En resa jorden runt ombord på Tisnaren by gve10368

VIEWS: 188 PAGES: 19

									En avskrift ur en dagbok som skrevs av min far Oscar Samuel Andersson under hans resa med
m/s Tisnaren 18/10 1921 till 11/6 1922.
Stavfel och andra oegentligheter har korrigerats med bibehållande av tidstypiska ord och uttryck.
Termen ”rover” som en beskrivning på inloppet till hamnar har jag inte hittat ett lämpligt nutida
svenskt uttryck för. Vid några tillfällen har det ersatts med ”redd”.

Rune Andersson Dalby Mellangården, Aspö Strängnäs den 21/9 2006.



En resa jorden runt ombord på m/s Tisnaren


Den 18 oktober 1921 mönstrade jag såsom målare ombord på motorfartyget Tisnaren som
avgick från Eriksbergs verkstad i Göteborg lördagen den 22 oktober över till Amerika.

Vädret var härligt, blåste något lite. Vädret över Nordsjön var stormigt men dock inte av någon
nämnvärd art.

Den 28 oktober mitt i Atlanten utbröt en oerhörd storm som varade i 4 dagar, båten rullade
skarpt, alldenstund den var tom gjorde den riktiga hopp ibland. Natten mellan den 29 och 30 kom
en brottsjö och smällde till så jag för min del slungades en meter upp i kojen Alla som sov
vaknade och trodde att hela båten hade blivet bräckt, men ingen fara var å färde.

Ett minne den 28 oktober 1921
Det var en sån där ruskig kväll, då vilken sjöman som helst kunde önska sig vara hönsskötare i
land istället för att vara ombord på ett fartyg till sjöss.

Men trots alla besvärligheter var folket glada och trevliga. Då någon i skansen berättade en
trevlig historia ekade det höga skrattsalvor. Ett tillfälligt missljud dränktes i en storm av nojs.
- Känner du sjön målare, ropade en av matroserna då bogen reste sig i höjden för att därefter
med en duns falla ned och möta en våg som skakade hela skeppet.

Männen kröpo efterhand in i sina kojer, där de kilade sig fast så gott de kunde. Över dem på
backen och mitt över huvudet surrade styrmaskinen och ibland med ett fasansväckande tjut.
Men männen insomnade snart, även i sömnen anpassade man sig efter fartygets stampningar
och svåra överhalningar. Endast genom dessa omedvetna ansträngningar hindrades de från att
bli slungade på huvudet ut ur sina bäddar.

Söndagen den 30 oktober började det att bli varmt. Vi låg och gassade oss på akterbryggan,
vädret blev allt härligare och härligare ju längre man kom, hastigheten var 15 mil (knop.)

Lördagen den 5 november klockan 10 på eftermiddagen ankrade vi på redden utanför
Savannah.

Söndagen den 6 november klockan 6 på förmiddagen lyftes ankaret och vi passerade
karantänen där vi fick läkare ombord som gjorde mangrann undersökning. Bland annat fick vi
spatsera i en lång rad förbi honom med penis i handen, men allting var all right! Sedan togs en
massa grytor ombord och flera hundra kilo svavel som placerades i lastrummen och tändes på.
Doktorn gick iland, luckorna skalkades och vi fortsatte in i Savannahs hamn där vi förtöjde
klockan 4 på eftermiddagen Passen gjordes i ordning och vi hoppade iland för att vi med våra
nyfikna ögon undersöka staden som för det mesta bestod av negrer.
Under måndag, tisdag, onsdag och torsdag inlastades 300 ton bomull. På torsdag gick vi
från Savannah runt Floridahalvön till en stad som heter Tampa, vilken plats vi hamnade på

Söndagen den 6 november klockan 12 middagstid för att lasta 2500 ton superfosfat som var
inlastat

På torsdag kväll klockan 6 då vi avgick till en stad som heter New Orleans den ligger timmars
resa upp i Mississippifloden, där vi landade söndag klockan 10. Det var en ganska sevärd och
vacker stad på cirka 1 1/2 million invånare som största delen består av tyskar och skandinaver.

New Orleans är en av Amerikas vackraste städer. Dag och natt brusar livet därigenom,
spårvagnarna gnissla i kurvorna bilhornen ljuda och hästarna skaka sina bjällror när de draga
sina tvåhjuliga åkdon. Här tigges stjäles och göres affärer. Överallt trådar ungdeen fram
sminkade, pudrade och en oerhörd doft av alla slags parfymer. Blommor och frukter syns i varje
vrå - gatulivet är allt. En ljus nordbo kan vara säker på att tilldraga sig uppmärksamheten, en och
annan millitär gör mig uppmärksam att vara kläd utan rock, endast skjorta och gula khakibyxor
samt en tretoppad hatt med stora brätten.

Biograferna ha god dragningskraft. Här som överallt är det amerikanska filmer som deinerar,
men naturligtvis tillskurna för amerikansk publik, särskilt då militärer framträder börjar ett
pinsamt hurrarop.

Spelhusen har oerhörd dragningskraft. I varje gathörn finnes alltid någon biljardhall, till och med
ute på gatorna spelas tärning.

På måndag alltså dagen efter utbröt hamnstrejk. Låg och väntade tills på onsdag middag
utbogserades fyra styrmän från samma bolags fartyg Anten för att på utsidan länga
bommullsbalar, och vi allesammans från skeppare till mässpojk fick hjälpa till i rummen.

Fredagen den 25 november anskaffades, med stor möda givetvis, några strejkbrytare, så att
arbetet på kajen kunde forceras något. Cirka 400 till 500 balar inlastades varje dag.

Lördagen de 26 november regnade det nästan hela dagen men arbetet pågick dock
oförminskat. På kvällen åkte man upp till stan för att tillfredställa sina känslor. Var och en gjorde
lite affärer också men det mesta som fängslade ögat var söderns brännande mö. Man blev högst
förälskad i den mexikanska typen med sina sköna och skarpt mejslade anletsdrag, men alldeles
för mycket sminkade.

Söndagen den 27 november
Var ett strålande väder, alla ombordvarande sken av välmåga, det sjöngs och spelades hela
dagen och sedan på kvällen skulle naturligtvis alla upp till stan och försöka sig på allt vad som i
en större sjöstad kunde bjudas på.

Måndagen den 5 december var lastningen klar och allt rustades för avresa.

Tisdagen den 6 december klockan 5.30 seglade vi iväg över den mexikanska golfen. Dagen
var soljus och varm med stilla väder.

Torsdagen den 8 december passerade vi Västindien, kunde se något av Kuba.

Lördagen den 9 december klockan 10.15 ankrade vi utanför Colon, framför Panamakanalen
där vi fick ligga och förbida tiden i väntan på att få passera nämnda kanal.
Söndag den 10 december klockan 8 förmiddagen skulle alle man midskepps för visitering.
Klockan 10 seglade vi in i den första slussen, alla stod på däck med spända ögon för att med
egna ögon få skåda ett med världens största underverk. De första slussarna vore 3 till antalet,
3000 fots längd, 110 fot i bredd 75 fot djupa. Wirar halades i land och vi seglade iväg, dragna av
4 lokmotiv allt under den hetaste värme. Sedan passerade vi en liten insjö som bjöd på många
sensationella poänger. Sedan var det 3 slussar till och kanalen förändrades allt mera till hav och
klockan 4 på eftermiddagen passerade vi staden Panama och fortsatte mot vårt okända öde i
Stora Oceanen.

Måndagen den 11 december var den hetaste dag vi hade under resan genom tropikerna.
Vädret var härligt och fullkomlig vindstilla. Vi fortsatte några dager efter Mexikos och
Kaliforniens kust för att sedan sätta kurs mot Hawaii med staden Honolulu.

Den 21 december fick vi regn med stark storm som urartade sig till en häftiga brottsjöar, men
härligt var det att sitta på däcket och njuta av dyningarna.

Lördagen den 24 december, alltså julafton. Stormen hade mildrats någon, men rullningarna
kändes oförminskat. Jobbet slutades klockan 12 middag och alla gick i spänning mot den
stundande aftonmåltiden när julbordet skulle dukas, med mat i alla tänkbara schatteringar och
dito drycker. I avbidan på den stund som skulle tima kom jag och några liktänkande kamrater på
den fixa idén att imitera en julgran. Några ståltrådar hämtades samt trassel och bomull. Granen
hängdes upp med toppen i taket och som motvikt 3 kokosnötter i roten, en stjärna med armatur
placerades i toppen samt några karameller och citroner. I all sin prakt och ståt var inom kort den
artificiella men smakfulla granen avtäckt.

Klockan 6 omringades bordet av matlystna sjömän som gick ganska hårt åt det välförsedda
julbordet och julen hälsades med de allra gladaste miner. När alla voro mätta och belåtna av den
välsmakande julmaten fortsattes dock drickandet och snaskandet av allehanda sydfrukter som
räckte ända till midnatt. Vid den tiden var en del så pass rusiga att de ormade sig fram på alla
fyra i skansar och på däck. En matros Karlsson var verkligen så ärelysten att han tog ett
dragspel under armen och skuttade bort till salongen där kapten och styrmän samt steward sutto
vid julbordet, Karlsson klev in, hälsade God Jul och önskade få spela loppans gång på
rockkragen, men det blev givetvis inte accepterat. När han kom tillbaks var han så svag i
hasorna att han ramlade i en enda hög. Jag tog hela matrosen, med dragspel och allt, och bar
honom ner i sin koj, där han låg både juldagen och annandagen.

Juldagen, alltså den 25 de cember passerade vi ögruppen Hawaii som ligger ungefär mitt i
stora Oceanen. Vädret blev bättre och lugnare. Vid frukostbordet hade nästan alla dålig matlust,
men vid middagen då spriten gick till igen blev det samma jubel som förut, men det gick lite mera
primitivt till väga så att endast mindre sång och deklamationer förekom. Sedan på eftermiddagen
hämtades förste styrmans grammofon och en hel del Hawaiibitar genomkördes med kombinerad
sång, klavér- och violintoner som slöt sitt öde mot kvällssidan, för att vidare få välägna sig med
aftonvarden som bestod av förutvarande ingredienser. Efter den kände sig alla mätta och
belåtna samt av dagens jäktande kände nästan alla sig berättigade till en längre stunds vila,
varför de flesta hoppade till kojs!

Måndagen den 26 december, eller så att säga annandagen var fullkomligt vindstilla och klart
väder, med det härligaste soljus. Den fina maten och den goda drycken började allt och mer
torka in till minimum, varför man lite till mans började tillerkänna sig vardagslivet och julen var så
tills vida undanstökad.

Tisdagen den 27 december, vädret började friskna till och bliva kyligt och en behagligare
temperatur rådde. Vi tycktes mer och mer komma in i ett annat klimat än den i tropikerna
rådande glödhettan som gjorde kroppen liksom förlamad i den ohälsosamma värmen.
Torsdagen den 29 december, var vädret det samma som föregående dag, men på kvällen
klockan 10 utbröt ett oerhört skyfall och stormen började stöta så det var rent av hemskt, sjöarna
började spola över hela akterdäck, vattnet forsade ända ned i skansen. Klockan 1 på natten blev
det full orkan, alla väcktes ur sin djupa sömn av den hemska stormen. En hel del var uppe i
mässen för att titta på de hemska sjöarna som reste sig mot skutan, andra åter stod i spänning
att det snart skulle komma en cyklon och göra slut på hela fartyget. Bräder och tunnor hade slitit
sig lösa på däck och skramlade mot räckena. Rätt som det var kom en sjö och spolade skräpet
över bord.

Fredagen den 30 december hade vi nyårsafton, alltså en dag före än i vanliga fall enär vi
slopade lördagen därför att vi passerade 180:de graden. Vädret var alltjämt orkanliknade, vinden
låg rakt mot babords bog, så ibland gjorde vi inte mer än 7 mil. Gott Nytt år!

Söndagen den 1 januari 1922. Vädret var klart och soljust, och stormen hade mildrats något,
men då och då vräktes en sjö över bord. På middagen serverades 2 flaskor whisky och en flaska
rom samt öl så man kände sig nästan lite glad i hågen, man får ju alltid lite ljusare syn på saken
än annars när man får lite sprit i sig.

Fredagen den 6 januari alltså trettondagen. Vädret hade bättrat sig betydligt, blott några
långsamma dykningar kändes ibland. Dagarna tycktes bli lite angenämare i väntan på att snart
vara i solens land.

Måndagen den 9 januari, vädret var blåsigt och kallt. Klockan 8 på eftermiddagen syntes ett
par fyrar, och land var i annalkande.
Yokohama var vårt mål, Japans största sjöstad. I morgon blir det intressant att få skåda ??
jäpsesana i betraktande bland te och porslin.

Tisdagen den 10 januari skulle vi varit framme klockan 2 på natten, men en oerhörd orkan
hade utbrutit vid midnatt så vi kunde inte förflytta oss en enda mil utan endast ligga och hålla
den. Vi låg mitt för det heliga berget Fujiyama som var till hälften snöbetäckt. Vädret var isigt
och kallt, 2 grader Celsius. Men mot eftermiddagen började det att lugna något, så tillvida att
skutan äntligen kunde krypa in. Klockan 5 på eftermiddagen ankrade vi på redden utanför
Yokohama.

Vi hade inte väl ankrat förr än en väldig massa japaner var ombord och ville göra affärer i te
och porslin, siden och silke samt 100-tals andra småsaker. Andra åter hade whisky, så det söps
och dracks så den största delen av besättningen låg dödfulla. Två hade dille som såg både tigrar
och lejon upp efter väggarna. När japsarna fick syn på dillegubbarna försvann de ögonblickligen.

Onsdagen den 11 januari, begynte lossningen av bomull likaså torsdag och fredag. Sedan på
lördag den 14:e lossades fosfor, men arbetet måste avbrytas vid middagstiden på grund av
snöyra.

Man kunde få se hur de japanska stuveriarbetarna gick barfota i snöslasket. Dagen gick till
ända, alla rustade sig för att i staden tillfredställa sin nyfikenhet. Snart hamnade vi inne hos
några glädjeflickor, Oh! vilka förtjusande varelser tänkte man inom sig själv, när man såg dem se
innerligt vackra av hälsa och levnadsglädje strålande unga kvinnor, som snart skulle stå tillhanda
för vår önskan. Var sitt rum och var sin flicka fick man njuta i den ostörda friden tills långt fram
på morgonen. Det tycktes bli de skarpaste kontraster mot vad vi skandinaver äro vana vid. Man
fick gå klädd i pyjamas samt sitta på en dyna på golvet och se dessa älsklingar svassa omkring i
sidenkläder utan skodon. I staden finnes endast en spårvägslinje. I stället fick man använda sig
av rickshor, en japan som drager en i en liten kärra, och denne galopperar som bara fan!
Söndagen den 15 januari, vädret var kallt det snöade lite, en halv decimeter tjockt, Celsius
visade 2 grader. Vårt stolta motorskepp låg som en stjärna bland hela den stora handelsflottan,
förutom ett passagerarfartyg som hette Express of Asia som var på 35 tusen ton.

Måndagen den 16 januari, vädret var blåsigt å kallt och ibland regnade. På kvällen blev jag
och två till uppbjudna till Mister Iwanos hem. Av nämnda person hade vi köpt alla serviserna.
Han bjöd på bier och kex samt visade hela sitt hem som vi tog i skärskådande. I sovrummet
funnos inga sängar, kuddar och filtar placerades i skåp och på kvällen breddes dessa ut på golvet
för att tagas i bruk. I köket fanns heller inga möbler, en liten köksspis var i ena hörnet nedsatt i
höjd med golvet. För övrigt sitter japaner på golvet och äter med sina träpinnar.

Onsdag den 18 januari. Manskapet började bliva sjuka ombord, 8 till 10 man låg varje dag.
Kaptenen ligger i lunginflammation, men är nu på bättringsvägen. Det här kalla vädret har
naturligtvis blivet en oerhörd kontrast mot tropikernas klimat.

Fredag den 20 januari klockan 8 på förmiddagen seglade vi ifrån Yokohama till Kobe som
låg 350 mil väster om nämnda stad. Klockan 10 passerade vi fästningsverken där en stark
eskader passerade av modernaste typ.

En liten svensk segelbåt som tillhörde staten, som var på världsomsegling, låg för närvarande i
Yokohama. Den fördes av Greve Tamm som hade slagit vad att med den minsta möjliga båt och
med den största möjliga besättning segla världen runt. De ombordvarande bestod av 14 man; 4
löjtnanter, 8 matroser, 1 steward samt 1 uppassare. Resan skulle göras på 2 år. ( Se boken
”Med Fidra på världsomsegling” av Uno Thorburn.
Så här skriver man på sidan 244 om Tisnaren: Under vårt uppehåll här kommo två
svenska fartyg till Yokohama, nämligen ”Nippon” och ”Tisnaren”. Befälhavarna på
dessa voro nog vänliga att skicka över till oss ansjovis och hå rt bröd – läckerheter, som
vi ej smakat på mången god dag. Kapten Arnoldsson på ”Nippon” hjälpte oss dessutom
med en del sjökort.
  ”Tisnaren”, som vid denna tidpunkt var ett av svenska handelsflottans modernaste
motorfartyg, befann sig i Japan för första gången. Det låg på svaj mitt i hamnen och
väckte allmän uppmärksamhet, icke blott emedan fartygstypen var relativt ovanlig här,
utan kanske än mer på grund av sina vackra linjer och sitt prydliga och väl underhållna
skrov. Vi kände oss stolta att vara svenskar, då vi om morgnarna sågo den blågula
flaggan hissas på ”Tisnaren”. Befälhavaren, kapten B. Lillienstjerna, lärde vi oss alla att
uppskatta och beundra som en god typ för en svensk sjöman. )

Lördagen den 21 januari klockan 4 på eftermiddagen var vi framme vid Kobe och ankrade
ute på redden där vi sedermera också skulle lossa enär inga lossningsmöjligheter finns i de
japanska hamnarna. Staden var lite vackrare och renligare än Yokohama, eljest var det i samma
stil och allting med japanska ideal.

Söndagen den 22 januari var snöig och kall.

Måndag den 23 började lossningen av bomull och fosfor som tog sitt slut torsdagen den 26.
Återstoden var blott 400 ton bomull som skulle till Shanghai och vi seglade iväg torsdagskväll den
26 klockan 5. Vägen togs mellan öarna och ut i Gula havet. Vi passerade förbi staden
Shimonoseki som låg på båda sidor av sundet och nedanför låga och snöbetäckta berg där
varken människor eller växtriket tycktes ha haft sitt intrång. Staden tycktes äga en hel massa
fabriker. En kyrkogård låg högt uppe i berget och sluttningen var minst i 45 gr vinkel och alla
gravar hade sitt lilla vita träkors! Inom kort avtecknade sig staden bakom horisonten och vi var
alltså inne i Gula havet.
Den 27 och 28 var vädret milt och stilla. Söndag morgon klockan 7 var vi inne i Shanghai,
vinternattens lätta slöja över Gula havet började dela sig i öster där molnens rand redan glödde i
den stundande soluppgångens purpurglans. Mer och mer ljusnade det över havet. Slutligen bröt
solskivans kant fram och molnbergen liksom sprutade eld. Då höjde sig ur vattnet, i av
morgonbrisens lätta krusnings brutna spegel, en brant kust mot vilken fartyget stävade fram. På
denna kust utbredde sig en stor stad, vars talrika tornspiror avtecknade sig mot
morgonrodnadens bakgrund av eld. Staden omgavs av stora alléer. Mellan tempeltinnar och
trappgavlar skymtade en lummig grönska, som framträdde allt tydligare allteftersom solen höjde
sig över horisonten.

Den 29, 30, 31 januari högtidlighåller nämligen kineserna sin nyårsdag och den firas i nämnda
3 dagar med salut och bloss samt alla upptänklika fyrverkerier. Stora mängder buddister drog
omkring på gatorna med trummor och strängaspel som gjorde ett fasansväckande skrammel och
buller blandat med rickshagubbar och raketer. Staden är delvis fransk, engelsk, indisk och
kinesisk. Respektive länder har sina egna poliser hinduerna äro kläda i röd huvudbonad samt
långa kappor och beväpnade med batong. De engelska poliserna äro klädda som vanligt i mössa
och kavaj, likaledes de franska. De kinesiska äro mera typiskt klädda med stora sidenhattar som
liknar ett stort handfat på huvudet samt beväpnade med karbiner. Staden syntes vara ren och
snygg för övrigt fast folket verkar mer eller mindre äckliga. En stor del av damerna går endast
klädda i byxor. Den lägre klassen tycktes ha det ganska ogynnsamt. Hela familjer bodde ombord
i små roddbåtar och livnärde sig med handel vid fartygen. Sedan fanns det ett par tusen sampa-
gubbar som rodde och trafikerade över älven. Alla ombordvarande blev vaccinerade på grund
av den rådande smittkoppsepidemin som inte är så ovanligt i Kina.

Måndagen den 30 januari blev det ingen lossning vädret var kallt 3 till 4 gr Celsius.

Tisdagen den 31 lossades de där 400 ton bomull som var kvar. Kineserna gör inte som alla
andra och drager balarna på en kärra, utan de bär den på ett bamburör med en man i varje ända.
Balen väger 500 pund! Ganska marigt?

Onsdagen den 1 februari klockan 12 middag gick signalen. Motorerna sattes igång och vi
seglade iväg till Australiens varma klimat till en stad som heter Sydney där vi just nu för tillfället
har sommar och det allra härligaste väder man kan tänka sig. På kvällen klockan 6 gick vi på ett
grund det ruskade och gnisslade i kölen som om hon gick på hjul och hon gjorde högst 1 eller 2
mil. Vattnet omkring var grått som i en lergrop. Alla stod och fixerade tilldragelsen samt i
ständig ängslan att vi snart skulle stranda. Men fram på morgonsidan var allt lugnt och hon
gjorde samma hastighet som förut - 15 1/2 mil.

Torsdagen den 2 februari, vädret var blaskigt. Det regnade hela dagen men för övrigt lugnt
och stilla.

Fredag den 3 februari var samma väder fast något varmare, man kände genast att vi hade
kommit in i tropikerna.

Lördagen den 4 februari passerade vi 10 grader nord och 130 väst i ungefär mitt för
Filippinerna och om ett par dagar kommer man att för första gången passera Ekvatorn.

Söndagen den 5 februari var ett härligt väder. Solen brände het och man låg och gassade sig
på bryggan, fullkomlig vindstilla.

Måndagen den 6 februari var samma gynsamma väder.

Tisdagen den 7 februari klockan 4 på morgonen passerade vi linjen utan linjedop och all annan
fest. Inte såg man till varken Neptun eller drottningen så passagen gick alldeles obemärkt. Med
anledning av att vi inga passagerare hade kom den ovanliga ceremonin tråkigt nog ej till
användning?

Onsdagen den 8 februari var solen ännu hetare än någonsin. I maskinrummet var upp till 48 -
50 grader Celsius. Man kunde nästan inte arbeta, bara ligga å flämta som en utjagad hund.
Svetten forsade nedefter kroppen, om nätterna kunde man inte sova trots fläktarnas omdaning
av cirkulationen.

Denna tropiska hetta gjorde kroppen så svag och olustig att man endast med möda förmådde
förflytta sig! På nätterna kunde man få se den för oss nordbor osynliga stjärnbilden ljuskorset
också kallat stjärnkorset som blott synes söder om ekvatorn. Matlusten försvann helt och hållet,
man bara drack havresoppa och vatten. Vi passerade en del smärre öar, några obebodda öar
beklädda med palmer som såg ganska trevliga ut. Två av motormännen har måst lägga uppe på
däck på grund av den ohyggliga värmen - magåkommor tillkommer ofta.

Torsdagen den 9 februari. Vädret stilla och klart. Vi passerade en del små öar väster om
Torres sund.

Fredagen 10 februari, samma väder och en oemotståndlig hetta hela dagen. På kvällen syntes
rakt i väster stora skydrag, för övrigt var himlen mulen.

Lördagen den 11 februari klockan 3 förmiddagen ankrade vi utanför Torres sund emellan
några öar i avbidan på lots och läkare. Klockan 8 för kom nämnda individer ombord åtföljda av
respektive familjer som tog vårt stolta fartyg i betraktande. Läkaren seglade snart tillbaka till sitt
land igen, men lotsen skulle stanna ombord ända till Sydney. Till nämnda stad var 7 dygns resa.
Han skulle på ifrågavarande färd skydda oss för olägenheter på världens farligaste farvatten
nämligen korallrev som syntes runt omkring. En del ställen var så smala att det endast var
omkring 2 fartygslängder brett. På kvällen mulnade det till och vid 7 tiden kom ett oerhört
störtregn, men vid 10 tiden var det åter uppehåll så att en hel del kunde återgå till sina
provisoriska bäddar på akterbryggan.

Söndagen den 12 februari. Luften var lika het för att inte säga hetare. Man åt frukost och
rökte sin pipa samt lade sig på bryggan för att studera karta och geografi och för övrigt njuta
utav tillvaron.

Tiden gick och klockan var 12 då vi åt en smaklig middag med sydfrukter som efterrätt, förutom
vin och sprit. Vid styrbordssida hade vi den australiska kusten. Vi passerade så nära att vi kunde
urskilja varje palm. Bergen var i bland höga, i bland låga, andra åter var översållade med vit sand
som liknade snö. Korallrev som blott låg en enda meter ovan vatten eller också ned i
vattenbrynet. Fartyget gjorde mestadels 15 mil och framkomsten beräknades till fredagen den 17
februari, så allt ordnades för tullvisering, vilket man är ganska noga med i Australien. Djupet
tyckes vara ganska grunt och vattnet är oklart och grumligt. Just nu i eftermiddag passerar vi
ett korallrev på babords sida som tyckes vara omkring 10 mil långt, det synes blott en liten rygg
här och där ovanför vattnet. Det skulle vara alldeles omöjligt för ett okänt fartyg klara sig
igenom dessa rev utan lots. Emellan Cooktown och Townsville om styrbord passerade vi
klockan 6 på eftermiddagen en liten ö med fyr samt 2 små hyddor. Den var inte större än en
vanlig liten trädgård, den såg så gedigen ut med det vita fyrtornet med sitt röda huvud, samt
stora resliga palmer. Allt såg så livligt och sött ut i sina färgskiftningar.
Denna lilla ö gränsade till några större, tydligen bebodda, öar. In mot land reste sig stora höga
berg som sammanhänger med bergskedjan på Queenslands ostkust.

Måndagen den 13 februari vädret var klart och friskt. Värmen hade mildrats något och vi
passerade Stenbockens vändkrets mitt för Rockhampton, som vi passerade emellan några öar
om båda sidor.
Tisdagen den 14 februari. Luften blev lite svalare, på eftermiddagen blev det regn som höll i
ända tills midnatt. Ibland kom det riktiga skyfall.

Onsdagen den 15 februari klockan 5.30 på förmiddagen passerade vi staden Brisbane, som
ligger in i en vik av Queenslands södra ostkust. Stora bergskedjor syntes i land men dock inte
höga. På kvällen hade vi både öar och land utom synhåll.

Torsdagen den 16 februari. Vädret var lite varmare än de båda föregående dagarna. Klockan
12 middag passerade vi Newcastle och klockan 5 på eftermiddagen passerade vi Sydney som
ligger 125 mil sydligare. Där lämnade lotsen oss som hade varit ombord i sex dagar, meningen
var att vi skulle fortsätta till Port Pirie som ligger i Sydaustralien, ungefär 4 dygns resa från
Sydney. En hel del av staden Sydney syntes ganska bra, den låg nästan helt och hållet upp i
bergen.
Idag har man målat dagtankarna i maskin texstat gradskivor på 3 olika ställen enär de var
alldeles borttvättade. Vi har gått om en del fartyg, och alla har de blivit betydligt efter. Fartyget
går nu med en hastighet av 16 mil.

Fredagen den 17 februari 1922. Vädret var blåsigt och kallt men för övrigt bra på natten.
Klockan 12 passerade vi Bass sund och udden med fyren som ligger i Victoria.

Lördagen den 18 februari. Vädret var som föregående dag, fast lite hårdare sjö så att skutan
rullade lite ibland, på morgonen klockan 4 passerade vi Portland.

Söndagen den 19 februari var en soljus och varm dag. Klockan 4.30 på förmiddagen
passerade vi Kingston samt klockan 12 på middagen passerade vi sundet emellan Kangaroo-ön
och Sydaustralien in i Spencer-viken. På öarna däromkring kunde man se hästar och får som
betade. En del byar låg nere vid sjökanten med sina röda tegeltak som skarpt avtecknade sig
mot de lerfärgade kullarna. Vi hade här starka strömmar som gjorde att det gick ganska fort
undan, nästan hela senaste dygnet gjorde vi 17 1/2 mil. Vi beräknar att var i Port Pirie på
måndag morgon.

Måndagen den 20 februari klockan 3.30 släppte vi ankaret utanför Port- Pirie och låg där tills
6 på förmiddagen varefter vi gick in och lade till vid kajen, alldeles i city. Staden såg inte mycket
ut, omkring 25 tusen invånare. Staden var utan teater med blott en biograf. Den enda industri
som fanns var zinkmalmssmälterierna och det kan givetsvis vara nog, enär det osade och luktade
både eld och svavel och spydde ut damm å rök. En hel del svenskar arbetade i hamnen och
likaså vid smälteriet. När man kom upp i stan blev man fixerad från topp till tå, av beundrarinnor
som kastade en del tjusiga blickar inte minst på vårt stolta fartyg vars like de aldrig skådat på
denna plats. Sedan lastrummen undergått en räkningsprocedur var allt ordna för att intaga lasten
som utgjorde 3.200 ton zinkmalm till Antwerpen.

Tisdagen den 21 februari började lastningen, vädret var det härligaste man kunde tänka sig.
Vi var uppe i stan på kvällen och besåg sevärdheterna men fann just inget som fängslade ögat.
En ingenjör ombord blev haffad av polisen för fylla och för att han ej åtlydit polisens givna
befallning att gå ombord. Hela kalaset kostade honom 5 pund och 15 skilling.
En svensk fru Mauris från Fjällbacka bedrev smyghandel med sprit nattetid. Enär Tisnarens
grabbar alldeles för mycket gästade henne, satte poliserna igång med en razzia mitt i natten
klockan 12. Pojkarna fick gå ut på gården, eskorterade av en polis, medan två andra undersökte
hela huset, men de hittade inte annat än tomflaskor.

Onsdagen den 22 februari. Vädret var det samma som föregånde dagar. På middagen tog jag
ut min fridag, blev uppbjuden till en dansk pojke att gå med honom ut och jaga kaniner. Allting
var i ordning och vi drog iväg långt ut på slätten som vimlade av kaniner, så det var bara till att
skjuta, träffade man inte den ena så var det bara till att sikta på en annan. När vi räknade vårt
byte hade vi 2 dussin. Men värdet var inte stort i alla fall, man fick inte betalt mer än 1 1/2
shilling för 2 stekta och serverade kaniner. När vi kom till stan igen läste man i vårt enda
skyltfönster att roddklubben hade bal ombord på Tisnaren och allt manskap var inbjudna. När
man kom ombord var arbetet med dekorationerna i full gång, pianot var utsatt på luckan samt
plats reserverad på båda sidorna för att dansa. Inträdet var 1 shilling för icke ombordvarande,
behållningen skulle gå till inköp av en ny båt. Klockan 8 på eftermiddagen började spektaklet
med en balett av 10 små flickor klädda i byxor och lindade ben!

Efter aktens slut klev kapten Lillienstjerna upp på talarstolen och önskade att alla skulle livligt
deltaga i dansen. Musiken spelade upp och dansen började. Hårfagra damer svajade i alla
tänkbara schatteringar fyllande hela det stora däcket (danssalen) tätt sammanpackade i rytmisk
takt. En böljande människomassa över vars huvud det hängde en tung brännhet atmosfär mättad
ända till kvalm med lukten av svett, med doften av kvinna och parfymer.

En dam uppmärksammade jag särskilt, hon såg ut att vara etnografisk trogen in i minsta detalj
och vars sunda kroppsform vittnade om kärlek till bordets och bägarens nöjen. Andra åter
trängdes kring iskrämserveringen likt bin kring en sirapsdroppe. Ja, man kan kort och gott säga,
att tilldragelsen gjorde mig ett minne rikare för livet. Klockan blev fram emot 12 och massan
började allt mer och mer glesna. Klockan 1 spelades den sista foxstroten och denna skulle man
ovillkorligen sväva i. Det var härligt att fröjdas med den sidenklädda australiensiskan, som visade
sin tillgivenhet på alla möjliga områden.

Torsdagen den 23 februari lastades den sista malmen. På middagen kunde man läsa i
tidningen under stor rubrik om festligheterna ombord på Tisnaren. Inte mindre än 2000 biljetter
hade sålts och omdömmet var det alldra bästa. På middagen började en hel del matroser rumla
omkring i stan, andra åter satt på trottoarerna och skålade med flaskor emellan sig samt ibland
sjöngs en liten stump ifrån Fosterlandet. En del kravlade sig ombord på natten medan andra åter
fick tag i en åkaregubbe med gödselkärror och körde ned till båten för att visa den. Medan
åkaren var ombord hade en del motormän fått tag i vagnen och körde fram och åter på gatan.
En satt i kärran två satt på länden en satt på nacken och en fjärde sparkade honom i ändalykten
samt en femte man drog honom i betslet så halsen var lång som på en giraff på den late
kampen. Andra åter igen kom inte ombord förrän 10 minuter före det att båten skulle gå, fulla
och präktiga.

Fredag den 24 februari klockan 9.30 lossades förtöjningen och vi bogserades ut av Port
Adelaide. Här var så trångt att Tisnaren nätt och jämt kunde vända. En hel människoskara hade
samlats på kajen för att åse försvinnandet av vårt modiga fartyg och inom en timma avtecknade
sig Port Pirie borta vid horisonten med stora rökmoln från smältugnarna, en plats man i sitt liv
aldrig mer får återse.

Lördagen den 25 februari. Vädret var något kyligare eljest finfint. Vi kände naturligtvis igen
oss över allt enär resan gällde samma väg tillbaks upp till Brisbane.

Söndagen den 26 februari. Vädret var lite isigt och mulet, hela förmiddagen hade man fullt
upp med att vaska kläder och ordna sina tillhörigheter efter sista platsen. På kvällen kl 9.30
passerade vi Bass sund, den starka fyren lyste upp hela skutan. Senare på kvällen berättades
historier från världens alla kanter, som mottogs med sympati och höga skrattsalvor. Klockan 12
gick man till kojs och så var den dagen till ända.

Morgonen den 27 februari. Vädret var lite blåsigt och kallt, klockan 10 passerade vi fyren
utanför staden Tambo. Klockan 5.30 började det ösregna som varade tills klockan 10 på
eftermiddagen. Idag har jag målat färdigt mina dagtankar, lackerat samt textat gradskalan på tre
olika ställen. Arbetet har tagit 26 dagar, ganska flitigt va?
Tisdagen den 28 februari. Vädret var klart och solen var varm. Klockan 7 på förmiddagen
passerade vi Sydney för andra gången, fast vi hade kursen något närmare land.

Onsdagen den 1 mars 1922. Dagen var solljus och varm, man började här känna igen den
tropiska hettan fast av något lindrigare art. Det var fullkomligt vindstilla. Klockan 6.30 fick vi lots
utanför Brisbane och klockan 9 ankrade vi utanför inloppet till nämnda plats.

Torsdagen den 2 mars klockan 6 på förmiddagen fortsatte vi cirka 8 mil in mot city där vi
förtöjde klockan 7.30 på förmiddagen. Dagen var solhet och varm, på kvällen efter slutat arbete
fick man naturligtvis landfeber och rekognocerade lite upp i villastan. Där gjorde man ett ganska
charmant fynd, nämligen ett hotellkomplex, fyndet verkade som en oas i öknen. Här serverades
bier och en hel del andra fyllebefrämjande varor och inom en timme var hela besättningen
samlad på nämnda plats. Redan klockan 10 voro alla mer eller mindre berusade. Där boxades,
brottades och väsnades utan like. Det var inte utan att även spriten satte mitt blod i svallning,
men jag kunde ändå hålla mig upprätt och taga hand om en del rusiga kamrater. Där sjöngs och
hölls tal, ja där var ett sorl utan like, Där språkades spanska, tyska, engelska, franska och
italienska förutom all den blandade svenskan. Klockan 12 midnatt hade nästan alla krupit
ombord, förutom kocken, en salongsuppassare, en praktiserande ingenjör och
Undertecknad. Kocken var alldeles dödfull, han var klädd i sin vanliga vita kostym fast utan
skjorta och strumpor. Under transporten ned till båten blev han alldeles naken enär byxorna
ramlade utav honom och rocken hade han rivet i flera bitar. Vi hade naturligtvis alldeles för svag
syn för att ordna klädseln åt honom, så vi tog honom som han var bara vi fick skråtten ombord.
Detta lyckades också med mycket möda och besvär. En gång på vägen hade vi gått fel väg och
mötte då två förbipasserande poliser som tog oss alla tre under armen och föste oss på rätt stråt
igen. De slängde några misstänksamma blickar på kocken, men tycktes inte vilja ha honom enär
han såg så djäklig ut. All den stund han var alldeles naken och hade två stabila grabbar under
armarna, så kom han ganska helskinnad ombord och lagd i sin koj. Kläda av honom behövde vi
ej!

Fredagen den 3 mars morgonen var alldeles skyhet, luften stod liksom och kokade, en hel del
hade hårda kopparslagare och jumpade därför i land redan klockan 6 på morgonen och kom inte
ombord förrän klockan 10 på kvällen fulla som små alikor. En kom barfotad, hade tagit av sig på
fötterna och gått ifrån skorna. Två andra matroser fick ligga på en ö vid karantänsstationen
eftersom de hade lite dåligt möblerat i mellersta våningen. Anstalten var nämligen en provisorisk
sjukstuga med tak men utan väggar. En hel del kreatur gick och betade utanför samt nosade upp
i kojerna och ohelgade platsen på det grövsta. Ja, så var den dagen till ända och tilldragelsen
vilade sig till nästa dag.

Lördagen den 4 mars . Huvudet började nu sitta mera upprätt och humöret bättrade sig
betydligt, men även den dagen osade det i döpelseklumpen. Man kunde visserligen uppdriva
arbetsintensiteten i någon mån.

Söndagen den 5 mars . Här ligger vi isolerade från både det ena och det andra. Avsevärt
trevligare hade det varit att fått ligga vid kajen, men man får i alla fall sysselsätta sig med
allehanda nyheter, däribland hajfiske.

Måndagen den 6 mars. Vädret är ganska blåsigt, men solen är i alla fall rätt het. Klockan 1
vid middagstid ringde det alarm till livbåtsmanöver. Undertecknad var i BB 2 som gick ganska
fint i sjön. Befälhavare var förste styrman samt 10 styck blandat däcks- och maskinfolk. Där
fick man ro utav alla krafter, när vi kom runt fartyget hade andre styrman inte ens kommit upp i
däverten med SB 2. Kapten tyckte också att det var det sämsta han hade sett.
Tisdagen den 7 mars. Finfint väder, fullkomligt vindstilla och solen var glödhet. På kvällen fick
jag jobba ända till klockan 6 enär en del elektriska saker skulle målas medan strömmen var
bruten. Elektrikern var också med i händelse av eventuella felsteg.

Onsdagen den 8 mars. Började att jobba klockan 6 på förmiddagen av samma skäl som förut.
Fick brev från brorsan, har inte hört något hemifrån på 5 månader. Hade även två brev ifrån
Göteborg från gamla älskarinnor, de blir allt kärare och kärare och väntar blott på min ankomst
till Göteborg. Men jag vet inte ens om deras behag kommer att fängsla mitt sinne kanske för att
man av har förändrat sin smak och kärlek är ej kärlek som blandad är med biavsikter.

Torsdagen den 9 mars . Inga nya tilldragelser. Man jobbar, äter och sover och allt går i sina
gamla gängor. Enda nackdelen är att man känner sig lite isolerad av att ligga så här för ankar
utanför stan. Tänk så mycket som skulle fördjupa mitt inre och än mer om man fick smaka en
bira, då skulle man strax få lite ljusare syn på tingen.

Fredagen den 10 mars . Dagen började med ett häftigt ösregn som varade ett par timmar. Nya
order har kommit om att vi inte skall gå in i hamn förrän om ytterligare 8 dagar.

Lördagen den 11 mars . Har gjort det sista manövertavlan, det tog 8 dagar. Det går inte fort
men förbaskat väl - beröm från alla håll.

Söndagen den 12 mars. Vädret är strålande fint, en massa australiska kappseglare kretsar
runt omkring, en stor del kommer ombord för att beskåda vårt snövita fartyg.
En haj nappade på middagen han var 4 meter lång. När han var en bit ovanför vattnet brast linan
som 15 man halade i. Så var det nöjet till ända.

Måndagen den 13 mars 1922. Nästan alla i skansarna voro helt och hållet utan tobak, något
som största delen var mer eller mindre beroende av. En rekvisitionslista skrevs bittida på
morgonen. Andre och fjärde styrman begav sig seglande med livbåten över till stan. Ditresan
hade gått ganska bra, men återresan blev något värre, enär det ingen vind var alls. De hade
seglat i 3 timmar och rott i 6 timmar. Man kan tänka sig att det nog var marigt för 2 sådana att
arbeta sig fram med den stora tunga livbåten som rymmer 67 man. Men klockan blev också 2 på
natten innan äventyrarna kom ombord. En del hoppade upp i bara skjortan för att hämta sina
kvantiteter samt tillfredsställa sitt rökbegär.

Tisdagen den 14 mars . Vädret lika strålande som förut. På middagen klockan 1 fick vi napp
av hajar. En hade oturen att fastna på kroken och gjorde några djäkla krumbukter i vattnet. Men
vi halade upp honom med huvudet ovanför vattnet, sedan lades först ett pålstek och sedan ett till
om halsen på honom för att inte befara att linorna skulle springa. Sedan halade vi 25 man in den
stora besten som mätte 4 meter i längd. En båtshake kördes ned i gapet på honom för att inte
odjuret skulle hugga tag någonstans, sedan huggs skärten utav för att helt och hållet tömma
honom på blod. Sedan började operationen för att möjligen se om det skulle finnas något fynd i
buken. Jovisst, där fanns både konservburkar, trasor och långa ben som liknade dem efter
människor. Sedan kastades besten över bord för att uppslukas av sina kamrater.

Onsdagen den 15 mars 1922. Idag har man inga nyheter att inrapportera, allt går sin gilla
gång och får därför sätta punkt för idag.

Torsdag den 16 mars. Vädret är regnigt och det har blåst hela dan men på kvällen var det åter
fint. För övrigt stod allt väl ombord.

Fredagen den 17 mars . Vädret var utmärkt och för tillfället fanns det inga nyheter att
inrapportera.
Lördagen den 18 mars 1922. Idag är det 5 månader sedan vi påmönstrade och har sedan
dess varit i 4 världsdelar. Maskinerna äro nu klara efter fjorton dagars reparation. På måndag
morgon skall vi förhala in till Brisbane City för att intaga last av ull.

Söndagen den 19 mars. På förmiddagen rodde vi bort till en obebodd ö. Vi gjorde en del fynd
på sjöbotten. Korall, sjöstjärnor och svampar uppfiskades från 2 till 3 meters djup. Sedan seglade
vi bort till en annan ö som var något liknande Långholmen i Sverige, nämligen ett helt och hållet
isolerat fängelse. Vi klättrade upp i palmer och kaktusar och till slut kom en vaktkonstapel och
sade att de är bäst att vi får stanna här. Ordern åtlyddes och vi rodde ombord igen vid 8-tiden på
kvällen.

Måndagen den 20 mars klockan 1 på middagen lyftes ankaret och vi knatade iväg upp till
Brisbane vilket tog omkring 2 timmar. Utmed stränderna möttes man av en anblick som man
aldrig förr upplevt, de allra härligaste villasamhällen med sina fyrkantiga tak som liknade ett
tältläger. Nästan varje villa hade en egen liten botanisk trädgård. För övrigt var allt så naturskönt
att man inte ens skulle kunna göra någon enda anmärkning. Klockan 3 på eftermiddagen förtöjde
vi vid kajen i Brisbane.

Tisdagen den 21 mars. Vädret var härligt. Påå kvällen hade vi arrangerat danshippa på ett
hotell i stan. Musiken bestod av piano, dragspel och fiol samt för övrigt skulle flickorna som
serverade på baren, inalles fyra stycken, tillfredställa vårt dansbegär ända tills klockan 12
midnatt då stunden kom för att ramla ombord igen.

Onsdagen den 22 mars. Lastningen började på morgonen, 3000 ton guldmalm intogs på hela
den dagen. På eftermiddagen var skandinaviska prästen ombord för att värva åhörare till
aftonens högmässa klockan 8. Vi hoppade dit nästan mangrant, mässan varade blott 20 minuter,
sedan bjöds på kaffe och frukt ute i trädgården. Efter detta gick vi ombord klockan 11 på
kvällen.

Torsdagen den 23 mars fick vi kosing. En hel del var på baren och söp upp dem. Sedan kom
de tillbaka fulla som alikor. En låg i maskin under en tank och sov så smörjan flöt omkring nosen
på honom. Andra åter fick varning om avmönstring om inte supningen upphörde.

Fredagen den 24 mars fick vi vår fridag som man använde ganska förståndigt. Gick upp på
Albert Street för att tillfredställa sitt syndiga begär, där man hamnade i famnen på en liten oskuld
som hade både lycka och kärlek. Sedan kikade man på stan, lite egendomligt är att här i
Australien är kvinnan lika storväxt som karlen.

Lördagen den 25 mars alltså Maria bebådelsedag, var i stan hela dagen, besåg den Botaniska
trädgården som bjöd på sevärdheter i oändlighet. Var även på varieté, ganska intressant. Det
lastades hela dagen ända till klockan 6 på eftermiddagen, inalles 9000 balar ull intogs här. Sedan
var vi klara för avsegling till Sydney.

Söndagen den 26 mars , klockan 6 på förmiddagen lossades förtöjningarna och vi bogserades
ut på redden. Vädret var härligt och allt stod ganska väl till.

Måndagen den 27 mars. Vädret var stormigt och sjöarna starka så skutan gjorde oerhörda
sättningar och farten blev skral, bara 8 till 10 mil. Klockan 2 på natten stannade vi ute på kusten
enär vi inte kunde gå in på grund av mörker. Inte kunde vi ankra här heller eftersom det var för
djupt, utan vi måste ligga och driva tills klockan 6 på tisdags morgon.

Tisdagen den 28 mars klockan 6 på förmiddagen inbogserades vi in i dockan. Det tog inte
längre tid än 45 minuter. Sydney är världens naturskönaste hamn och ute i öppna havet ligger
flera hundra olika dockor. Hela australiska flottan är förlagd här och tjuter och visslar både natt
och dag.

Onsdagen den 29 mars. Under dagen lastades omkring 500 ton vetemjöl. På kvällen var vi
uppe i stan som såg ganska storslagen ut. En gata hette George Street och var omkring 3
kilometer lång.

Torsdagen den 30 mars . Vädret var härligt. Under dagen lastades 300 ton guldmalm. Idag har
det kommit post, inte mindre än 14 stycken som kom mig till del. Innehöll bland annat God Jul!
Ganska tråkiga postkommunikationer, men man får tacka för att man gästar världens ända. Får
hoppas på bättre postförbindelser när man kommer till Europa.

Fredagen den 31 mars började lastningen av ull. Vädret var härligt, alla ombord var vid god
hälsa och gott humör, utom smeden som led av gulsot i högsta grad.

Lördagen den 1 april. Dagen firas här såväl som i Sverige med gyckel och narr. På
eftermiddagen började det gå riktiga orkaner och det yrde i luften med stora moln över stan.

Söndagen den 2 april. Vädret var det härligaste man kunde tänka sig. Klockan 10 på
förmiddagen bestämde vi oss några stycken att besöka den mycket omtalade zoologiska
trädgården som ligger på en ö. Här fanns alla världens djur från den minsta fågel upp till den
störste elefanten. Alla vilda djur voro lösa i cementerade berghålor med gropar utanför som
utgjorde det enda stängslet för både tiger och det vilda lejonet. En oräknelig mängd olika apor
fanns i olika hålor, här stod tusentals människor omkring för att åse apornas lustiga upptåg. Två
av elefanterna gingo lösa, ibland lyftes en liten flickunge upp på ryggen för att rida.
Nämnda zoologiska trädgård är världens största och flottaste, men kanske inte den mest
värderade bland förståsigpåarna.

Måndagen den 3 april.
Lastningen fortgick med ullbalar som går ganska skralt, ser ut som vi aldrig skulle få full last.

Tisdagen den 4 april. Vädret börjar bli lite kyligare, men ändock varmare än vad vi brukar ha
på högsommaren.

Onsdagen den 5 april. Vädret var blåsigt och ibland kom lite regn, men dock inte i någon
nämnvärd mängd. På kvällen var en hel del av höga vederbörande från stan inbjudna på lunch
ombord.

Torsdagen den 6 april, vädret var härligt. På middagen fick vi halv fridag enligt kutym. Var
och besåg de kolossala parkanläggningarna som erkänns vara riktiga mästerverk. Bland annat
stod pansarbåten Sydneys kanoner uppställda där, de som besköt tyska kryssaren Emden.
Kanonerna äro målade i alla kubistiska färger och betraktas som riktiga underdjur.
På eftermiddagen medan vi var borta svavelröktes alla hytter och skansar, något som försiggår
enligt regler här i farsoternas land.

Fredagen den 7 april, vädret var mulet hela dagen samt lite blåsigt ibland. På kvällen var det
ganska supigt ombord, som till slut urartade sig till vilt slagsmål. Just vid ett sådant tillfälle skall
alltid en del historier uppgöras. Det blev smörj på ömse sidor, själv var jag alldeles opartisk,
ganska skönt.

Lördagen den 8 april. Det regnade lite på morgonen men lastningen kunde dock fortgå under
forcerat tempo. En av Transatlantics båtar, Lygnern, hitkom och förtöjde i dockan bredvid. På
kvällen samlades alla på en bar för att stilla sin törst. Här söps, spyddes och pinkades i alla vrår.
En flicka på baren var så förtjust i mig, så jämt när inte jag var där frågade hon efter den
rödkindade målaren.

Söndagen de n 8 april, vädret var förtjusande. Var och sprang runt i stan både här och där. På
kvällen var vi och åhörde mässan på norska missionen. En ung predikant drog några ord här och
var ur bibeln samt snackade lite abrakadabra. Slutligen sjöngs några psalmer, sedan var hela
nöjet slut.

Måndagen den 10 april, alltså påskveckan. Lastningen pågick ända till klockan 12 midnatt.

Tisdagen den 11 april, lastningen pågick likaledes till klockan 12 midnatt. I och med detta var
detta det hela vi skulle ha här. Eventuellt kunde det inkomma ett telegram om att vi skulle lasta
ytterligare 100 ton i Fremantle, eljest skulle vi fortsätta mot Europa.

Onsdagen den 12 april.
På morgonen klockan 6 påsteg 14 passagerare som skulle dels till Frankrike och dels till Sverige.
Klockan 6:45 lossades förtöjningen och vi seglade ut ur Sydneys sköna hamn. En motorman
fattades, han hade nämligen rymt dagen förut.

Torsdagen den 13 april, vädret var kallt och blåsigt och sjön började bli lite orolig. Klockan 12
middag var vi på 38 grader syd på väg västerut.

Fredagen den 14 april. Vädret var ogynnsamt, nästan full orkan. Vinden låg rakt i bogen och
sjöarna gick högt över backen som förorsakade kraftiga sättningar.

Lördagen den 15 april. Vädret hade lugnat sig betydligt. Idag var det sydlig vind som låg
ganska bra mot BB låring, så skutan gjorde riktiga överhalningar ibland.
Idag är det ju, efter alla sedvanligheter, påsklördag. På kvällen vankades det arrak, rom och öl
för att inte tala om mat i överflöd.

Söndagen den 16 april, alltså Påskdagen. Det var ganska kallt och blåsigt. Skutan rullade både
hit och dit. Dagen har förflutit mest med kortspel och finfina historier av dem som har käften på
skaft.

Måndagen den 17 april. Även denna firades av gammal vana samt till och med nubben. Sjön
ligger idag alldeles spegelklar men ändå rullar skutan på dyningarna.

Tisdagen den 18 april.
I dag är det precis ett halvt år sedan jag påmönstrade. Vad tiden beträffar har det gått ganska
fort och ombytligt för varje dag. Vädret är som i går, ganska kallt.

Onsdagen den 19 april klockan 3 på morgonen passerade vi Fremantle och inget telegram har
anlänt. Alltså styr vi mot nordens kalla länder med undantag att vi skall passera Ekvatorn samt
det heta Röda havet som avvaktas med förskräckelse. Klockan 6 förmiddagen ändrades kursen
till nord-nord-väst vid 32 grader syd som var ganska lämpligt enär här blåser passadvindar rakt
söderifrån vid denna årstiden. Skutan gör 15 mil.

Torsdagen den 20 april, vädret är härligt, sjön ligger spegelklar och vi nalkas allt mer och mer
den heta ekvatorn.
Delfiner synes överallt, här och var hoppar de upp ur vattnet. I stället försvinner albatrossarna
på omkring 25 grader syd – de går aldrig över linjen.

Fredagen den 21 april. Skutan går sin gilla gång, vi har styva 8000 mil att tära på. I genomsnitt
tar det 350 mil varje dag.
Lördagen den 22 april. Vädret är kosigt och sjön ligger spegelklar, allt står väl till ombord de
båda sjuka har törnat till igen.

Söndagen den 23 april. Vädret är idag lite blåsigt. Förmiddagen har man använt till att tvätta
sina persedlar. Sedan ligger man och njuter av tillvaron.

Måndagen 24 april. Väderlekstelegrammet är det samma som föregående dag och för övrigt
finnes inga nyheter att inrapportera.

Tisdagen den 25 april, solen blir allt hetare, men ännu är det inget att klaga över.

Onsdagen den 26 april. I dag har det regnat hela dan, luften känns kvav och tryckande.

Torsdagen den 27 april. Sitter i min hytt och reflekterar över världens ondska. Ett rykte
sprider sig om att stormsignal inkommit och snart nalkas äventyret. Vinden friskar allt mer och
mer och oceanens vågor börjar växa upp. Långsamt arbetar vi oss framåt. Vind och vågor ligga
hårt mot babords bog och söka så mycket som möjligt pressa fartyget ur kurs.
Propellerbladen snurrar och snurrar, ibland i luften med en kraft som kommer fartygets akter att
darra som ett asplöv för vinden. Så träffas det åter av vattnet med stötningar in i det oändliga.
Man kan ej undgå att tänka på nötskalet i sjön. Som ett sådant kastas båten omkring på de
rasande vågorna. Sjöarna blir alltmer hårda och brytande, den ena sjön efter den andra bryter in
över fördäck, men man får ta saken med lugn och gå till kojs i hopp om att skutan vaggar mig i
sömn.

Fredagen den 28 april, stormen har helt och hållet lagt sig. Fartyget gör blott några
överhalningar ibland som förorsakas av de stora dyningarna.

Lördagen den 29 april. Vädret utomordentligt. I dag passerar vi öarna Six Islands där
Tisnarens systerbåt Elmaren för 10 månader sedan rände på ett korallrev och förliste. Vi gick
ganska nära intill och kunde med blotta ögat se den av brottsjöarna sönderslagna båten som nu
av tidvattnet låg nästan uppe vid palmerna. Tisnaren var förra resan själv och hämtade
besättningen som låg internerade i 2 månader på en av öarna. Detta gjorde givetvis kaptenen lite
nyfiken på att se om båten låg kvar.

Söndagen den 30 april. Vädret är läskande gott, för övrigt inget att inrapportera. Värmen är i
annalkande, linjen skall passeras och sedan Röda havet.

Måndagen den 1 maj. Solen bränner het från morgon till kväll. Klockan 7 på eftermiddagen
passerade vi ekvatorn vid omkring 70 grader ost.

Tisdagen den 2 maj. Håller på med alla hytterna akter ut och har två man till hjälp. Själv tar
man det ganska lätt. Ibland får man se valfiskar som sprutar vattnet 4 till 5 meter upp ovanför
vattenytan och ibland välter de upp med hela kroppen över vattnet, ganska intressant att se.

Onsdagen den 3 maj. Vädret är lika gassigt med undantag av ett störtregn som kom mellan 9
och 10 på förmiddagen, men det svalnade dock icke så mycket.

Torsdagen den 4 maj. Afrikanska kusten är i sikte. Klockan 11 på eftermiddagen rundade vi
udden och passerade in i Adenviken. Idag passerade vi solen på 8 grader nord.

Fredag den 5 maj. Håller i dag på med att måla en del kojer i skansarna. Temperaturen i
maskinkappen är uppe i 56 grader Celsius.
Lördagen den 6 maj klockan 11 på förmiddagen. Vi förtöjde vid bojarna vid Perim Island för
att där intaga motorolja. Alla möjliga individer var ombord för att göra affärer med sina
strutsfjädrar och koraller. Folket här är de hemskaste negertyper man i hela världen kan
framleta med undantag av att här också finnes en hel del indier. Klockan 8 på eftermiddagen var
oljan intagen och vi styrde kosan mot inloppet till Röda Havet eller den så kallade
Helvetesporten. På samma gång passerade vi de Tolv apostlarna, nämligen de 12 öar som har
namn därav.

Söndagen den 7 maj. Fullkomligt vindstilla rådde hela dagen, inte den minsta fläkt ens. Luften
såg ut som om den kokade. Celsius visade 53 grader på däck. Man svettades och vantrivdes på
alla vis, drack bara isvatten och tänkte om man hade varit i den kalla Norden,
Vi gjorde ganska god fart, har gått förbi 9 stycken fartyg idag, största delen passagerarfartyg.
En japanes signalerade och frågade hur många mil vi gör. ”15 hela 8” blev svaret, maskinerna
arbetar alltså allt vad de förmår.

Måndagen den 8 maj. Håller fortfarande på nere i skansarna, tar det lätt så det varar. Under
nuvarande renovering ligger alle man på däck, delvis i hängmattor. Det är skönt må tro att få
andas in den friska sjöluften.

Tisdagen den 9 maj. Håller idag på med att kappköra med Bullaren. Hon hade 1180 mil i
försprång från Australien, men antagligen hinner hon före oss genom Suez.

Onsdagen den 10 maj mellan 9 och 11 passerade vi Sinai berg samt en hel del bibliska
minnesmärken. Klockan 11 på kvällen ankrade vi vid inloppet till Suezkanalen. Klockan 1 på
natten var det uppställning för karantänsläkaren. Sedan, när vi nätt och jämnt hade lagt oss igen,
kom order att alla filtar och madrasser skulle iland för att desinficeras. Detta kringgicks dock
ganska enkelt; en madrass och några gamla överdragskläder som inte varit i användning på
senaste halvåret slängdes till de ombordvarande araberna som skulle ombesörja desinficeringen.
När de en timme efter kom ombord med paltorna tog vi och kastade dem överbord. O, du
meningslösa värld!

Torsdagen den 11 maj klockan 4 på morgonen lyfte vi ankar och passerade in genom Suez
som bjöd på en hel del sevärdheter, bland annat från världskriget.
Några hundratal arabiska soldater gick och rotade och bortforslade krigsmateriel. Här låg trasiga
kanoner i tusental, skyttegravar, taggtrådshinder stod ännu kvar, till och med fånglägrena.
Längre uppåt var stora skyddsmurar gjorda av bara sandsäckar. På den egyptiska sidan
posterade egyptiska soldater klädda i khakikläder, ganska starka kontraster mot sin granne som
inte hade annat än kjolar. Fem araber var ombord hela vägen för att sköta förhalningarna. De
hade nämligen sin försoningsdag i dag. Detta utfördes på följande sätt: Nämnda dag återkommer
var trettionde dag då individen skall två händer, fötter och ansikte samt därefter stå framåtlutad
på alla fyra och bedja. Detta gör han 3 gånger på måndag, alltså klockan 12, 3 och 6. Han får ej
supa eller röka.
I dag har man fått post, inte mindre än 27 brev, därav 13 från kvinnor som saknar min frånvaro.
De har till och med pretentioner. De vill att jag skall tänka på dem vid ett överenskommet
klockslag på kvällen, men annat har man nog att tänka på.
Klockan 11 på eftermiddagen var vi framme i Port Said vid kanalens utlopp. Vi lossade där 500
ton vetemjöl på blott 9 timmar.

Fredagen den 12 maj klockan 8 på förmiddagen seglade vi från Port Said och på samma gång
var vi ute i Medelhavet. För övrigt tycktes vi nu vara kvitt med den tropiska hettan.

Lördagen den 13 maj. Vädret kändes nu lite kyligt mot vad vi förut varit vana vid, eljest är det
förträffligt.
Söndagen den 14 maj. I dag har alla flyttat in i sina respektive hytter efter den gångna
renoveringen och en heder för mig enär alla kände sig mycket belåtna.

Måndagen den 15 maj klockan 8 förmiddagen passerade vi Malta. Sedan klockan 2 på
eftermiddagen passerade vi den afrikanska udden. Där låg en stor kryssare på grund av okänd
nationalitet, antagligen ett minne från världskrigen.

Tisdagen den 16 maj, vädret är idag lite blåsigt och lite dyningar som förorsakar lite rullningar.
Ser Afrikas fastland hela vägen.

Onsdagen den 17 maj. Håller fortfarande på nere i skansen men det lider mot slutet, blott en
del byråer, stolar och bord kvar.

Torsdagen den 18 maj klockan 8 på förmiddagen kunde vi se det sköna Spaniens kust med
stora höga snöbetäckta fjäll. Klockan 6 på förmiddagen såg vi Gibraltar, en enda hög klippa och
en gång i tiden varande världens starkaste fästning. På motsatta sidan låg spanska fästningen
Ceuta. Sedan äro vi ute i Atlanten och styr rakt i väster.

Fredagen den 19 maj. Vädret är ganska gassigt, klockan 10 förmiddag rundade vi Kap
Vincente, en brant klippa där världens ljusstarkaste fyr är belägen. Klockan 10 på eftermiddagen
var vi tvärs Lissabon. I kväll råder en tjock dimma, vi ser knappt 10 meter från fartyget,
mistluren ljuder varannan minut och maskinerna står på stand by – ganska riskabelt! Detta är
första gången vi har dimma på resan.

Lördagen den 20 maj, klockan 5 på förmiddagen passerade vi Oporto just där samma bolags
båt Viken för en månad sedan gick under. Klockan 6 passerade vi Kap Finisterre och girade
sedan in i Biscaya, som fruktas av alla sjömän.

Söndagen den 21 maj. Vädret är lika uselt, dimman blir tätare. På morgonen klockan 6 höll en
stor engelsk lastångare på att kollidera med oss, men girade i sista ögonblicket, så knappast 10
meter skilde oss åt. Hela dagen har varit stopp efter stopp, lodar emellanåt, och så går en stund
och så lodar vi igen, ganska kymigt! Ingen solhöjd har kunnat tagits på två dagar, ingen vet heller
precis var vi befinner oss, men allting trotsas, bara framåt. Kaptenen tycks inte vackla eme llan
plikten och känslan, han verkar ha valt det förra?

Måndagen den 22 maj. Dimman har i dag skingrat sig och vi kan därför fortsätta utan risk.

Tisdagen den 23 maj klockan 4 på förmiddagen nådde vi Dunkerque och ankrade ute på
redden i avbidan på tidvattnet för att sedan passera in i dockan. Klockan 10 lyftes ankaret och
en boxerbåt med namnet Europé drog oss in i hamnen och förtöjningen var klar klockan 12
middag. På kvällen var man i land för att verkligen bli övertygad om livet i Frankrike. Man kan
absolut leva som man vill, dansa med en nästan naken fransyska. Kom inte ombord förrän 5 på
morgonen.

Onsdagen den 24 maj. På kvällen var man på stan och gick schappen runt och dansade. En
jänta klädde utav sig varje silkestråd som gott kunde inrymmas i en tändsticksask, musiken
bestod av ett självspelande piano.

Torsdagen den 25 maj, alltså Kristi Himmelsfärdsdag. Var på Svenska sjömanskyrkan
klockan 10 – 11 på förmiddagen. Var sedermera och besåg fronten där kriget härjat som värst.
Husen äro jämnade med marken, träden ligger delvis avskjutna på mitten. Skyttegravarna finns
kvar som minnen på ett par ställen. I en skyttegrav som hade bombarderats av tyskarna och
begravt 250 fransmän hade sedermera blivit ordnad till en massgrav med 250 bajonetter som
stack upp ur jorden. Bilen till fronten kostade 50 franc per man. Inne på en del platser av
förstäderna voro stora mängder av krigsmateriel hopsamlade, vagnar, kanoner, en hög med
gamla spadar, lika stor som ett vanligt bostadshus samt en lika stor hög med hästskor. Vi
besökte också en krigskyrkogård med flera tusen soldatgravar.

Fredagen den 26 maj lossades den sista ullen här och vi förbidade tiden i väntan på tidvattnet.
Klockan 10 på eftermiddagen avseglade vi till Antwerpen. Man får naturligtvis taga avsked av
staden med livliga för att inte säga ljuvliga möten med alla de underliga djur i herrens hage.

Lördagen den 27 maj klockan 7 på förmiddagen passerade vi in till Antwerpen och upp till
Sibiria Dock, där vi förtöjde klockan 18.30 på eftermiddagen. Gick sedan upp i stan eller som
man säger ”främlingens paradis”. Var också inne på Kristallpalatset som överträffar alla jordens
prostituerades hus, väggar och tak består av speglar samt ett helt förgyllt valv. Här spelas och
dansas av nästan nakna kvinnor.

Söndagen den 28 maj var en dag som man måste ta från den allvarliga sidan. Var och besåg
katedralen som hade ett museum i tornet. Det höga tornet var välförsett med Rubens målningar
- tavlor som mätte 10 m i längd. Katedralen byggdes i början av 1200-talet. Var sedan även här
och besåg fronten med ohygglig förödelse som knappast inte i ord kan beskrivas.

Måndagen den 29 maj började lossningen av silvermalm och ull. Vädret var gynnsamt. På
kvällen klockan 6 var jag och besökte den gamla katolska kyrkan byggd på 1300-talet. Där fanns
bland annat en för flera tusen år sedan balsamerad egyptier, ett helgon från medeltiden samt en
del gamla krigsrustningar.

Tisdagen den 30 maj. Lossningen pågick som föregående dag. På kvällen var vi på kafé Lilla
Norge och dansade ända till klockan 2 på natten. Där dracks bier och champagne med musik på
piano och stråkorkester, ganska trevligt. Sedan på hemvägen sjöng vi ”Du gamla du fria”. Här i
Antwerpen kan man nämligen leva fritt liv, som man vill. Folk ligger på gatorna och sover.
Poliserna blott drar dem ur vägen så de inte blir nedtrampade. En motorman blev roffad på
vägen av bums, slagen sanslös med två stora krossår i huvudet. Här opererar en väldig massa
bums utmed dockorna, ganska farligt.

Onsdagen den 31 maj. En del last från systerbåten Bullaren lastades in här såsom ull och
styckegods, enär denna båt skulle vända här.

Torsdagen den 1 juni. Lossningen var klar klockan 5 på på eftermiddagen, klockan 6.30
slussades vi ut genom geten för att segla upp till Bremen. I geten hoppade 2 fripassagerare
ombord. Den ene klarade sig ner i skansen, men den andre kördes i land. En lättmatros
avmönstrade här och en annan påmönstrade. Klockan 12 midnatt var vi ute vid Vlissingen och
lämnade lotsen där.

Fredagen den 2 juni. Vädret var friskt men dock inte kallt. Vi styrde nu mot Bremen för att
där lossa det sista av huvudlasten.

Lördagen den 3 juni, alltså pingstlördag. Klockan 7 på förmiddagen förtöjde vi i frihamnen No
2. Det regnade hela eftermiddagen till klockan 6. Gick sedan iland för att se på sevärdheterna.
Här greps man av spekulationsfeber eftersom Marken stod i lite mer än ett öre i förhållande till
vår svenska krona.

Pingstdagen den 4 juni 1922. Vandrade omkring lite här och där i stan. Bland annat var vi
och besåg gamla Rådhuset som var museum samt på undre botten var ännu vinkällare. Där njöt
man av ett billigt rödvin som kostade 45 Mark, ungefär 75 öre i svenska pengar. Där fanns ännu
större vinfat som rymde 1000 liter. Vinet i nämnda fat uppskattades till 4000000 mark per glas
eller 13000 för en enda droppe, men det är icke till salu.
Måndagen den 5 juni, alltså Annandag Pingst. Var hela dagen i Stadsparken med sin stora
restaurang. Där underhölls man av en sångkör på 200 studenter från Göteborg och Malmö.

Tisdagen den 6 juni. Lossningen kunde ej börjas idag enär det ej fanns någon plats till upplag.
På kvällen regnade det ganska bra, så efter slutat arbete fick man stanna ombord.

Onsdagen den 7 juni började lossningen av ullbalar samt

Torsdagen den 8 juni likaledes.

Fredagen den 9 juni klockan 6 på morgonen kom min kollega och jag överens om att vi skulle
skota in till stan, där vi stannade hela dagen och långt fram på natten. Gjorde en del affärer och
diverse ”pillegurer”.

Lördagen den 10 juni klockan 10 på förmiddagen var lossningen klar och vi seglade iväg.
Denna gång var Göteborg vår sista plats dit vi beräknas vara framme i morgon kväll. Klockan 6
på kvällen passerade vi alldeles kloss inpå Helgoland.

Söndagen den 11 juni. Vädret var regnigt hela dagen. Klockan 2 på eftermiddagen passerade
vi Skagen samt klockan 5 på eftermiddagen Vinga, där fick vi också lots. Klockan 6 på
eftermiddagen ankrade vi utanför Götaverkens flytdocka. Jubel ombord att åter vara i svensk
hamn

                               efter att ha seglat jorden runt !

								
To top