Diagnostisering av Diabetes Mellitus by malj

VIEWS: 214 PAGES: 13

									Karolinska Institutet
Biomedicinska analytikerutbildningen
Termin 1
Namn: …………………………………………………………………………………
Grupp: 4a
Datum: 2003-09-16
Ämne: Laboratoriediagnostik




         Diagnostisering av Diabetes Mellitus




Carin                    Anki          Qen




Åsa                      Katarina      Esrat
Innehållsförteckning

Diabetes Mellitus.............................................................................................................. 1

   Innehållsförteckning .................................................................................................... 2

   Förkortningar ................................................................................................................ 3

   Sammanfattning ........................................................................................................... 3

   Nyckelord ..................................................................................................................... 3

   Introduktion .................................................................................................................. 4

   Material och metod ...................................................................................................... 5

       Hur startar diabetes på molekylärnivå .................................................................... 5

       Symtom och diagnosmetoder .................................................................................. 5

       Behandlingar ............................................................................................................ 5

       Spetsforskning .......................................................................................................... 6

   Resultat ......................................................................................................................... 8

       Hur startar diabetes på molekylärnivå .................................................................... 6

       Symtom..................................................................................................................... 7

       Diagnosmetoder ....................................................................................................... 8

       Den vanligaste behandlingen av diabetes mellitus ................................................ 9

           Typ1-diabetes ....................................................................................................... 9

           Typ2-diabetes ....................................................................................................... 9

       Spetsforskning ........................................................................................................ 10

           Transplantera betaceller till patienter med typ1-diabetes. .............................. 10

           Transplantera enbart öarna för att ersätta betacellerna hos patienter med typ1
           diabetes. .............................................................................................................. 11

           Transplantation av bukspottskörteln................................................................. 11

           Genterapeutisk behandling av diabetes ............................................................ 12

   Diskussion .................................................................................................................. 12

   Litteraturförteckning .................................................................................................. 13

                                                              2 (13)
Sammanfattning

Diabetes Mellitus är egentligen två typer av sjukdomar, typ1 och typ2. Typ1 -diabetes
uppstår när de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln angrips och
förstörs. Det leder slutligen till en total avsaknad av egenproducerat insulin. Typ2-
diabetes är ett samlingsnamn för ett antal olika sjukdomar som alla har det
gemensamt att funktionen för insulinet är begränsad. Det kan vara för liten
produktion av funktionellt insulin eller begränsat upptag av insulin.
De diagnostiska metoderna är ganska enkla. Det går relativt lätt att identifiera
diabetiker med hjälp av ett snabbt blod- eller urinprov.
Diabetes mellitus kräver idag en livslång och kontinuerlig behandling, vanligen
genom injektioner av insulin. Idag finns det patienter som använder insulinpumpar
för att underlätta behandlingen. Behandlingen i sig kräver dessutom en ständig
diagnostisering av blodsockerhalten.
Spetsforskningen handlar till stor del om att hitta någon typ av bot för Diabetes
Mellitus. I den mån man inte kan finna en bot så försöker man hitta en behandling
som verkar mer långsiktigt än dagens tillförsel av insulin till blodet.




Nyckelord

Diabetes Mellitus
Typ1-diabetes
Typ2-diabetes




Förkortningar

HbA1c         Glykolyserat Hemoglobin A (Adult)
DNA           Deoxyribonucleinsyra, DeoxyriboNucleinAcid
ATP           Adenosintrifosfat, AdenosinTriPhosphate


                                         3 (13)
Introduktion
Diabetes är en av våra stora folksjukdomar. I Sverige har 3-4% av befolkningen
Diabetes Mellitus och risken att insjukna under livstiden uppskattas till 15%.
Diabetes Mellitus är egentligen två typer av sjukdomar, typ1- och typ2-diabetes.
Ungefär 85-90% av fallen är av typ2.(1, 2) Behandlingen av diabetespatienter är nära
förknippad med behandlingen av hypertoni- och obesitaspatienter, patienter med
högt blodtryck respektive fetma. Anledningen till detta är att ett högt blodtryck kan
vara förödande för en diabetiker och obesitaspatienter lider ofta även av typ2-
diabetes.
Diabetes upptäcktes för flera tusentals år sedan. Från det gamla Egypten har man
papyrusrullar från 1500 år f.Kr där symptomen är beskrivna. För nästan 2000 år
sedan fick diabetes sitt namn av en turkisk läkare. Diabetes betyder på grekiska
vattenrör. Sjukdomen fick namnet eftersom vätskan inte stannade kvar i kroppen
utan använde kroppen som ett vattenrör som vattnet rann ut ur. Han trodde att kött
och ben smälte samman och kom ut med urinen.
År 1674 så fastställdes den söta smaken i urinen hos en diabetiker av den engelska
läkaren Tomas Willis som gav sjukdomen namnet Diabetes Mellitus. Mellitus står
för honungssöt på latin. Efter att man hade dragit slutsatsen att det var sockret som
följde med urinen hos diabetiker så behandlade man dessa patienter med en diet som
innehöll mycket socker, men Willis hade genom experiment lärt sig att hans patienter
mådde bättre om de åt så lite kolhydrater som möjligt. Bristen på kolhydrater
kompenserade han med mycket protein i födan, det var dock ingen som i stor
utsträckning använde sig av Willis kur på den tiden.
Den engelske läkaren Rollo var den första som gjorde en medicinsk undersökning av
hur diabetes skulle behandlas. Han följde Willis råd och ordinerade en kost med
minimum kolhydrater och genom analyser så såg han steg för steg hur patienten
förbättrades. Rollo experimenterade även med drogbehandlingar på sina patienter.
Han upptäckte att patienterna mådde bättre av hjärtmediciner, kräkmedel och av
opium. Därför använde man sig av opiumbehandlingar långt fram i tiden och på
1920-talet var det fortfarande helt vanligt.
År 1869 upptäckte den tyske medicinstudenten Paul Langerhans små öar av celler i
bukspottkörteln. De fick senare namnet de Langerhanska öarna och var ett stort
genombrott för diabetesforskningen. Man upptäckte att de producerade insulin. I de


                                         4 (13)
fall man hade plockat bort bukspottskörteln hos hundar blev de diabetiska och till
slut så dog de.
År 1921 utvann och renade Frederick Banting, Jhon Macleod, James Collip och
Charles Best insulin från bukspottkörteln och deras upptäckt belönades med
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1923. Sedan dess har en hel rad nya upptäckter
och förbättringar av insulinframställningen skett. Det senaste som hände i slutet av
1970-talet var att forskarna upptäckte att diabetes kunde botas genom transplantation
av langerhanska öar till levern. (3, 4)
Syftet med arbetet var att se hur man diagnostiserar Diabetes Mellitus. Detta arbete
beskriver kortfattat vad vi vet om sjukdomen Diabetes Mellitus, några
diagnosmetoder och behandlingsmodeller. Dessutom till viss del även vad
forskningen försöker uppnå i framtiden.


Material och metod
En introduktion om ämnet gavs vid intervjun med U D, som själv är typ1-diabetiker
sedan 21 år. På det följde två studiebesök, först på Lipidlaboratoriet, Klinisk
forskningscentrum i Huddinge och i direkt anslutning till det även Diabetes och
hypertonimottagningen på Huddinge sjukhus. De besöken gav en bild av många
följdsjukdomar som kan förekomma hos patienter med diabetes och hur intimt
sammanlänkade folksjukdomarna diabetes mellitus, hypertoni och obesitas är.

Hur startar diabetes på molekylärnivå
Publicerad litteratur enligt litteraturlistan har varit främsta informationskällan vid
framställningen av detta avsnitt.

Symtom och diagnosmetoder
En överblick över diabetesområdet har eftersträvats att uppnås genom studier av
litteratur riktad till såväl patienter som läkare och studerande. Informationsmaterial
hämtades också på Svenska Diabetesförbundets huvudkontor i Sundbyberg. Internet
har använts som hjälp i sökandet efter lämpligt material.

Behandlingar
Samtal med behandlande patienter, och informationen som de gav har varit största
bidragande informationskälla. Som komplement har även informationsökning på
Internet och olika trycksaker använts.


                                          5 (13)
Spetsforskning
Främst användes aktuella artiklar publicerade på Internet, men för att förstå
bakgrunden till artiklarna utnyttjades även publicerad litteratur och andra
Internetkällor.




Hur startar diabetes på molekylärnivå
Kroppen behöver oupphörligen energi. Glukos är den främsta energikällan i
människors kroppar. Genom att bryta ned glukos utvinner olika celler energin vid
cellandningen. För de flesta celler i kroppen måste sockeromsättningen ske med
hjälp av insulin. Insulinets viktigaste uppgift är att möjliggöra transport av socker
genom cellernas membran. Insulinet deltar också vid en rad viktiga kemiska
reaktioner i människors kroppar:
   1) Det främjar cellandningsprocesser.
   2) Det främjar lagring av socker som glykogen.
   3) Det främjar uppbyggande av DNA (deoxyribonukleinsyra), ATP
       (Adenosintrifosfat), protein och fett.
   4) Det motverkar nedbrytning av glykogen, fett och protein.
Insulin är ett hormon som utsöndras från betaceller i bukspottkörteln. Efter måltiden,
då sockerhalten i blodet är hög, aktiveras betaceller i bukspottkörteln och frisätter
insulin till blodet. Genom blodet transporteras insulin till cellerna. Cellernas
membran har receptorer som kan binda insulin. När insulin binds till receptorerna får
socker passera igenom cellernas membran och en kedja av reaktioner utlöses inuti
cellen. På så sätt sänks sockerhalten i blodet. Om en del av dessa processer har
problem, t ex insulinets produktion, insulinets transport eller receptorers dysfunktion,
samlas socker i blodet eftersom socker inte kan transporteras in i cellerna.
Orsaken till diabetes är mycket komplicerad, men fyra huvudorsaker kan tas upp:
   1) Dysfunktion hos betaceller i bukspottkörteln:
       När en lokal inflammation framkallas, angriper virus direkt betacellerna så att
       de skadas och dödas. Betacellerna kan inte producera insulin längre. En
       autoimmun reaktion, där det egna immunförsvaret aktiveras, kan också
       angripa betacellerna.
   2) Insulinresistens orsakad vid transport i blodet:
       Några antikroppar, hormoner, läkemedel etc. kan angripa eller motverka
       insulin så att insulin inte kan nå till cellerna på det vanliga sättet. Det finns en
                                         6 (13)
       rad hormoner som kan öka frisättningen av socker till blodet. Dessa hormoner
       är adrenalin, kortisol, glukagon och några tillväxthormoner, men insulin är
       det enda hormon som kan sänka sockerhalten i blodet. Om det finns en
       rubbning i det endokrina systemet är det alltså risk att sockerhalten ökar i
       blodet.
   3) Insulinresistens på grund av receptorernas dysfunktion:
       Socker passerar igenom cellers membran och startar sockeromsättning genom
       bindningen mellan insulin och cellernas insulinreceptorer. Om receptorerna
       blir för få, bindningen inte fungerar bra eller receptorerna är helt
       dysfunktionella kan insulinresistens uppkomma i cellerna.
   4) Miljöfaktorer som man skapar själv:
       Det finns många orsaker till diabetes: felaktiga matvanor, brist på motion och
       fetma.
       Om man äter mycket frisätts en stor mängd glukos till blodet. Betacellerna
       kan då inte producera tillräckligt med insulin för att ta hand om allt socker i
       blodet, det uppstår ett överskott.
       Kroppen behöver inte mycket energi om man inte rör sig. Ju mindre energi
       kroppen kräver desto mindre energi förbrukar cellerna vid cellandningen.
       Socker kan bli kvar i blodet om mängden av glukos i blodet inte lagras som
       glykogen i levern eller i musklerna.
       Människor med fetma har en massa fettceller i levern vilket kan påverka
       leverns funktion. Om levern inte kan omvandla glukos till glykogen blir
       socker kvar i blodet.
   (5, 6)

Symtom
När man insjuknar i typ1-diabetes utvecklas symtomen ofta snabbt. Man kan t ex bli
mycket trött och törstig, må illa, få synrubbningar och gå ned snabbt i vikt.
De här symtomen kan betyda att blodsockret är mycket högt, så kallad
hyperglykemi. Det är ett allvarligt tillstånd som kan leda till akut medvetslöshet och
död på grund av för höga ketonhalter i blodet, även kallat syraförgiftning.
Vid typ2-diabetes kommer symtomen mer smygande. Blodsockervärdena kan ha
varit förhöjda i flera år utan att personen märker det. Symtomen liknar de vid typ-1
diabetes men är inte lika kraftiga. (7)



                                            7 (13)
En insulin- eller tablettbehandlad diabetiker riskerar också lätt att få för lågt
blodsocker, så kallad hypoglykemi. Symtomen domineras av svettningar, hunger,
skakningar, koncentrations- och talsvårigheter. När man haft diabetes länge minskar
dessutom varningssignalerna. (7)
Förutom de akuta symtomen vid högt och lågt blodsocker riskerar en diabetiker
också att drabbas av följdsjukdomar, så kallade senkomplikationer, på grund av den
skadliga effekt ett förhöjt blodsocker har på olika organ, nerver och blodkärl.
Kärlskadorna ger ökad risk för hjärt-, njur- och ögonskador. Nervskadorna kan bland
annat leda till dålig känsel och sårläkning i fötter och underben. (7, 8)


Resultat
Diagnosmetoder
Diabetes kan oftast diagnostiseras enbart genom ett blodsockerprov. Ett mycket högt
blodsocker innebär nästan alltid diabetes, men det är viktigt att kontrollera att det inte
rör sig om någon annan sjukdom. (4, 7, 8)

Om blodsockervärdena ligger på gränsen till det normala kan man genomgå en så
kallad glukosbelastning. Man får då på fastande mage dricka en sockerlösning med
75gram glukos, varefter blodsockret kontrolleras i två timmar. Överstiger då
blodsockerhalten ett specifikt värde får man diagnosen diabetes. (7)

Hos vuxna kan det vid insjuknandet vara svårt att säkert veta om det rör sig om typ1-
eller typ2-diabetes. Man kan då mäta hur stor kroppens egen insulintillverkning är
med ett C-peptid-prov. C-peptid bildas i en frisk bukspottkörtel samtidigt med
insulin. Patienter med typ1-diabetes har betydligt lägre egen insulinproduktion än de
som har typ2-diabetes och därmed även lägre C-peptid-värde.
Man kan också ta reda på om patienten har antikroppar mot bukspottkörtelns
betaceller. Förekommer sådana antikroppar innebär det att det egna immunförsvaret
är aktiverat mot de insulinproducerande cellerna och att diagnosen är typ1-diabetes.
(7, 8)
Ett annat viktigt prov att kontrollera vid diabetes är långtidsblodsockret, HbA1c,
Glykolyserat hemoglobin A (Adult). Provet bygger på att en röd blodkropp lever 120
dagar innan den förstörs i mjälten. Under sin livstid binder den en viss mängd glukos
till hemoglobinet beroende på hur högt eller lågt blodsockret är. Provet visar alltså
det genomsnittliga blodsockret under de senaste 2-3 månaderna. Det har visat sig att


                                          8 (13)
ett lågt HbA1c minskar risken för senkomplikationer och provet är centralt inom
diabetesbehandlingen. (7, 8)
En diabetiker bör också själv testa sitt blodsocker regelbundet. Det finns numera
enkla apparater man kan använda som med elektrokemisk metod mäter en svag
elektrisk ström genom blodsdroppen. (8)
Vid allvarlig hyperglykemi är det också viktigt att kontrollera blodgaserna, för att se
om blodet blivit för surt på grund av ketonbildning. Skulle det vara för surt är det ett
livshotande tillstånd som måste behandlas snabbt med vätskedropp och intravenöst
insulin. Ett sådant blodprov kan inte tas som vanligt från venerna utan måste tas från
en artär, oftast i handleden. (8)
Om blodsockervärdena har varit höga bör man också mäta socker och ketoner i
urinen. (8)

Den vanligaste behandlingen av diabetes mellitus
När diagnosen är ställd skiljer man på typ1- och typ2-diabetes. En gemensam faktor
är dock att blodsockerhalten är för hög. Eftersom sjukdomen är kronisk så behöver
varje patient information om vad sjukdomen innebär och vilken behandling och
risker som gäller för den enskilda patienten. Ett nätverk bestående av läkare,
diabetessjuksköterska, dietist och kurator finns till förfogande för patienten.

Typ1-diabetes

Den som fått diagnosen typ1-diabetes, ingen eller mycket liten insulinproduktion,
läggs i regel in på sjukhus under en vecka eller två då insulinbehandling sätts in. Det
gäller att så snabbt och effektivt som möjligt sänka blocksockerhalten.

Typ2-diabetes

För patienter med typ 2-diabetes, insulinproduktionen fungerar men dåligt, tittar man
på faktorer som t.ex. högt blodtryck, övervikt eller allmänt dåliga kostvanor och
försöker komma till rätta med dessa först. Motionen är viktig för att förbättra
blodsockerkontrollen även om den inte leder till att patienten går ner i vikt.
Sumobrottare drabbas inte av diabetes, trots sin kraftiga övervikt, så länge de
tränar.(4)
Olika tabletter finns att tillgå. Sådana som ökar insulinproduktionen. Sådana som
ökar insulinkänsligheten i muskler och fettvävnad. Det finns även tabletter som
bromsar nedbrytningen av kolhydrater till glukos, vilket leder till att
blodsockerhalten stiger långsammare efter en måltid. Emellertid verkar inte dessa

                                         9 (13)
tabletter som läkarna har förväntat sig och man hoppas på att forskarna snart skall
kunna ta fram nya mediciner med säkrare verkan.
För typ1-diabetes och senare kanske också för typ2-diabetes behövs
kontinuerlig insulinbehandling
Patienter kan idag, i den öppna vården, gå igenom en diabeteskurs. Undervisningen
är anpassad för de olika typerna av diabetes och man får också lära sig hur man tar
sitt insulin själv på bästa sätt.
Det finns flera olika insulinsorter att välja mellan. De har olika långvarig
verkningseffekt. Man kan använda direktverkande, snabbverkande,
medellångverkande och långverkande insulinsorter. Det vanliga är att patienten tar
direkt- eller snabbverkande insulin vid måltiderna, med ett stick i buken, och lång-
eller medellångverkande till natten, i låret.
Ungefär var tionde patient använder insulinpump. En fördel med den är att insulinet
automatiskt doserar efter att man programmerat pumpen utifrån sitt eget behov. En
nackdel är att den noga måste kontrolleras så att den hela tiden fungerar.
Ett mycket viktigt moment i all behandling är att kontrollera blodsockerhalten flera
gånger om dagen. Detta kan göras med olika mätmetoder.
Nya verktyg för både mätning och injektion utvecklas kontinuerligt.
(2, 4, 9)

Spetsforskning
Just i detta nu finns det inget botemedel eller förebyggande mediciner för diabetes
typ1. Under en lång tid har forskningen förbättrat medicinerna och behandlingarna
för sjukdomen. När det gäller diabetes typ2 har forskningen avslöjat vilka
riskfaktorerna är för att utveckla sjukdomen. Alltså går det genom diagnos att
förebygga och påverka denna typ av diabetes.(4)

Transplantera betaceller till patienter med typ1-diabetes.

Grisens insulin visar stora likheter med människans och har använts länge för
behandling av mänskliga patienter och sockerhalten skulle kunna normaliseras om
betacellerna inte dör eller förstörs. För att förhindra att betacellerna stöts bort
behandlas patienter med immundämpande mediciner. Avstötning och autoimmun
förstörelse är ett hinder för att lyckas med en transplantation. De immundämpande
medicinerna skapar problem och sjukdomen kan förvärras efter behandlingen. Efter
en lång behandling kan också medicinerna utveckla tumörer. De har också en skadlig
effekt på njurarna.(4, 9)
                                          10 (13)
Forskare har försökt genom vävnadsodling framställa betaceller som är lämpade för
transplantation. Betacellens delningsförmåga är begränsad och alla försök att föröka
dem utanför kroppen har misslyckats. Forskarna försöker därför isolera stamceller i
avsikt att låta dem föröka sig i vävnadsodling för att bilda förstadier till betaceller.
Dessa kan senare övergå till insulinbildande betaceller som lämpas för
transplantation.(4, 9)

Immunologisk tolerans

Genom att tillföra små mängder protein som tillverkas i betacellen och som kan
uppfattas som främmande för immunsystemet försöker forskare framkalla tolerans.
Om försöken lyckas skulle en vaccinering göra att de som löper hög risk att få typ1
diabetes nu kan förhindra att sjukdomen bryter ut.(4)

Transplantera enbart öarna för att ersätta betacellerna hos patienter med typ1
diabetes.

För att patienten ska slippa göra de dagliga injektionerna av insulin kan de få
transplanterat Langerhansska ö-celler. Det är i ö-cellerna det produceras hormonet
insulin och de tas från hjärndöda donatorer. Ett transplantat består av ungefär 1
miljon öar och dessa går att spruta in tillsammans med en steril vätska till levern. I
leverns blodkärl utvecklas en egen kärlförsörjning som tar upp och ut insulinet i
kroppen. Transplantation av langerhansska cellöar bör inte göras på patienter med
sänkt njurfunktion. De riskerar då att försämras ytterliggare av den immundämpade
medicineringen. Transplantationen av öar kan erbjudas hos patienter med svår
diabetes och det kräver stora resurser och kan bara utföras på några få platser i
världen.(4, 9, 10)

Transplantation av bukspottskörteln.

Det kan göras en transplantation av hela bukspottskörteln. När blodet cirkulerar i den
nya körteln så börjar öarna att utsöndra insulin. Njurtransplantationer kan göras i
samband med transplantationen av bukspottskörteln. Det görs för att behålla
kroppens funktioner. Skadorna på nervsystemet minskar och den nya njuren skyddas
mot att utveckla njurskador. De studier som har följt transplantationerna av en
bukspottskörtel och en njure talar för att blodsockerhalten har förhindrat
komplikationer. Patientens livskvalitet förbättras och de behöver inte göra dagliga
injektioner och följa dietföreskrifter.(4, 9)



                                          11 (13)
Genterapeutisk behandling av diabetes

Bota gnagare med diabetes typ 1

Forskare har bevisat att diabetes typ1 kan botas hos gnagare med genterapi. De har
också lyckats identifiera gener som har koppling till diabetes typ2.
Forskarna injicerade genförändrat mänskligt insulin i diabetiska möss och råttor för
att återskapa deras förmåga att producera insulin. För att cellerna inte skulle förstöras
fördes genen in i levercellerna i syfte att de skulle ta över insulinproduktionen som
styrs av bukspottskörteln. Resultatet gav en jämn blodsockernivå med inga
biverkningar. Hormonutsöndringen förändras efter diet och fysisk aktivitet hos
djuren. Den förändras också beroende på ålder, vikt och tillväxt. Insulinmängden
måste anpassas efter de förändrade behoven över tid.(9, 11)


Diskussion
Denna rapport bör värderas efter kravet på det ringa antal sidor som rapporten får
innehålla. Den bör också betraktas som en översikt av Diabetes Mellitus som är ett
mycket omfattande ämne. Vi har ansträngt oss för att ta med de bitar av ämnet som
bäst beskriver helheten och därmed blir en god läsning även för den oinvigde. Det vi
tagit med bör dock ha en hög grad av giltighet då källorna vi använt måste betraktas
som tillförlitliga.

När det gäller den etiska värderingen av innehållet kan nämnas t ex de djurförsök
som görs för forskningen på nya behandlingssätt. Vad som räknas med etiskt korrekt
när det gäller att göra möss och råttor diabetesdiagnostiserade pågår det ständigt en
diskussion om. Många vill se ett slut och stopp för den sortens forskning. Samtidigt
har gen- och stamcellsforskning, som kanske skulle kunna leda till en minskning av
djurförsök, skapat många rubriker de senaste åren och där går ännu diskussionernas
vågor höga när det gäller etiken inom forskningen.




                                        12 (13)
Litteraturförteckning
Socialstyrelsen (1999-09-03) Diabetes mellitus förekomst URL:
   http://www.sos.se/fulltext/9900-061/9900-061.htm#Diabetes (2003-09-25)

Martini, FH. 2001, Fundamentals of anatomy & physiology. Applications manual.
   New Jersey, ISBN 0-13-047811-3

Ajanki T. 1999, Historien om Diabetes och insulinets upptäckt. Lund ,
   ISBN: 91-88930-78-5

Vetenskapsrådet. 2002, Diabetes, forskning, framsteg, framtiden Kristianstad, ISBN:
   91-7303-005-X.

Kangas T, Hiekkala H. 1983, Handbok om diabetes. Uppsala
   ISNBN 91-534-0608-7

Jiao Y. P. 2001, Orsaker till diabetes och behandlingar (på kinesiska).
   ISBN 962-851-865-8

Rosenqvist U. (2002) Diabetes typ1 och 2. URL:
   http://www.infomedica.se/sjd_ram.asp?CategoryID2=7023&CategoryID=151&
   Mode=2 (2003-09-16).

Hanås R. 2000, Diabetes typ1 hos barn, ungdomar och vuxna. 2:a uppl. Lund:
   Studentlitteratur AB, ISBN 91-630-8260-8.

Novo nordisk (2000) www.alltomdiabetes.se (2003-09-10- -28)

Jensen K. G. URL: http://www.alltomdiabetes.se/view.asp?ID=1012

Lee H. C., Kim S. J., Kim K. S. et al. Remission in models of type 1 diabetes by gene
   therapy using a single-chain insulin analogue. Nature 2000; 4008: 483-488.




                                       13 (13)

								
To top