDEN 850-1536 A.D.

Caroline Arcini, Enheten för medicinens historia, Lund and National Heritage Board, Ar-
chaeological excavations UV SYD , Odlarev 6, 226 60 Lund
E-mail: caroline.arcini@raa.se

The last ten years cases of probable pre-Columbian Treponemal diseases have been found in
different parts of Europe and especially in England. However, despite frequent contact
between the Nordic countries and the rest of Europe, no pre-Columbian case with the typical
syphilitic changes has been found among the 10 000 skeletons from Viking age and Medieval
cemeteries in Sweden. like caries sicca on the skull or typical syphilitic reactive periostitis,
superficial cavitations changes on the long bones All obvious cases are dated to the late 1500th
and beginning of 1600th century. The clearest case with caries sicca, has been dated by 14C, to
1440 to 1640 A.D. with 95 % confidence. All skeletons with indication of syphilis are among
the last to be interred in the medieval cemeteries, cemeteries in use until 1537. The data
suggest that the presence of tertiary syphilis is restricted to the last phase of the medieval
period.
Key-words: Syphilis, medieval


22. RESPONSIBILITY AND CITIZENSHIP – LEGISLATION AND VENEREAL
DISEASE IN SWEDEN 1919 – 1945

Anna Lundberg, CBS, Umeå universitet
E-mail: Anna.lundberg@ddb.umu.se

The definitions of citizenship changed during the early twentieth century and responsibility
towards once own health became an even more important part of being a suitable part of
Swedish society. Lex Veneris, the new legislation on combating the spread of venereal dis-
ease replaced the old-fashioned regulation of prostitution and implied equal responsibility for
men and women and that spreading the disease around could result in a two-year prison sen-
tence. Medical care was free of charge but mandatory and any man or woman that objected to
the compulsory visitations and testing could be taken in by the police and brought towards
medical care.
   This paper will elaborate how this legislation was practiced towards different groups of
men and women. Remaining sources indicate that different physicians interpreted the legisla-
tion differently and that patients that could pay for an entirely private practice could escape
being reported to the medical officers. In Stockholm only those patients that could reveal from
whom they had been given the diseases were reported, and sailors and soldiers in the military
were rarely reported but taken care of with in the system they belonged to and were protected
by. Vagrant and homeless women were considered especially suspect and frequently taken in
by physicians despite the fact that few of these women were defined as prostitutes. The differ-
ence between the new Vagrancy Act that called for all vagrant prostitutes to be arrested and
the Lex Veneris became blurred and undefined.
   However, citizenship was clearly defined by which gender and class you belonged to. The
ability to pay for discretion implied protection from the legislation. Belonging to the navy or
the military and being well-behaved implied that the men were protected by their use-fullness
as “good men” and not reported according to the officers and taken in for medical care.
Young, unemployed and vagrant women, as well as men were more frequently reported and
brought to medical care. Whether one was able to take responsibility of one‟s own health
hinged much more on one‟s social identity than on ones individual history and capabilities.
Key-words:


23. FRÅN VENERISK SMITTA TILL MENTALT STÖRD – PROSTITUTION I
SVERIGE 1920–1950

Yvonne Svanström, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet, 106 91
Stockholm
E-mail: Yvonne.svanstrom@ekohist.su.se

När den reglementerade prostitutionen avskaffades I Sverige 1918 infördes en ny, och I
samtiden, radikal smittskyddslagstiftning. Från att en enskild grupp, prostituerade kvinnor,
hade pekats ut som den största smittspridande gruppen, skulle nu alla medborgare lyda under
en allmän smittskyddslag, med krav på anmälan om smitta och i vissa fall möjlighet till
tvångsvård. Flera forskare har undersökt hur lagen tillämpades i praktiken. Mindre undersökt
är hur staten i fortsättningen valde att se på de kvinnor man tidigare reglerat i över 70 år. I det
här konferensbidraget vill jag fokusera på hur staten i fortsatta utredningar, som framförallt
gällde lösdriveri, men även i utredningar om homosexualitet och sinnesjukvården, var mycket
ambivalent i hur man skulle se på dessa kvinnor och hur de skulle hanteras. Som i många
andra länder fanns ett fokus på en ökad patologisering, och när det gällde dessa kvinnor var
det fortfarande, som under 1800-talet, deras sexualitet som stod i fokus för de statliga
utredningarna (som utgör den största delen av källmaterialet i konferenspapperet). Under det
tidiga 1900-talet var det dock inte risken för att sprida venerisk smitta som var det stora
problemet, utan dessa kvinnors påstådda mentala brister, och i förlängningen, de eventuella
arvsanlagens spridning.
   Med hjälp av feministisk teori kommer papperet att analysera och diskutera dessa
utredningars resultat i relation till hur de togs emot av riksdagen och i samhällsdebatten, och
hur ett sådant synsätt kunde passas in i ett nytt välfärdstänkande.
Key-words: Prostitution, sinnessjukdom, könssjukdomar, feministisk teori, Sverige,
lösdriveri


24. BARNBEGRÄNSNING OCH SEXUALITET I SVENSKT 1930-TAL

Sofia Kling, Centrum för befolkningsstudier, Umeå universitet, 901 87 Umeå
E-mail: sofia.kling@ddb.umu.se

Detta paper handlar om barnbegränsning och sexualitet i Sverige under 1930-talet. Med
utgångspunkt i ett brevmaterial analyseras preventivteknikernas och aborternas relation till
olika konstruktioner av genus och sexualitet. Alla tillgängliga preventivtekniker under 1930-
talet (huvudsakligen avbrutet samlag, kondom och pessar) innebar att sexualiteten påverkades
och i någon utsträckning inskränktes. När män och kvinnor resonerade kring olika
preventivtekniker var därför dess inverkan på sexlivet en faktor som det togs hänsyn till – i
synnerhet av män. Denna koppling mellan preventivteknik och sexualitet ledde dessutom till
att den förebyggande barnbegränsningen blev ett ansvar för män. För merparten kvinnor som
strävade efter att framställa sig själva såsom respektabla var en demonstrerad distans till allt
sexuellt viktigt. Detta gjorde det svårt för kvinnor att ta både initiativ och ansvar i
barnbegränsningsfrågan, eftersom detta oundvikligen innebar också ett sexuellt initiativ- och
ansvarstagande. Detta är en omständighet som den tidigare forskningen ofta negligerat, då
man velat se den förebyggande barnbegränsningen som ett kvinnligt ansvarsområde.
   Det förefaller med tanke på ovanstående logiskt att den enda barnbegränsningsmetod som
var helt skild från sexualiteten, nämligen abort, förblev ett i allt väsentligt kvinnligt
ansvarsområde. Visserligen fanns det män som tog praktiskt ansvar för aborten, i synnerhet
om paret var ogift och bevarandet av kvinnans respektabilitet var ett övergripande mål, men
på det stora hela förlades ansvaret för aborten hos kvinnan. Till skillnad från förebyggande
födelsekontroll, som handlade om att anpassa sexlivet så att befruktning försvårades, handlade
abort på ett tydligare sätt om att ta ställning till ett framtida barn. Barn och familjeliv var
traditionellt kvinnliga ansvarsområden och blev det i samma stund som graviditet
konstaterades.
    Även på andra sätt var barnbegränsning nära sammankopplat med sexualitet. Det blev
under 1900-talets första decennier allt viktigare för arbetarklassens kvinnor och män att visa
att de var respektabla och skötsamma människor. På individnivå fyllde detta funktionen att
man avgränsade sig från den offentliga bilden av vad det innebar att vara arbetarklass: genom
att visa sig respektabel visade man alltså att man inte var bråkig, revolutionär, smutsig och
annat som på en diskursiv nivå förknippades med arbetarklassen. En viktig aspekt av
respektabiliteten var sexuell skötsamhet, liksom ansvarighet inför barnen – både födda och
ofödda. Ett litet antal barn signalerade sexuell kontroll, skötsamhet och självbehärskning,
medan ett stort antal barn tvärtom signalerade ansvarslöshet och sexuell lössläppthet. Att
underordna sexlivet kontroll och planering var viktiga konstituerande element i
konstruerandet av respektabilitet och en avgörande signal på detta var ett litet antal barn.
Key-words: abort, preventivteknik, sexualitet, genus.
14:00–15:40        GENETICS AND MEDICAL HISTORY – ROOM C Anders
                                                                     Waldenström
20 min          26 Hereditary transthyretin amyloidosis. Travel of a Ole B Suhr
                   gene?
20 min          27 Från genealogi till gen. Ärftliga ögonsjukdomar i Ola Sandgren
                   norra Sverige
20 min          28 Arjeplogssjukan, akut intermittent porfyri        Christer
                                                                     Andersson

26. HEREDITARY TRANSTHYRETIN AMYLOIDOSIS, TRAVEL OF A GENE?

Ole B Suhr, Department of Medicine, Umeå University Hospital, Umeå, Sweden
E-mail: ole.suhr@medicin.umu.se

Familial amyloidotic polyneuropathy (FAP) is a fatal progressive neuropathic disease, com-
plicated by heart kidney and gastrointestinal dysfunction. Amyloid deposits in the eye may
lead to blindness. The disease was fist described from Portugal by Andrade in 1952. In 1968,
the fist Swedish cases were reported by Andersson and Kassman, and in the same year, Araki
presented several Japanese cases from 2 distinctive areas.
   The striking clinical resemblance between the Japanese and Portuguese FAP cases raised
the suspicion that the disease shared the same genetic mutation and also that the mutation had
travelled from Portugal to Japan, because the two Japanese endemic areas both had harboured
Portuguese trade stations. Similarly, Portuguese tradesmen had been active in the Skellefteå
area, selling salt and buying herring, so a generally accepted theory was that the mutation had
come from Portugal to Sweden and Japan. However, the clinical presentation of the Swedish
cases differed from the Portuguese and Japanese with regard to age at onset, where Swedish
cases have an average age at onset of 56 years compared with 37 years for Portuguese and
Japanese patients.
   During the following decades, cases were detected in USA, Brazil and other countries, of-
ten originating from families of Portuguese or Swedish descend.
   The classifications of the different forms of hereditary amyloidosis was difficult, since the
amyloidogenic proteins had not been characterised. However, in 1983 prealbumen, later
called transthyretin was identified by 2 independent groups, as the amyloidogenic protein in
FAP. Later, the mutation was identified as a point mutation of the transthyretin gene in which
methionine is exchanged for Valine at position 30 (ATTR Val30Met), and indeed, this same
mutation was found in Portuguese, Japanese and Swedish FAP-cases.
   FAP had been an intractable disease until transthyretin was identified as the amyloidogenic
protein. The knowledge that transthyretin nearly exclusively is produced by the liver, lead
Gösta Holmgren and Lars Steen in Umeå to the suggest that a liver transplantation should
abolish the production of the amyloidosgenic variant protein and thereby halt amyloid forma-
tion and also the progress of the disease. This crude form of gene therapy was carried out in
Sweden for the first time in 1990, and has since then been an internationally accepted treat-
ment for transthyretin amyloidosis, though unexpected complications, especially from the
heart have emerged.
   Lately, investigations by haplotype analysis have disclosed that the gene did travel from
Portugal to Japan, but also that it never travelled to Sweden: the Swedish cases all have a
common Swedish founder from the 15th century.
Key-words: Amyloidosis-hereditary, polyneuropathy, transthyretin

27. FRÅN GENEALOGI TILL GEN, ÄRFTLIGA ÖGONSJUKDOMAR I NORRA
SVERIGE.

Ola Sandgren, Institutionen för Klinisk Vetenskap/Oftalmiatrik, Umeå Universitet, 901 86
Umeå
E-mail: ola.sandgren@vll.se

Förekomsten av ärftliga ögonsjukdomar i norra Sverige är jämförelsevis högre än i södra
Sverige. In- och utflyttning till vissa områden har varit begränsad, vilket medfört högre grad
av ingifte, vilket inverkat på förekomsten av autosomalt recessiva sjukdomar. Vidare ger en
koncentration av ärftligt anlag till ett geografiskt begränsat område, så kallad foundereffekt,
vilket inverkat på förekomsten av autosomalt dominanta sjukdomar.
   Retinala dystrofier och degenerationer är en heterogen grupp av sjukdomar som påverkar
retinas funktion, och som karakteriseras av degeneration av fotoreceptorer eller närliggande
celler. I begreppet innefattas gruppen retinitis pigmentosa (RP) samt olika typer av ärftlig
maculadegeneration. Såväl RP som ärftlig maculadegeneration kan dessutom ingå i syndrom
med symtom från andra organ eller organsystem.
   Sedan mer än 25 år har vi drivit ett projekt med syftet att identifiera och kliniskt
klassificera, för norra Sverige unika och vanligt förekommande retinala dystrofier och
kartlägga den genetiska och molekylära bakgrunden till dessa.
   Vi har använt information från tidigare genomförda genealogiska studier, gjort ytterligare
inventeringar med genealogisk utredning i lämpliga fall och samlat in blodprover för
molekylärgenetisk undersökning. Detta för att påvisa kända genetiska markörer eller kända
mutationer där sådana finns och att försöka identifiera desamma där information saknas.
    Genom att använda dessa patientmaterial har genen för vitelliform maculadegeneration,
Mb Best, kunnat först lokaliseras (1992) och sedan identifieras (1998). En lokal atypisk
variant av retinitis pigmentosa, Bothniadystrofi, har kliniskt karakteriserats. Med
kopplingsanalys har man funnit genlokalisationen och även två olika mutationer i proteinet
CRALBP. Två familjer med autosomalt dominant tappdystrofi (CORD5) har kunnat härledas
till en sannolik gemensam genkälla i Jämtland. Genen lokaliserades till kromosom 17p12
redan 1995 och 2006 fann vi att CORD5 orsakas av en mutation i genen PITPNM3, tidigare
okänd som orsak till sjukdom. Genealogiska studier av fem mindre familjer med dominant RP
kunde föra samman dessa till två större pedigrees med ursprung i en by i närheten av Umeå.
Kopplingsanalys gav lokalisation till 19q11 och en stor deletion i PRPF31 (RP11) har
påvisats.
Key-words:


28. ARJEPLOGSSJUKAN, AKUT INTERMITTENT PORFYRI

Christer Andersson, Vårdcentralen Arjeplog – Arvidsjaur och Allmänmedicin,
Institutionen för Folkhälsa och Klinisk Medicin, Umeå Universitet
E-mail: christer.andersson@fammed.umu.se

Porfyri kommer av det grekiska ordet porphuros som betyder purpur. Vid porfyrianfall färgas
ofta urinen röd. Första fallet av akut porfyri beskrevs i Hippocrates samlade verk; en kvinna
från Thásos med buksmärtor, konvulsioner, koma och mörkröd urin. Stokvis beskrev det
första fallet i Europa 1889; en kvinna som hade mörkröd urin och dog efter att ha tagit
Sulfonal. Ett pigment i urinen, hematoporfyrin, identifierade. 1891 beskrev Hammarsten från
Uppsala sambandet Sulfonal och hematoporfyrinuri hos fyra patienter. Första kliniska review
kom 1925; Günther ansåg att hematoporfyrierna berodde på ärftlig störning i metabolismen.
Nobelpristagaren Hans Fischer från München som studerade hemsyntesen lade grunden för
porfyrin nomenklaturen. Porfyriner är ämne som gör blodet rött och gräset grönt.
    En imponerande del av den medicinska historien om porfyrisjukdomar kommer från
Sverige; Jan Waldenströms första porfyrifall i Uppsala 1932 blev livsavgörande. Han beskrev
1934 11 fall av akut porfyri (42 fall beskrivna i världen). Beronius rapporterade fem fall i
Skellefteå 1935. Lappmarksdoktorn Einar Wallquist, en av pionjärerna, beskrev 1935
tillsammans med Arthur Engel en porfyrisläkt i Arjeplog åtta släktled tillbaka – till ättlingar
från två prästfamiljer på 1600-talet. ”Ett ärftligt moment i porfyrismens patogenes torde vara
ställt utom all tvivel.” Det stora genombrottet kom 1937 i Jan Waldenströms avhandling efter
samarbetet med Fischer och intresset för ett färglöst kromogen, Porfobilinogen, som
utsöndrades i urinen vid akuta sjukdomsattacker och som gav en praktfull Ehrlichs
aldehydreaktion. Första diagnosmetoden presenterades i avhandlingen ”Studien über
Porphyrie”. Där presenterades 103 porfyrifall, huvudsakligen från Norrland – Arjeplog. Han
präntade namnet Akut Intermittent Porfyri (AIP) samt att sjukdomen nedärvdes autosomalt
dominant. Waldenström kunde 1939 fastslå att patienter som dog av attacken ofta hade blivit
behandlade med barbiturater. Porfyri påverkades av yttre faktorer – prevention var viktigt –
en dyrköpt medicinhistorisk kunskap. Mortaliteten i akuta attacker var på 30-talet 50–60%
men sjönk dramatiskt, speciellt sedan även sulfans farlighet vid porfyri avslöjats.
   Waldenström ansåg att olika former av porfyri berodde på enzymstörningar i hemsyntesen.
Remington klarlade hemsyntesen 1959 och de åtta enzymerna identifierades. Det tredje
enzymet PBG-deaminas hade nedsatt aktivitet vid AIP (1972). Vid attacker fick man ett
metabolt block med ansamling av förprodukterna ALA och PBG, som troligen orsakade
symtomen.
   Första behandlingsmetoden kom i början av 60-talet, då man upptäckt att det första
enzymet i hemsyntesen, ALA-syntas, kunde bromsas med Glukos. Belastningen på det
försvagade tredje enzymet minskade och patienterna tillfrisknade. Injektion av humant hemin,
blev nästa specifika behandling (1971) vilken genom negativ feed-back kunde reducera
produktionen av ALA och PBG. Nuvarande forskning inriktas på enzymterapi eller genterapi.
   AIP kallas för den svenska porfyrin eftersom den är vanligast i Sverige. Prevalensen i
Sverige är ca 1/10000, i Norrland 1/1000 och i världens porfyritätaste område, Arjeplog, 2%
(founder effekt). Där är sjukdomen så vanlig att den kallas för Släktsjukan eller Rödsjukan
pga den röda urinen. Einar Wallquist har i flera skönlitterära verk beskrivit sjukdomen och
hur dessa patienter missbedömdes, skickades till sjukhus och genomgick bukoperationer pga
buksmärtorna - men utan att man fann något sjukligt.
   Ytterligare doktorsavhandlingar med patienter från bl.a. Arjeplog kom 1967 med Lennart
Wetterbergs avhandling om psykiska manifestationer vid AIP och 30 år senare av
undertecknad som bl.a. verifierade DNA diagnostik vid AIP, påvisade associerade sjukdomar
såsom hypertoni, njurskada samt hög förekomst av levercancer.
Key-words: akut intermittent porfyri, medicinhistoria, prevalens, behandling
14:00–14:20         ELECTROCARDIOGRAPHY – ROOM D                             KA Jacobsson
20 min         29 The Development of Electrocardiography                     Bengt W.
                                                                             Johansson

29. THE DEVELOPMENT OF ELECTROCARDIOGRAPHY

Bengt W Johansson, Enheten för Medicinens Historia and Heart Clinic, University Hospi-
tal, S-205 02 Malmö, Sweden
Fax: +46 40 16 07 89

The discoveries by Galvani and Volta of electricity and its effects fascinated the intellectual
world, but it was not until 1856 that Köllicker and Müller discovered that the heart muscle
could produce electric activity. Muirhead in London recorded the first electrocardiogram
(ECG) in man in 1869 or 1870 with a siphon instrument and Waller in 1887 with a capillary
electrometer.
   Einthoven's string galvanometer was a breakthrough. As early as five years after his publi-
cation Einthoven introduced "Le Télecardiogramme" in 1906 by which a cable connected his
instrument to a hospital one and a half kilometers away. The string galvanometer produces
precise ECG recordings but it was like the opera primadonnas of the time, voluminous and
unpredictable.
   Rune Elmqvist developed the direct-writing ink-jet recorder, first demonstrated at the Con-
gress of Cardiology in Paris, 1950. Öhnell's studies of preexcitation, to which the WPW-
syndrome belongs, were important.
   After initial focus on arrhythmias, ECG became more and more used in the diagnosis of
myocardial ischaemia and coronary heart disease. To refine this diagnosis the hypoxaemia
(breathing air with low oxygen content) test, as well as the exercise test and other stress tests
were introduced. Vector cardiography displays the spatial movements of the electrical forces
generated by the heart, Long-term ECG registration with a portable tape recorder is important
both for the diagnosis of arrhythmias and myocardial ischaemia; both have been found fre-
quently in population studies including individuals without symptoms. Fetal and comparative
ECG have provided important clinical and scientific information.
14:40–15:40        SVERIGE OCH NAZISMEN UR ETT                            Peter M Nilsson
                   MEDICINHISTORISKT PERSPEKTIV – ROOM
                   D
20 min         30 Physicians in the Swedish-German National Asso-         Nils Hansson &
                  ciation 1937–1945, who where they and why were          Peter M. Nilsson
                  the active?
20 min         31 Tio judiska läkares inbjudan till Norge och Sverige.    Ivi-May Schöön
                  Visioner kontra demokratiska majoritetsbeslut.
20 min         32 Rubensblåsans uppfinnare flydde till Sverige i          Peter Ollinen
                  fiskebåt

30. PHYSICIANS IN THE SWEDISH-GERMAN NATIONAL ASSOCIATION 1937-
1945, WHO WHERE THEY AND WHY WERE THE ACTIVE?

Peter M Nilsson, Nils Hansson (presenter), Department for History of Medicine, Lund
University, University Hospital, S-281 51 Lund, Sweden
E-mail: Peter.Nilsson@med.lu.se

The national association Sweden-Germany (In Swedish: Riksföreningen Sverige-Tyskland;
RST) was founded in 1937. The headquarters were located in Lund, in southern Sweden. The
proclamation for the association gathered more than 400 signatures, among them 40 physi-
cians. The purpose of the RST was to evaluate and eventually support the arguments of con-
temporary Nazi Germany, mainly in positive words, and to cultivate the ideological homoge-
neity within Sweden. During its historical boom period 1938–1943, RST had about 5600
members, of which 200 were physicians. The peak RST activity was the summer summit
meeting in Jönköping August, 1942. Members gathered and listened to lectures and proclama-
tions mixed with music in a beautiful environment. The association published a periodical
paper, in which members published articles on various themes related to German culture and
politics, as well as commentaries on war changes. We aim to discuss the RST-memberships of
Swedish physicians. Reasons relevant for joining RST may be due to scientific contacts in
Germany, or because of German relatives and close friends, if not political agreement with the
German Nazi government. Some members chose to leave the association in disappointment
after the German military attacks on neighbouring countries of Sweden in April 1940 (Den-
mark and Norway), although the association grew significantly during 1941–1943. The lesson
to be learned from RST is that a leading academic profession, such as the Swedish physicians,
participated with many prominent members in a friendship organisation with the once victori-
ous, but later defeated Germany during the turbulent years just before and during the Second
World War. Further research efforts will focus on individual biographies and careers of some
of these physicians, ranging from common country-side general practitioners to one Nobel
laureate. We also want to document contacts between these physicians and their German col-
leagues, if any.
Key-words: Friendship organisation, Germany, Nazi, Physician, Sweden
31. TIO JUDISKA LÄKARES INBJUDAN TILL NORGE OCH SVERIGE.
VISIONER KONTRA DEMOKRATISKA MAJORITETSBESLUT.

Ivi-Mai Schöön, Box 1024, SE 436 21 Askim
E-mail: nhs@chalmers.se

Upprinnelsen till inbjudan av välkvalificerade specialistläkare till Norge och Sverige hade sin
början i fristaten Danzig. Beskyddad av Nationernas Förbunds internationellt sammansatta
Danzingbyrå skulle grundlagen och därmed religionsfriheten i Danzig vara säkrad. I praktiken
stod Nationernas Förbund maktlös när nationalsocialisterna efter folkomröstning kom till
makten i Danzigs Volkstag. Judeförföljelserna startade.
   I december 1938 sänder Einar Maseng, Norges ständige medlem i Nationernas Förbund en
förfrågan till Utrikesdepartementet i Norge om det skulle kunna vara möjligt att i Norge
mottaga någon av de välmeriterade läkare, som nu tvingas utvandra från Danzig.
   I Norge tar den nyutnämnde medicinaldirektören Karl Evang hand om ärendet. Han är
genom aktivt deltagande i internationella socialistiska läkares förbund väl insatt i de tyska
kollegernas nya arbetsvillkor. I samråd med Norges läkarförbund, den medicinska fakulteten
och de norska medicinstudenterna utarbetas en detaljerad plan för inbjudan av 10
specialistkompetenta läkare. De skall garanteras 5 års anställning och medlemskap i Norges
läkarförbund. E. Hem och P.E. Børdahl 1) beskriver i sin artikel att motståndet bland läkare
och medicine studerande mot inbjudan av judiska kolleger var större än de LO anslutnas. Den
oro för framtida arbetsutsikter som medicine studerandena ger uttryck åt är förklarlig. Av 222
ansökningar utväljer Karl Evang tio och därtill fyra reserver. Trots alla ansträngningar från
den handlingskraftige medicinaldirektörens sida är projektet inte i hamn förrän i slutet av
oktober 1939.
    I Sverige kom en analog inbjudan endast bli ett förslag. Kungliga Medicinalstyrelsens
generaldirektör Axel Höjer delegerar uppgiften till ”Kommittén för insamling för
Landsflyktiga intellektuella”. Tre av dess medlemmar sänder den 9 februari 1939 ett brev i
positiv anda till Centralstyrelsen för Sveriges Läkarförbund. Brevet innehåller en översiktlig
planering för tio specialistkompetenta läkare att beredas arbete i mellanstora svenska städer,
där företrädare för deras respektive specialitet saknas. Läkarförbundets centralstyrelse
infordrar på remiss utlåtanden från samtliga lokalföreningar, specialistsektioner, SYLF och
Medicinska Föreningen i Stockholm. Resultatet blir avslag från alla så när som Dalarnas
Läkarförening. Studenterna i Stockholm, Lund och Uppsala uttalar sig högljutt och negativt.
Uppsalastudenterna möte i Bollhuset kommer att bilda ett bestående inlägg i svensk
antisemitism. De negativa uttalanden från den samlade svenska läkarkåren, en skrämmande
åsiktsförklaring, är resultatet av att en yrkeskår avkrävts svar i en fråga de inte äger
tillräckliga kunskaper om. Demokratins svaga punkt.
1)
     Tidsskr Nor Lægeforen nr.30, 2001;121:3568-73

Key-words: Judiska läkarflyktingar, 1939 demokrati, majoritet, ideologi


32. RUBENSBLÅSANS UPPFINNARE FLYDDE TILL SVERIGE I FISKEBÅT

Peter Ollinen, Bofinksv 14F , 906 51 Umeå
E-mail: peter.ollinen@fjaderskruden.se

“Livesaving with the respiration bag”, den s.k. Rubensblåsan för hjärt- och lungräddning
konstruerades av Henning Ruben 1953. Han dog i Köpenhamn 2004, 90 år gammal. Hans
andningsblåsa har fått spridning över hela världen och tillverkas av AMBU-Company (Air-
Mar-Bag-Unit) i flera miljoner exemplar.
   Professor Henning Ruben blev en legend inom medicinhistorien och trogen supporter för
Västerbottens Medicinhistoriska Förening. Han arbetade nämligen som tandläkare vid
Folktandvården i Vindeln 1943–44. Han tog läkarexamen i Köpenhamn 1938. Var under
studietiden professionell dansare, illusionist och fäktare. Blev bl.a. bronsmedaljör i fäktning
vid Europeiska Mästerskapen i Monaco 1939. Flydde 1943 till Sverige i en liten fiskebåt
p.g.a.”underjordisk verksamhet” under den tyska ockupationen av Danmark. Efter
tandläkartiden i Vindeln läste han medicin i Stockholm och efter kriget i Köpenhamn.
Läkarexamen 1946. Specialistutbildning i anestesiologi genomfördes delvis i Stockholm och
finansierades medelst illusionsframträdanden ( fyllde Konserthuset i Sthlm ). Konstruerade
den första Rubensblåsan 1953. Skapade 1957 den första träningsdockan för konstgjord
andning.
   Henning Ruben har medelst enkla lösningar gett ett enormt bidrag till utvecklingen inom
anestesiologi och återupplivning.
Key-words: Resuscitation, respiration
                    Parallell sessions – Friday morning, June 15
                  Room B Minorities Sami population                  Nursing
                  Room C Pandemics Tuberculosis
                  Room D Medical museums        Varia

10:00–11:00         MINORITIES AND MEDICINE IN NORTHERN
                    NORWAY, 1850–1960 –– ROOM B
20 min         33 „When hypnotized, they can act as hungry wolves‟ :            Astri Andresen
                  Sámi rebels from religious fanatics to racially disposed
                  mental cases, c. 1850s-1960s
20 min         34 Civilizing the „uncivilized‟. The combat against tuber-       Teemu Ryymin
                  culosis in Northern Norway, c. 1900-1940

A session proposed by: Teemu Ryymin and Svein Atle Skålevåg (Rokkan Centre, University of
Bergen)
This session sets out to discuss the relationship between cultural representations and medical
practice in general, focusing on the multi-ethnic region of Northern Norway between c.1850
and 1960, by 1) analysing the medical and health dimensions of historically prevalent Nor-
wegian cultural representations of minority groups such as the Sámi and the Kvens, and 2) by
discussing how such representations informed medical practice, particularly in the fields of
forensic medicine and campaigns against tuberculosis, towards these groups.
   The population of Northern Norway consists of three main ethnic groups: the Norwegian
majority, the indigenous Sámi and the migrant Kvens. With reference to the 18th and 19th cen-
turies, this region has been depicted as an „internal colony‟ for the Norwegian state, and there
have been tensions between the minority populations and the state. From the middle of the
19th century medical doctors played the part as „agents of civilization‟, engaged in extending
the majority culture from the centre to periphery, from towns to rural areas. Cultural diversity
in the targeted areas, as in Northern Norway, collided to a certain extent with the rationalising
drive of mainstream medicine.
   In this process, representations of cultural differences may be said to have legitimatized a
„normalisation‟ of the cultural minorities by means of medical practices. In this session we
explore how medical practice, in court (two cases), in prophylactic work (one case), and in
assessments of general health and health policies (one case), has been informed by and
(re)produced representations of the minority groups. Two court cases (both murder cases),
where representations of collective psyche of the Sámi have played a role, are examined. In
the first case (c. 1850) a medical evaluation of the defendants was not performed, which we
find interesting and significant in itself. In the second case (c. 1911), medical witnesses
played a role in the administrative decision to not raise charges against defendants, though the
importance of the medical interpretation of racial psyche can not be assessed without impor-
tant nuances. In the matter of the anti-tuberculosis campaigns of the early 20th century, repre-
sentations of cultural (and maybe racial) idiosyncrasies of the northern minorities formed the
basis for a campaign merging the medical and the political, taking form as a mission of civili-
zation for the sake of people‟s health. In the last case, the question of how representations of
race and culture served to explain the healthiness of a supposedly inferior population, the
Kvens, will be discussed. To what extent can these representations of health be understood as
racial stereotypes, and to what degree are they generic medical representations?
    The papers show that there was no straight-forward relationship between cultural represen-
tations of the minorities and medical practices. Relatively coherent depictions of for instance
the Sámi as “primitive”, “filthy” and “childlike”, gave rise to differentiated medical practices.
The relationship between representations of given groups and medical practices targeting
them is not fixed or stable; the dynamics between representation and practice must be investi-
gated in specific cases. Representations of race, culture and health have scarcely been subject
to research in Norwegian medical history – hence the novelty of this effort. The discussion
has also a wider relevance for the issues of race and colonial medicine as it opens up the mi-
nority-majority issue in medical representations.

33. „WHEN HYPNOTIZED, THEY CAN ACT AS HUNGRY WOLVES‟1: SÁMI RE-
BELS FROM RELIGIOUS FANATICS TO RACIALLY DISPOSED MENTAL
CASES, c. 1850s-1960s

Astri Andresen, Dr.Philos., Associate Professor, Department of History, University of Ber-
gen, Historisk institutt, Postboks 7805, 5020 Bergen, Norway
E-mail: Astri.Andresen@hi.uib.no

This paper will draw attention to medical and non-medical representations of a Sámi psyche,
to the politics of medical authority in court, and to the dialectics of racial and medical theories
and psychiatry in the rewriting of history.
   In 1852 around 30 adult nomads and 20 children physically attacked the priest, the trades-
man, the bailiff and their respective families in a small village in Norwegian Lapland; Kauto-
keino. The priest and the family members survived the attack, while the tradesman as well as
the bailiff was murdered.
   The revolt took place after a period of unrest, and several of the participants had just re-
cently been taken to trial and sentenced for, during 1851, having disturbed sermons (the
„Church-peace‟) in Kautokeino as well as in a neighbouring district. They had claimed to rep-
resent God, while the authorities represented the Devil and had to be saved.
   In the trial following the 1851-disturbances, the bishop was asked to give testimony as to
the accountability of the participants. He concluded that they were reflexive and composed;
thus, accountable. The first question to be answered is how the bishop at this occasion repre-
sented the Sámi. Did he e.g. draw upon ideas of a collective Sámi psyche?
   In the trials following the 1852 rebellion, however, no such testimony on accountability
was specifically asked for. Five of the rebels were sentenced to capital punishment and many
more to imprisonment for life. Thus, compared to the 1851 disturbances, the 1852 rebellion
was of a quite another kind, and the second question to be answered is why accountability was
not at all an issue of importance in the latter case. Did questions concerning ethnicity and psy-
che play any role at all? What status did medicine have in court at this time? 2 How did the
medical truth relate to the question of social security?
   In 1952 a work written by a renowned Norwegian scientist appeared under the title Mis-
carriage of justice?3 The argument was that the rebels had actually been insane. The third

1
  Rosberg, J. E., Lapplynne. Helsingfors 1922: 106.
2
  That medicine did play a role in court at this time is witnessed from various countries, of particular fame is the
The McNaughton case in England, 1843 (Smith, Roger. Trial by medicine. Insanity and responsibility in victo-
rian trials. Edinburgh, 1981).
3
  Steen, A. Kautokeino-tragedien 1852 – et justismord? Kristiansand 1965.
question relates to this and similar works: how did the concept of mental illness come to enter
the scene, how did the argument in favour of mental illness go, and to what extent – and why
– was the representation of Sámi people different in the 1950s from that in the 1850s?
   The analysis is based upon material pertaining to the trials, letters written by central agents
on both sides, and published literature on the question of „Sámi psyche‟ and mental illness.
The investigation will conclude that even if the rebels in 1852 were characterized as religious
fanatics, lack of education and isolation from „civilized‟ society rather than ethnic mentality
served to explain their behaviour. Further, it was absolutely out of the question (in 1859) to
hold the rebels unaccountable, since they were regarded as threatening the order of society.
When it later was argued, however, that especially the leaders suffered from mental illness,
this argument was partly based upon ideas of racial traits pertaining to the Sámi people as
well as on ideas of heredity. Interestingly, the thesis of mental illness was meant to free the
descendants from the stigma of being descendants from „ordinary criminals‟ and in the 1960s
this positions was most extensively argued for by a priest, not a psychiatrist.
Key-words:


34. CIVILIZING THE „UNCIVILIZED‟. THE COMBAT AGAINST TUBERCULO-
SIS IN NORTHERN NORWAY, c. 1900–1940

Teemu Ryymin, Dr.art., researcher, The Stein Rokkan Centre for Social Studies,
Nygårdsgaten 5, N-5015 Bergen, Norway
E-mail: Teemu.Ryymin@Rokkan.uib.no

Tuberculosis was a major disease in Norway, as elsewhere in Europe, in the beginning of the
twentieth century. Even though tuberculosis mortality was declining in Norway as a whole
after year 1900, the disease was on the rise in the northernmost part of the country, particu-
larly in the county of Finnmark. Here, tuberculosis took a heavy toll among the indigenous
Sámi population, and the contemporary observers agreed upon that the character of the Sámi
as an uncivilized “people of nature” had a bearing on this situation. The anti-tuberculosis
campaign that was launched in Finnmark around 1910 was formed accordingly as a campaign
of civilization.
   The aim of my paper is to discuss 1) how the Sámi were represented by the medical estab-
lishment that was engaged in anti-tuberculosis work in Northern Norway; 2) how this repre-
sentation influenced the form and the content of the combat against the disease in Finnmark,
and 3) to explore the connection between the anti-tuberculosis campaign and the prevalent,
wider state minority policy of the period.
   The analysis of representations of the Sámi will be based on medical journals, district
medical officers‟ accounts, reports and policy recommendations formulated by the medical
and political establishment. In the analysis of the anti-tuberculosis campaign, I will also draw
on archival materials of the main actors engaged in this campaign (primarily the Norwegian
National Association against Tuberculosis (NNAAT) and the Directorate of Medicine).
   The preliminary results can be summarized as following: The Sámi culture as a whole was
seen as primitive, uncivilized and non-developable compared to the Norwegian majority cul-
ture. On the other hand, the expansion of tuberculosis in the North was essentially understood
as caused by the process of civilization (i.e. the processes of modernization, urbanization and
growth of communications) taking place in Northern Norway. The common population in the
area was, on the whole, seen as vulnerable to this illness, due to what was seen as their lowly
“cultural standards”, poverty and poor housing situation. The main solution to the tuberculosis
problem proposed by the medical establishment and the NNAAT was to civilize the popula-
tion in the North, by means of a propaganda campaign that was to spread knowledge of the
disease and how to avoid it, by enhancing the material, particularly housing, situation of the
population and so on. However, given that the Sámi culture was seen as essentially primitive
and non-developable, this process could for their part only be formed as a process of assimila-
tion of the Sámi into the supposedly superior Norwegian national culture. In practice, this led
to that the enlightenment campaign was conducted only in Norwegian, not in Sámi; Schools,
instrumental also in the Norwegianization of the Sámi, were given a pivotal role also on the
anti-tuberculosis work; the material expressions of Sámi culture, particularly their traditional
dwellings such as turf huts („gamme‟), were seen as dangerous and they should be replaced.
   There seems to have been a profound confluence between the anti-tuberculosis work and
the minority policy of Norwegianization. However, the intention of the medical establishment
was primarily to combat tuberculosis, not to further cultural assimilation. The function of the
public health campaign was nevertheless similar to that of the minority policy in terms of their
common fundamental goal of civilizing, i.e. Norwegianizing the Sámi.
  My paper will highlight the role of cultural conceptions, such as ethnic stereotypes, in the
implementation of scientific medical thought in practice – in this case, in the public health
work against tuberculosis among an indigenous population.
Key-words:
11:20–12:00         HEALTH CONDITIONS IN NORTHERN SWEDEN
                    –– ROOM B
20 min         36 Samernas sjukdomar                                            Peter Sköld
20 min         37 Lapland as seen in 1681 by Jean-François Regnard,             Andre Fabré
                  French Playwright and World Traveller

36. SAMERNAS SJUKDOMAR

Peter Sköld, Centrum för Samisk forskning (CeSam), Umeå universitet, 901 87 Umeå
universitet, Sverige
E-mail: peter.skold@cesam.umu.se

Samerna i norra Skandinavien och Ryssland har genomgått en remarkabel hälsoförbättring,
från en situation med alarmerande hög dödlighet under 17-1800-talen till nivåer helt i paritet
med övriga Sverige under de senaste fyra decennierna.
I föreliggande presentation problematiseras utvecklingen, särskilt i perspektiv av de
dödsorsaker som varit förhärskande bland samer och övriga invånare i Lappmarken.

Key-words: Sami, disease, health


37. “LAPLAND AS SEEN IN 1681 BY JEAN-FRANÇOIS REGNARD, FRENCH
PLAYWRIGHT AND WORLD TRAVELLER”

André J. Fabre, 40 avenue Paul Doumer 94100 Saint-desèFossés, France
E-mail: jfabrefl@club-internet.fr

Jean-François Regnard, son of a wealthy fish merchant in Paris, began very early to travel all
over Europe and Orient. In summer 1681, he decided to visit Scandinavia. In Stockholm,
King Carl XI gave an advice to extend his travels to Lapland, a “picturesque country inhab-
ited by the most amazing of all living creatures”. Regnard sailed to Tornio (“a last stop before
entering a savage country”) and, from there, went to Lake Torneträsk, visited Kiruna and the
Swappavaara mines, came back to Tornio via Turtola and, with a stopover to the Kopparberg
mines, rerurned to Stockholm.
   Lapland as seen by Regnard
   Among Regnard's notations : Weather : “what they call here violent summer would be
called hard winter in France”, Nature : Lapland's magnificent Nature gave to Regnard inspira-
tion to write beautiful verses, animal life : Regnard had a keen interest for elks, reindeers and
birds (svalor, fiaelripa, and snyeuripo, the “snow bird”) but also wolves and…mosquitoes,
“the pest of Lapland”. Many details are given on Sami people : physical appearance, dresses,
housing, and also, Sami equipment : canoes, sledges and skis, mining technology and … the
Lapland Tax system set by the Swedes.
   Nutrition in Lapland
   Fish is basic nutriment for the Laps, mostly salmon, pikes and sichs, but also fish bones
crushed with bark: (“How can people taking baths as did Roman emperors ignore any use of
bread?”) “Laps are fond of the tender bark of pine trees : they let it dry in the sun then keep it
buried underground in large baskets”. They also eat moss, the whitish lichen growing on
mountains. Choice meal is reindeer meat (tongue, bone marrow and blood). Laps fill rein
bladders with blood and let it freeze outdoors to serve later, chopped with fish meal… ! Rein
milk is a popular beverage for the Laps, they get from this milk a strange sort of cheese, com-
bining bland taste and strong smell...! Regnard, to his dismail, had to taste a strange
“marmelade” (“I came near of collapse”) of forest crookberries mixed with… fish eggs…!
   Sanitary conditions
   All peasants have nearby their house a wooden shack called “Basses-touches” (read bastu).
Regnard is amazed to see every attendant naked, “with mixity between boys and girls,
mothers and sons, brothers and sisters”. Even more surprising : young girls armed with birch
stalks flogging all men nearby, and, as final touch, the whole party diving into ice cold water
to get a swim : “I should never have thought that Bothnians could follow Roman emperors in
the search for luxury and pleasure”…
   Lapland medicine
    Among the remedies used by Laps: a moss called “jeest” and our Angelica. Fir gum plaster
and rein cheese are “divine unguents” against frostbites and al sorts of ailments. Some other
odd medicines: a mixture of wolf bile, “brandevin” added to canon powder, and a sort of “oil”
obtained from driving a red hot iron into rein cheese. To cure wounds, Laps have a drastic
technique: application of red-hot charcoal “as long as the patient can endure the pain”. “The
Turcs do the same thing”, notes Regnard who lived a long time in Constantinople, “and there
is no better medicine” …!
   Longevity among Laplanders
   In spite of their poor nutrition Laps live in a “perfect state of health”. Regnard's judgement:
“They have no physicians and, as result, no diseases”. Old age disabilities are not the same tan
in France: when a Lap gets old he only looses part of his forces: grey-hair is quite uncommon.
The main handicap for aging Laps is blindness: “Their eyes naturally fragile are deteriorated
by the sun glare reflected from snow and by the smoke of all fires burning night and day in
their houses”.
   Alcoolism
   Alcool is always present on festive days: “A man has no better way to express his love
than propose large glassfuls of akvavit” (“Aqua vitae” quoted as a “love drink” by Regnard)
   Psychology of Lapland people
    Laps are wandering people but same thing can be told of their sexual life: among them,
there is never jalousy nor cheating. Regnard's views on Laps sexual life are quite simple:
“Inside a stone, there is a fire disclosed ony by the contact with iron, same can be told of the
principle of life kept inside men and women disclosed during their sexual union”. However,
Laplanders kept a deep respect for traditions: despite of their early christianization, they were
still, at the time of Regnard, marked by “shemanism”. Laps face always death with help of
their “sheman”: their firm belief is that the living and the departed are only two halves of the
same family.
   The Marco Polo syndrome
  The strange world discovered by Regnard seemed, in his time, so far out from France that
Regnard came near to meet the same fate than, 500 years before, the “Man of a Million Lies”,
Marco Polo. There was no other issue left to Regnard than become a brilliant careerist on
stage (and back stage at the Comédie Française...) without any more mention of his travels.
Nevertheless, “the first tourist in Lapland” had brought back to posterity an invaluable
document on Scandinavia of the early times.
Key-words: Jean-François Regnard, XVIIth century, Lapland, traditional medicine,
medicinal plants, nutrition
12:00–13:00        HISTORY OF NURSING –– ROOM B                                Ulf Högberg
20 min         38 “…for the benefit of the planters and the benefit of         Niklas Thode
                  mankind…”: The struggle to control midwives and              Jensen
                  obstetrics on St. Croix, Danish West Indies, 1818–1848
20 min         39 In the hospitals by the sea. Nursing in the hospital tran-   Ingunn Elstad
                  sition, northern Norway 1850–1920
20 min         40 Barnmorskor i S:t Anna under 140 år och ett                  Elsy Nilsson &
                  förlossningshem i skärgården                                 Ragnhild
                                                                               Selhammar

38. “…FOR THE BENEFIT OF THE PLANTERS AND THE BENEFIT OF MANKIND…”: THE
STRUGGLE TO CONTROL MIDWIVES AND OBSTETRICS ON ST. CROIX, DANISH WEST INDIES,
1818–1848.

Niklas Thode Jensen, Department of History, The Saxo Institute, University of Copenha-
gen, Njalsgade 80, 2300 Copenhagen, Denmark.
E-mail: ntj@hum.ku.dk

As in most other Caribbean colonies the enslaved population in the Danish West Indies never
managed to reproduce their numbers. The most important reason for the negative demo-
graphic trend was a staggering child mortality. When the Danish government abolished the
slave trade in 1803 this problem could no longer be ignored because the external sources of
new enslaved workers were cut off. Consequently, after the British occupation during the Na-
poleonic Wars (1807-1815), the Danish administration on the main island of St. Croix tried to
improve and expand the system of trained and authorised midwives that already existed. In
this way the administration hoped to be able to reduce the mortality among the enslaved chil-
dren “…for the benefit of the planters and the benefit of Mankind…”.
   In this paper I will examine the construction of this unique system of midwives on St.
Croix between 1818 and the emancipation of the enslaved in 1848. The system was based on
the Danish system of midwives trained and authorised by the government, yet it developed
into a singular colonial hybrid with government sanctioned training and authorisation of en-
slaved women as plantation midwives. No other Caribbean colony seems to have had a simi-
lar system. The examination will reveal the multiple clashes of power and culture involved in
the construction process. On one level it sparked a struggle to gain control over births and
obstetric practices fought between the Danish administration, the planters of mainly British
stock and the enslaved afro-caribbean mothers. Here European and African cultures of mid-
wifery and notions of knowledge and superstition collided. On another level Danish and Brit-
ish administrative cultures of midwifery and medicine opposed each other. On yet a third
level considerations of economy met attempts at humanitarian reform.
    The struggle to control midwives and obstetrics on St. Croix was just one of many areas of
life in which the Danish administration tried to both ameliorate the lives of the enslaved and
at the same time to appropriate the planters‟ control of the enslaved. Even if the success of
these ventures was often limited the case of the midwives sheds a new sidelight on the con-
tinuous negotiations of power between the three parties in Cruzan society: the administration,
the planters and the enslaved.
Key-words: The Danish West Indies, eighteenth century, midwives, administration, slave-
owners, slaves, authorisation, controle, power, cultures of midwifery
39. IN THE HOSPITALS BY THE SEA. NURSING IN THE HOSPITAL TRANSI-
TION, NORTHERN NORWAY 1850–1920.

Ingunn Elstad, University College of Tromsø, AFH, MH-bygget, Breivika, N-9293 Tromsø,
Norway.
E-mail: Ingunn.elstad@hitos.no

The presentation explores the partial transition of hospitals in Northern Norway from a local,
family-run service catering for the fisheries, to modern surgical institutions, with a focus on
the nursing systems.
   The hospital system of Northern Norway was developed through the 19 th Century, and
numbered in 1900 11 all-year hospitals, and 11 small “fishery hospitals” open in the season
only. Epidemics followed the expanding seasonal fisheries, and building and running of
hospitals were financed regionally from duties on fish, and administered by the counties. The
main functions of the hospital were to serve the sick fishermen with board and nursing, and
isolate for contagion. From the 1860‟s, seasonal fishermen and people with contagious
diseases received free hospital stays, so the majority of patients were able-bodied but acutely
sick or injured men. The hospitals also were cow farms, leased and run by a family who
sometimes did the nursing, and farm produce was part of hospital consumption. The hospitals
had high mortality and a bad name, but were open with many ties to the communities.
   The local medical officer was in charge of both hospital and district, and hired female or
male nurses. Much treatment was Galenic, and coincided with local folk medicine. There was
no training of the nurses who carried out these treatments and were in charge when the doctor
was away, and the doctors had continous difficulties in obtaining competent nurses.
   The first trained nurses came to the region in 1877. They were deaconesses, leased on a lo-
cal mission initiative from the Deaconess House in the capital. The all-year hospitals replaced
the old nurses with deaconesses, while responsibilities and treatment measures changed
slowly. In the 1890‟s, the first hospitals in the North were reorganized for the new surgical
medicine. This required a resident doctor – often fresh from European studies – and an inter-
nal discipline which disembedded the hospital from local society. Expansion of municipal
poor relief brought new patient groups, including women, to the hospitals by 1900, while con-
tagious diseases decreased and were nursed in separate lazarets. The family hospital system
and hospital husbandry were abolished. Nursing systems must safeguard both sterility and
hygiene and the nursing through long-term recoveries, and be flexible enough to cross the old
and the new in a region where modernity was late in developing.
   Sources: Official archives and statistics. Archive of the Deaconess House in Oslo. Local
history publications.
Key-words: Northern Norway, hospital history, fishery hospitals, hospital localisation, fam-
ily hospitals, surgical hospitals, poor relief, deaconesses, nursing system, hospital transi-
tion.
40. BARNMORSKOR I S:T ANNA UNDER 140 ÅR OCH ETT
FÖRLOSSNINGSHEM I SKÄRGÅRDEN

Elsy Nilsson och Ragnhild Selhammar, Hammarkindsgatan 19, 582 47 Linköping
E-mail: elsy.nilsson@brevet.nu

S:t Anna socken, belägen i den östgötska skärgården, har en lång historia med examinerade
barnmorskor. Jordegummor eller hjälpgummor har förekommit i alla tider, men dessa hade
ingen formell utbildning. Det var först med tillkomsten av Collegiun Medicum 1663, som
förlossningskonsten började intressera läkarna. Det blev början till regleringen av
barnmorskeväsendet. Redan 1777 kom det första barnmorskereglementet för hela riket.
   Första belägget för att denna nya och stora fråga nådde den lilla skärgårdssocknen finns i
sockenstämmans protokoll från 1812, då stämman svarade på Kungl. Maj:ts nådiga önskan att
församlingen skulle anställa en examinerad barnmorska. Svaret blev att det saknades medel
för detta och eftersom socknen mest bestod av öar, på vilka det oftast fanns en hjälpgumma,
som allmogen var van vid och hade råd att anlita, behövdes heller ingen examinerad
barnmorska.
   Efter ett par decennier, 1836, anställdes emellertid en examinerad barnmorska, som fått sin
utbildning i Stockholm, där hon under utbildningen var frilärling. Maria Christina Rosenqvist,
som hon hette, stannade kvar ända till sin död 1868.
   Efter henne kom en rad barnmorskor, som var utbildade i Stockholm eller Göteborg. Några
stannade endast kort tid, kanske beroende på sockenstämmans snålhet med lönen. Andra blev
kvar under många år och blev aktade personer i bygden. I protokollen förekommer
barnmorskeärenden mycket ofta. Barnmorskorna fick själva driva frågor om förbättringar av
förlossningsvården och arbetsförhållandena. År 1886 bildades Svenska Barnmorskeförbundet,
som blev drivande i utbildnings - och lönefrågor.
   I slutet av 1800-talet inrättades ett provinsialläkardistrikt för skärgården, där också S:t
Anna ingick. Under de första årtiondena på 1900-talet kom stora förändringar för
förlossningsvården. Myndigheterna sökte genom förbättringar minska barna - och
mödradödligheten i landet. Svenska Röda Korset fick i uppdrag av Medicinalstyrelsen att
inrätta små förlossningshem i landet, där förlossningarna skulle bli säkrare. Tack vare
framsynta kvinnor i Röda Korskretsen i S:t Anna tillkom ett förlossningshem i
barnmorskebostaden 1927. Detta var i drift till 1945. Kommunfullmäktige, som fritog sig,
från alla kostnader, lät Röda Korset hyra förlossningsrummen samt bekosta utrustningen och
driften.
   Den sista barnmorskan som anställdes i S:t Anna hette Signe Sandberg. Hon kom 1946 och
var Östergötlands första distriktssköterskebarnmorska. Under sina första år hade hon ganska
många hemförlossningar, men med tiden blev det vanligare att kvinnorna sökte sig till
tätorterna Söderköping, Valdemarsvik och Norrköping som hade BB. Syster Signe stannade i
socknen till sin pensionering 1970.
   Historisk metod med användning av originalkällor har använts i största möjliga
utsträckning. Forskningen om S:t Annas barnmorskor har lett till insikter i barnmorskornas
långa yrkeshistoria liksom till att förhållandena kan vara överförbara till andra
landsbygdskommuner.
Key-words: Examinerad barnmorska, barnmorskehistoria, förlossningsvård, Svenska Röda
Korset, provinsialläkare
10:00–11:00         HISTORY OF PANDEMICS –– ROOM C                              Marie C Nel-
                                                                                son
20 min         41 Økologi, klima og pest: En revurdering av epidemier           Ole Georg
                  fra fortida                                                   Moseng
20 min         42 Vem fick lov att fly från en smittad ort? Vem måste           Bodil Persson
                  stanna kvar?
20 min         43 Polio epidemics – a setback of the welfare state?             Per Axelsson


41. ØKOLOGI, KLIMA OG PEST: EN REVURDERING AV EPIDEMIER FRA
FORTIDA

Ole Georg Moseng, dr. philos., Institute of Nursing and Health Sciences, University of
Oslo, PO Box 1153 Blindern, N-0318 Oslo, Norway
E-mail: o.g.moseng@medisin.uio.no

Kan pest – i dag en tropisk sykdom – ha forårsaket de voldsomme epidemiene i Europa i
seinmiddelalderen og tidlig nytid?
    Spørsmålet står sentralt i denne revurderingen av betingelsene for pestspredning i Norden.
Svaret må være at det er fullt mulig – forutsatt at sykdommen er svært fleksibel. Det ser det ut
til at den har vært.
    Spørsmålet har også vært utgangspunktet for de siste årenes spekulasjoner om hvilken
sykdom som sto bak ”svartedauden”. Men både de som hevder at middelalderpestene og mo-
derne pest var ulike sykdommer, og de som mener at pest har vært pest gjennom alle tider, har
tatt utgangspunkt i den måten sykdommen ble beskrevet på under de omfattende utbruddene i
India på 1890-tallet.
   Pest ble konstruert som sykdom og som sykdomsbilde der og da, og oppfatningene av
spredningsmåter og klinisk forløp har ukritisk blitt oppfattet som selve modellen for pest-
spredning.
   En sentral konklusjon i denne presentasjonen, er at pest er en meget versatil sykdom. I mo-
derne tid har den blitt spredt til fem verdensdeler, gjennom et utall av økosystemer og under
høyst ulike klimatiske forhold. Den kan også formidles til mennesker, og mellom mennesker,
på varierte måter.
   De biologiske betingelsene som viste seg å være effektive i India, har etter alt å dømme
ikke vært aktuelle i Norge eller Nord-Europa. Vilkårene for spredning av fortidig pest i nor-
disk klima må derfor ha vært annerledes. Derfor er det som vi skulle vente, når de samtidige
beskrivelsene av historiske epidemier avviker fra de moderne.
   Men det er også grunn til skepsis overfor retrospektiv diagnose av historiske epidemier.
Våre egne sykdomsforståelser er skapt etter laboratoriemedisinens gjennombrudd. Fortidas
leger og kronikører opererte med andre kriterier og klassifikasjoner. Det er ikke gitt at vi uten
videre er i stand til å forstå hva de mente – selv om vi kan lese det de skrev.
Key-words: Plague, late middle ages, early modern times, epidemiology
42. VEM FICK LOV ATT FLY FRÅN EN SMITTAD ORT? VEM MÅSTE STANNA
KVAR?

Bodil E. B. Persson, Historiska institutionen, Box 2074, 22002 Lund, Sweden
Privat: Kjugekullsvägen 18-6, 290 34 Fjälkinge, Sweden
E-mail: Bodil.persson@hist.lu.se

En farsot som i likhet med pesten orsakar hög dödlighet under en kort tidsperiod ställer
samhället på hårda prov. Befolkningen behöver en förklaring till farsotens uppträdande. De
sjuka behöver vård och de döda måste begravas. Det säkraste sättet att klara sig undan pestens
härjningar var att fly snabbt långt iväg och återvända sent. Men det var inte alla som hade
möjlighet att fly. Och vissa nyckelpersoner måste stanna kvar på sin post om inte samhället
skulle braka samman i kaos och anarki.
   Flykten hade både religiösa, samhällspolitiska och etiskt-moraliska konsekvenser.
Flykttemat utnyttjades av 1400-talets radikala botpredikanter och det drogs in i
religionsstriden i samband med reformationen. Att fly var ett tecken på svaghet i tron.
   Martin Luther författade 1527 en skrift i vilken han diskuterade just flykttemat – Ob man
vor dem Sterben fliehen möge. Den översattes till danska 1534 och 1619, till svenska 1588,
1711 och 1834. 1711 års utgåva dedicerades till generallöjtnanten Jacob Burenskiöld. Denne
hade 1710–1711 som vikarierande överståthållare skött pestbekämpningen i Stockholm, blev
sedan utnämnd till guvernör över Skåne och ledde som sådan kampen mot pesten i Skåne
1712–1713.
   Luther delade in befolkningen i tre stånd – det andliga, det världsliga och hushållsståndet.
Predikanter och själasörjare fick inte fly. De behövdes ju som bäst när farsoten grasserade
som värst. Borgmästare, domare och dylika hade också plikt att stanna kvar, att ”land och
städer regera, beskydda och handhava”. Andra publika personer som stadsmedikus,
stadstjänare och tullförvaltare borde också stanna. Om de ville fly måste de först skaffa sig
dugliga ersättare, vilka ”af wederbörande kunna antagne blifwa”. Inom hushållsståndet fick
tjänare och pigor respektive herrar och matmödrar inte överge varandra utan inbördes
överenskommelse. Barn fick inte överge sina föräldrar, föräldrarna fick inte överge barnen.
Och om inga föräldrar längre fanns i livet måste grannar och mer avlägsna släktingar träda i
deras ställe.
   Hur fungerade allt detta i praktiken? Jag har studerat pesten i Skåne 1710–1713 med
särskild fokus på städerna Malmö, Lund och Ystad. Vad gjorde guvernören och biskopen då
pesten anlände till Malmö respektive Lund? Hur agerade professorerna vid universitetet? Vem
blev pestmedikus? Hur klarade prästerna och rådmännen sin uppgift? Vem utsågs till
sjukvaktare, dödbärare och dödgrävare? Och under vilka betingelser? Vad tyckte
befolkningen om åtgärderna? Hur agerade de? Och hur utnyttjades militären i kampen mot
farsoten?
  Detta är några av de frågor jag tänker ta upp.
Key-words: Pest, flykt, Luthers kallelselära
43. POLIO EPIDEMICS – A SETBACK OF THE WELFARE STATE?

Per Axelsson, Centre for Population Studies/Centre for Sami Research, Umeå University,
SE-901 87 Umeå
E-mail: per.axelsson@cesam.umu.se

The development of polio vaccine that brought about the end of the advance of epidemics in
the western world still stands as one of the foremost victories in medical science. Polio‟s
transformation from an endemic to an epidemic infection was long a mystery for medical
scholars, but since the 1950s explanations of the origins of polio epidemics have been found
in social improvements. By demonstrating that epidemics have, above all, struck countries
with low infant mortality, the conclusion has been drawn that polio is a disease of civilization
that strikes those countries with the earliest and most comprehensive work in public health. It
is argued that the primary reason for the appearance of polio was that the distribution of polio
virus were transformed with the hygienic improvements of the second half of the nineteenth
century, and this, in turn, implied changes in people‟s susceptibility.
   This paper focuses on the creation of medical knowledge. I argue that the explanation for
the appearance of polio epidemics, that today are presented as fact, should only be regarded as
a theory. They are based on contradictory and very sparse evidence and should therefore be
challenged. Based primarily on Swedish material, but also on international sources, the pre-
sent study describes not only when and how this theory was established, but also analyzes the
theory‟s inherent problems and why it has been so readily accepted among physicians and
within Swedish society.
Key-words: Polio, medical science, epidemiology, hygiene
11:20–12:00         HISTORY OF TUBERCULOSIS – ROOM C                            Bodil Persson
20 min         44    Relationen mellem gigtsygdomme og tuberkulose i            Sven Erik
                     fransk medicinsk litteratur i 1800-tallet                  Hansen
20 min         45    The sun or the knife: Treating children with skeletal      Marie C. Nel-
                     tuberculosis at Apelviken ca 1900-1930                     son

44. RELATIONEN MELLEM GIGTSYGDOMME OG TUBERKULOSE I FRANSK
MEDICINSK LITTERATUR I800-TALLET.

Sven Erik Hansen, Peter Fabers Gade 43, 4. th, DK-København 2200 N, Danmark
E-mail: hseh@mail.dk

I begyndelsen af 1800-tallet var tuberkulose (TB) meget vanlig, og dens forskellige
fremtrædelses-former var velbeskrevne klinisk og pato-anatomisk: scrofules, pleurésie,
phthisie og tumeur blanche (ledsvamp, tuberkuløs ledbetændelse). Man anede at der var
sammenhæng mellem disse sygdomme, selvom den fælles årsag, Mycobacterium
tuberculosis, først blev påvist i 1882. Gigtsygdommen rheumatoid artrit (RA) er en hyppig
sygdom i nutiden, men den var ikke klart fremstillet i den medicinske litteratur.
Gigtsygdommenes nosologisk inddeling var præget af usikkerhed. De to hovedgrupper var
rhumatisme og goutte (gigt). Begge ansås for at have en god prognose, idet de vanligvis ikke
førte til sekretion af pus [Sv.: var], men de kunne metastasere: flytte sig fra legemets perifere
dele til de indre organer og der antage karakter af helt andre alvorlige sygdomme f.eks.
pleurésie eller phthisie. Denne ide, der har sit udspring hos antikkens forfattere, har været
meget fremtræden-de i ældre tiders medicin og forsvandt først helt omkring 1900. Landré-
Beauvais‟ disputats fra 1800 citeres ofte som den første beskrivelse af karakteristika for RA:
affektion af små led, fingerdeformi-teter og kronisk forløb. Men i de følgende 50 år
dominerede uklare beskrivelser af gigtsygdomme, som ikke sjældent antoges at metastasere til
lunge-TB. Den senere så kendte neurolog Charcot‟s disputats fra 1853 bringer at klarere
billede af RA, men han bemærker at mange af patienterne har følger efter skrofulose på
halsen. I 1880‟erne introducerede Bouchard og Bourcy på basis af empi-riske observationer
les pseudo-rhumatismes infectieux, det nu velkendte fænomen at f.eks. en tarm-infektion kan
efterfølges af en reaktiv artrit. I 1897 foreslog Lyon-kirurgen Poncet at også TB skulle kunne
fremkalde en reaktiv artrit, ”Poncets‟ sygdom,” forskellig fra reel tuberkuløs ledinfektion,
men eksistensen af denne er stadig omdisputeret.
    Immunprocesser spiller en stor rolle for patogenesen af både TB og RA. I løbet af 1800-
tallet aftog forekomsten af TB, mens RA syntes at dukke frem. Kan der være en biologisk
sammenhæng?
Key-words: Tuberkulose, rheumatoid artrit, 1800-tal
45. THE SUN OR THE KNIFE: TREATING CHILDREN WITH SKELETAL TU-
BERCULOSIS AT APELVIKEN CA 1900–1930

Marie C. Nelson, ISAK/Historia, Linköping university, SE 58183 Linköping, SWEDEN
E-mail: marne@isak.liu.se

At the end of the nineteenth and beginning of the twentieth centuries coastal sanatoria began
to be established in Sweden modelled on predecessors on the continent and in other parts of
Scandinavia. Children suffering from various forms of skeletal tuberculosis and similar dis-
eases were sent from all over the country for treatment that lasted months or even years. This
paper explores aspects of the scientific culture and resulting treatment of children at
Apelviken, a sanatorium located on the western coast of Sweden just south of the city of Var-
berg that was established in 1902. The research is based on surviving original sources from
numerous archives, contemporary scientific journals and government reports and documents.
   The scientific culture is illuminated through the exploration of the scientific methods that
were applied, and the reasoning that accompanied the choice of treatment forms. The treat-
ment regime that was chosen affected the lives of these children and their future prospects.
The material is also interpreted in the light of gender theories and shows the ways in which
the identities of these boys and girls were moulded by the political and scientific cultures of
the day.
Key-words: Tuberculosis, coastal sanatoria, childhood diseases, surgery, sun treatment
10:00–11:00         MEDICAL HISTORY MUSEUMS ─ TODAY AND                          Bengt
                    TOMORROW – ROOM D                                            Lindskog
20 min         46 Vilnius University Museums of Medicine and their               Silvija Staku-
                  Historical Evolution (18th-21st Centuries)                     lienè
20 min         47 Skin Manifestations Depicted by the Greek Moulages             Anne-Marie
                                                                                 Worm
20 min         48
11:00–11:20         Coffee break
11:20–12:00         MEDICAL HISTORY MUSEUMS continued
20 min         49 Nordisk antropologisk kraniesamling i verdensklasse            Inger Kjaer
20 min         50 Utfordringer for museum med nasjonalt ansvar for               Marie Skoie
                  medisinhistorie

46. VILNIUS UNIVERSITY MUSEUMS OF MEDICINE AND THEIR HISTORICAL
EVOLUTION (18th–21st CENTURIES)

Silvija Stakulienė, Vilnius University Medical Faculty, Medical History Museum,
M.K.Ciurlionio street 21/27, LT– 03101, Vilnius, Lithuania
E-mail: silvija.stakuliene@mf.vu.lt

The Pope Georgy XIIIth approved by his bull the establishment of Vilnius Academy in Octo-
ber 1579. From this time more than 400 years had passed.. At the beginning of the 18th–20th
centuries Vilnius University Museums were the organic part of science and teaching proc-
esses of the only one higher school in Lithuania. Their importance was compared to that of
the university to the development of educations in the country. Museums were known in
Lithuania and in other countries, too. Unfortunately, after the closure of the VU in 1832, they
didn`t survive and didn`t become scientific institutions. It was domed by an attitude of those
times, a conservative opinion of czar officials, fear for loosing their independence. Treasures
of these museums had been delivered among other high schools of Rusia empire and they
enriched their funds and still are proud of those invaluable exhibits.
    THE MUSEUMS OF HUMAN PATHOLOGY, ANATOMY, HISTORY OF MEDI-
CINE belongs to the Medicine museums at Vilnius university Medical faculty..The roots of it
is the second half of the 18th, when the interest in natural sciences increased in the epoc of the
Renaissance. Medical faculty (Collegium Medicum) was founded in 1781, and Vilnius Medi-
cal Society was established in 1805. Great interest in local deseases to doctors made the need
to accumulate material of pathology for studies, scientific and practical purposes. The mu-
seum began its existence even in 1777, when professor J.Briotet (1746–1819) having come
from France laid the foundation for the Anatomy museum by accumulation pathologic anat-
omy material, later on, from various sources it became a valuable collection. As many monu-
ments of art or science of Lithuania, these values had been plundered, destroyed and distrib-
uted by stranges. Vilnius University Human Pathologic Anatomy collection is valuable not
only forits aspects of remaining for future generations. Its development is a part of our
changeable and dramatic history of science. Up to 1842 the collection was an unseparable part
of the old University Medical and Surgical Academy and its Anatomy Department, Anatomy
Museum and Clinics. When, after the closure Surgical Academy in 1842, the collection was
brought to St.Vladimir University in Kiev Medical faculty, Vilnius Medical Society began to
accumulate a new collection but only of pathologic anatomy preparations. Those preparations
were benevolently donated to Pathological Anatomy Department of Stephen Batory Univer-
sity, founded at the beginning of the 20th century and part of the collection which had sur-
vived can be seen in the museum now,too.
   Presently Human Pathology Museum contains 703 macropreparations. 529 of them are in
formalin and 174 –in gelatine. From the times of Stephen Bathory University there are 174
macropreparations in gelatine and 143 – in formalin. Having reviewed a long history of Vil-
nius University Human Pathologic Museum we should notice the pecularities of its evalution.
The very beginning were the period of the Old Vilnius University Anatomy Departments Mu-
seum. Then material was brought to museum accidentally and in the times of J.A.Lobenvein it
was systemized and by A.Bielkiewicz efforts the collection was ready. Having in mind its
existence of 300 years,Vilnius University Pathology and Forensic Medicine Department Pa-
thology museum serves to pedagogics, science and being a peculiar part of our cultural heri-
tage, it is open to wide society.
   ANATOMY MUSEUM is in Vilnius University Medical Faculty, in the Department of
Anatomy, Histology and Anthropology. It was founded in 1777 and its Collection was on the
best order (2769 pieces) in Europe of those times. The Department has the richest anthropol-
ogy collection in the Baltic countries: over 10 thausand of the dug skulls and 1,5thausand of
the complete skeletons. The oldest skull is of Kirsna man from the mezolito period (5–6 thou-
sand years before Christ). The museum contains 40 dry preparations made in the junction of
the 18th–19th centuries, 301 wet preparations, artificial ones,collection of skeletons,classified
by fruits, collection of embryogenesis.The Museum is the base for students and is applicated
for their study needs.
   MEDICAL HISTORY MUSEUM is one of the structure units at the Vilnius university
Medical Faculty, Society Health Institute. Trying aimingly to collect, accumulate and system-
ize medical scientific heritage there was founded a museum in 1998. It has deep historical
traditions. From 1781 when Collegium Medicum was established in the Academy, in Lithua-
nia medical sciences began their evolution and they had an uniforgettable way up to our
times. In 1997 the first volume of “Vilnius Medicine Almanac” was published, were an ex-
haustive development of medicine science in Vilnius University was described. The Museum
Library contains over 2000 books, and a book “Corporis Humani anatomia”(1699) published
by P.Verheyven 300 years ago is one of the most important. The collection consists of seven
major groups, illustrating the aim of the museum and its activities: 1. personal collections
(documents of Vilnius university Medical faculty professors and teachers); 2. library (over
2000 units); 3. photoiconography material; 4. medical instruments; 5. drugs collections; 6.
archive documents of Medical faculty; 7. different purpose equipment.
   Museum is open for students,it is visity by society,medical history lectures and seminars
take place there, too.
Key-words: Vilnius university, Human Pathology Museum, Anatomy Museums, Medical
History Museum
47. SKIN MANIFESTATIONS DEPICTED BY THE GREEK MOULAGES

Anne-Marie Worm, Specialist Center, Peter Bangsvej 3, Copenhagen, Denmark
E-mail: amw@dadlnet.dk

Wax moulages were produced all over Europe in the beginning of the last century. Moulages
were produced for teaching as unique tree-dimensional coloured images of visible diseases
and thus particularly popular when teaching about abnormal skin manifestations.
   The „A Sygros‟ Hospital in Athens was founded as a dermato-venerological hospital in
1910. G. Photinos, the first hospital director, managed to build up a local museum with wax
moulages. Photinos had captured the technique in Paris and especially in Berlin. In contrast to
many other collections almost all moulages at this museum seems to have been produced on
location. The museum contains more than 1.600 wax figures many of which are well pre-
served but other are quite faded and battered.
   The moulage collection at the „A Sygros‟ museum in Athens is one of the biggest pre-
served collections in the world. Syphilis, with the multiple skin manifestations presenting
during the different stages of the disease, accounts for a high percentage of the subjects.
   The Greek moulages have been evaluated as to the diagnosis and quality in order to present
a best possible photographic overview of the various skin manifestations in syphilis. Further-
more the history and the technique of the moulage art have been studied.
Key-words: Moulages, skin diseases, venereal diseases


49. NORDISK ANTROPOLOGISK KRANIESAMLING I VERDENSKLASSE

Inger Kjær, Dept. of Orthodontics, Copenhagen School of Dentistry, Nørre Allé 20, 2200
Copenhagen N
E-mail: ik@odont.ku.dk
Professor Arne Björk (1911–1996) indså tidligt, at kraniestrukturer ikke kan studeres på rønt-
genbilleder alene. Autopsimateriale og kraniemateriale var et nødvendigt supplement. Kranie-
analyser gav muligheder ikke blot for tredimensionel indsigt i en enkelt struktur men for en
rummelig vurdering af flere strukturer samtidigt.
   Med henblik på udredning af patologisk kranieudvikling skabte Arne Björk en antropolo-
gisk samling i verdensklasse.
   Der vil i foredraget blive orienteret om omfanget og systematikken i Björks antropologiske
samling. Orienteringen omfatter udover diagnostik også aldersvurderinger. Der vil blive lagt
vægt på analyser af tandsystemet og kæbestrukturer, herunder især kanalforløb for perifere
nerver.
   Samlingen har været basis for en lang række internationale publikationer. Ud fra en kort
orientering om disse vil det blive demonstreret:
   – Hvordan analysen af foraminae i kraniebasis og maxil har bidraget til forståelsen af
     vækst i disse kraniedele.
   – Hvordan analysen af kanalforløb i mandiblen har bidraget til forståelsen af tandagene-
     si og mandibelvækst.
   – Hvordan okklusionen afhænger af kæbemorfologi og tandsystem.
   – Hvordan enkeltfund har bidraget til at forstå patologiske tilstande hos børn.
  Samlingen har været og er til stadighed baggrund for aktiv odontologisk forskning.
Key-words: Odontologi, kranieanalyser, antropologi, museumssamling


50. UTFORDRINGER FOR MUSEUM MED NASJONALT ANSVAR FOR
MEDISINHISTORIE

Marie Skoie, Nasjonalt medisinsk museum / Norsk Teknisk Museum, Kjelsåsvn 143, 0491
Oslo, Norge
E-mail: marie.skoie@tekniskmuseum.no / m_skoie@hotmail.com

I 2001 besluttet Stortinget å etablere Nasjonalt medisinsk museum i Oslo. Museet er utviklet
som en integrert del av Norsk Teknisk Museum og er nå en sentral institusjon innenfor helse-
og medisinhistoriefeltet i Norge. Siden 2003 har Nasjonalt medisinsk museum vært åpent for
publikum som besøker Norsk Teknisk Museum, som har ca 150 000 besøkende per år.
   Nasjonalt medisinsk museum har som mål å være en arena for dialog mellom fagmiljøer og
det brede publikum. Som nykommer i det medisinhistoriske landskapet har museets profil
begynt å vise seg. Innlegget vil belyse museets valg av temaer og uttrykksformer ved å vise
eksempler fra utstillingen ”God bedring – mennesker, teknologi og viten på sykehus” som åp-
net i desember 2006. Utstillingen bryter med såkalt tradisjonell medisinhistorisk fremstilling
som med stor fremskrittstro tar utgangspunkt i store oppdagelser og oppdagere, og som be-
skriver nye metoder og ny teknologi som våpen i kamp mot sykdom, lidelser og død. I ”God
bedring” fokuseres det på sykehushverdagen for både pasienter, ansatte og pårørende. Den
prøver å ikke generalisere og tar utgangspunkt i mangfold, personlige beretninger, holdninger
og holdningsendringer. Her er for eksempel utdrag av journaler, her vises hundre år gammel
korrespondanse mellom pårørende og professorer. Her er intervjuer med renholdsarbeidere og
portører som selv har valgt ut gjenstander som har betydning for dem i sykehushverdagen.
Utstillingens visuelle uttrykk bidrar til å gi de besøkende en spennende opplevelse med mange
sanseinntrykk.
   Nasjonalt medisinsk museum har vokst både fysisk og visuelt siden etableringen, men står
også overfor en rekke utfordringer og uløste oppgaver. Noen av disse ble spesielt synlige
under arbeidet med utstillingen ”God bedring” og vil utdypes nærmere.
   Museet ønsker å være en åpen og samarbeidende institusjon. Siden 2004 har museet hatt
koordinatoransvar for Medisinhistorisk museumsnettverk. Som treffsted for forskere, museer,
samlinger og enkeltpersoner har nettverket vært nyttig for Nasjonalt medisinsk museum, spe-
sielt siden museets ansatte hovedsakelig er humanister uten faglig bakgrunn fra helsevesenet.
Hvordan utvikle dette nettverksarbeidet videre?
   Museet forvalter ca 15 000 av Norsk Teknisk Museums 50 000 gjenstander, men bare deler
av den medisinske samlingen er foreløpig registrert og søkbar. Før en systematisk gjennom-
gang av museets samling er fullført er det en utfordring å lage gjenstandstunge utstillinger,
utarbeide innsamlingsplan for museet og å bistå andre med veiledning omkring disse
spørsmålene. Det er behov for en nasjonal oversikt over den materielle kulturarven knyttet til
helse- og medisinhistorien, men hvordan gripe det an?
   Planene for de nærmeste årene er mange og ambisiøse. Virksomheten vil fortsatt være tre-
delt mellom samlingsforvaltning, forskning og utstillingsproduksjon for å nå ut til et bredt og
interessert publikum.
Key-words: Museumsdrift, utstilling, nettverk, samlingsforvaltning
12:00–13:00        VARIA – ROOM D                                             Jan
                                                                              Björnebrink
20 min         51 The Early History of Psychosurgery in Sweden 1944–          Kenneth Ögren
                  1960
20 min         52 Abuse of aether and alcoholcontaining medicines in          Ingegerd
                  parts of Northern Sweden                                    Agenäs
20 min         53 ”1913 års män”: Aspekter av livssituation, hälsa och        Suzanne
                  välbefinnande från 60 till 80 år och i samband med          Ander-Peciva
                  pensionering


51. THE EARLY HISTORY OF PSYCHOSURGERY IN SWEDEN 1944–1960

Kenneth Ögren, Department of Clinical Sciences/Division of Psychiatry and Department of
Culture and Media Umeå University
E-mail: Kenneth.ogren@kultmed.umu.se

The first experiments with pre-frontal lobotomy in Sweden were made by neurosurgeons in
Stockholm in 1944 in a close collaboration with the academic psychiatrists. The early opera-
tions were well documented, some pre- and post-operative psychological tests were used,
psychosurgery cases were presented in meetings and congresses of Scandinavian psychia-
trists.
   In 1946 the practice of lobotomy became established within the state mental hospitals
around the country when the ”modern” state mental hospitals, Sidsjön, Umedalen, Beckom-
berga and Lillhagen, introduced the new technology of pre-frontal lobotomy. Umedalen and
Sidsjön togheter performed 28% of the approx. 4,500 lobotomies in Sweden.
   The Umedalen State Mental Hospital alone operated on 771 patients, with an average rate
of mortality at 7.3% for the years of 1947–1958. One certain year the postoperative mortality
reached 17 percent.
   Lobotomies in Sweden, to a great extent were performed by general surgeons in smaller
surgical departments. There was an awareness of the problematic high rates of post-operative
mortality amongst the psychiatrists and the problem was discussed at the Scandinavian psy-
chiatric congresses in the 1940s.
  Within the Swedish National Board of Health (Medicinalstyrelsen) the problems were also
known of, but no certain interference can be found regarding the mortality rates from the
board.
   Swedish media reported mostly in a positive manner on the prospects of lobotomy. The
knowledge of the high mortality rates did not reach the public sphere until 1951 when a psy-
chiatrist alarmed the press on high mortality.
  The paper presents the findings from the doctoral-thesis project by the author.
Key-words: lobotomy, Sweden, neurosurgeon, general surgeon, mortality, media
52. ABUSE OF AETHER AND ALCOHOL CONTAINING MEDICINES IN PARTS
OF NORTHERN SWEDEN

Ingegerd Agenäs, Swedish Society for the History of Pharmacy
E-mail: Historiker@Swepharm.se

Aether and alcohol containing medicines could be sold over the counter from pharmacies.
During long periods from the 19th century and decades into the 20th the use – misuse – abuse
was discussed mainly by the medical profession and members, members of Parliament and
the mass media. Some said these medicines were vital for the possibilities to treat minor ill-
nesses in the parts of Norrland where few doctors were available, others that these medicines
wee useless. Some said the pharmacies sold these medicines in large quantities without proper
consideration, others that it must be accepted that larger quantities were sold to each costumer
at markets as it was the once yearly possibility for these people to fill their need.
   There was even a proposal from one committee that different legislation for these medi-
cines should be enforced in different parts of the country – prescription only in Norrland or
parts of it – over the counter in the rest of the country
Key-words: Aether and alcohol containing medicines


53. ”1913 ÅRS MÄN”: ASPEKTER AV LIVSSITUATION, HÄLSA OCH
VÄLBEFINNANDE FRÅN 60 TILL 80 ÅR OCH I SAMBAND MED PENSIONERING

Suzanne Ander-Pečiva, Centrum för befolkningsstudier/ Demografiska databasen, Umeå
universitet, 901 87 Umeå
E-mail: suzanne.ander-peciva@ddb.umu.se

Den prospektiva klinisk-epidemiologiska studien “1913 års män” i Göteborg startade 1963
och deltagarna, 1/3 av alla män födda 1913 och boende i Göteborg vid starten, följdes med
upprepade undersökningar fram till 1993, och därefter med hjälp av register. En styrka i
denna populationsstudie är det mycket höga undersökningsdeltagandet (initialt 1963 deltog t
ex 92% av de inbjudna). Data från denna kohort möjliggör studium av åldersrelaterade
förändringar för många olika aspekter av livssituation, hälsa, välbefinnande och funktion i ett
longitudinellt perspektiv.
   I ett projekt inom programmet ”Åldrande och livsvillkor” vid Centrum för
befolkningsstudier, Demografiska databasen, Umeå universitet, och i samarbete med
forskargruppen kring 1913 års män i Göteborg, studeras det individuella åldrandet i ett
longitudinellt perspektiv, främst från 60 till 80 år. Bl a kartläggs förändringar i
självrapporterad hälsa och välbefinnande. Subjektiv upplevelse relateras till andra indikatorer
på åldrande. Med hjälp av en enkätundersökning 1978, då männen var 65 år, gjord i
samarbete med Laboratoriet för klinisk stressforskning vid KI, görs försök att belysa eventuell
inverkan av pensioneringen för olika grupper av deltagare. Enkätsvaren tyder på att männens
inställning till sin pensionering och livet efter 65 var övervägande mycket positiv. Bland
andra preliminära resultat i projektet märks de totalt sett höga nivåerna av självskattat fysiskt,
psykiskt och socialt välbefinnande ända upp till 80 år. Inom de två sistnämnda områdena var
det, mellan 60 och 75 år, för många av frågorna en snarast ökande andel av deltagarna som
skattade sin situation som utmärkt eller mycket bra. Sannolikt utgjorde de som fortfarande
deltog i undersökningen vid 80 års ålder en hälsomässig ”elit”. En jämförelse med dem som
succesivt fallit bort ur studien på grund av sjukdom eller död kommer därför att göras för de
de tillfällen då data ännu finns för denna bortfallsgrupp. En annan tänkbar delförklaring till
positiva självskattningar är, att man bedömer sitt välbefinnande utifrån egna förväntningar,
som i sin tur påverkas av den i samhället förhärskande bilden av äldre samt synen på hälsa
och sjukdom. Resultaten bör därför bli särskilt intressanta om jämförelser görs med senare
födelsekohorter. Vid sådana jämförelser får påverkan på hälsoläget till följd av förändringar
inom arbetslivet beaktas.
Key-words: Åldrande, pensionering, hälsa, välbefinnande, attityder, ”1913 års män”

				
DOCUMENT INFO
Shared By:
Categories:
Tags:
Stats:
views:60
posted:10/15/2011
language:English
pages:51