Documents
Resources
Learning Center
Upload
Plans & pricing Sign in
Sign Out

Att flytta till Stockholm och vidare

VIEWS: 11 PAGES: 1

									Att flytta till Stockholm och vidare

Jag var aldrig härifrån. Jag kom ifrån landet, långt borta och den enda orsaken till att du känner till
staden är en film som kom ut under 90-talet. Som så många andra tjejer var jag tvungen att fly, att flytt
någon annanstans för få chansen att vara den jag är. Jag hade precis slutat gymnasiet när flytten gick till
Stockholm. Det var ingen dyr Flyttfirma som fick äran att packa och flytta mina få men ack så kära
ägodelar utan flytthjälpen bestod av mina vänner. Jag var redan mentalt ganska separerad från mina
föräldrar och att be dem om bärhjälp var aldrig aktuellt. De orkade knappt bära vår egna mörka
hemlighet så hur skulle de orka bära de sista delarna av deras dotters liv som nu för sista gången
passerade deras ögon.

Jag studerade på Universitet. En känsla av overklighet slog ofta över mig att jag äntligen var fri. Fri från
min historia samtidigt fast i samhällets maskineri. Likt en hamster skulle jag göra mina timmar i hjulet för
att klara mitt dagliga bröd. Tog inga studielån, ville inte skuldsätta mig. Samtidigt kännde jag att
samhället, att alla, var skyldiga mig så mycket. Jag hade levt i tysthet med min historia och aldrig bråkat.
Aldrig skapat oreda.

Efter studierna så fick flyttfirman i Stockholm köra mina saker till tippen. Det var tid att flytta utomlands.
Att bli den fågel amerikanska filmer klumpigt försöker beskriva i allt för uppenbar musik. Jag flyttade till
en början till Berlin, till 7 trappor utan hiss. Jag levde som bisexuel servitris ett tag och undrade om mina
studier i nationalekonomi var bortkastade. Efter Laura ville jag vidare, vi delade allt och när det tog slut
blev allt för tomt. Laura dödade min lust för äventyr. Man kan säga att hon födde mig in i vuxenlivet. Det
var hög tid att flytta till london. Att bli lite ”corporate”. Att tjäna lika mycket pengar som killarna från
Sveavägen gjorde. Jag blev konsult. Jag hittade värde i grafer och slängde bort människor i nyckeltal. Jag
var en vuxen död kvinna i ett samhälle som inte var mitt. Jag levde ett liv som jag bara några få år innan
hade skrattat åt dess tomhet.

Jag flyttade hem. Jag var tillbaka i den lilla staden, trodde att jag skulle hitta mig själv. Jag trodde att det
skulle finnas en förklaring, ett svar. Jag hade fel. Det finns inget svar. Det finns ingen mening. Allt är vad
du gör det till och de moraliska väggar som hindrar din primaldrift är där för andra människors inte ska
tycka att du är ”så där jobbig”. Måste hon alltid hålla på. Oj, där ligger någon på gatan, bäst att byta
trotoar så jag slipper bli involverad, jag är ändå fem minuter sen till att möta flyttgubbarna.

								
To top