Fem röster om mindfulness

Document Sample
Fem röster om mindfulness Powered By Docstoc
					Umeå Universitet
Institutionen för psykologi
Psykologprogrammet
Examensuppsats vt-05




                Fem röster om mindfulness
                     Långtidseffekter av en MBKT - kurs

                                 Amir Siasi
                                 Peter Sörlin




Handledare: Hans Fogelstam
Vi vill tacka våra informanter för deras generositet att dela med sig av
sina erfarenheter av såväl svårigheter som framgångar. Vi tycker att vi
lärt oss mycket av er.

Vi vill också tacka vår handledare Hans Fogelstam för initierade
synpunkter.
Innehållsförteckning                                            sid

Bakgrund                                                          1
Depression                                                        2
Återkommande depressioner                                         2
Kognitiv sårbarhet för återkommande depressionsperioder           3
Förklaringsmodell                                                 3
Byte av funktionssätt i medvetandet                               4
Doing mode                                                        4
Being mode                                                        5
Uppmärksamhet och medvetenhet – kärnfärdigheter i mindfulness     6
Mindfulness                                                       7
Vad är det som ska läras                                          7
Tidigare utvärderingar av MBKT                                    9
Syfte och frågeställning                                          9
Metod                                                             9
Motiv till metodval                                               9
Intervjupersoner                                                  10
Intervjuerna                                                      10
Analys                                                            10
Procedur                                                          11
Etiska överväganden                                               11
Resultat                                                          12
Acceptans                                                         13
Förändring/Nya perspektiv                                         14
Identifiering av riskfaktorer                                     16
Användande av tekniker                                            17
Gruppen                                                           18
Förväntningar                                                     20
Förändringens paradox                                             21
Diskussion                                                        24
Referenslista                                                     28
Bilagor
        Vi har intervjuat fem av sammanlagt åtta deltagare i en MBKT – kurs
        (mindfulness baserad kognitiv terapi) i syfte att ta reda på deras personliga
        uppfattning om eventuellt långsiktiga effekter av denna. Intervjupersoner
        är kvinnor mellan 35 till 60 år boende i Umeå med omnejd med olika
        typer av depressionsdiagnoser.
        Vi finner att samtliga intervjuade ger utryck för att de lärt sig identifiera
        och möta personliga riskfaktorer för sänkt sinnesstämning. Vi uppfattar
        vidare att deltagarna i varierande grad tillägnat sig ett övergripande
        mindfulnessperspektiv. Mötet med detta perspektiv ger sig till känna i
        utsagor om en ökad närvaro i nuet samt en större acceptans för den egna
        personen.
        För flertalet av de intervjuade uppfattar vi att utbytet inom gruppen varit
        av stort värde.

Bakgrund
Vårt intresse i ämnet har både personliga och allmänna rötter. Vi har bägge på nära
håll upplevt hur depression hos en familjemedlem påverkat den enskilde och
omgivningen. En av konsekvenserna har varit de många frågor som väckts; dels om
orsakerna till sjukdomen/tillståndet men framförallt om vad som går att göra för att
hjälpa den drabbade. Med tanke på det stora antal människor som under sin livstid
drabbas av sjukdomen är det förvånande att depression fortfarande är något som det
talas tyst om. Psykisk sjukdom/lidande har länge varit skambelagt och de drabbade
saknar också starka intresseorganisationer som kan sprida kunskap och erbjuda stöd.

Det finns ett stort antal olika perspektiv på depression mellan vilka det ofta rått
stridigheter. Idag har många stridsyxor grävts ner och företrädare för olika synsätt
närmar sig varandra. Få tvivlar på att depression har en biologisk-medicinsk
komponent såväl som en psykologisk - mental. Mänskligt att döma hänger detta
närmande ihop med att den ökande kunskapen inom olika discipliner samtidigt
medför en större förståelse för komplexiteten bakom depression. Detta gäller såväl
bakgrundsfaktorer som förlopp samt möjligheterna att finna verksamma terapiformer.

Ett annat område där svårigheter uppstår är i vardagsspråkets förklaringsmodeller.
Uppmaningar som att ”rycka upp sig”, ”ta sig i kragen” eller ”spotta i nävarna och ta
nya tag” kan trots goda intentioner upplevas som kränkningar av den djupt
nedstämde. Det är också svårt att uppfatta valören i ord som ”deppig”, ”nere” och
”deprimerad”. Denna språkförbistring försvårar kommunikationen för både den
drabbade och anhöriga samt i vissa fall även för de behandlande professionerna.

Undran över dessa frågor har lett oss att söka i många riktningar. En av dessa är det
perspektiv som detta arbete syftar till att närmare undersöka; nämligen mindfulness.
Detta perspektiv eller förhållningssätt kommer att beskrivas utförligare längre fram i
arbetet.




                                                                                        1
Vi utgår från en tidigare utvärdering som utfördes under vårterminen 2004 vid Umeå
Universitet. Denna pilotstudie gjordes på en grupp med ökad risk för återkommande
depressioner som genomgått en kurs i mindfulnessbaserad kognitiv terapi (Reinfors
& Sandberg, 2004). Denna studie visar på hur en rad riskfaktorer minskat i styrka
efter slutförd kurs. Den stora mängd kvantitativa data som denna studie genererat och
redovisat vill vi komplettera genom att koncentrera oss på deltagarnas upplevelser av
mindfulnessperspektivet.

Depression
Depression kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad tillstånd som kan variera i
styrka, tidsförlopp, symptom och beteendeförändringar. Depression samverkar ofta
med somatiska besvär där orsakssammanhangen kan gå i bägge riktningarna eller
interagera och förstärka såväl kroppsliga som psykiska symptom. För en utförlig
beskrivning av olika typer av depression hänvisar vi till ”Dynamisk Psykiatri”
(Cullberg, 1996) och ”Depression en vanlig sjukdom”(Wasserman, 2000).

Depression är en vanligt förekommande sjukdom. Den drabbar människor oberoende
av klasstillhörighet, kön, etnicitet eller ålder. Risken att under livstiden drabbas av
depression är 25 % för kvinnor och 15 % för män (Bodlund 2002). Vissa källor anger
så höga risktal som 50% för kvinnor och 33% för män (Karlsson 2000).
Inom svensk sjukvård är de vanligast förekommande diagnoskriterierna hämtade från
DSM-IV (Diagnostic and Statistic Manual for Mental Disorders). För att ställa
diagnosen egentlig depression skall enligt DSM IV fem av nio uppräknade symptom
vara inkluderade;


* Nedstämdhet                          * Trötthet/brist på energi
* Minskat intresse/glädje              * Känslor av värdelöshet/skuldkänslor
* Viktnedgång/uppgång                  * Minskad koncentrations eller tankeförmåga
* Sömnlöshet eller hypersomni          * Livsleda. Suicidtankar/försök
* Psykomotorisk agitation/hämning


Återkommande depressioner
Risken för återfall efter en depressionsperiod är 50 % och efter tre eller fler episoder
ökar återfallsrisken till 90 %. Detta kan också uttryckas som att efter 1 år har 33%
återfallit i en ny depressionsperiod , efter 3 år ca 50% och efter 8 år ca 70% (Bodlund
2002).
Dessa siffror talar för att egentlig depression är att räkna som en kronisk sjukdom.




2
Kognitiv sårbarhet för återkommande depressionsperioder
Segal et al (2002) resonerar om tänkbara orsaker till den höga andel återfall i nya
depressionsperioder. Frågan om det är dysfunktionella tankemönster som orsakar
återfall utreddes i ett 40-tal försök där f.d. deprimerade och människor som aldrig
varit deprimerade jämfördes med DAS (Dysfunctional Attitude Scale). Inga
skillnader kunde påvisas mellan dessa grupper. Författarna kommenterar att det varit
få tillfällen i den kliniska psykologins historia när en så stark förutsägelse
motbevisats lika otvetydigt.

Hur är det då med sinnesstämningens inverkan på tänkandet? Många studier har visat
att sänkt sinnesstämning påverkar människors förmåga och sätt att minnas. Det är
svårare att dra sig till minnes positiva livshändelser och lättare att minnas negativa
händelser när humöret är sänkt. Utvärderingen av dessa studier antyder att f.d.
deprimerade fått en inlärd association mellan låg sinnesstämning och negativa tankar.
Den inlärda kopplingen förmodas skapa en sårbarhet där även mindre
humörsvängningar kan trigga förändrade tankemönster. John Teasdale kallar detta
”differential activation hypothesis” vilken hävdar att sänkt sinnesstämning tenderar
att återupprepa tankemönster associerade med perioder av tidigare ledsenhet. Dessa
tankemönster skiljer sig mellan människor beroende av deras tidigare erfarenheter.
Teasedale antar att denna skiljaktighet i aktivering mellan f d deprimerade och ej
tidigare deprimerade kan förklara återfall i depression. Många människor klarar av en
tillfällig humörsvacka medan densamma hos vissa tidigare deprimerade kan eskalera i
stora och potentiellt destruktiva förändringar i tankemönstren. Dessa tankemönster
innehåller ofta vittomfattande negativa självuppfattningar som ”jag är värdelös” eller
”jag är dum”. (ibid).

Denna hypotes testades i ett antal försök där man kunde påvisa att f.d. deprimerade i
större omfattning än andra gled över i ett starkt negativt tänkande om sig själva.
(Ingram et al, 1994). Uppföljande studier visade att personer som påverkades starkast
i riktning mot negativa självuppskattningar av sänkt sinnesstämning också löpte
största risken för återfall inom en 30-månadersperiod.(ibid).


Förklaringsmodell
Där inte annan referens anges är det följande en redogörelse för den teoretiska
bakgrunden till MBKT(Segal et al, 2002)
Vad är då själva motorn i detta skeende där även små skiftningar i stämningsläge kan
dra igång potentiellt destruktiva spiraler?
Författarna tänker sig att medvetandet innehåller en instans som håller uppsikt på
skillnader mellan det faktiskt upplevda och hur personen önskar att det skulle vara i
stället. De kallar denna instans ”discrepancy monitor” och beskriver den som en
process av kontinuerlig övervakning och värdering av självet och den innevarande
situationen gentemot det önskvärda, eftersträvade, förväntade eller befarade. Det här,
menar författarna, är själva knutpunkten i grubbleri; hur fruktlösa försök att vrida sig




                                                                                      3
ur den oönskade sinnestämningen förvärrar densamma och genererar ytterligare
negativa känslor och tankar. Hur menar då författarna att detta ”dödmansgrepp” skall
lösas?

Byte av funktionssätt i medvetandet
Författarna gör en analogi mellan medvetandets funktionssätt och en bils olika
växellägen. Medvetandet kan ses, menar de, som en uppsättning interagerande
komponenter. Var och en av dessa komponenter processar information och skickar
den vidare till andra komponenter och så vidare i ett kontinuerligt flöde och utbyte.
Om vi skulle kunna se in i medvetandet skulle vi, menar författarna, uppfatta vissa
återkommande mönster i interaktionen mellan komponenterna. En stund dominerar
ett mönster för att senare, i respons till förändringar i den yttre eller inre världen, en
omställning sker så att samma medvetenhetskomponenter som tidigare interagerade i
ett visst mönster nu interagerar inom en ny konfiguration. Denna i sin tur håller på
längre eller kortare tid fram till ett nytt skifte, antingen tillbaka till ett tidigare
mönster eller till ännu en ny konfiguration. På det här viset kan vi se medvetandets
aktiviteter som ett ständigt skiftande, återkommande och framväxande mönster av
interaktion mellan dess komponenter – ungefär som en bil för att köra i storstadstrafik
ständigt kräver olika växellägen.

Författarna beskriver två övergripande och kontrasterande nivåer eller växellägen av
fungerande: ”doing mode” respektive ”being mode”. Vi väljer att använda de
engelska     beteckningarna     som     på     svenska   skulle     motsvaras     av
görandefunktionssätt/varandefunktionssätt (ibid).

Doing mode
Detta är det funktionssätt som växlas in på av den tidigare omnämnda ”discrepancy
monitor”.
De upplevda skillnaderna skapar två förhållanden; för det första aktiveras automatiskt
en eller annan form av negativa känslor och för det andra sätter de igång vissa
invanda mönster vilka syftar till att minska gapet mellan det faktiska och det önskade
tillståndet. Hur kan man då känna igen doing mode?

Det mest framträdande draget i doing mode är en återkommande otillfredsställelse
p.g.a. medvetandet fokuseras på konflikten mellan hur personen vill att det ska vara
och hur det verkligen är. I de fall denna konflikt handlar om förhållanden där inga
omedelbara förändringar kan genomföras kommer det enda medel som står till buds
vara sysselsättandet med idéerna/tankarna/föreställningarna i hopp om att överbrygga
klyftan mellan det som är och det eftersträvade tillståndet. Detta förhållande får till
följd att tankarna och idéerna tenderar att förtingligas; att de tycks anta en gestalt av
oberoende realitet snarare än fortlöpande mentala skeenden.
En annan konsekvens är att medvetandet inte är öppet för hela vidden av den
innevarande stundens upplevelser. Det kommer att vara så upptaget av att analysera
det som hänt eller tänkta framtidsutsikter att det nuvarande får låg prioritet.




4
Det nuvarande upplevs då endast i ett snävt perspektiv där det intressanta blir att
övervaka framgång eller misslyckande med att uppnå målet.

Författarna betonar att doing mode ligger bakom mycket av mänsklighetens stora
framsteg och givet dessa framgångar är det lätt att inse hur dess strategier tillämpats
även inom andra områden. Problem uppstår, menar författarna, i och med att strategin
vanligtvis inte är medveten och planerad utan tar sin börjar och upprätthålls nästan
per automatik i ett slags ”ryggmärgstänkande”. Detta inte minst i relation till livsmål
som att vara lycklig eller mindre olycklig som de menar ”går på” som ett grundtema
hos de flesta av oss när våra medvetanden inte är upptagna med annat. Det viktiga i
det här sammanhanget, menar författarna, är att den roll doing mode spelar i
återfallsrelaterat processande också återfinns i vardagliga emotionella upplevelser.
Detta innebär att vi kan använda sådana vardagserfarenheter som en träningsplats till
att öva färdigheter i att upptäcka och koppla ur detta funktionssätt.

Being mode
Being mode låter sig inte beskrivas så lätt utan uppfattas bäst direkt, genom egna
erfarenheter. På många sätt är being mode motsatsen till doing mode. Being mode är
inte att försöka uppnå specifika mål. Detta innebär att det inte finns behov av en
övervakande funktion för att kontrollera uppfyllelsen av speciella mål. Fokus är i
stället på att acceptera och tillåta det som är, utan omedelbara krav på förändring. Det
närvarande kan då upplevas i sin fulla vidd, djup och rikedom. I doing mode uppfattas
tänkande om det nuvarande, framtiden och det förflutna genom en hinna av begrepp,
medan det i being mode karakteriseras av direkt, omedelbar och nära kontakt med
nuet.

Att växla in i being mode innebär en förändring i förhållandet/relaterandet till tankar
och känslor. Begreppsmässigt tänkande är huvudverktyget för att uppnå de mål som
doing mode strävar efter. På dessa grunder blir tankar uppfattade som sanningsenliga
reflektioner av verkligheten och också nära länkade till handlingar. Inom doing mode
blir känslor primärt värderade som ”goda ” eller ”dåliga” och medvetandet sätter upp
målsättningar för att de skall fortgå respektive upphöra. Att på detta sätt förvandla
känslor till målrelaterade objekt kristalliserar dem effektivt till ”saker” som därmed
antar en oberoende och varaktig verklighet.

I being mode blir relationen till tankar och känslor liknande den vi har till ljud eller
andra aspekter av kontinuerligt upplevande; de uppfattas helt enkelt som passerande
händelser i medvetandet. Författarna vill betona att detta påminner om det
decentrerade perspektiv som den kognitiva terapin anser vara verksamt mot
depressiva tankemönster. I being mode frigörs relationen till tankar och känslor
ytterligare från målrelaterade handlingar. Känslor utlöser inte automatiskt
handlingssekvenser i medvetandet eller kroppen för att hålla kvar behagliga känslor
eller för att skaka av sig obehagliga. Detta ställer krav på förmågan att uthärda
obekväma emotionella tillstånd utan att omedelbart sätta igång invanda mentala eller




                                                                                      5
aktiva åtgärder för att undfly eller mildra sådana tillstånd. Med denna inställning
behöver inte tankar om att ”gör si eller så” nödvändigtvis länkas till handlingar i den
ena eller andra riktningen utan kan helt enkelt uppfattas som skeenden i medvetandet.

Författarna poängterar att being mode inte förutsätter frånvaro av aktiva handlingar.
Doing och being mode är två funktionssätt/inställningar hos medvetandet som båda
kan existera i samband med såväl aktivitet som inaktivitet. Man kan t ex försöka
meditera med så starkt fokus på att nå ett avslappnat tillstånd att om något stör gör det
en arg och frustrerad. Detta skulle vara att meditera i ett doing mode. Ytterligare ett
exempel kan ses i hur man kan gripa sig an en hushållssyssla. Det är din tur att diska
och du sätter igång i syfte att få det hela överstökat för att kunna göra annat. Blir du
störd och avbruten i detta projekt är risken stor att du frustreras för att ditt mål
hindras. Om du i stället accepterar att disken måste göras och närmar dig uppgiften i
being mode existerar aktiviteten för sin egen skull och tar den tid den tar. Ett avbrott
tas emot som ett val om vad stunden skall användas till och inte som en källa till
frustration.

Uppmärksamhet och medvetenhet - kärnfärdigheter i mindfulness.
Kärnan i det förhållningssätt MBKT-kursen syftar till att lära ut är förmågan att
uppmärksamma och ta sig ur medvetandetillstånd av självgenererande grubblande
negativa tankemönster. För att kunna göra detta måste deltagarna kunna växla från ett
funktionssätt (doing) till ett annat inkompatibelt funktionssätt (being) som tillåter
dem att processa depressionsrelaterad information på ett sätt som innebär mindre risk
för återfall. Verktyget för att effektuera detta skifte av mentalt fungerande är
användandet av avsiktlig uppmärksamhet och medvetenhet på särskilda sätt. Genom
att välja vad vi skall uppmärksamma och hur vi ska uppmärksamma det lägger vi
handen på den växelspak som ger oss möjlighet att byta mentalt funktionssätt.

Dessa färdigheter lärs in i profylaktiskt syfte, något som Jon Kabat-Zinn kallar för att
”väva på sin fallskärm”( Kabat-Zinn, 1990). Han är en förgrundsfigur inom MBSR
(mindfulness based stress reduction) som drivits på en smärtklinik sedan slutet av
1980-talet i Massachusetts USA. Från denna klinik har MBKT hämtat flera olika
tekniker som bodyscanning( en sorts liggande meditation/uppmärksamhetsövning),”
tre minuters andningspaus” och andra mindfulnessövningar. Genom att öva på
situationer i vardagen antas tillägnandet av en allt högre grad och frekvens av
mindfulness minska riskerna för att falla in i gamla mönster. Det är, menar
författarna, genom att stänga av automatpiloten/doing mode som vi kan bli varse att
vi har ett val – vilket ofta är det första steget till att i perioder av ledsenhet ta hand om
oss själva på ett annorlunda sätt. Hur ska vi då närmare förstå begreppet mindfulness?




6
Mindfulness
För drygt trettio år sedan florerade det ett antal historier bland barn med Bellman i
huvudrollen. I en av dessa historier var Bellman och två andra – en tysk och en dansk
fångade av en häxa. För att bli fria måste de hitta på några uppgifter som inte häxan
skulle klara av. Det gick inte så bra för tysken och dansken men när det var Bellmans
tur bad han häxan att fånga en fis, spika upp den på väggen och måla den blå. Ett
liknande predikament kan sägas drabba den som ämnar ge en presentation av
”mindfulness”.

Innan vi går in på innebörden i mindfulness vill vi försöka ringa in det svårfångade
”mind” som saknar en direkt språklig motsvarighet på svenska. En engelsk - svensk
ordbok anger följande synonymer: sinne, själ, förstånd, ande, intelligens, tankar,
tänkesätt och sinnelag. Samma ordbok ger otaliga exempel på språkliga
konstruktioner där skiftande nyanser av begreppet ”mind” kommer fram. Gemensamt
kan sägas att det rör sig om olika former av varseblivande samt det/den som
varsebliver d v s medvetandet både som verb; att vara eller göra sig medveten om
något samt som substantiv, alltså den som varsebliver eller akten att varsebliva. Ett i
detta avseende besläktat ålderdomligt svenskt uttryck är håg; att vara hågad eller att
komma ihåg. Den engelsk – svenska ordboken ger också följande synonymer för
”mindful”: uppmärksam, som ger akt på, komma ihåg, akta på samt tänka på. Som
framgår av denna utläggning har ”mind” den dubbla betydelsen av medvetande i sig
samtidigt som det riktar sig mot något; uppmärksammandet av något speciellt.
Vi ska inte förirra oss längre ut i språkliga resonemang där vi snart nog hamnar i
cirklar eller går vilse. Syftet med mindfulnesskursen är ju uttalat att fokusera på
själva processen snarare än innehållet – d v s uppmärksamma hur vi allt som oftast
går vilse i grubblerier och att milt återföra uppmärksamheten på det fokus vi utvalt
som t ex andningen.

Jon Kabat-Zinn ger följande definition av begreppet: ”Mindfulness means paying
attention in a particular way: on purpose, in the present moment, and
nonjudgementally” ( Segal et al, 2002). Vår översättning av detta: Mindfulness
betyder att vara uppmärksam på ett speciellt sätt, medvetet och utan att värdera i nuet.

Vad är det som ska läras?
Under denna rubrik sammanfattas i komprimerad form de färdigheter/förhållningssätt
som författarna vill att MBKT skall bibringa deltagarna (Segal et al, 2002). Det
följande är vår översättning ur boken.
• Koncentration, Förmågan att fästa och upprätthålla uppmärksamhet på ett särskilt
    fokus är central inom alla aspekter av MBKT.
• Medvetenhet/mindfulness på tankar, känslor och kroppssensationer. Detta är
    viktigt eftersom vi inte viljemässigt kan släppa destruktiva mönster ifall vi inte är
    medvetna om deras existens. Uppgiften är att rikta medvetandet på smärtor,
    obehagskänslor eller ständigt återkommande tankar och hålla kvar
    uppmärksamheten och undersöka detta.




                                                                                       7
•  Att vara i nuet. Kursledaren kan stödja en ”stund till stund pedagogik” genom att
   inte gå händelser i förväg utan möta deltagarna i de aktuella upplevelserna.
• Decentrering. Detta lärs ut som ett sätt att verkligen varsebli tankar, känslor och
   kroppssensationer.
• Acceptans/icke-aversion, att inte hänga sig fast (nonattachment), vänlig
   uppmärksamhet.
  De bakomliggande motiven som underhåller automatiska kognitiva vanor är någon
  form av aversion eller önskan. Av detta skäl slår ”accepterandet av sakernas
  tillstånd” undan benen för drivkraften till dessa vanor. Acceptans och medvetenhet
  tillåter oss också att se ”dåliga saker” och ”goda saker” i ett tydligare mera vidgat
  perspektiv så att vi bättre kan svara på helheten i en situation hellre än att låta en
  liten del av den få oss att ”gå i spinn”.

•   Att släppa taget. Detta är en huvudfärdighet i att förhindra att man hamnar i, och
    samtidigt ett medel till att befria sig ur destruktiva cykler. Det är en väldigt viktig
    del både i bodyscanning och i ”tre minuters andningspaus” och också en
    huvudorsak till att just det många finner svårast (tankeflykt) kan vara en av de
    mest värdefulla. Det som de flesta blir varse när de övar meditation är att
    medvetandet ständigt vandrar iväg från det fokus på andningen eller kroppen man
    valt. Upptäckten av denna tankeflykt och ett varsamt återförande av
    uppmärksamheten är förmodligen viktigare än att vara 100 % fokuserad.
    Utandningen är det naturliga redskapet som används för att släppa taget.

•   ”Vara” hellre än ”göra”, icke måluppfyllelse, inget eftersträvande av något
    speciellt tillstånd ( avslappning, lycka, frid o s v ). Alla de destruktiva mönstren är
    varianter av ”doing mode” som strävar efter särskilda mål och som övervakar
    innevarande tillstånd mot förväntade, önskade eller ”borde tillstånd”. Att få
    tillgång till ”being mode” och att medvetet välja detta, tillhandahåller ett kraftfull
    alternativ när depressionsskapande mönster formerar sig. Övningarna och
    kursledarens närvaro ger goda möjligheter för egna direkta erfarenheter – därav
    vikten av att kursledaren förkroppsligar dessa kvaliteter i mesta möjliga grad och
    att varje kurssammankomst, efter session 1, inleds med övning. Lämplig
    tidsanpassning och strukturering av sessionerna samt att enstaka fokus är aktuella
    åt gången, underlättar övergången till ”being mode”.

•   Att rikta uppmärksamheten på fenomen som manifesterar sig i kroppen. Så väl
    som att ge ledtrådar till närvaron av aversion, stress o s v innebär riktandet av
    uppmärksamheten mot fenomen/obehagskänslor i kroppen att resurser dras bort
    från automatiska (målrelaterade) rutiner samtidigt som dessa processas. Genom
    att uppmärksamheten upprätthålls kommer den att låta skeendet ha sin gång ostört
    av det sorts tänkande som strävar efter att upplösa skiljaktigheter, sträva efter mål
    eller lösa problem. Just detta betonande av att vaket uppmärksamma tankar,




8
   känslor och sensationer snarare än att försöka förändra dem är ett grundläggande
   drag inom mindfulnesstraditionen.

Tidigare utvärderingar av MBKT
I randomiserade studier av långtidseffekter av MBKT-behandling har det visat sig att
väsentligt färre (37 %) återfallit än i referensgruppen (66 %) som fått sedvanlig
behandling. Dessa siffror hänför sig till personer som innan haft fler än tre
återfallsperioder - för de med två eller färre återfall uppvisas inga signifikanta
minskningar i återfallsfrekvens (Segal et al, 2002).

I en kvalitativ utvärdering genom intervjuer av gruppdeltagarna framkom bl.a. att
deltagarnas förväntningar på metodernas effektivitet hade ett negativt samband med
terapeutisk förändring (Mason & Hargreaves, 2001). Denna studie hade som syfte att
utvärdera den terapeutiska processen med deltagarnas egna beskrivningar. Författarna
som bygger sitt analysarbete på Grounded Theory fann en övergripande kärnkategori
– ”Kärnan i berättelserna berör sättet på vilket deltagarna utvecklar en förståelse av
sina mentala och kroppsliga ”själv” samt rollen mindfulnessövningar har i att hjälpa
dem bättre hantera sina svårigheter.” ( vår översättning).


Syfte
Syftet med vårt arbete är att genom intervjuer utvärdera långtidseffekten av MBKT-
behandlingen hos en grupp med risk för återkommande depression.

Frågeställning
Har deltagarna fått redskap under MBKT- kursen som stärkt deras förmåga att
identifiera och möta tankar och känslor som sänker sinnesstämningen?

Metod
Motiv till metodval
Det vi eftersträvar i denna utvärdering är personliga erfarenheter av de långsiktiga
effekterna av MBKT för den enskilda individen. Vi tror att den halvstrukturerade
kvalitativa intervjun är det mest lämpade verktyget för detta. Med denna metod ges
utrymme att följa upp oväntade svar, att få preciseringar på oklarheter samt möjlighet
till att genom mötet skapa en gemensam förståelse av den enskildes berättelse. Den
kvalitativa forskningsintervjun erbjuder en möjlighet att genom samtal ta reda på hur
människor uppfattar sin värld och sin tid ( Kvale 1997).

För att dokumentera effekter som spänner över längre tidsperioder ger intervjuformen
möjlighet att fånga upp personens egen uppfattning om hur den processen sett ut. I
denna berättelse kan också annat inflikas som bidragit i en eller annan riktning; något
som svårligen låter sig göras med fasta enkätsvar. Att beskriva personliga
erfarenheter av mindre väl fungerande är ett känsligt kapitel för de flesta av oss och
kommer, tycker vi, bättre till sin rätt i den personligt redovisade formen. Det är de




                                                                                     9
egna formuleringarna som är värdefulla, som visar på var den enskilde står och hur
hon uppfattar sin situation. I det personliga uttrycket finns nyanser, garderingar och
öppningar åt fler än ett håll. Detta kan inte ersättas av aldrig så många intervaller på
en upplevelseskala.

Intervjupersoner
Den ursprungliga MBKT-kursen omfattade åtta personer. Sju av dessa sade sig vara
villiga att ställa upp på en uppföljande utvärdering vid den föregående kvantitativa
undersökningen. Av dessa sju tillfrågade fick vi fem som svarade ja till intervju. En
avböjde medan den sjunde inte skickade in något svar. Orsaken till detta bortfall
känner vi inte till. Samtliga intervjuade var kvinnor mellan 35 – 60 år boende i Umeå
med omnejd. Av dessa fem hade en person haft två tidigare perioder av egentlig
depression, två personer en episod av egentlig depression samt de två återstående ej
närmare diagnosticerade perioder av återkommande nedstämdhet. Det är endast en
person som uppfyller kriteriet två eller fler tidigare perioder av egentlig depression
uppsatt som målgruppen för MBKT.

Intervjuerna
En intervjumanual utarbetades med att antal huvudfrågor. Fyra av intervjuerna
utfördes på universitet i ett grupprum. Vi hade inför varje intervju med oss en
broderad bordduk, en skål med frukt samt tre glas vatten. Intervjupersonen fick
platsen med utsikt genom fönstret och en av oss satt mitt emot och den andre på
kortsidan vid bandspelaren. Vi eftersträvade att komma så nära ett naturligt samtal
som möjligt varför fördelningen av frågorna inte var uppgjord på förhand.
Intervjuerna tog mellan 45- 60 minuter och skrevs senare ut i sin fulla längd. En
person valde att intervjuas i sitt hem. Alla intervjuade var villiga att ställa upp på en
eventuell ytterligare uppföljning.
Efter intervjun berättade vi att varje deltagare skall få ett ex av arbetet. Samtliga
intervjupersoner anmälde sitt intresse för att delta i ett gemensamt möte för en
genomgång av arbetet efter oppositionen.

Analys
Vi gick igenom intervjuerna var och en för sig och strök för de signifikanta utsagorna
i texterna. Dessa texter läste vi sedan ett stort antal gånger, något som resulterade i att
ett antal teman utkristalliserades. Dessa teman eller kategorier har vi sedan diskuterat
sinsemellan för att hitta en form att redovisa dessa på ett så rättvisande sätt som
möjligt. Inom flera teman har vi funnit ett antal nyckelbegrepp som vi också valt att
redovisa.

Vi har valt att sammanställa intervjusvaren gruppvis efter en inledande beskrivning
av temat. Denna beskrivning är baserad på manualen till MBKT - kursen och de
teoretiska resonemang som författarna anför som stöd för de övningar kursen
innehåller. Intervjusvaren redovisas sedan i form av citat under dessa teman och utgör
på så sätt den empiri som underbygger våra tolkningar av utsagorna. Dessa tolkningar




10
och reflektioner redovisar vi i ett avslutande stycke under citaten. Vi har eftersträvat
att visa hur gruppen uppfattat effekterna av de olika övningarna och de perspektiv
som introduceras genom kursen. Detta utesluter inte att enskilda individuella
uppfattningar redovisas – något som kan vara nog så upplysande.
Vissa svar behandlas inte närmare då de tecknar en bakgrund till arbetet eller är
utvikningar som inte faller inom ramen för denna utvärdering.

Procedur
Uppslaget till denna utvärdering kom från Eva Hedenstedt, lärare och psykolog vid
Instutitionen för psykologi vid Umeå universitet. Hon var ledare för den MBKT –
kurs som vårat arbete avhandlar. Denna utvärderades också direkt efter kursens
slutförande i ett examensarbete vårterminen 04 av Susann Reinfors och Karin
Sandberg (2004). Deras arbete grundade sig på självskattningsformulär och
svarsenkäter.

Till de sju deltagare som sagt sig villiga att ställa upp på en uppföljande utvärdering
formulerade vi i ett brev bakgrunden till vår önskan att genomföra individuella
intervjuer. Dessa brev skickades senare ut genom Eva Hedenstedts försorg då hon av
anonymitets och konfidentialitetsskäl var den enda som hade tillgång till deltagarnas
adresser. Med breven följde ett frankerat svarskuvert för att underlätta deltagandet.
Av samma skäl utlovades även en fikacheck till de som var villiga att ta sig tid för att
genomföra en intervju.

Arbetet inleddes med att vi läste in oss på depression, den teoretiska bakgrunden till
MBKT samt tidigare gjorda utvärderingar av metoden. Efter diskussioner sinsemellan
och med handledaren gjorde vi en intervjumanual där vi täckte in ett antal
huvudområden.
Efter det satta stoppdatumet för svar kontaktade vi de som svarat ja till intervjuer
vilka sedan genomfördes under veckorna 8-10, 2005.

Etiska överväganden
Som tidigare nämnts bygger denna studie på ett informerat samtycke. Vid
intervjutillfället gick vi igenom rätten att avstå från frågor som intervjupersonen av
någon anledning inte vill svara på eller närmare gå inpå samt rätten att närhelst denna
så önskar avbryta sitt deltagande. Vi berättade vidare att vi tänkt redovisa
intervjusvaren i form av citat och att det inte går att utesluta att någon av de andra
gruppdeltagarna skulle kunna känna igen en annan. Alla intervjupersoner sade sig
vara införstådda med detta förhållande.

En annan viktig etisk aspekt tycker vi är att beakta hur själva intervjusituationen
gestaltar sig. Att vara två intervjuare ger den person som inte ställer frågor möjlighet
att koncentrera sig på det interpersonella samspelet. Ytligt sett kan det framstå som att
två intervjuare fungerar enligt sandlådeprincipen två mot en. Vid ett närmare
betraktande kan det tvärtom vara en hjälp till att uppmärksamma situationer när en




                                                                                      11
intervjuare blir alltför ”het på gröten”. Denna möjlighet att korrigera samspelet tänker
vi oss är densamma som i andra sociala situationer men att det är av avgörande
betydelse när det avhandlas djupt personliga och många gånger känsliga frågor. Så
långt möjligt har vi eftersträvat ett avspänt och naturligt samtal där alla inblandade
möts runt ett ämne som intresserar samtliga.

Detta är frågor som vi har diskuterat innan intervjuerna tog sin början. Vi inser att det
inte finns någon absolut gräns för när en fråga eller ett kvarhållande av fokus går över
gränsen och att det många gånger krävs en viss ihärdighet för att få ingående svar.
Här menar vi att vi försökt balansera på ett sådant sätt att inte den personliga
integriteten äventyrats. Detta kan ibland vara en nog så tunn linje och vi menar att det
är nödvändigt att dessa spörsmål hälls levande för att inte omsorgen om den andre
skall bli lidande.

Resultat
Syftet med detta arbete är att studera långtidseffekterna av MBKT genom en
kvalitativ intervjuundersökning. Till långtidseffekter hänför vi perspektiv och
användandet av tekniker från MBKT som deltagarna rapporterar om har fortlöpande
inverkan/påverkan på deras vardagliga liv. Det är således dels en praxisdel, övningar
och metoder samt ett tillägnande av nya förhållningssätt till inre och yttre upplevelser.
Att bedöma människors tillägnande av ett nytt perspektiv är förstås vanskligt och
ännu hellre att uttala sig om graden av förändrat synsätt. Här låter vi utsagorna stå för
sig själva och ger, i de fall där detta inte tydligt framgår, den kontext i vilket svaret
givits. I vissa fall genom att låta frågorna framgå och annars genom en
sammanfattning av vad som föregick utsagan. Våra synpunkter på deltagarnas svar
ges i slutet av varje temaområde och återkommer i en mer övergripande tolkning i
arbetets diskussionsdel.
 Vi har valt att redovisa ett avslutande tema som vi kallar förändringens paradox där
vi frångår denna indelning och endast ger våra synpunkter på vad vi tycker att
utsagorna handlar om.

Vi uppfattar att de effekter som MBKT – kursen inneburit för deltagarna avspeglas
inom en rad olika områden. Hur dessa kommer till utryck hos de enskilda deltagarna
ser vi som en funktion av tidigare livserfarenheters inverkan på mötet med de nya
perspektiv MBKT erbjuder. I en del av dessa områden kan vi skönja att en utveckling
skett över tid vilket t ex framgår av beskrivningarna av acceptans och identifiering
och bemötande av riskfaktorer.

I det följande redovisar vi, med stöd av deltagarnas utsagor, det som vi uppfattat som
för dem idag verksamma effekter i följande teman; Acceptans, Förändring/Nya
perspektiv, Identifiering av riskfaktorer, Användande av olika tekniker, Gruppen samt
Förändringens paradox. Vi har även redovisat var och ens förväntningar på kursen då
vi, med stöd i tidigare forskning , antar att dessa spelar in i hur kursinnehållet
upplevts (Mason&Hargraves, 2001).




12
Acceptans
Detta ser vi som ett bärande element i det som MBKT –kursen vill förmedla till
deltagarna. Ett av nyckelbegreppen i acceptans är här och nu; att i det innevarande
ögonblicket acceptera sina tankar, känslor och kroppsliga sensationer. Denna attityd
kultiveras inom MBKT genom ”vänlig uppmärksamhet” av områden i kroppen som
väcker obehagliga sensationer. Deltagarna har under tidigare meditationsperioder
uppmanats notera när uppmärksamheten vandrar iväg från andningen och milt
återföra den. Efter en tids övningar upptäcker många hur deras uppmärksamhet hela
tiden återvänder till vissa tankar, känslor eller kroppsliga sensationer. Som ett första
steg till att öka acceptansen uppmanas deltagaren att medvetet rikta
uppmärksamheten på detta. Därefter uppmanas personen att bli varse hur den relaterar
till detta svåra i sin kropp, samtidigt som kursledaren tar upp konsekvenserna av att
försöka hålla kvar behagliga sensationer eller att vilja avvisa obehagliga. Här ber man
deltagaren att endast registrera detta fenomen, låta det vara som det är i denna stund
och behålla det i sitt medvetande. Att svara på upplevelser på detta vis beskrivs med
termer som; ”tillåtande”, ”låta vara” och ”hålla i medvetandet” och är i sig kärnan i
hur acceptans kan ökas i förhållande till svåra känslotillstånd.
När vi läser igenom utsagorna från våra intervjupersoner framkommer en rad aspekter
och exempel på individuella erfarenheter av acceptans.

Känner Du att Du befinner dig mer här och nu än innan kursen?
- Jo lite men jag glömmer bort mig hela tiden… ibland så tänker jag – tänk nu här
   och nu – jag gör inte det i allmänhet inte, men jag kommer på det ibland.

En annan röst beskriver ett nytt förhållningssätt till andra människor:
 - ”…i och med att jag vet vem jag själv är så har jag accepterat den andra
människan som den är…”

En deltagares sammanfattning av vad kursen inneburit för henne:
-” att vara här och nu – det gav den mig”

En annan deltagare ger röst åt upplevelsen av att släppa taget om en tidigare svår
livssituation:
- ”Förut så slogs jag väldigt mycket för de här sakerna…och att acceptera att jag
    blev mobbad då, att det är ingenting att göra åt, jag kan liksom inte gå tillbaka
    och ändra det – det har jag accepterat, och det har varit svårt.”

-   ” Ja eller att släppa det här som jag inte kan göra någonting åt, det här som man
    går och bär på som gör ont….”

Att acceptans kan visa sig vara svår att uppnå ger denna deltagare röst åt. Följande är
svar på frågan om hur personen accepterat det förhållandet att hon i nuläget inte orkar
arbeta.




                                                                                     13
-    ”Det är ju det här att jag måste acceptera att situationen som den är …att
     acceptera här och nu. att se att så här är det och det får vara O…det jobbade vi
     ju faktiskt mycket me…och det är jättesvårt när det gäller den biten – det är det ju
     – jag vill inte vara sjuk, jag vill jobba… och att då komma och säga att man ska
     bara acceptera det – det strider emot mot allt som jag har haft i mig jämt alltså –
     det är klart att man ska bli frisk och jobba det är – nåt annat finns inte eller fanns
     inte…så att …det är en svår bit.”

Intervjusvaren visar att många av deltagarna uttrycker en större acceptans av sig
själva och sina upplevelser. Detta uppfattar vi som en effekt av MBKT och det
förhållningssätt som där introducerats; att på ett vänligt sätt närma sig personliga
svårigheter. Vi tycker att den anda i vilken tekniker lärs ut i MBKT söker att
förkroppsliga en accepterande attityd genom uppmaningar inför övande att göra dessa
”så gott det går”.
Genom intervjuerna framkommer dock att detta ingalunda är okomplicerat. Inre och
yttre krav och förväntningar ställer sig i vissa fall i vägen.

Förändring/Nya perspektiv
I takt med att acceptansen utvecklas utvidgas uppmärksamheten till att omfatta större
del och fler aspekter av verkligheten. Det är det som vi uppfattar som kärnan i
MBKT; att allt större delar av vardagen görs till föremål för medvetet upplevande.

Följande utsaga handlar om vad deltagaren erfarit under kursen, sett utifrån andras
reaktioner på en personlig förändring.
- ” tänk vad det har hänt mycket med dig, säger de; att du kan umgås med
    människor – de hade en annan bild av mig då och hur jag är nu – och de har sett
    utvecklingen. Jag har inte trott att andra människor kan se när man mår bättre.”

Ur en annan intervju angående att jämföra sig med andras prestationer:
- Ja och att man använder kraften till att försöka uppnå någonting som kanske inte
   är möjligt, att istället försöka acceptera att så här är det nu och om man kan
   acceptera det kan det ske en naturlig förändring utan att behöva kämpa så
   mycket.


På frågan om ett tidigare fungerande under press:
- ” Nä men alltså; osocial, stressad, 120 hela tiden, arg, ledsen…ja alltså.”

Ett år senare:
– ”… men just med kursen att jag fick ett lugn inombords och att kunde - för jag har
aldrig haft ångest förut förrän juni 04… att jag kan bemästra ångesten med
andningen och meditation och så där…”




14
En annan deltagare besvarar samma fråga om fungerande under press:
- – ”Ja jag tycker att jag lärt mig att slå av när det kommer sådana där negativa
   grejer att…kunna att säga just det här att det bara är en tanke och jag behöver
   inte hålla på och älta de…det är inte lätt alla gånger men…”

Denna deltagare svarar på frågan på vilket sätt hon tycker att längre meditationer
förebygger svårigheter:
- ” Därför att jag vill gå mer och mer in i tystnaden därför att det hjälper mig om
    jag är mer tyst och inte pratar så vansinnigt mycket – då kan jag lättare hantera,
    sätta fokus på det som verkligen, det som jag verkligen ska prata om – i stället för
    bara, jag vet inte hur jag ska säga det…men jag vet för jag har varit där förut…i
    tystnaden och att det…”

Ett annat exempel på mötet med ett nytt förhållningssätt i anslutning till en
mindfulnessövning:
- ”Ja precis, och just det där att förut så kunde jag ju känna den där när jag var
    ledsen, den här katastrofkänslan att jag ska mista allt, jag måste ta mig i kragen –
    men nu känner jag liksom `ja vi får se´ och då jag ser, då ser jag om jag kan hitta
    någon lösning i det så att just det här att ha tålamod som hon hade ju det här
    russinet första gången och då direkt liksom det här ja ´´tugga och svälj´´ att det
    här med att lyssna färdigt också, att jag hade inget, jag hade liksom tänkte´´ vadå
    sitta och titta på ett russin´´ för det var ju det som var meningen att man skulle
    stanna av då – men det lärde mig mycket bara den grejen – för jag svalde innan
    hon ens hade hunnit prata färdigt så hade jag svalt russinet, och tänkte ´ja då har
    jag gjort mitt då `. Skrövligt russin;. ser ut som en halv hjärna…(skrattar)”

På frågan om eventuella förändringar i det mentala fungerandet:
- ”Meditation gjorde ju att för det första så var jag viktig som person, jag var
    liksom jag som var viktig, som person förut var det ju att man har följt att – mitt
    ideal var att finnas för andra, att landa i mig själv då, och sen liksom det här med
    att inte tro att jag kan lösa något med att ta fasta på en tanke utan ” ja nu är jag
    ledsen” för ibland har man ju försökt smita från det men; nu är jag ledsen, det
    här vill jag inte vara med om, det här går inte för sig, i och med meditationen har
    jag vågat vara i det – ja jag är ledsen nu…”

Ur alla intervjuer framgår något av ett möte med ett nytt perspektiv. Beskrivningarna
av detta varierar liksom tillgängligheten för de enskilda att ”kontakta” detta. Vi
uppfattar att det nya perspektivet kommer ur det konkreta som andning och det
avsiktliga uppmärksammandet av känslor/kroppssensationer. Vi tar också intryck av
mer svårfångade redogörelser som vi tolkar som ett mindfulnessperspektiv. Här
tycker vi också att det beskrivningarna pekar på själva upplevelsen av
perspektivförskjutning –d v s från sysslandet med tankar till kroppen eller mot en
förstärkt närvarokänsla. Vi tolkar detta som en del av den av MBKT åsyftade
kognitiva defusion där processandet av kognitivt material ges företräde framför




                                                                                     15
innehållet. Vissa av redogörelserna lämnar frågan öppen om det ibland lutar mer åt en
ny form av kontrollförsök snarare än mindfulness.

Identifiering av riskfaktorer
Ett av de uttalade syftena med MBKT är att lära deltagarna att identifiera sina egna
personliga riskfaktorer för att hamna i grubbleri vilket i värsta fall kan fördjupas i
ännu en episod av depression. Detta tema återkommer i många former under kursens
gång, dels som skriftliga handouts om depression och negativa tankemönsters
betydelse för hur verkligheten upplevs, men också genom att deltagarna för egna
protokoll över negativa upplevelser. Denna föregås av ett protokoll för behagliga
upplevelser och kan förstås som ett led i strävan efter en mer accepterande
sinnesförfattning. Deltagarna fyller också i Automatic Thoughts Questionnaire som
ett led i att sondera terrängen i ett depressivt tankemönster. Kursledaren tar upp hur
man kan relatera till negativa tankar på ett mindre fundamentalistiskt sätt.

Samtliga svar är relaterade till frågan om personen kan identifiera personliga
riskfaktorer:

- ” Ja någorlunda, sen att få det att fungera i praktiken är inte lika lätt jämt, men jag
tror att jag har hyfsat god självinsikt om vad det är som gör att det här drar igång...”

-    ”Ja men jag har nog blivit mer uppmärksam på det… det tycker jag. Jag tror inte
     att jag upplever det som lika farligt.”

-    ”Ja lite grand kan jag väl säga…om jag har jobbat mycket och är stressad, då vet
     jag att
-    jag inte kan fara hem och köra 180 längre då brukar jag faktiskt ha gjort
     kroppsscanning när jag är riktigt uppvarvad och så där.”

-   ”Oh ja, jag känner direkt när de kommer och det handlar enbart om min familj,
   ursprungsfamilj – det finns inget annat jag kan få ångest av – det har jag upptäckt
nu.”

Känner du att du kan identifiera dina riskfaktorer?
- Ja men det var väldigt mycket försvar i början, mot att den här rädslan för
   hjärntvätt…

Var det rädslan för att bli avslöjad?
- Ja det också kanske inför mig själv…eller just att jag måste ha det här försvaret
   för jag ska liksom tänka på barn och barnbarn och alla vad du nu har
   runtomkring mig – jag kan inte bara tänka på mig själv…så är det ju en slags
   familjegrej att just hålla isär det där – ja men här är jag och där är min familj,
   där är de mönstren och där är jag…




16
Senare i samma intervju:
- ”… och det har jag upptäckt i och med den här meditationen att det har med det
   här – jag måste ha koll på vad jag tänker, trofast mot människor mot en ide mot
   ja att inte bli ytlig eller flacka bort och men det är ju det som i stället har slagit
   benen under mig istället ”

Här tycker vi att samtliga intervjuade ger utryck för att de fått upp ögonen för hur de
personliga riskfaktorerna ser ut och hur de identifierar dessa. Det förefaller inte
orimligt att tänka sig att många av dessa varit kända sedan tidigare men att de i och
med kursen aktualiserats och ytterligare förtydligats. Vi tycker att vissa svar pekar på
att dessa riskfaktorer erfars på ett kvalitativt nytt sätt – att de uppfattas utifrån ett nytt
perspektiv.

Användandet av olika tekniker – var, när , hur?
MBKT- kursen innehåller ett stort antal olika meditationstekniker och yogaövningar
som förberedelser för, och i sig själva exempel på ett upplevande av mindfulness. En
grundläggande tanke med MBKT är att bygga upp färdigheterna för att möta perioder
av svårigheter. En devis som sammanfattar detta är ”att väva på fallskärmen”. Genom
att träningen startar under en period av bättre fungerande blir det möjligt att öva sig
på att ”mota olle i grind” på mindre förtretligheter och att på så vis stärka sig inför
större påfrestningar. I MBKT ingår även att upprätta en handlingsplan inför sådana
stunder när gamla mönster reaktiveras i sin fulla kraft.

- ”Scanningen har jag ju gjort kontinuerligt och sen har jag gjort den när jag behövt
den, jag har både CD och sen när jag vaknar på natten använder jag den själv”

-”Jo det enda som jag använder där är tre minuters andrum, det använder jag”
 Samma person: ”Nej då det behövs, men det har jag lärt mig och det kan jag
använda
      på flyg eller på en buss eller…när som helst.”

    -   ” Ja tekniken hjälper mig ja… jag får ju starka spänningar i kroppen och då
        hjälper det mig att andningen hjälper - ”sätt dig nu bara ned och ta tre djupa
        andetag och behöver du sitta längre så gör det” – det har jag lärt mig – då
        försvinner alla spänningar i kroppen.”

    -   ”Ja det har blivit så att jag tar tillfället i akt om jag sitter i bussen eller bilen
        eller stå eller så kan jag göra det där, alltså tänka igenom kroppen och hur
        jag andas och hur jag står … det har blivit lite vardag.”

    -   ”…det hände under kursen att jag fick en stark; och det var jättelänge sedan
        jag fick en stark panikångest på natten eller tidigt på morgonen vaknade med
        så hemska symtom och sen tänkte jag på det Eva hade sagt om – hon har ju
        aldrig pratat om panikångest på det sättet men jag kunde känna in att det här




                                                                                          17
         är inget farligt – du dör inte du får ingen hjärtattack utan jag gick ut och
         and…jag andades mig hela strandpromenaden med stark ångest alltså och till
         slut gick det över – och så kände jag wow det fungerar- det fungerar –
         andningen fungerar, och jag gick tillbaks och berättade om det här som hände
         och alltså det har inte hänt sen dess…jag får symtomen och (personens namn)
         nu är det bara panikångest – du behöver, du vet varför det här kommer och
         det går snabbt – jag tar tre djupa andetag och så försvinner det.”

Du berättade att det gick längre tid mellan tillfällena som Du gjorde yoga eller
mediterade gör Du det när du känner att det behövs eller när Du kommer på det?
- ”Ja både och: både när jag behöver och…men nu är det faktisk…jag har varit
   dålig på det. Nu jobbar jag 75 % det är svårt att få in alltihopa; det var oftare när
   jag jobbade 50 t e x”

Från intervjuerna framgår att det är stor variation mellan deltagarna vilka övningar de
använder och i vilket sammanhang de tillämpas. Alla använder sig av någon teknik
vid behov medan de långsiktiga regelbundna övningarna inte praktiseras på en daglig
basis. Vi tänker att dessa behovsanpassade övningarna hjälper personerna att hantera
en stressfylld vardag medan det långsiktiga vävandet på fallskärmen får anstå till
tillfälle ges. Ett gemensamt drag hos alla intervjuade är att de ”vet att de har det” när
det gäller långsiktigt inriktade övningar och att de i varierande grad uttrycker
förhoppningar att ta upp dessa.

Gruppen
Genom alla övningar som MBKT – kursen innehåller ber man om deltagarnas
reflektioner på dessa. Vid första tillfället betonas att ingen måste säga något men att
alla uppmuntras att dela med sig av sina erfarenheter. Det är genom de direkta
upplevelserna som lärande kan ske och ledarens roll är att styrka deltagarna att våga
vara de experter de är på sig själva och att reflektera över sina upplevelser. MBSR
har grupper på ett 30-tal personer medan MBKT rekommenderar grupper runt 12
personer för att hinna med de specifikt kognitiva inslagen. Instruktörer inom MBSR
pekar på att risken med för små grupper är att det lätt kan glida över i terapi snarare
än färdighetsträning.

”Ja alltså det var ju bra att träffa på andra som har mått dåligt och som man prata
lite med och få höra andras versioner…man pratar ju kanske med vänner och så där
men det blir ju som så nära och…det var skönt att vara utomstående och inte känna
att det blir så mycket känslor. Det kan det väl bli i och för sig ändå men det var skönt
att ha distans till alla ändå.”

     -   ” Ja det var ju väldigt värdefullt att vi var flera stycken…man fick höra hur
         dom upplevde saker och ting, det här med negativa tankar och sådär – att det
         inte bara var jag som har det och…sådär.




18
    -   ”I och med att jag inte först förstod att det var en kurs och inte en terapi så
        insåg jag lite successivt och först så var det svårt att känna in Eva som
        terapeut, jag hamnade i en konflikt där – är hon kursledare eller är hon
        terapeut? – och så tänkte jag – strunt i det nu utan försök bara att vara här,
        lyssna till vad hon säger och lyssna till vad dom andra säger och se…jag
        förstod efterhand hennes sätt att arbeta och det var mycket bra – att hon satte
        fokus på att det var en kurs och ingen terapi, det tyckte jag att hon var skicklig
        på, att snabbt klippa av när det övergick att bli terapi – för det är lite svårt att
        hantera 8 personer i …man skall heller inte ha det utrymmet i den formen av
        terapi kände jag – det passade mig utmärkt just n…jag vet inte om det var
        svaret…”


-   Ja det tycker jag, just det här med gruppdynamiken och att lära känna andra
    människor och att få ta del av deras erfarenheter, att man kan lära sig av varann,
    och vi ses faktiskt fortfarande en del av oss, vi brukar ses och äta lunch en gång i
    månaden eller så.

    Bilden av det sociala samspelet är dock inte helt samstämmig. Några röster ger
    uttryck för detta:
-   ” Ja det var lite spänt, just det här med tydligheten i början, det är ungefär som
    att träffas utanför biblioteket, man tror man förstår saker – men jag tror alla kom
    dit med så olika förväntningar, men så blev det ganska spänt ibland; just det här
    som jag hade ibland att kanske prata för mycket för jag visste inte vad tanken var
    alla gånger och så var det en annan tjej som hade haft det väldigt, väldigt tufft
    som det blev liksom hennes privilegium att prata mer för att man kände det att
    hon har haft det så svårt då – att just den här balansen –hur vi förhöll oss till att
    prata och just det här med att vara egoist och prata eller inte…”

    -   ” Jag upptäckte att de flesta av kursdeltagarna ville att vi skulle fortsätta
        träffas, att träffas en gång i månaden och jag träffade dom två ggr sen kände
        jag att det, och jag kunde säga det också varför jag hoppade ur – jag vill inte,
        för vi känner inte varandra sa jag och jag vet inte ens om jag vill lära känna
        er, för vi har gått en kurs och det här börjar likna terapi vi har ingen
        handledning att prata om oss själva så därför hoppade jag av och kände att
        det var; nämen jag ska inte träffa dom mera – jag vet inte om de fortsätter att
        träffas men det, nej och man kan kalla det en insikt om att det en kurs är en
        kurs – alltså när det handlar om en själv, vem man är så måste man klippa av
        där – för det, nä jag vet inte”.

    Vi tänker att den effekt som grupprocesser kan medföra ofta är av slumpkaraktär
    d.v.s. det är tillfälligheter som i hög grad styr hur samspelet kommer att se ut.
    Vi har genomgående uppfattat att deltagarna satt stort värde på att träffas och få
    höra andras erfarenheter av såväl övningar men också av gemensam inre




                                                                                        19
     problematik. Det framgår också att fem av deltagarna träffas för lunch ibland.
     Vissa utrycker en önskan om att öva t e x meditation tillsammans medan andra
     mer söker ett tillfälle till att umgås. Flera efterlyser större tydlighet vad det gäller
     talutrymme och någon säger att den först efter ett tag insett att MBKT mer är en
     kurs än en gruppterapi. En annan synpunkt från en deltagare var att denna
     önskade större homogenitet, att det var olyckligt med en ensam manlig deltagare
     och att hon gärna sett att de varit mer lika i ålder.

Förväntningar
 I boken som beskriver MBSR tar författaren upp hur han ser på deltagares
förväntningar och vad de kan leda till (Kabat – Zinn, 1990). Dessa kan vara
kontraproduktiva av olika anledningar; inställningen att ”det här kommer nog inte att
fungera men jag gör det ändå” kan snabbt konfirmeras när tankarna irrar iväg eller
smärtor gör sig påminda. Den som tror att meditation är svaret med stort S tenderar
också att bli besviken när det står klart att kursen innebär ett starkt och uthålligt
engagemang utan romantiska eller glamorösa inslag. Han menar att det som verkar
fungera bäst är en kombination av en skeptisk och ändå öppen hållning av typen–”
Jag vet inte om det här kommer att funka, jag har mina tvivel, men jag ska göra mitt
bästa och se vad som händer”.
Som framgår av den tidigare refererade utvärderingen (Mason & Hargreaves, 2001)
hade de förväntningar deltagarna gick in med betydelse för hur de tog till sig
kursinnehållet.

Vi väljer att redovisa samtligas svar var för sig för att det tydligt skall framgå vilka
dessa förväntningar var och hur de tyckte att dessa infriades.

Person 1
Kan man säga att du hade några speciella förväntningar inför kursen?
- ”Att jag skulle må bättre efteråt men inga större, alltså så där…”

Inte något mirakel…?
- ”Nä, nä fast lite förväntningar hade man väl men inget mirakel så där utan att
    lära mig att leva här och nu.”

Uppfylldes dina förväntningar?
- ”Faktiskt bättre än jag trodde”

Person 2
Kan man säga att Du hade några speciella förväntningar inför den här kursen?
- ”Ja jag trodde väl att hemläxorna skulle vara mer av kognitiva övningar sådär
   men nu var ju det mest meditation, utom några sådana här som att man skulle
   upptäcka positiva saker…det hade jag svårt att klara av just då…jag gjorde nog
   inte dom där läxorna riktigt bra.”




20
Person 3
Hade du någon förväntning på kursen?
- ”Jo jag sa till psykologen på psykiatriska – hon som fördelade platserna; att jag
   vill, att
- mitt mål var att hitta verktygen att se när jag och andra personer lägger ut skuld
   och skam – det var vad jag ville, och det har jag hittat”

Person 4
Kan man säga att du hade några speciella förväntningar när du sökte kursen?
- ”Jag hoppades nog att få hjälp att hitta tillbaka till det här med
   avslappningsövningar och att få hjälp att komma ned i varv och aktiv
   avslappning, det var väl den största förväntningen jag hade, att lära mig fler
   redskap att kunna ta till när det blir för mycket.”

Person 5
Hade du några speciella förväntningar inför kursen?
- ”Ja just det att för första gången blev det uttryckt depression och så var det ett
   papper på olika depressioner och jag har haft hemskt svårt att förhålla mig till
   det här med psykiska saker det har inte med psykologiska grejer att göra… det
   har ju med omständigheter att göra så jag hat legat i något sorts försvar just
   gentemot det också. Oftast har man ju sagt så här´´ att har du ont i foten så OK´´.
   Jaha men har du något psykiskt då är det något konstigt va - psykiska problem – i
   stället för att se helheten att det hänger ihop men sen, att sen när jag kunde ta till
   mig det på mitt sätt; ja men jag har varit ledsen och det var jobbigt då, och då tog
   jag till mig det och sen, för att det har varit så fult.”

Alla utrycker någon förväntning på kursen. En tanke som slagit oss är att ju mindre
säkert det varit för en deltagare att få gå kursen desto värdefullare har den upplevts
vara. Alla uttryckta förväntningar verkar i stort sett uppfyllda trots att en av
deltagarna förväntat sig större inslag av kognitiva tekniker i kursinnehållet. Vi
uppfattar det som att ingen utryckt så högt ställda förväntningar att de oundvikligen
måste krascha mot kursinnehållet. Att endast en person haft tidigare erfarenheter av
meditation kan också tänkas spela in i att möta det oprövade med ett öppet sinnelag.

Förändringens paradox
Under arbetes gång har det stått klart för oss att vissa utsagor överskrider de
kategorier som vi ursprungligen laborerat med. Vi tycker att de är intressanta av flera
skäl, dels för att de avgjort betyder mycket för personerna i fråga men också för att de
alla tycks kretsa kring något av en paradox. De nedan refererade intervjusvaren
hänför sig till några personer för vilka vi uppfattat att kursen varit av omvälvande
natur. Som vi ser det finns det i flera av dessa utsagor en sorts återkoppling, i vissa
fall till tidigare upplevelser i den egna historien men ibland också till en känsla av ett
större sammanhang. Vissa utrycker detta med ord som ”lägga på plats” eller att de
”hittat en form”. I litteraturvetenskapliga sammanhang talar man om att det finns en




                                                                                       21
undertext i vissa historier. Vi tänker oss att det i det här fallet lika gärna skulle kunna
röra sig om en ”övertext” där människan skriver in sig i sin tid och sin omgivning.
Kanske kan man med Piaget anta att det är någon form av ackommodation som skett,
att gamla strukturer av olika skäl raserat och något nytt tagit sin början. Det är här vi
tycker att det paradoxala skymtar fram; att förändras till att bli den man är.

Det här med naivitet eller godtrogenhet som du var inne på förut har det förändrats?
– ”Om vi säger så här att, det var ju någonting som jag nästan såg som ett lyte,
därför att jag fick höra det då, liksom det här hånfulla gentemot det, och sen så var
jag ju sårbar i och med att jag vågade vara öppen så att nu kan jag liksom acceptera
att ”ja jag är naiv på ett visst sätt” men det är det som ger mig liksom styrka också-
men det är ju inte bara en sak som jag har – i och med att jag skulle försvara min
naivitet och sårbarhet så fastnade jag i det – alltså jag skulle verka kaxigare än jag
var för att dölja det, men nu kan jag va lita det, våga vara det”


När vi talar om förändring framkommer det att det finns både en yttre och en inre
dimension i detta. Denna utsaga tycker vi visar tydligt på dessa ”två världar” som i
detta fall korsar sina spår.

Är det något från kursen som sticker ut?
   – ”Ja man kände sig ju lite som två världar inom en, vi hade ju gått det där då,
   alltså den här gående meditationen och lite andra grejer och så efter det så gick
   jag till bussen för jag hade handlat och jag vet inte hur det här förhåller sig men,
   på något vis var det som att det här med att vara tyst bara inte fanns där längre –
   för då låg det en karl i en sån här busskur med ryggen nedåt och så kom det
   liksom kom det en tant ”sprit”!; liksom så där; men jag blev så förbannad och sa:
   någon måste ju ringa, jag hade ingen mobil, ja sa: någon måste väl ha en mobil
   då? Och ringa så till slut så ringde dom ju så jag gick och pratade med honom
   men han var precis som att han liksom var ett avskum som låg där. ” SLUT
   BAND

Fortsättning andra sidan bandet:
   - ”… både rädd och överraskad, jag tänkte – var kom den här styrkan ifrån?
        Det var ju alltså både styrka och sen att utmärka mig då och jag kände att det
        är ju det där jag hela tiden har velat; även när man var barn och undrade
        varför reagerade inte dom vuxna för? ”

Tal om att göra övningar ”så gott du kan” och det befriande i att inte sätta upp höga
ideal. Det humoristiska i norrmannens ”pusteankare” i instruktionerna på en CD för
yogaövningar:
    - ”Jo det gillar jag, just det där humoristiska och det där, just det där att jag
        behöver inte mäta mig med någon annan utan det är i mig själv jag liksom har
        att hämta kraft ur – för det tar ju bara kraft om jag håller på och tittar på




22
       någon annan – och det har jag haft sen jag var väldigt ung den tanken men
       jag har aldrig kunnat efterleva den, men då möttes det med det här då, att jag
       kände att – ja de där orden betydde väldigt mycket. För det är ju tävling,
       piska på ryggen mentaliteten”.

   -   ”Ja, jag har alltid så rädd för att lova eller säga något tvärsäkert för jag vill
       liksom förhålla mig icke – tvärsäker men jag känner att jag hittar något som
       jag egentligen kanske har försökt med förut men jag har inte hittat formen va
       så egentligen är det väl något som man kanske i hela sitt liv söker olika
       former men den här passar mig perfekt…”

Kan du berätta varför den passar dig perfekt?
   - ”Ja därför just det här att söka det här att vara den man är, och just det här
      att inte utgå från, om vi säger, det här piskan av att” du måste det, och så ska
      man vara och så här ska det vara och, du kan ju inte hålla på så där och ”
      och då har jag att ”ja,ja tyck så nu men nu måste jag komma fram till vad…”

Under den här kursen kände du att det hände något med ditt tänkande och
fungerande?
   - ”Ja det gjorde det; mer att lägga på plats alltså det hjälpte mig att lägga på
       plats det som jag inte hade givit ord för och sen att höra att andra också
       hade; att vi fungerar ungefär likadant allihopa i gruppen – jag kunde se att
       det jag var inte ensam om; naturligtvis det jag har i bagaget är jag ju ensam
       om men alltså man fungerar ungefär likadant i sitt lidande eller vad jag ska
       säga…fast man har olika ord för det…och det kunde hjälpa mig att i gruppen
       bjuda på mig själv, att det där negativa det har jag faktiskt gjort själv också”

Är det något som du tycker att vi glömt att fråga om som du vill ta upp?
- ”Jo men just det här med att styrka och svaghet – att jag vågar vara svag – och
   då har jag hittat min styrka om man så säger…”

 Är det en frukt av kursen?
- ”Ja det har mognat fram mm och det har varit en tanke som jag inte vågat göra i
    handling och utveckla så men jag tycker på kursen fick jag som både ord och
    handling och…ja”




                                                                                     23
Diskussion
Till att börja med vill vi klargöra att denna utvärdering gäller hur våra fem
informanter uppfattar effekterna av en MBKT - kurs idag, ett år efteråt. Efter
utskriften av intervjuerna stod det klart för oss att endast en av de fem intervjuade
haft två tidigare episoder av diagnosticerad egentlig depression. Detta påverkar vår
undersökning på så vis att de effekter som vi redovisar inte kommer att ställas mot
tidigare utvärderingar då de inte hänför sig till samma målgrupp. Vi finner, av samma
skäl, att två av våra ursprungliga frågeställningar faller medan däremot syftet kvarstår
– utvärdering av långtidseffekterna av MBKT – kursen för dessa fem personer.

Vi uppfattar att de effekter som våra intervjupersoner redovisar hänför sig dels till det
fortsatta användandet av olika tekniker/övningar samt ett härur spirande nytt
perspektiv. Alla säger att de efter kursen har kunskaper i meditation, yoga och
avslappningstekniker som de använder sig av eller kan ta upp vid behov. När det
gäller det kontinuerliga övandet säger alla utom en att de dagligen använder sig av
någon teknik sedan kursuppehållet.

Samtliga intervjuade berättar om mötet med ett nytt perspektiv. Här blir det knepigare
att bedöma vad innebörden av begrepp som på olika sätt beskriver aspekter av detta
som: ”här och nu”, ”acceptans”, ”tankar är inte verklighet” och ”mindfulness” står
för. Det infinner sig en speciell svårighet att med ord beskriva tillstånd och
upplevelser. Hur ska man veta att det en viss person menar med acceptans svarar mot
min eller en större grupps uppfattningar om vad detta begrepp står för? Detta är
förstås en fråga om begreppsvaliditet och vi har försökt att bevaka den i alla led av
våran undersökning. I intervjuerna har vi frågat upp och bett om preciseringar av sånt
som vi inte riktigt uppfattat eller förstått. När det gäller redovisningen av
intervjusvaren har vi sammanställt det vi uppfattat varit intentionerna i MBKT-
manualen och innebörden av de nyckelbegrepp som där ingår. Därefter har vi
redovisat intervjusvaren som vi uppfattat kretsa kring vissa centrala begrepp. Efter
dessa utsagor har vi sammanfattat vår syn på hur vi menar att dessa begrepp eller
perspektiv uppfattats av deltagarna. Det vi sålunda hoppas på att uppnå är en
pragmatisk validitet – att läsaren skall kunna följa vad vår uppfattning grundar sig på
och själv bedöma om denna verkar trovärdig och sammanhängande. När vi möter
våra opponenter kommer vi att få svar på hur ”naiva experter” uppfattar denna
redogörelse och får då en möjlighet att se brister som vi idag är blinda för. Detsamma
gäller när vi redovisar vårt arbete för våra intervjupersoner som sitter inne med
”facit” på sina egna upplevelser. Kommer dessa att känna igen sig i våra
beskrivningar eller kommer de att uppleva dessa som främmande? Det kommer att ge
oss ytterligare synpunkter på sådant som vi missat eller områden där vi skjutit över
målet.

Det finns, som synes, ingen oberoende objektiv position utifrån vilken en enhetlig
och oomtvistad sanning kan presenteras om dessa spörsmål. En av farorna vid




24
deltagande observation som ofta omnämns i etnologi och antropologi är faran med att
”go native”. Detta står för att forskaren blir så nära lierad med sina informanter att
han/hon tappar sin förmåga att kritiskt undersöka fakta. Denna fara tycker vi att vi
levt med under hela undersökningen. I vårt fall finns en förförståelse som baserar sig
på att vi bägge på var sitt håll har erfarenheter av meditation och
mindfulnessövningar. Vårt personliga intresse kring dessa frågor gör att det finns en
risk att se effekter i ett alltför rosaskimrat ljus och dra för stora växlar på mindre
tilldragelser, att kort sagt tappa proportionerna. En motsvarande snedvridning, fast i
motsatt riktning, kan uppstå ifall en mera förfaren meditatör glömt sina första
trevande steg och undervärderar nybörjarens erfarenheter eller inte ser värdet av de
små stegens rörelser. Här hoppas vi att den diskussion som vi hållit levande genom
arbetets gång hjälpt oss att hålla kursen någorlunda mellan dikeskanterna. Även här
gäller som förut att det är mötet med läsaren som kommer att vara vår domare. Denna
typ av forskning kan påminna om ett aldrig avslutat samtal - ingen kommer att få sista
ordet.

Inom språkvetenskapen talar man om ett ords konnotation d v s den personliga
färgning ordet eller begreppet har för den enskilde. Förutom det som ordet innebär för
alla språkbrukare, denotationen, präglas det av våra tidigare och pågående
erfarenheter. En persons associationer till begreppet acceptans kan ligga i riktning
mot underkastelse under ett oblitt öde medan en annan uppfattar det som ett mer
neutralt fenomen i stil med att ”gilla läget”. Vi inser att detta lätt blir ett gungfly av
möjliga tolkningar av vad ett centralt tema kan tänkas innebära för den enskilde. Inte
desto mindre tror vi att det är just det vi dagligen och stundligen gör i möten
människor emellan. Det har också varit vår intention genom intervjuerna att försöka
få klarhet i vad personerna lägger in i begrepp som de ovan nämnda.

Vi tycker att det framgår att det finns en spännvidd i mötet med det nya
mindfulnessperspektivet hos de fem deltagarna.
För vissa av de intervjuade framgår att livssituationen under kursen och en tid
därefter varit så ansträngande att de först nu känner sig ha ro till att återuppta
kontinuerliga övningar. För några uppfattar vi att det nya perspektivet finns som
tekniker att ta till vid behov samt som en påminnelse om en värdefull närvaro i nuet.
Det framgår också av en del svar att en hektisk tillvaro med familj och arbete upplevs
som hinder för längre kontinuerliga övningar.

För några av de intervjuade uppfattar vi att MBKT – kursen haft en mer omvälvande
karaktär. För att försöka belysa detta lyfte vi i resultatredovisningen ut en del av
svaren från dessa i en egen kategori som vi kallat förändringens paradox. Utan att
försöka slå knut på oss själva eller göra gällande att vi sitter inne med klarseende
förmågor vill vi peka på vad vi menar med detta. Oraklet i Delfi menade att Sokrates
var den visaste av alla människor. Sokrates i sin tur ansåg om sig själv att det enda
han visste med säkerhet var att han inget visste med säkerhet.




                                                                                       25
Översatt till att lära sig känna sig själv, sina riskfaktorer för grubbleri eller fastlåsta
beteendemönster är den enda plats detta kan göras här och den enda tid det är möjligt
nu.
I presens är jag den jag är och endast om jag accepterar detta kan jag, från stund till
stund erfara vem jag är. Vi tänker att det finns en analogi med att trampa vatten, alla
de försök att hålla sig flytande man gör tenderar att få en att sjunka medan den stund
man släpper taget förvånande nog leder till att man finner sig flytande. Vi tycker att
dessa intervjupersoner på olika sätt beskriver en liknande rörelse, en sorts förvåning
över att känna sig själv på ett nytt sätt.

Om vi stiger ned från Olympens höjder och ser oss omkring i vår vardag hopar sig
frågor av mer näraliggande natur. Hur kommer det sig att kvinnor är
överrepresenterade när det gäller depression och utmattningssyndrom? I intervjuerna
framskymtar omsorgen om familjen, andras behov och även under kursen uppstår för
flera en konflikt mellan att ta sig tid för sig själv och att släppa ansvar för andra. Är
det så enkelt att Sokrates kan gå omkring och snacka med gubbarna och vara nöjd
över att han inget vet för att Xantippa är hemma och tar hand om grovjobbet?

I mindfulnessbaserad terapi försöker man lära sig acceptera den situation man
befinner sig i och att i stunden uppmärksamma de tankar och föreställningar som
passeras förbi i medvetandet. Dessa tankar och föreställningar lär man sig släppa
taget om och att milt åter rikta uppmärksamheten på andningen. Detta ger en
möjlighet till distans gentemot tankar och inre bilder. Våra sinnen får inte sista ordet
utan det är rörelsen mellan dessa upprepade mönster och koncentrationen på
andningens in och ut som ger oss vårt här och nu. Teknikerna gör oss mer benägna att
kunna identifiera våra dysfunktionella tankar och ingrodda vanemässiga tankemönster
som kan leda oss i nedåtgående humörspiraler. Exempel på tankar som kan hindra
eller underminera uppmärksamhetsövningarna är tankar som: ”det är ingen mening
med att göra det här” eller ”det kommer inte att fungera så varför ska man anstränga
sig”?

En lingvistisk hypotes gör gällande att vår verklighetsuppfattning styrs av vårt språk.
Ett ofta anfört exempel är det tjugotal ord som eskimåerna har för snö. Tanken är att
aspekter av verkligheten som är av högt överlevnadsvärde i en given kultur noga
uppmärksammas och beskrivs i språkligt förfinade kategorier. Kan det vara så att
innebörden i ord som betecknar erfarenheter som få gör i högt industrialiserade länder
faller i glömska? Att, när vi övar oss att i stillhet beakta det som passerar i
medvetandet, vi i själva verket lämnar språket bakom oss? I flera österländska
traditioner ingår en uttalad skepsis mot ord och ords förmåga att beskriva
verkligheten och erfarenheter av densamma. Inom zen – buddismen finns en uppsjö
av historier av typen: En lärjunge frågade mästaren när de passerade en bro –
”Mästare, hur djup är Zens flod”? Varvid mästaren slänger ner lärjungen i vattnet
med kommentaren –ta reda på det själv! Inom taoismen finns liknande uppmaningar
till misstro mot språket – det Tao som kan beskrivas är inte tao. Vi tänker att detta i




26
grunden är samma budskap som gång på gång tas upp i MBKT – våra tankar är inte
verklighet. De är våra representationer av verkligheten, språkliga konstruktioner som
inte nödvändigtvis är sanna men som inkräktar på den rena upplevelsen av världen
och oss själva i det innevarande ögonblicket. I detta sammanhang kan man ju dra sig
till minnes Ingemar Stenmarks kommentar till en snabbpratande reporter – ”he löns
sig int å att förklara för den som inget begrip” eller till en annan som undrade varför
han hade tappat några hundradelar i ett lopp- ”åk själv!”
Kanske är det i den tysta stillhetens betraktande som vi överträder de språkliga
kategorierna och upplever oss själva nakna, antingen vi passerar en slalomport eller
traskar i snöglopp på väg till tandläkaren.




                                                                                    27
Referenslista.

Bodlund, O. (2002). Psykiatriska folksjukdomar. Pharmacia Sverige AB, Stockholm.

Cullberg, J. (2001). Dynamisk psykiatri. Natur och Kultur, Stockholm.

DSM –IV. Mini-D, Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. (1999). Pilgrim Press,
Danderyd.

Ingram, R , Miranda, J., Segal,(1998). Z. V. Cognitive vulnerability to depression.
The Guilford Press, New York.

Kabat-Zinn, J. (1990). Full catastrophe living Bantham Dell, New York.

Karlsson, I. (2000). Bilden av Depression. Erik Sparre Medical AB, Stockholm.

Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund.

Mason, O., & Hargraves, I.(2001). A qualitative study of mindfulness-based
cognitive therapy for depression. British Journal of Medical Psychology, 74, 197-
212.

Reinfors, S. & Sandberg, K. (2004). Mindfulness-Based Cognitive Therapy i en grupp
med ökad risk för depression - en pilotstudie, :Examensuppsats. Umeå Universitet:
Instutitionen för psykologi.

Segal, Z.V. Williams, J. M.G. & Teasdale, J.D. (2002). Mindfulness-Based Cognitive
Therapy for Depression. The Guilford Press. New York.

Wasserman, D.(2000). Depression en vanlig sjukdom. Natur och Kultur, Borås.




28
Bilaga 1. Intervjuguide

Intervjuguide
Kort presentation av oss själva och vårat intresse i meditation och utvärderingen.
Genom brevet har vi beskrivit vårt intresse i att undersöka era personliga upplevelser
när det gäller kursens inverkan på era liv - före/under och efter ni började. Samma
fråga kan alltså behöva preciseras om svaret gäller tiden före/ under eller efter
kursens genomförande.
Anonymitet och rätten att avstå/avbryta. Förklaring av att vi är två intervjuare- en
sköter inspelning och kan komma på saker som glömts.
Vi hyllar också principen att ”två huvuden är bättre än ett.”

Information av återrapportering i grupp efter opposition och tryckning. Får ett ex av
arbetet samt boka intresse för gruppträff,


Kan Du berätta lite om bakgrunden till att Du sökte MBKT- kursen?
- Ev återfall/ medicinering/ terapi

(Hur fick Du veta om MBKT-kursen?)

Kan Du berätta lite om Dina erfarenheter av kursen?

Upplevde Du några förändringar i Ditt mentala fungerande under kursens gång?

-   På vilket sätt? Kan Du beskriva hur denna i så fall såg ut?

Kort om teorin bakom MBKT- att en av syftena är att identifiera riskfaktorer för att
hamna i grubbleri och negativa känslospiraler.
Känner Du igen dig i den beskrivningen?

Kan Du identifiera riskfaktorer som hotar att dra dig in i ett depressivt tillstånd?

Om det är så; har Du lärt Dig något under MBKT- kursen som kan möta/ lösa upp
sådana riskfaktorer?
* Kan Du beskriva på vilket sätt? Skillnaden mot tidigare?

Om inte; har Du andra sätt som Du tidigare använt som fungerar som ”motgift”?

Under kursens gång delas en del material ut som del i att lära ut nya färdigheter som
tex kroppsscanning, yogaövningar och meditationer/andningsövningar.
- Använder Du någon av dessa övningar/tekniker idag?
- Varför? Regelbundet? I krislägen? För välbefinnande?




                                                                                       29
Bilaga1. Intervjuguide

Hade Du några speciella förväntningar inför kursen?

Fanns det något annat som förutom själva innehållet i kursen som har varit av
betydelse för Dig?
- kamrater, ledaren, miljön, att göra något för sin egen del..osv

* Har din acceptans inför dig själv och det du upplever förändrats under och efter
kursen?

Hittills har vi varit inne på sånt som varit fungerande under kursen- kan du nämna
något som fungerat mindre bra?
- Finns det något Du tycker fattades eller skulle kunna förbättras?

Skulle du kunna tänka dig att ställa upp ifall någon vill göra ytterligare uppföljning?
Har vi glömt något som Du skulle vilja ta upp?

* Ett av kursens budskap är vikten av att leva medvetet närvarande här och nu. Är det
något som ökat för din del – befinner du dig mer i nuet idag?

* Finns det någon teknik som ligger dig särskilt varmt om hjärtat?

* Beroende på berättelsen/gensvar: Hur mycket tror Du på det att Du lärt dig har
effekter på ditt fungerande. (klara sig utan medicin?)




30
Bilaga 2. Informationsbrev


Till samtliga deltagare i MBKT-kursen vårterminen 2004

Vi är två studenter som går sista terminen på psykologprogrammet. Som
examensarbete har vi valt att göra en uppföljning av den utvärdering som Du deltog i
vårterminen 2004. Vi är framförallt intresserade av Dina upplevelser av MBKT-
kursens olika övningar. Vi är lika intresserade av positiva som negativa erfarenheter
och också om Du fortfarande använder Dig av meditations/yoga/
avslappningsövningar.

Vi tror att en personlig intervju kan ge viktig och användbar information som kan
vara svår att fånga i tester där svarskategorierna är givna på förhand. Därför skulle vi
vilja komplettera frågeformulären med individuella intervjuer där intervjufrågorna
främst kommer att handla om Dina upplevelser av MBKT-kursen. Dessa intervjusvar
kommer liksom frågeformulären att behandlas konfidentiellt och i vår redovisning av
svaren kommer det inte att vara möjligt att identifiera vem som uttalar sig.
Vi skickar ut samma skattningsformulär som Du fyllde i vid förra utvärderingen.
Dessa kommer att vara försedda med ett kodnummer för att trygga anonymiteten i
Dina svar.

Då vårt arbete lägger stor vikt vid dina personliga erfarenheter hoppas vi på Din
medverkan.
Intervjun beräknas ta ca 45 min hålls på Umeå Universitet eller på en plats som Du
själv väljer.
Som tack för Din medverkan till intervjun lämnar vi ett presentkort på Cafe Station.
Ditt svar om medgivande till intervju skall vara Eva Hedenstedt tillhanda i bifogade
svarskuvert senast 10/2.
Har du några frågor angående intervjun kan vi nås på telefon eller e-mail.

Med vänliga hälsningar

Amir Siasi                                              Peter Sörlin
amir.siasi@gnejsen.se                                   psorlin@yahoo.se
Tele: 090-12 41 45                                      Tele:090-319 38


Ja det går bra att kontakta mig för en intervju.      Namn: -----------------------------------
-

                                                   Telefon: ----------------------------------




                                                                                             31