Agneta Horn

Document Sample
Agneta Horn Powered By Docstoc
					    1          INLEDNING


    Alltsedan den litterära produktionens början har texter och deras innehåll fascinerat sina läsare.
    Författare förstod tidigt att trollbinda sin publik med målande och ingående beskrivningar, eller att
    medvetet utelämna dessa, inbjudande läsarna till egna utflykter på fantasins vingar. Bruket av
    associativa bilder, och även frånvaron av dessa, har sedan antikens dagar studerats inom
    litteraturvetenskapens område. I egenskap av stilistiskt verkningsmedel har dock bildspråket under
    1900-talet i allt högre grad kommit att intressera språkvetenskapen. Detta har, i sin tur, banat väg för
    nya angreppsvinklar vid studium av såväl modern som klassisk litteratur.


    Jag har valt att närmare studera förekomsten av bildspråket hos Agneta Horn i hennes självbiografi
    Beskrifningh öfwer min wandringestidh.1 När det första utkastet till manuskriptet skrevs är svårt att
    veta, men i sin nuvarande form kan verket ej vara äldre än från år 1657, då ett flertal av de
    förekommande bibelcitaten är hämtade från den nya bibelutgåvan detta år.2 Verket har tidigare
    främst uppmärksammats inom språkforskningen. Det har också rönt uppmärksamhet inom
    litteraturvetenskapen, som dock framförallt poängterat biografins värde som skildrare av adelns liv
    och miljö i Sverige under stormaktstidens Sverige. Man har även framhållit det faktum att en
    kvinnlig författare för första gången placerat sig själv i blickpunkten, vilket tolkats som ”ett embryo
    till kvinnomedvetande inom svensk litteratur”.3 Vad gäller dess övriga förtjänster menar
    litteraturvetenskapen att det inte är ”... den språkliga gestaltningen som gör att den ännu känns
    levande utan skildringen av den kamp adelsdottern tvingas föra för att få leva det liv hon själv vill”.4
    Även om språket inte är skönlitterärt tillrättalagt för att förföra sina läsare bjuder dock Agneta Horn
    på ett talande vardagsspråk, som vid en analys visar sig bjuda på en mängd bildliga uttryck.




1
  LS: s 75.
2
  Sven Delblanc: ”Agneta Horns leverne - vår första roman?” SvD 1.9.1985.
3
  LS: s 75.
4
  Ibid: s 75.


                                                            1
     2           BAKGRUND


     2. 1        Bildspråket: Dess uppgifter och användningsområden


     Redan i biblisk tid var bildspråket ett av de viktigaste och mest slagkraftiga stilmedlen för att sprida
     kunskap och idéer. Under antiken förstod man vilken betydelse bilder förmedlar och i Aristoteles
     klassiska verk Om diktkonsten poängteras metaforens betydelse för innehållsöverföring och som
     individuellt kännemärke för den enskilde författaren. Dess viktigaste uppgift är att animera och
     personifiera för att därigenom överraska och ge upphov till nya idéer.5 Andra antika författare
     framhåller snarare metaforens betydelse som utsmyckning och menar dess ursprung vara en språklig
     fattigdom.6 Oavsett vilket, har bildspråket alltsedan dess fascinerat litteraturvetenskapen.
     Framförallt har forskare inriktat sig på att studera hur författare knyter bildspråket till ett visst tema
     eller en miljö. Ett arbete kan sålunda uttrycka olika grader av språklig medvetenhet och syftning.
     När en författare väljer att skildra en fiskares liv och tankar med hjälp av bilder från dennes
     profession, är stilfigurer och bilder mer eller mindre mödosamt utvalda och tillrättalagda för att ge
     ett visst intryck. Resultatet av sådana stilanalyser ger upplysningar om såväl historiska som litterära
     tider och epoker.


     När man inom språkvetenskapen studerar bildspråket, fokuseras oftare på källorna till bildspråket.
     Genom detta försöker man skapa sig en bild av författarens inre föreställningsvärld. I en förlängning
     kan det ge en närmare insikt i för vilket syfte författaren valt att använda sig av vissa typer av bilder.
     Det är t.ex. skillnad på de bildkällor som används för att bygga upp en skönlitterär personlighet och
     de som associativt bär syftet i en argumenterande eller redovisande framställning.


     Viktigt är således att de valda bilderna överför de av författaren avsedda associationerna till läsare
     eller åhörare. Denna process är inte helt okomplicerad. Under antiken skrevs litteratur för en liten
     krets inom samma kultur och med samma referensramar. Idag författas texter på helt andra
     premisser, vilket innebär att de utvalda bilderna associativt måste ge samma tolkning även utanför
     författarens egen kulturella och etniska grupp. Problematiken kan belysas med hjälp av
     konstruktionen Jag är en varg, där betydelsen är helt avhängig av mottagarens associationer till
     begreppet varg: Är jag blodtörstig, ett flockdjur eller på jakt? I vissa kulturer är vargen en symbol

5
    Aristoteles: Om diktkonsten, 1994: s 57.
6
    Mall Stålhammar: Metaforernas mönster, 1997: s 22.


                                                         2
      för styrka och mod, medan andra betraktar den som blodtörstig och skrämmande. Det är således
      ingen enkel uppgift att nå syften via bildspråk, då tolkningen i hög grad är individuellt betingad.


      Bildspråk kan varieras i det oändliga och det är i det närmaste omöjligt att skaffa sig en överblick av
      helheten. För att på något sätt kunna hantera denna del av muntlig och skriftlig framställning har
      under århundradena försök gjorts till strukturering. Redan Aristoteles utarbetade en systematik som
      fortfarande används ibland.7 Till systematisk grund för denna uppsats ligger dock den av Olsson-
      Algulin gjorda sammanställningen av de vanligaste källorna till bildspråk. Dessa är teknik,
      vetenskap, ädelstenar och natur samt människan och hennes värld t ex byggnader, bonader, kläder,
      smycken, kroppsdelar och barnet.




      2.2          Bildspråkets funktioner


      När man talar om bildspråk brukar man framförallt tala om metaforer och liknelser. Till grund för
      dessa ligger ett bildligt uttryck, t ex Hon beter sig svinaktigt, som via liknelsen omvandlas till
      metafor; Hon beter sig som ett svin blir Hon är ett svin. Stilforskaren Peter Cassirer framhåller hur
      denna förvandling överför uppmärksamheten från sakledet till bildledet. Till slut kvarstår endast
      bildledet; Hon har blivit Svinet. Cassirer menar därför att bilder är en form av
      övertalningsdefinitioner, då de ofta bär en känslovalör som uppfattas av och överförs till läsaren.8


      Den emotiva funktionen gör de bildspråkliga stilfigurerna tacksamma att använda vid uttryckandet
      av starka känslor, något som uppmärksammats av de amerikanska forskarna forskarna Wilhelm
      Wundt och Hedwig Konrad. I sina undersökningar har de funnit hur frekvensen av metaforer ökar
      vid skildringar av något älskat för att fördjupa upplevelsen och differentiera bilden av det beskrivna.
      Förutom den känslomässiga effekten av bildspråket betonas också dess förmåga att skapa nya
      associationsbanor. Detta har tidigare, i princip, varit förbehållet lyriken men har under 1900-talet
      alltmer vunnit insteg i den svenska skönlitteraturen där August Strindberg, Harry Martinson och
      Kerstin Ekman är stilbildande.




7
    Stålhammar: s 21.
8
    Peter Cassirer: Stilistik & Stilanalys, 1986: s 96.


                                                          3
     En sammanställning av bildspråkets funktioner ges av Birger Liljestrand. Det kan användas för att


                  1) Förenkla, konkretisera och åskådliggöra.
                  2) Mystifiera och suggerera, mångfaldiga associationsbanor.
                  3) Intensifiera, skapa spänning och dynamik. 9


     För att det skall fylla sin uppgift krävs en ständig utveckling och förnyelse av bildspråket, som
     annars lätt schabloniseras och förlorar såväl sin känslomässiga som associativa effekt.




     2.3          Det uttrycksfulla språkets stilfigurer


     När man inom bildspråket särskiljer metaforer och liknelser utgår man från definitionen att
     liknelsen har såväl sak- som bildled vilka sammanbinds med jämförelseord. Vanligtvis är dessa ord
     lätta att finna, t ex i dum som en gås, flyktig likt en fjäril. Ibland kan jämförelsen vara svårare att
     finna, som i Han har den retade noshörningens tyngd.10 Ytterligare en konstruktion, vars
     motsvarighet är frekvent förekommande hos Agneta Horn, är av typen Jag blev så glad att jag inte
     visste om jag skulle skratta eller gråta. I språket finns även spår av gamla liknelser, där endast
     morfologin minner om det forna jämförelseledet; moderlig motsvarar lik en moder.

     Ett stildrag som hela tiden nybildas är metaforerna, där sakledet och jämförelseordet helt utplånats.
     Vårt dagliga språk vimlar dock av döda metaforer som idag i princip förlorat den associativa
     bildfunktionen. Hit hör de s k överförda metaforerna (blad – bläddra) och de bleknade metaforerna
     (rosa, himlavalv). En del av dessa lexikaliseras, dvs fråntas sin associativa verkan och tillskrivs en
     självständig betydelse (stolsben, lampfot). Dessa uttryck kan dock vid behov återupplivas till än mer
     talande bilder, t ex om ett stolsben spjälas. En del bilder stelnar i sin form och slits så småningom
     ut. Dessa klichéer är mycket talande till sitt innehåll, som den dumma gåsen, men har mist sin
     slagkraft och stelnat till formen.


     Två vanliga stilfigurer är hyperbolen och litotesen som uttrycker över- respektive underdrift. Deras
     funktion samverkar inte sällan med liknelser och metaforer: Hålet var så djupt, att man kunde
     skicka direktpost till Kina och Pengarna räcker ju inte ens till en kola. Ytterligare två närstående

9
    Birger Liljestrand: Språk i text, 1963: s 70, 75.


                                                         4
     stilfigurer är besjälningen och personifikationen, där konkreta respektive abstrakta begrepp ges eget
     liv (löven dansade – tanken svävar). Dessa används flitigt av Agneta Horn, troligtvis inte i
     konstnärligt syfte utan snarare som följd av idoga studier av den religiösa litteraturen. Typiskt för
     den bibliska stilen är också den bildförklarande genitiven.11 Genom konstruktioner som tidens vind
     och sanningens väg inspirerades kanske författarinnan till vidareutveckling av personifikationer.
     Denna typ av ordfogningar fyller fortarande sin språkliga funktion, då de idag används såväl litterärt
     som talspråkligt.


     En stark stilfigur är ironi, där författarens ord skarpt kontrasterar innehållet mot dess avsedda
     verkan; Vad tråkigt för dig när bästa vännen vunnit en miljonvinst. För att uppnå avsedd effekt
     krävs att läsaren har kännedom om såväl bakgrund som den aktuella situationen då uttalandet görs.
     Ett annat sätt att uttrycka något bildligt är att spela på ordens känslovalör, där två synonymer kan ge
     helt olika emotiva och associativa innehåll till åhörare och därmed skapa olika bilder av det
     åsyftade.12 Ett exempel är om någon beskrivs med ordet onykter kontra redlös, där det senare
     överför en mer negativ laddning än det förstnämnda.


     Hos Agneta Horn finns prov på konstruktioner som här definieras som utbyggda metaforer. Till
     skillnad från s k satsmetaforer eller absoluta metaforer kännetecknas utbyggda metaforer av att vara
     längre konstruktioner där språket tycks följa tanken och därför känns spontant, d v s inget tyder på
     att texten är en genomtänkt bildformation med ett bakomliggande konstnärligt syfte. I den
     undersökta texten märks också författarinnans förkärlek för längre och utsvävande personfikationer,
     där ofta flera stildrag interagerar till en helhet. Att splittra denna innebär att den eftersträvade
     bildöverföringen går förlorad. Det är således inte alldeles oproblematiskt att strukturera en text
     enbart genom analys av stilistiska figurer och dess källor. Utan tvivel måste ibland hela texten tas i
     beaktande för att kontextuellt bedöma figurernas innebörd och deras avsedda verkan.




10
     Cassirer: s 96.
11
     Gösta Holm: Epoker och prosastilar, 1967: s 32 f.


                                                         5
      2.4           Pytt-i-panna-teoremet


      Peter Cassirer illustrerar ovanstående problematik när han poängterar vikten av särskiljning av
      språkliga och stilistiska analyser. Han menar att när språkliga studier inte kunnat påvisa tillräckliga
      stilistiska resultat har detta menats visa att denna typ av forskning är ovetenskaplig då den inte kan
      förklara effekterna av en text. Cassirer framför därför betydelsen av stilistiska kvaliteter på
      bekostnad av kvantiteter, där han med kvalitet syftar på egenskaper. Att med en renodlat språklig
      analys tolka en text är problematiskt, då det är svårt att tillskriva endast en viss faktor en viss
      stilverkan eftersom flera språkliga fenomen ofta samverkar i en litterär framställning. Dessutom är
      det högst individuellt vad som tolkas som stilverkande och hur dessa drag uppfattas. I ett försök att
      förklara den komplexitet som stilanalys rymmer myntar han begreppet ”pytt-i-panna-teoremet”.
      Precis som korv, potatis och lök tillsammans kan smaka pytt-i-panna, sammanfogas i en text olika
      ord till en helhet med en vidare innebörd. Av denna anledning bör man inte endast studera en viss
      kategori av ord, utan även närmare se vilken inbördes påverkan alla ingående ingredienser utövar på
      varandra. Språket utvecklas hela tiden tack vare denna interaktion mellan dess grundläggande delar,
      men utgör för stilanalyser ett inte oansenligt hinder.13




      3             TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER


      3.1           Agneta Horn och hennes liv


      Agneta Horn föddes 1629 och var dotterdotter till Axel Oxenstierna. Hennes far var fältmarskalk
      Gustav Horn, en erkänt skicklig militär. Modern dog tidigt och Agneta Horn kom att växa upp hos
      släktingar i Sverige. Förhållandena till anförvanterna var ansträngda, särskilt relationen till hennes
      ingifta faster fru Ebba Leijonhufvud. De enda hon litade på var morföräldrarna hos vilka hon ofta
      sökte en fristad. Fadern satt krigsfånge under några år på 1630-talet, men efter hans hemkomst
      följde hon honom under några perioder i fält och skrev då uppskattande om bataljer och
      konfrontationer.




12
     Cassirer: s 149 ff.
13
     Ibid: s 54 ff.


                                                          6
     Agneta Horn var en bestämd ung dam och när hennes släkt såg verkade för en trolovning mellan
     henne och den förhatlige och, i hennes ögon, löjlige Erik Sparre vägrade hon helt enkelt att motta
     hans uppvaktning. Hon ville hellre ha en ”braf såldat”, och efter två år slog hon själv upp
     förlovningen.14 Hon hemlighöll under en längre period sin relation till den efterlängtade soldaten
     Lars Cruus och fick till slut sin fars medgivande till giftermål. Efter makens död 1656 tog hon själv
     över skötsel av gods och gård samt idkade handel. Trots rikedomar och börd dog hon redan 1672,
     endast 42 år gammal.




     3.2        Agneta Horns språkbruk som kontrast till 1600-talets prosa och dess stil


     År 1643 låter Georg Stiernhielm trycka sin första upplaga av Gambla Swea- och Götha måles
     fatebur där han manar till upprensning av det svenska språket, inte minst genom utrensning av de
     allt fler främmande ord som genom inlån hotade fornspråkets ordstam. I slutet av 1670-talet skriver
     Samuel Columbus En swensk ordeskötsel, där han sammanställer viktigare svenska ord och uttryck i
     Stiernhielms anda. Vissa inlån bereds dock plats, vilket författaren försvarar med att ”...fråge den
     samme om icke den ene får taa Mode ok maneer af den andre, där i som han märcker den andres
     kläder stå wäl?”.15


     Förändringens vind mot ett mer ”ursvenskt” språk blåste dock långsamt. Aristokratins söner
     skolades under hela 1600-talet i främmande språk och tillbringade ofta flera år vid utländska
     lärosäten, vilket av förklarliga skäl starkt kom att påverka det officiella svenska skriftspråket. Även
     privata brev kom att utformas i enlighet med stilidealen och var sålunda influerade av latin, tyska
     eller franska till såväl grammatik som ordval. Exempel på detta kan inte minst ses i adelns
     brevväxling under perioden.16 Ett annat drag är hypotaxen och andra för kanslistil typiska
     kännetecken, som inte bara användes vid författandet av mera officiella skrivelser.17


     Agneta Horns stil skiljer sig kraftigt från detta mönster. Språket är vardagligt och förhållandevis
     osmyckat. Trots att hennes talspråk menas vara typiskt för den högadliga ämbetsmannaklassen i
     Stockholm, innehåller hennes framställning sällan nya ord av utländsk härkomst, även om tyska och

14
   Gösta Holm: Agneta Horn - Beskrivning över min vandringstid, 1959: s 54.
15
   Sylvia Boström: Samuel Columbus - En swensk ordeskötsel, 1963: s 2.
16
   Leijonhufvud: Agneta Horns lefverne, 1908: s 184, 189.
17
   Cassirer: kap. 7.1 och 7.2. Definition av kanslistil.


                                                            7
     franska uttryck finns representerade.18 Stavningen är starkt präglad av mälardalsdialekten och vissa
     indikationer finns på att hennes långa vistelser hos morföräldrarna i Västmanland kan ha påverkat
     hennes talspråk och därmed även skriftspråket.19 Vidare är hennes ordval återhållet även om det
     tillfälligtvis bjuder på känsloladdade uttryck. De korta meningarna och den parataktiska
     meningsbyggnaden ger den löpande och lättlästa prosa som dominerar framställningen. Denna stil
     bryts radikalt då viktigare händelser understryks med den för tiden typiska bönesucken, där man
     vänder sig direkt till Gud med böner, lovord och klaganden.20


     Även om Agneta Horn aldrig genomgått någon högre utbildning hade hon noga studerat Bibeln och
     annan religiös litteratur. I detta kan förklaringen sökas till de markanta förändringar i stil som sker i
     i de religiöst betonade avsnitten. Dessa är till sin form starkt hypotaktiska med multipla parentetiska
     inskott samt byggs upp av långa satser med mångordiga led. Inte oväntat blir även ordvalet ett helt
     annat i denna stiltyp; ålderdomliga och abstrakta ord belastar ytterligare satserna så att inte bara
     läsaren, utan även Agneta Horn själv, har svårt att hantera konstruktionerna.


     Här bör även framhållas det i texten frekventa och kategoriska användandet av äkta inversioner,
                                                                                          21
     vilket är ytterst oväntat hos en i övrigt utpräglad talspråklig författare.               Detta kan dock ha sin
     förklaring i påverkan från de religiösa och profana texterna. Inversioner av olika slag återfinns i
     såväl Olaus Petris predikotexter som Peder Swarts krönika. En alternativ förklaring är att
     inversioner av typen ”Och hade iagh hos hene …” var ett dialektalt talspråkligt drag under denna
     tid. Enligt den norske diktaren Björnstjerne Björnson förekom språkbruket i hans hembygd i mitten
     av 1800-talet, vilket bekräftats av nutida undersökningar. Det är därför inte helt otroligt att
     inversionerna i memoarerna kan tolkas som ett talspråkligt drag, även om detta idag är helt utplånat
     i svenska dialekter.22




18
   Gösta Bergman: Kortfattad svensk språkhistoria, 1970: s 116f.
   Elias Wessén: ”Några anteckingar om språket i Agneta Horns ‘lefverne’.” Nysvenska studier, årg 6 (1926): s 31.
19
   Ibid s 31.
20
   Delblanc: s.11.
21
   Om Agneta Horn och hennes stil, se Holm 1967: s 97.
22
   Holm, 1970: s 95 f.


                                                             8
     3.3        Tidigare forskning baserad på manuskriptet


     Språket i Agneta Horns efterlämnade manuskript har sedan upptäckten av Ellen Fries 1885
     uppmärksammats av ett flertal forskare. Till de språkvetare som närmare studerat och kommenterat
     verket hör Theodor Hjelmqvist, Ludvig Larsson och Elias Wessén.23 En bra sammanställning av
     denna och övrig tidigare forskning återfinns i inledningen till den textkritiska utgåva av
     manuskriptet som arbetades fram under Gösta Holms ledning och utgavs 1959.24 Intresset bestod
     och Holm uppmärksammade Agneta Horns stil i Epoker och prosastilar, 1967.25 År 1985
     uppmärksammades 1600-talsförfattarinnan för första gången internationellt, då S.A. Mitchell gav ut
     sin monografi om de i slutet av manuskriptet sammanställda citaten från Jobs bok och Psaltaren. 26
     Förutom denna jämförande studie av associativt syftande citat har, såvitt det har gått att utröna,
     ingen ytterligare studie gjorts på det i texten förekommande bildspråket och dess eventuella
     associativa, känsloöverförande samt beskrivande syften. En orsak till detta kan vara att det är
     mycket svårt att anpassa den stilistiska begreppssfären till en fungerande syntes för applicering på
     en förmodad talspråklig framställning.




     3.4        Bildspråkets användning i talspråk och skriftspråk


     När bildspråk undersöks utgår man oftast ifrån en genomarbetad text där en författare skrivit i ett
     bestämt syfte. Sålunda kan man lätt finna mystifierande bildspråk i en deckarroman, romantiskt
     bildspråk i en kärleksnovell och ett religiöst sådant i en klosterskildring. När talspråk och dialekt
     återges görs även detta i ett bestämt syfte, att ge en viss ”stil” till textavsnittet. De olika stilfigurerna
     är i dessa texter därför noggrant utvalda och använda.


     Även om vissa partier i Agneta Horns text är av mer skriftspråklig karaktär, är det antagligen
     huvudsakligen författarinnans spontana och vardagliga språk som används. I efterkommande
     redigeringar har rättningar framförallt skett av stavning och grammatiska formfel. Däremot tycks
     inga större förändringar ha skett vad gäller uttryckssätt eller ordval. Rättningen tycks därför inte ha

23
   Dessa uppsatser finns publicerade enligt följande: Hjelmqvist, Theodor: ”Till Agneta Horns lefverne”, Språk och stil 20
   (1909), s 60-63. Larsson, Ludvig: ”Ännu något om Agneta Horns leverne”, Nysvenska studier 7 (1927), s 104-107 och
   Wessén, Elias: ”Några anteckningar om språket i ‘Agneta Horns leverne’”, Nysvenska studier 6 (1926), s 21-40.
24
   Holm: 1959: s XXXII.
25
   Holm, 1967: s 97.
26
   Stephen Mitchell:Job in Female Garb, 1985.


                                                               9
     syftat till att tillrättalägga språket för att öka dess influens på läsaren.27 Detta implicerar att de
     förekommande stilistiska figurerna i första hand verkar ha använts för att uttrycka författarinnans
     känslor och tankar så som hon minns, eller vill minnas dem. I och med detta faller möjligheten att i
     enlighet med stilanalytiska metoder värdera bildspråket i texten, då stilfigurerna inte längre kan
     tolkas som i första hand avsiktligt valda. Detta hindrar inte att stilistiskt omedvetet språk kan
     frammana starka känslor, då detta inte sällan är själva ändamålet med olika former av
     kommunikation.




     3.5        Agneta Horn: Författarinna eller dagboksförerska


     Vid första anblicken framträder inget annat ur manuskriptet än en adelskvinnas nedtecknade
     levnadshistoria. Hon ömkar sin hårda uppväxt och skildrar ingående sina hågkomster av personliga
     erfarenheter. Till skillnad från många av de män som under 1600-talet använde dagboksgenren till
     att bevara dåtidens viktiga händelser till eftervärlden är det hennes egen person och vardag som
     utgör centrum.28


     Forskare har tvistat om verket skall hänföras till kategorin memoar eller självbiografi. För
     differensen mellan dessa två redogörs i Nationalencyklopedin, där memoarer definieras som
     skildrande av det förflutna baserat på författarens egna minnen av privata eller historiskt viktiga
     händelser. Trovärdigheten kan ifrågasättas då författaren inte sällan tillrättalägger skeenden eller tar
     tillfället i akt för självförsvar eller att föra polemik.


     I självbiografin skildras istället författarens liv och utveckling i en mer litterärt utmejslad stil.
     Utformningen är högst subjektiv och verkets trovärdighet är avhängig av hur väl framställningen
     lyckas förmedla ett intryck av sanning och/eller representativitet. När kyrkofadern Augustinus under
     antiken författar sina Bekännelser framhåller han sin egen religiösa utveckling som representativ för
     människans möjligheter. På samma sätt försöker August Strindberg i Tjänstekvinnans son ge uttryck
     för ett allmängiltigt resonemang.29 Den största differensen mellan de två genrerna torde alltså vara



27
   Vid genomläsning av kommentarerna till Holms vetenskapliga utgåva (1959) framgår att de flesta redigeringar som skett
   gäller stavning och grammatik. Inga ordval har korrigerats eller längre partier strukits.
28
   LS s 75.
29
   Nationalencyklopedin: Memoarer och Självbiografi.


                                                             10
      graden av medvetenhet, där memoarer syftar till att påverka sin läsare i en viss riktning medan
      självbiografier är subjektivt utformade för att berätta en personlig historia ur ett tänkt allmängiltigt
      perspektiv.


      Även om skillnaderna enligt definitionerna i Nationalencyklopedin är små, är de grundläggande för
      diskussioner beträffande verkets utformning och därmed också dess syfte. Ellen Fries, som år 1885
      påträffade handskriften i Uppsala Universitets bibliotek, uppmärksammar hur Agneta Horn inte på
      något sätt ägnar historiska händelser och personligheter i sitt liv något större intresse och
      konstaterar:




                  Hon skrifver inga memoarer. Hon berättar allenast sitt eget lifs historia,
                  sin barndoms sorger, sin ungdoms trofasta kärlek och alla de pröfningar
                  hon hade att utstå, innan hon fick sitt hjärtas utkorade.30




      Dagboken nedtecknades sannolikt först när Agneta Horn var 28 år, efter makens död. Av denna
      anledning har säkerligen fantasin ofta fått spelrum, särskilt i de avsnitt där barndom och ungdomstid
      beskrivs. Fries menar dock att de återgivna dialogerna, trots efterhandskonstruktionen, är tagna ur
      det dagliga livet; här finns ingen ”lärdomsapparat, inga onaturliga konstruktioner”.31 Denna tolkning
      torde innebära att Horn knappast medvetet använde sig av stilistiska figurer för att uppnå ett visst
      syfte. Detta utesluter dock inte att hennes språk innehåller verkningsfulla stilfigurer och att hon
      ibland väl avväger ordens stilvalör.


      Litteraturvetaren Stephen A. Mitchell har i sin bok Job in Female Garb publicerat och närmare
      studerat de i manuskriptet förekommande bibelcitaten. I en artikel presenterar Sven Delblanc
      studien och dess resultat. Med utgångpunkt från slutsatserna kategoriseras verket som memoarer
      med ett religiöst-uppfostrande syfte i form av en fiktiv dagbok. Detta uppnås genom de väl valda
      bibelcitat som tillrättalagts för att jämställa författarinnans genomlevda ”vedervärdigheter” med den
      i bibeln av Gud hårt prövade Job. Genom detta tillvägagångssätt, menar Delblanc, befäster Horn en
      religiös roll som tålmodig tjänarinna. Som drivkraft anges Agneta Horns behov av att förstå de

30
     Leijonhufvud: s 5.
31
     Ibid: s 7.


                                                          11
     prövningar Gud låtit henne genomlida. I och med en arvstvist ökade även behovet att försvara sig
     mot släktingars anklagelser om girighet och egennytta.32


     Denna slutsats innebär en mot Fries kontrasterande tolkning av Agneta Horns litterära ambitioner.
     Hon för inte längre privata anteckningar, utan är en författare driven mot ett säkerställt mål. Hennes
     syfte är att med alla medel framställa sig själv som lidande och utan skuld, inte bara med mer eller
     mindre fiktiva anekdoter utan med alla stilistiska medel som står till buds.33 Det torde stå utom allt
     tvivel att citaten är ytterst medvetet valda och en naturlig följdfråga är i vad mån i texten
     förekommande stilfigurer är avsiktliga. Delblanc ansluter sig dock till Fries i bedömningen av
     språkbruk och ordval:




                När hon öppnade de vackra läpparna kunde ett språk
                från pigkammaren strömma fram, en obändigt levande
                svenska, kryddad med ordspråk, svordomar och plump-
                heter. Till all lycka skrev hon som hon talade och blev
                därmed en av våra stora författare.34




     4          SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR


     Vid en stilistisk analys utgår man oftast ifrån att författaren medvetet använder bildspråk för att
     uttrycka stämningar och känslor. I skönlitterära verk med fiktiv handling skapar således författaren
     karaktärer utifrån deras tilltänkta inre föreställningsvärldar och referensramar. Detta ger en illusion
     av en verklig person med såväl inre som yttre kvaliteter istället för en schablonartad figur utan
     djup.35 En undersökning av bildspråket i en text skriven för publik i ett visst syfte är därför mycket
     fruktbar, då resultatet på olika sätt kan knytas till författarens intentioner. Frågan är hur pass
     medveten Agneta Horn var om olika stilfigurers verkningsgrad och med vilka avsikter hon i så fall
     kan ha använt dem.

32
   Delblanc:
33
   Ibid.
34
   Ibid.
35
   Hallberg; Diktens bildspråk, 1982: s 82 f.


                                                        12
Syftet med denna uppsats är dels att finna, sammanställa och kategorisera bildspråket i Agneta
Horns manuskript, dels att försöka belysa frågan om graden av medvetenhet. Arbetet har samlats
kring följande frågor:


1.         Vilka olika typer av bildspråk återfinns i texten?
2.         Från vilka källor har bilder hämtats?
3.         Hur vanligt förekommande är bildspråk i framställningen?
4.         I vilken mån kan användandet av bildspråk och andra stilelement
           antas vara medvetet i syfte att påverka läsare i en viss riktning?




5          METOD OCH AVGRÄNSNINGAR


5.1        Metod


Med ledning av de för syftet presenterade frågeställningarna har jag i texten eftersökt bildspråk, som
sedan inordnats under de övergripande stilfigurerna liknelse och metafor. Därpå har en indelning
skett efter källtillhörighet, där referensen varit Olsson-Algulins rubriceringar. Att sönderdela en
större textuell helhet för att konkretisera en viss stilfigur har i möjligaste mån undvikits, då detta
inte sällan inneburit en förlust av betydelse och syfte. Dessa längre konstruktioner har införts under
rubriken ”Komplext bildspråk”, där även andra svårdefinierade uttryck samlats. Dessa har sedan
grupperats efter olika faser i författarinnans liv. Slutligen har ordspråk, talesätt och liknande
konstruktioner behandlats i ett eget avsnitt, då dessa innehar en särställning inom det i texten
använda bildspråket. I uppsatsen har citat om möjligt placerats i löpande text i ett försök att knyta
dem till de situationer de illustrerar och på detta sätt undvika att bildspråket förlorar sin associativa
och känsloladdade överföring till läsaren. I den följande framställningen har endast författarinnans
förnamn använts i syfte att lyfta fram personen bakom texten.


De kategoriseringar som görs i denna undersökning skall endast ses som förslag och är inte att
betrakta som slutgiltiga, inte minst då det ofta förekommer tveksamheter om hur innebörden i
uttrycken skall tolkas. Hur varje enskilt exempel här behandlats och kategoriserats kan ses i den
bifogade materialredovisningen, som bygger på mina excerpter.


                                                   13
5.2       Avgränsningar


Då textens avslutande samling bibelcitat behandlas av Stephen Mitchell, har jag valt att bortse från
dessa i min undersökning. Detta gäller även de i den berättande texten ingående textutdragen från
psalmer och folkvisor, som inte ansetts vara relevanta för undersökningen. Då tiden bedömts vara
alltför knapp för ett djupare etymologiskt studium, har insatsen fokuserats på det omedelbart
associativa bildspråket i texten. I studien har därför helt uteslutits de överförda och bleknade
metaforerna, då deras bildliga funktion inte längre är tydlig för språkbrukaren.


En avvägning har gjorts vad gäller klichéerna, då man måste beakta i vad mån användning av ord
och uttryck av denna typ på 1600-talet kan jämställas med den nutida. Detta har inneburit att
somliga, idag klichébetonade, metaforer införlivats i huvudgrupperna, då de under stormaktstiden
troligtvis inte uppfattades som slitna uttryck. De få hjälpmedel som står till buds vad gäller denna
särskiljning har inte erbjudit mycket hjälp, varför jag ibland nödgats ”gå på känn”. Detta gäller även
uttryck som starkt minner om ordspråk och talesätt, men inte utan svårigheter kan beläggas som
vedertagna i Sverige under denna period.




                                                  14
     6        RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS


     6.1      Liknelser


     I texten återfinns ett 50-tal exempel på liknelser, varav de flesta skapats på traditionellt sätt med
     jämförelseord. Till formen kan de delas in i två grupper, där den ena består av enkla och den andra
     av utbyggda liknelser. Med en utbyggd liknelse åsyftas en liknelse där det grundläggande bildledet
     vidareutvecklas. Båda formerna används ofta hyperboliskt, dvs för att överdriva sakledet. De källor
     som återfunnits är konst, mat, tid, social skiktning, sinne, känsla, kropp, djur och natur, död,
     vardagsliv och barndom. Nedan exemplifieras de kvantitativt största kategorierna i turordning.


     I texten förekommer även de morfologiskt konstruerade liknelserna, vars uppkomst står att finna
     mycket långt tillbaka i den språkhistoriska utvecklingen. Exempel ur texten är ord som fålkelick,
     gräselig och bitterlig.36 Dessa ord är mycket väl integrerade i språket och den ursprungliga
     innebörden oftast helt dold för användaren. Dessa ord har således knappast använts i ett stilistiskt
     syfte och har därför inte närmare behandlats i denna framställning.




     6.1.1      Enkla liknelser


     6.1.2      Djur


     De vanligaste källorna till de enkla liknelserna är oftast djur i hushållets närhet. Inte oväntat är
     hunden en vanlig förebild. Redan i beskrivningen av barndomens hungersnöd används liknelsen
     med di uvthungradh stöfwarna som kunnat äta ihjäl sig efter en svältkur.37 Andra exempel på
     djurliknelser är när Horn beskriver hur hon i ungdomsårens diskussioner med Ebba Leijonhufvud
     fått sådana utskällningar … at en hundh icke wile taga et stÿke bröd af mig och hur Ebba önskat att
     hennes brorsdotter och blivande man … sku lefva ehop som hundh och kat.38 I ett annat av deras
     samtal beskriver författarinnan sin inställning till rikedomen, då hon menar att den är så förgängelig


36
   H s 12, 16, 17.
37
   Ibid s 12.
38
   Ibid s 44, 69. H s 44 är troligen hämtat från ett tyskt ordspråk, se resonemang H s 120. Det sistnämnda uttalandet tyder på
    att denna liknelse var ett myntat talesätt redan vid denna tidpunkt och som schablon levt vidare till våra dagar.



                                                               15
     och osäker … at råter kuna draga bort den för mig.39 I ett försök att dölja sin sorgsenhet över
     livssituationen dansar hon … som en galin get …. och i kärleken är hon … som di obändige
     hästana.40 Den enda jämförelse med vilda djur är när pigorna ger så mycket stryk med riset … at wi
     såge wt som flåda ekornar.41


     Inte oväntat är det kontakter med andra kvinnor som manar fram de vardagsnära bilderna. I positiva
     situationer liknar hon gärna sig själv vid hästarna, medan psykiskt pressande situationer frammanar
     ordspråksliknande konstruktioner och bilder av eländigt behandlade djur, framförallt hundar.
     Hunden har alltid stått människan nära och på 1600-talet var den en naturlig del i ett adligt hushåll.
     Då hunden därför brukar tilldelas goda egenskaper som t ex trogen som en hund, är det värt att
     uppmärksamma hur de här använda uttrycken istället får illustrera Agnetas mindervärdeskänslor.




     6.1.3      Social skiktning


     En annan källa är den sociala skiktningen. Inom denna kategori är liknelser med furstedöttrar och
     fattiga vanliga. Hon borde ha kunnat hållas som en förstedåter men får bära så fula kläder ... som
     iag har warit en fatigh mans dåter och … såg vt som den fatiga skakelub.42 Valet av det sista
     uttrycket förmedlar en känslovalör och torde för samtida läsare ha associerat till något mer än bara
     fattigdom. Uttrycket har av Leijonhuvud förklarats betyda ungefär ’göra narr av bondluns’, av de
     äldre uttrycken skakka och lubb. I samma anda är Holms förklaring, då han i den textkritiska
     utgåvan 1959 menar ordet betyda ’slusk’. Intressant är att Ludvig Larsson redan 1927 framför en
     alternativ teori, där han menar att det skulle vara en förvrängning av det i Skåne förekommande
     uttrycket skabillike, som betyder ’spektakel’ eller ’vidunder’.43 Det måste sägas vara förvånande att
     Holm inte uppmärksammar detta i sitt arbete. Då denna fråga dock inte är nöjaktigt utredd, har
     uttrycket i enlighet med Holm och Leijonhufvud dock fått kvarstå i denna kategori.


     Av bildspråket att döma tycks Agneta ha varit upprörd över det sätt på vilket hon behandlas i
     förhållande till vad hon som tillhörande adeln kunde förvänta sig. Sigrid Leijonhufvud omtalar hur


39
   H s 71.
40
   Ibid s 37, 76.
41
   Ibid s 10.
42
   Ibid s 20. De två första citaten: s 42. skakelub = ‘slusk’ enligt Holm.
43
   L s 63, H s 42, Larsson Nysvenska studier, årg 7,1927.


                                                                 16
     Agneta senare i livet lägger stora pengar på sina barns kläder och utbildning, vilket säkerligen kan
     ses som en följd av hennes påtagliga minnen av orättvis behandling.44




     6.1.4       Ögon och händer


     I den nedtecknade berättelsen återkommer ofta beskrivningar av sorg och gråt. Här får hyperbolen
     fritt spelrum, och Agneta gråter således så mycket, … at min ögon har måt gåt vt på mig och ... at
     ögona har måst fala vr mit hufwe.45 I dessa liknelser är ögon bildled, en underkategori till den
     övergripande källan den mänskliga kroppen. Även händerna utgör ibland bildled, som när hon
     vidare hoppas … at iag inte i ala mina dag skule si en anan i händerna …, dvs vara beroende av
     någon annan.46


     Det är oväntat få liknelser där kroppen och dess delar används som förebild. Vad detta beror på är
     svårt att säga, men orsaken kanske står att finna i tidens moral, etik och kutym. Vissa delar av
     kroppen var säkerligen av religiösa skäl onämnbara och andra av andra anledningar mindre lämpade
     att användas av en adelsfröken.




     6.1.5       Död


     Under 1600-talet var liv och död mer påtagliga än de är idag. Graviditeter avslutades inte sällan i
     förtid och de nyföddas chanser att överleva var förhållandevis små. Varje insjuknande var av mer
     eller mindre livshotande art och för männens del tillkom även de umbäranden och risker som
     långvariga krig innebar. Av naturliga skäl kommer de kriser som förknippas med förlust av ett liv
     att beredas plats i Agneta Horns text, även om de inte ger upphov till några längre utläggningar.


     Som en följd av vanvård dör hennes bror av hunger redan i spädbarnsåren. Agneta beskriver hur hon
     och brodern ...såge vt som bara bitra döden.47 Uttrycket tycks vara schabloniserat, då exakt samma
     formulering får illustrera hur hon ställer sig till det planerade giftermålet med Sparre: Män thet war

44
   L: s 160f.
45
   H s 85, 45.
46
   Ibid s 72.
47
   Ibid s 12.


                                                      17
     mig lel så kiärt som bara bitra döden.48 Även vid uttryckandet av livshotande tillstånd tycks
     liknelserna vara fasta uttryck, t ex vid jämförande av han var så sjuk ...at ingen wänta honom lif
     med ... så swag, at ingen såg lif i mig.49 Detsamma gäller det återkommande ... at iag inte wiste
     rätare än han skule dö.50 Även om dessa uttryck tycks ha varit fasta till sina konstruktioner och vad
     gäller användningssätt, har de inte varit starka nog att överleva in i vår tid. En orsak skulle kunna
     vara att de är skriftspråkliga och inte talspråkliga, dvs inte användes i det dagliga talet.


     Då starka känslor ofta förknippas med omvälvande händelser är de enkla noteringarna vid dödsfall
     överraskande. Vid omnämnandet av samtliga stora förluster nedtecknas endast en kort bönesuck i
     schabloniserad form.51 Det förekommer således inga utbrott, inga långa sorgeböner och inte heller
     står något att implicit tolkas genom ordens känslovalör. När moderns och farbroderns död beskrivs
     är dessa formalia kanske mer förståeliga, eftersom Agneta själv vid dessa tidpunkter endast är några
     år gammal och ännu inte har några starka emotionella band till sina anförvanter. Med mormodern är
     saken dock en annan, då de stått varandra nära under hela Agnetas uppväxt. Faktum är att det i
     texten uttrycks mer känslor från ömse sidor när Agneta, viss om att mormodern kommer att dö
     under hennes frånvaro, förbereder sig för att följa sin man i fält.52 Den markanta frånvaron av
     känsloutbrott och val av känslovalör tydliggör en brist på spontanitet i framställningen och skulle
     därför kunna tydas som en indikation på ett medvetet författarskap.


     Noteras bör också att missfall eller barns dödsfall endast kort meddelas i texten, följt av varken
     bönesuck eller andra beklaganden. För missfallens del kan det bottna i att de ofödda barnen inte var
     kristnade och därför inte ansågs höra himmelriket till, medan detta resonemang troligtvis inte kan
     appliceras på brodern.




48
   H s 51.
49
   Ibid s 104, 107.
50
   Ibid s 107, 108.
51
   L s 20 (modern), s 29 (farbrodern), s 138f (mormodern).
52
   Ibid s 120.


                                                             18
     6.1.6      Utbyggda liknelser


     Om de enkla uttrycken tycks stelnade och enahanda, verkar författarinnans personliga stil mer
     framträdande i de utbyggda liknelserna. I vissa fall kombineras personifikation och liknelser till
     talande uttryck för känsloladdade upplevelser. Understrykningar i citat är gjorda för att förtydliga
     jämförelseorden i liknelserna.




     6.1.7      Personifierade liknelser och hyperbolisk funktion


     Lyckan är ett av de oftast personifierade abstrakta begreppen i framställningen. Redan i de
     inledande skildringarna av barndomen låter Agneta meddela: Och så har min vnderliga lÿka lekt
     mädh mig såsom en fisk mädh en krok och wet inte der af, för än han är fången. 53 Vid fyra års ålder
     tillbringar hon en lycklig tid hos sin mormor, som dock insjuknar och inte längre kan hålla sin
     skyddande hand över dotterdottern. Agneta konstaterar om lyckan att … hon har högt migh så högt
     up, at iag tÿkt inte kuna önska migh vidare, så har hon åter släpt migh så diupt neder igen at iag
     inte siälf har wist, huru iagh skule koma der vt igen ...54


     Det sista exemplet är talande för det sätt på vilket Agneta använder den hyperboliska stilfiguren, där
     bildledet ibland är svårtolkat och i det närmaste omöjligt att kategorisera. Detta gäller särskilt när
     sakledet uttrycks med en personifikation. Till de konkreta sakleden kopplas de mer jordnära och
     tydliga, men fortfarande överdrivna, bildleden. Ett exempel är när hon beskriver sin mors omtanke
     om henne; Ty min s(alig) f(ru) m(or)har warit mÿket gran och rädh om mig, så at hon inte tålde, at
     wäre skule blåsa på migh.55 Även om Guds himmel kan sägas vara abstrakt, var den troligen verklig
     för dåtidens troende och har därför förts till dessa överdrivna, men fortfarande för användaren
     verkliga, konkreta sakleden. När Agneta får lämna Ebbas hus och åka till sin mormor vet glädjen
     inga gränser och hon berättar att ... då sång iag jeremia klagewisa, så thet hördes i himelen.56


     En del av de personifierade och utbyggda liknelserna för tankarna till ordspråk eller ger en känsla av
     vedertaget talesätt, även om det inte kan beläggas att de av tradition använts i Sverige. Ett exempel

53
   H s 5.
54
   Ibid s 19.
55
   Ibid s 10.
56
   Ibid s 18.


                                                         19
      är …fägnat af henne som salt i surt öga.57 I framställningen återfinns två nusvenska talesätt, ovan
      nämnda som hund och katt och … at iag icke war waten wärt.58 Det är dock ytterst svårt att avgöra
      om dessa konstruktioner var fasta uttryck redan på Agnetas tid eller om de endast var i initialskedet
      av en utveckling mot vedertagenhet.




      6.1.8       Sammanfattning


      Liknelserna i texten är antingen enkla eller utbyggda. De förstnämnda förekommer oftast i de mer
      vardagsnära beskrivningarna, medan de utbyggda är koncentrerade till de mer känsloladdade
      partierna. De vanligaste källorna är djur, död, sociala skikt och olika delar av kroppen. En del av de
      använda konstruktionerna tycks stelnade men har inte bevarats i svenskan in i vår tid, t ex bittra
      döden.59 Andra är sällan förekommande i texten men vanliga idag, som uttrycket att vara vatten
      värd. Liknelser som rör hushållets djur är vanliga i beskrivningar av kvinnor i författarinnans
      närhet, men i vilken mån de är medvetet utvalda är omöjligt att säga. När hon tillskriver sig själv
      egenskaper väljs framför allt hästen som förebild och då endast i positiv bemärkelse. I de bilder som
      uttrycker hennes känsla av utanförskap och utsatthet är istället hunden den mest frekventa
      förebilden. Ordvalet i konstruktioner som rör henne själv tenderar också att förmedla känslovalör.


      Vad gäller uttryck använda i syftning på död, tycks flertalet av de använda konstruktionerna vara
      schabloniserade. Även de böner som följer på dödsfall är fasta konstruktioner, vilket är förvånande
      och motsägelsefullt med tanke på de känslor som Agneta menar sig hysa gentemot de avlidna.
      Tillsammans med det faktum att de använda orden inte heller utvalts med tanke på särskild
      känslovalör, skulle detta kunna tolkas som att manuskriptet trots allt tenderar att vara medvetet
      tillrättalagt, då ett rent spontant nedtecknande borde innehålla mer talande formuleringar.


      En relativt vanlig stilistisk figur är personifikationen, vanligast av det abstrakta begreppet lycka. Inte
      sällan kombineras personifikationer med hyperboliskt syftande liknelser. Ibland ger de liknelser som
      används ett starkt intryck av vedertagna fasta konstruktioner i form av talesätt eller ordspråk. De
      redovisade exemplen har dock inte med säkerhet kunnat fastställas vara annat än författarinnans
      egna konstruktioner och har därför fått exemplifiera hyperboliska liknelser. Slutligen har vid studier

57
     Holm s 75.
58
     Ibid s 42.


                                                         20
      av olika forskares kommentarer till texten framkommit att väsentlig information av en eller annan
      anledning misstämmer dem emellan. Detta tyder på att ytterligare studier av manuskriptet skulle
      kunna lyfta fram nya rön rörande Agnetas språk.




      6.2           Metaforer


      Det finns över dubbelt så många metaforer som liknelser i texten. Avståndet mellan sak- och bildled
      varierar kraftigt så att det egentliga sakledet ibland endast anas. Kategoriseringen har sålunda
      erbjudit större problem än förväntat, vilket inneburit att antalet undergrupper ökat. Källor är kläder,
      ekonomi, konst, mat och matlagning, ras, känsla, kropp, djur och natur, sjukdom och död,
      olycksfall, hushåll, familj, religion, krig och instrument. Nedan redogörs för de kvantitativt största
      kategorierna.


      Vad gäller ords känslovalör, är det svårt att finna några konkreta exempel bland metaforerna. Detta
      beror troligtvis på det ökade avståndet mellan sak- och bildled, då ytterligare en betydelsenivå skulle
      kunna öka riskerna för missförstånd av det åsyftade sakledet. En mindre trolig, men ändå möjlig,
      orsak kan vara att vi idag inte förmår tolka den laddning som kanske tydligt uppfattades av
      samtiden.




      6.2.1         Kroppen


      Huvudsaklig källa till det metaforiska bildspråket är kroppen. Då flera av konstruktionerna
      förekommer i samma form vid ett flertal tillfällen, är det troligt att de användes som fasta uttryck.
      Detta syns t ex i metaforen bruka mun, ‘skälla på någon eller något’, men även i bitas mädh min
      stÿfmor, där uttrycket står för meningsutbyte. Vidare används att bita in något för att uttrycka hur
      känslor och åsikter hålls inne.60


      På samma sätt som munnen tycks ögonen som metaforisk källa vara upphov till stelnade
      konstruktioner och återkommer vid ett flertal tillfällen i texten. Agneta hamnar inte sällan i

59
     En parallell kan dras till uttryckets livaktighet i engelskan, jfr the bitter end.
60
     bruka mun; H s 71, 45. bita in; s 35.


                                                                      21
     konflikter med sin närmaste omgivning, och hennes återkommande känsla av detta beskrivs med
     uttrycket Och sneda ögon fik iag hem.61 Hennes mors faster ... tordes icke släpa mig vndan sina
     ögon, dvs tog väl hand om henne.62 Redan på 1600-talet kunde man vara näsewiss och att umgås
                                                                                                       63
     med vem som helst nedlät inte Agneta sig till, ... thet siter min näsa wäl för högt til.               Det enda
     exempel där huvudet som helhet utgör källa är i beskrivningen av en hufwflÿgande storm.64 De flesta
     av dessa fasta konstruktioner har idag fösvunnit ur vårt språkbruk även om ett fåtal överlevt in i våra
     dagar.


     Handen används genomgående som metafor för de slag den utdelar och Agneta klagar vid sin
     återkomst till Ebbas hus, att slap iag inte ännu henes tunga handh.65 Även nageln får utgöra bildled:
                                                                         66
     Fast iag aldrig finge ärfwa en nagel efter min här f(ar).                I detta exempel är det dock svårt att
     avgöra om det är den egentliga nageln som åsyftas eller om det är en metafor för spik.67 De
     metaforiska konnotationsområden som under 1600-talet tycks ha varit vanliga har behållit sin
     slagkraft; vi sätter näsan i luften och biter ihop, vi ser snett eller håller ett vakande öga på någon.
     Väl att märka är det sistnämnda uttryckets förändring i association, då det väl idag närmast uppfattas
     som något negativt där det förr användes för att uttrycka något positivt.




     6.2.2      Hushåll


     Att kategorisera metaforer under en källa bjuder på många möjligheter och problem, inte minst vad
     gäller tolkning. Av denna anledning tenderar en del grupper att bli diffusa till sitt innehåll. En sådan
     kategori är källan hushåll. Den innehåller allt från skära något nytt, dvs sy nya kläder till Sat iag for
     then skul emelan tuå elar.68 Gemensamt är att de på något sätt kan tolkas ha med mänskligt arbete
     inomhus eller utomhus att göra. Att denna kategori är så pass stor kan förklaras av att Agneta är
     född i en tid då den största delen av en kvinnas liv var just arbete inom vardagslivets hushåll. Därför
     föll dessa bilder säkerligen med lätthet in i språket utan att författarinnan själv var medveten om det.



61
    H s 42, även i annan form s 73.
62
   Ibid s 26.
63
   Ibid s 94, s 59.
64
   Ibid s 90.
65
   Ibid s 21, återkommer ofta i texten i samma form.
66
   Ibid s 66.
67
   Jfr Odhner, Etymologisk ordlista,1967: s 119 Även i Illustrerad Svensk Ordbok, 1955.


                                                            22
     Ett exempel är när Agneta, som avskyr sin tilldelade fästman, undrar vem som ... snört mig hop
     mädh honom.69 När sedan hennes stora kärlek kommer hem efter en lång frånvaro kombineras
     metafor med personifikaton; min glädie är nu komin på post.70 Hon gifter sig med mannen,
     soldaten Lars Cruus, och följer honom i fält. Även denne tillskrivs bildligt språk, som när han vid
     ett tillfälle råkar i bråk med en soldat och hotar att smöria igän di lätfärdiga mun.71




     6.2.3       Mat och matlagning


     Relativt lätt är att avgränsa källorna mat och matlagning, där verbet äta ofta används i
     konstruktioner. Agneta beskylls vid ett tillfälle för att ha glatt sig åt sin styvmors missfall och
     upprörd säger hon att det för henne … omöglig til at äta sådan beskÿlning i mig … och efter att ha
     försökt avskräcka sin efterhängsne friare konstaterar hon att Om han äter däta i sig, så äter han wäl
     vp mer och fortsätter sitt värv.72 En metaforiskt talande konstruktion får beskriva hur barnen mycket
     långsamt får äta upp sig efter svältkuren hos pigan och amman, eftersom man annars fruktade att,
     som Agneta skriver, … wi hafwa ätit wår dödh.73


     Precis som i de andra kategorierna förekommer här stelnade uttryck synonyma med t ex komma
     överens; Och begÿne fru eba och fru anna tot til at brÿga j hop.74 Vidare får vi veta ...at iag har
     huispat hwarken efter then ena heler then andra, dvs sprungit efter olika karlar, ett uttryck som
     återkommer vid ett flertal tillfällen.75 En utbyggd matlagningsmetafor finner vi när Agneta lyckas
     avstyra faderns giftermål; det ...slogs i en panekaka och blef inte af.76 Uttrycket har motsvarigheter i
     talesätt från bl a Danmark, även om det inte kan beläggas som fixerat i svenskan vid denna tid.
     Hantering av mat ligger också till grund för de uttryck med vilka mostern Karin beskriver Agneta,
     ett … etert ont ass och afskrap, där den sista konstruktionen är återkommande.77




68
   H s 20, s 24, s 40.
69
   Ibid s 60.
70
   Ibid s 62.
71
   Ibid s 94.
72
   Ibid s 67, s 53.
73
   Ibid s 12.
74
   Ibid s 33, i annan form s 35.
75
   Ibid s 58, s 59.
76
   Ibid s 35. Jfr s 119.


                                                        23
     6.2.4        Djur och natur


     Även i denna stilfigur är djur och natur vanliga källor. Till djurmetaforerna har även förts uttryck
     som anspelar på egenskaper eller användningsområden, då detta var en viktig del av Agnetas
     vardag. Detta gäller inte minst bruket av hästar som källa till de illustrativa bilderna i beskrivningar
     rörande hennes kärleksliv. När          Ebba vill tvinga fram ett för Agneta förhatligt giftermål
     argumenteras att detta skall ... hiälpa en fatig kar i salen (sadeln).78 Agneta driver sin vilja och
     menar att man måste tänka sig för när det gäller gemål, ty ... thet war inte hästebÿte ... det var frågan
     om.79 När hennes tillkommande senare försöker vinna hennes gunst beskriver hon sig själv som de
     svårtämjda hästarna. Allusioner på detta bildled återfinns på andra ställen i manuskriptet: ... iag war
     et sådant kretur, så som inte war så lät til at wina.80 Bilden utgör grunden för övergången till de
     påföljande metaforiska utbyggnaderna, där hennes hjärta är ... hårt och ostyrigt ... och hon inte tror
                                                                                          81
     att ... det skulle bli bundit ... men han lyckas få det ...helt och hållit fångit.        Andra förebilder från
     djurvärlden skymtar i uttryck som ... tÿ iag war nÿs vtflugen.82 En mindre trevlig källa får beskriva
     när Agneta i fält nästan påträffas av danskarna i den by där de slagit läger: Der hade de danska så
     när fåt bort oss och luska wår päls, dvs luskammat, vilket är en omskrivning för den behandling de
     förväntade sig av danskarna vid en eventuell upptäckt.83


     Till naturmetaforer har förts uttrycket att håla här, som enkelt översatt betyder ’bli kvar’ eller
     ’stanna’.84 Värt att kommenteras är återgivningen av motsvarande sekvens i Leijonhufvuds utgåva
     1908, där orden faller ... så måste jag betala det och hålla hår och umgälla ... respektive Och måste
     jag så hålla hår och följa med i skjuts full.85 Elias Wessén har beträffande det sistnämnda exemplet
     konstaterat att skjuts full inte motsvarar manuskriptets skiusfäl. Trots att Wessén själv tydliggör att
     de etymologiska aspekterna åtsidosatts vid utskriften, berörs alltså inte övriga ord och uttryck i
     konstruktionen närmare. Senare i texten används dock substantivet hål i frasen gudh vet väl någet
     hål för migh, som torde betyda ’plats’ eller ’utrymme’.86 Wessén framhåller här betydelsen ’håll’, av


77
   H s 42, s 44.
78
   Ibid s 52.
79
   Ibid s 52.
80
   Ibid s 75.
81
   L s 108.
82
   H s 95.
83
   Ibid s 46.
84
   Ibid s 15, s 29.
85
   L s 30, s 46.
86
   H s 34.


                                                          24
     fornsvenskans hald, som står för ’hjälp’, ’utväg’ eller ’råd’.87 En annan möjlig etymologiskt
     härledning skulle, enligt mitt förmenande, dock kunna vara det fornsvenska hol, ’ihålig’.88 Samtliga
     exempel kan kanske också antas ha samma härkomst, och därmed demonstreras den problematik
     som möter när man försöker säkerställa ett ords basala innebörd.


     Till följd av en sjukdom förlorar Agneta nästan synen, och den i beskrivningen använda metaforen
     fyller verkligen sin associativa funktion; …iag inte såg mer än en sten.89 Ibland utvecklas dock
     beskrivningarna av livets umbäranden till en symfoni av metaforer och andra stildrag:


                   Män så fik iag lel i ansende af alt theta intet i min tunga och olÿkeliga
                   barndom dansa på roser vtan fast mÿket mer på hwasa tistel och törne,
                   som mig åftast stunge så mÿke hårt, at mit hiärta måte vnder tiden blöt
                   ther öfwer.90


     Att försöka särskilja stilistiska figurer och deras inbördes relation i dessa satser är svårt, men inte
     omöjligt. Precis som Cassirer framhåller kan däremot nyttan av detta diskuteras, då helhetsintrycket
     och dess innebörd torde vara det viktigaste. I ovanstående enhet ingår, förutom personifikationen av
     barndomen, natur-, känslo- och kroppsmetaforer. Exemplet är talande för Agnetas stil vid de
     tillfällen där hon tycks överväldigas av sina återupplevda känslointryck. Flera konstruktioner av
     denna typ redovisas närmare i avsnittet för komplext bildspråk.




     6.2.5         Krig


     I manuskriptet förekommer metaforer vars ursprung står att söka i krigets vokabulär. Agneta växte
     upp i en släkt där kriget var en naturlig del av livet. Hennes morfar, Axel Oxenstierna, var Sveriges
     rikskansler och fadern Gustaf var engagerad i de många krigen som under denna period utkämpades
     på kontinenten. Det är därför inte förvånande att Agneta plockat bildspråk därifrån. Till de
     skvallrande pigorna kommenterar Agneta kort och gott Löp för hären mädh.91 Hon får också utstå


87
   Wessén: s 39.
88
   Odhner: s 75.
89
   H s 22.
90
   Ibid s 31.
91
   Ibid s 54.


                                                           25
     en och annan gliring, eller skåtkolf, för sin kärleks skull.92 Det krigiska språkbruket är i övrigt dock
     framförallt representerat i de delar där upplevelserna på fältet är beskrivna.




     6.2.6       Död


     En inte ovanlig följd av sjukdomar och olycksfall var dödsfall, och synonyma metaforer för detta
     tillstånd saknas inte. Det kan …bli gort mädh oss… eller så kan man bli …slagin… eller …blifwa
     borta.93 Uttrycksfull är konstruktionen när Agneta förtäljer historien om hur hon nästan drunknat
     och det var risk för att …man intet fåt igen mig for än i laxkaret.94 Nästan lyriskt är blir det
     eufemistiska ordvalet i beskrivningen av hur hennes morföräldrar … ginge på grafzens brädh.95


     Avslutningsvis bör kommenteras att annat bildspråk än tacksägelser är ovanligt för att uttrycka
     lycka och glädje. Bland metaforerna återfinns dock en konstruktion där ett minne uttrycks på ett
     högst personligt sätt. Detta är när Agneta efter en tid hos sin mormor åter måste till Ebba. Tiden
     därefter var inte just bättre än tidigare, men jämförelsevis var det en himmelsvid skillnad då hon nu
     bättre visste var hon hade sin faster och hur hon skulle hantera situationen: Män så wore di
     juledagar högtid emot de föra, som iag hade hos hene. Män så wiste iag wäl, på håken sida hon
     war om migh.96




     6.2.7       Sammanfattning


     Metaforerna utgör en stor grupp av det undersökta materialet. De är semantiskt ytterst spridda och
     ofta mycket svåra att kategorisera. De största källkategorierna utgörs av kroppens delar och
     hushållsarbete, men även matlagning samt djur och natur är framträdande förebilder. De uttryck
     som överlevt till våra dagar stammar dock oftast ifrån schabloniserade kroppsmetaforer. I övrigt är
     frånvaro av känslovalör markant i kategorin, vilket antingen kan bero på det ökade avståndet mellan
     sak- och bildled eller att vi idag inte förmår uppfatta eventuella tidsbundna laddningar i ordval.


92
   H s 63.Eg. pil, här: ‘stickord’, ‘gliring’. H s 123.
93
   Ibid s 25, s 6, s 26.
94
   Ibid s 50.
95
   Ibid s 84.
96
   Ibid s 30.


                                                          26
De flesta av de metaforiska förebilderna utgjorde en naturlig del av Agnetas liv och det är inte
förvånande att djur, hushåll och krig finns med bland kategorierna. Precis som i liknelserna får ofta
det vardagsnära utgöra källor, men här är det framförallt matlagningsmetaforerna som används för
att beskriva relationen till kvinnliga släktingar. Ofta är bildspråkets konstruktioner korta och enkla
till sin uppbyggnad, men ibland utvecklas metaforer i ett samspel med andra stildrag till satser som
ger en större helhetsbild av det upplevda. Detta gäller framför allt vid tillfällen då man kan anta att
författarinnan upplever starka känslor. I syfte att undvika uppstyckning och kunna återge betydelser
i sin helhet har dessa dock förts till kategorin för komplext bildspråk. Vidare har det visat sig vara
svårt att bestämma metaforers etymologi, då det inte bara krävs uppslagsverk utan också en gedigen
kunskap för att kunna göra en korrekt tolkning av informationen. Detta visar sig inte minst genom
de differenser som konstaterats mellan olika forskares tolkningar av texten och som ytterligare
befäster behovet av förnyade undersökningar av materialet.




6.3       Komplext bildspråk


Att finna liknelser i texten bjuder inte på några större svårigheter, medan metaforerna är svårare att
avgränsa vad gäller deras användning som ord utan djupare innebörd kontra medvetet vald bild.
Båda medlen tenderar att utvecklas och byggas ut till satser som innehåller ett flertal olika stildrag.
Ibland förekommer dock i texten bilder som är ytterst talande, men är svåra att föra till såväl den
ena som den andra kategorin. Eftersom bilden som helhet skulle förlora sitt innehåll vid en
uppbrytning i stildrag presenteras dessa i stället som en särskild grupp, ”Det komplexa bildspråket”.
Kategorin är ungefär lika stor som metaforerna, vilket innebär att det finns knappt hundra exempel i
texten. Bland dessa återfinns vissa konstruktioner som vid en närmare undersökning troligen skulle
visa sig vara möjliga att infoga i kategorin ”Ordspråk och talesätt”. Då det inte tidsmässigt funnits
någon möjlighet att på detta sätt närmare fördjupa sig i de olika uttrycken, har till det komplexa
bildspråket förts sådana konstruktioner, som inte på något sätt kunnat beläggas vara vedertagna fasta
uttryck under den undersökta perioden.




                                                  27
     6.3.1       Barndomen


     Skildringar av barndomen intar en framträdande plats i texten. Även om Agneta inte skriver ned
     sina minnen förrän i trettioårsåldern, ger hon långa och ingående beskrivningar av barnaåren, vilket
     tyder på att dessa avsnitt inte bara bygger på egna hågkomster, utan även sådant hon fått berättat för
     sig. Som ett viktigt tema framstår kontrasten mellan att vara föräldralös och att ha sina föräldrar i
     behåll. Agneta bygger redan inledningsvis upp grunden för denna verkan då hon hyllar sin lycka att
     ha två föräldrar men snabbt konstaterar: Män så warar thet inte länge, at then fatig har någet, vtan
     thet blir snart alt.97


     Knappt två år efter Agnetas födelse dör modern i pesten. Förlusten ger upphov till en livslång
     klagan över att ha blivit moderslös i så unga år. Hon ömkar:




                 …at iag/…/ i min barndoms åhr skule gå en så äländh och bedröfwat gång
                 och läta wedh den tiden bära bort ala mina goda och glada dagar til grafwan
                  och läta then swarta iorden göma alt, thet mig i min barndo(m) kunde wara
                 til goda, när iag bäst begÿnte til at behöfwa thet. 98




     Efter dödsfallet tas Agneta och hennes bror om hand av en piga och en amma. Båda tycks, efter vad
     som sägs i texten, mer ha sprungit efter karlar än engagerat sig i omvårdnaden av barnen. Den av
     fadern ditsände trotjänaren har snart glömt sin huvudsakliga uppgift, att se till syskonens bästa.
     Litotesen utgör grunden för den raljanta tonen, då hon syrligt konstaterar Men min piga och ama
     achta han mädh al flit på, så at thet wäl inan en kårt tidh sÿntes rät grant efter hans vpwaktningh.99


     Efter några månader kommer barnen till farbroderns hus för att tas om hand av honom och hans fru,
     Ebba Leijonhuvud. Inga protester hjälpte när barnen med våld fördes in i hennes hus, utan i texten
     konstateras att Iag måste lel håla hunden och blifwa hos fru eba läÿonhufwet.100 Redan från första
     stund beskrivs relationen dem emellan i talande ordalag då hon fortsätter: Och hade iagh hos hene i

97
   H s 4.
98
   Ibid s 21.
99
   Ibid s 8.
100
    Ibid s 12.


                                                         28
      the 2 åhran 6 dagar i hwar weka, och den siunde war söndagen, och ingen bätre än then andra.101
      Samtliga exempel tycks vara sprungna ur egna personliga hågkomster av situationer och känslor och
      inget tyder på att författarinnan syftat vidare än så med de uttryck som valts.




      6.3.2      Ungdomen


      Agneta blev äldre och fick mer skinn på näsan och tonen blir också mer raljant och mindre
      uppgiven. När hon efter en tids bortavaro måste åter till Ebba nedtecknas:




                 Så gäste vi hos fru Ebba Leijonhufvud, som Gud alltid har skickat mig
                 till en stor och odrägelig plåga. Så försumma hon sig inte heller nu, ty
                 nu tyckte hon väl det var tid för henne till att hjälpa mig fort ur askan
                 och i ellen. 102




      Det är inte bara talesätt som används för att illustrera förhållandena dem emellan. I tonårstiden
      känns livet tyngre än vanligt och Agneta tar i hemlighet ofta till tårarna. De pigor som hon nattetid
      delar rum med är inte sena att för sin matmor berätta hur det ligger till. Tonen är ironisk och kanske
      något uppgiven när det berättas hur de sprang … och sade thet for min goda wän fru eba läÿonhufw,
      som altidh war på min sida. 103


      Det är inte bara fastern som plågar henne, utan hon tycks ha problem med relationerna till i princip
      alla kvinnliga släktingar. Alla förtalar henne och beskyller henne för än det ena, än det andra.
      Styvmodern och mostern Karin är två av de nära anhöriga som aldrig tycks ha ett gott ord till övers
      för flickan, nu i tonåren. Oavsett om de två kvinnorna är sams eller ej så menar sig Agneta få sitta
      emellan. Hon vågar varken ta parti för eller anförtro sig åt någon av dem. Man kunde förvänta sig
      att mostern skulle ta på sig rollen som ställföreträdande mor och skänka stöd och tröst till den unga


101
    H s 13. Trolig förvrängning av talesätt, se H s 115.
102
    L s 56: Formuleringen återkommer på s 92 i beskrivningar av händelser tre år senare …att fru
    Ebba kom åter till oss igen, mig till en stor plåga, som hon alltid var, och försumma hon sig inte
    denna gången heller…”.
103
    H s 39.


                                                               29
      systerdottern. En annan bild frammanas dock av utfallen i texten, som När det bliver folk av dig, ditt
      slöke, så blir mina gamla skor nya….104


      När Agneta äntligen slipper sin moster lovar hon sig själv att Alt skal thet både rägna och snöga, för
      än iag komer igen, ett löfte hon håller.105 Vid hemkomsten till styvmodern fortsätter dock hennes
      lidande, då inte heller deras relation är den bästa. Förtal och andra elakheter håller på att göra henne
      tokig: Och har iag mÿke heler set, at iag har sutit mit på vätern på isen, så har iag lel sutit i ro, fast
      thet war kalt.106


      På samma sätt som visats i föregående kapitel ger bildspråket ett intryck av att endast fylla en
      beskrivande funktion och syftet är naturligtvis att överföra egna känslor och åsikter till läsaren. Det
      finns dock inget som tyder på att texten ämnar rättfärdiga något mer än författarinnans privata
      känslor och ställningstaganden.




      6.3.3      Kärlekstrubbel


      I tonåren får Agneta sin första friare ”på halsen”, som hon uttrycker det. Erik Sparre är den siste hon
      vill ha, och hon vägrar under de två trolovningsåren att svara på hans brev eller ta emot gåvor. Hon
      finner honom så motbjudande och löjlig att hon …heller såg skam än honom… och hon vill ha
      …en braf soldat/.../och inte en sådan där, som han är.107 Det är inget fel på hennes självkänsla och
      hon konstaterar gång efter annan …iag war en iungfru, som war tämelig stor i mit sine och dÿr på
      mina warer…, och dessa tänkte hon med all tydlighet inte överräcka till sin friare i första taget. 108
      Hennes beskrivning av fästetiden inleds och avslutas med ungefär samma konstruktion, vilket tyder
      på en genomtänkt ram för detta avsnitt: Och hwadh iag slet i di tu åhran för hans skul både af then
      ena och then andra, thet wore en hel bok ful til at skrifwa der om.109


      Hennes omdömen om ”Sparren” är många och inte nådiga. De kommer tätt på varandra, och
      framställningen färgas framför allt av död och utbyggda metaforer för mörkrets makter: Och wile

104
    L s 64.
105
    H s 44. Sannolikt talesätt, ej belagt. Se H s 120.
106
    Ibid s 45.
107
    L s 68.
108
    H s 53.
109
    Ibid s 45, s 62.


                                                         30
      iag mÿket heler hafwa mist mit hufwet, än iag wile wigas wedh honom.110 Känslorna är henne
      övermäktiga i beskrivningarna, då hon inte kunde …lida, at han skule tala åt mig, sedan han skule
      röra wedh mig, för än iag wiste honom dit han inte kune koma snart igen.111 Hon kan inte förmå sig
      att försöka älska ... den iag war mera fint än fanen och bedyrar att hon …skal aldrig koma i säng
                                      112
      heler hus mädh honom.


      På baler och andra sociala tillställningar ser hon hur vänner och bekanta gör narr av hennes
      trolovade. Själv ignorerar hon honom så gott hon kan och vägrar bestämt att dansa med honom när
      han bjuder upp henne.113 Hon väljer istället att dansa med en annan. Styvmodern försöker under
      hemfärden diskret utröna Agnetas intentioner med denne kavaljer. Försöket genomskådas dock och
      Agneta replikerar endast att Så hwit salt har iag sit för och gåt om och inte sit på thet.114 Inte bara
      släkten tror att hennes motvilja kommer sig av en dold kärlek till soldaten Cruus. När även en
      besökande dam kommenterar, fyrar Agneta av en salva innehållande såväl svordomar som metaforer
      och liknelser: Den ger iag fanen. Hålen hin håle har fäst oss bådh. Och är ingen rem så hårt tilknÿt
      oss emelan, at iag icke mÿke lät kan lösa vp dem.115 Till slut är situationen ohållbar och en brytning
      måste komma till stånd. Ingen av hennes förmyndare tänker dock hjälpa henne Tÿ wile ingen af dem
      ala bita dä diure. Nu återstod endast att själv ta tag i saken, vilket hon uttrycker som att hon …nu
      måte tag beslet mädh tänderna. 116


      Det står utom allt tvivel att Erik Sparre inte var en önskvärd gemål. Ord, deras känslovalör och
      andra stilelement samverkar i syfte att skapa den av författarinnan upplevda känslan för friaren.
      Frågan är i vilket syfte detta sker. Kanske avskydde hon honom från första stund, men då
      manuskriptet nedtecknats i efterhand finns även en annan möjlighet. Att bryta en trolovning var
      alltid riskfyllt för en ung dam av börd vid denna tid, då hennes ärbarhet kunde ifrågasättas. Det
      skulle således kunna vara så att Agneta Horn överdriver såväl sina egna känslor som Erik Sparres
      löjlighet i syfte att rättfärdiga sig själv och sitt handlande. Vilket fallet än är, bjuder dock dessa
      sekvenser på ett flöde av bilder som lätt fängslar sin läsare.



110
    Hs 51.
111
    Ibid s 51f.
112
    Ibid s 59f; ‘fint’ står för mer fientligt inställd till. Ibid s 58 f.
113
    Ibid s 52f.
114
    Ibid s 54. Ansluter till annat belagt talesätt, se H s 122.
115
    Ibid s 54.
116
    Ibid s 61.


                                                                        31
      6.3.4      Äkta kärlek


      Då friaren avpolletterats, får Agneta utstå alltmer kommentarer om eventuella intentioner vad gäller
      ett framtida giftermål. I diskussioner om hur en kvinna skall anpassa sig till sin blivande make är
      hennes åsikter     klara. Kärlek och inte rikedom är eftersträvansvärt, vilket uttrycks med olika
      uttryckssätt och stilfigurer som inte sällan minner om ordspråk och talesätt till sina konstruktioner. I
      snabb takt förklarar hon att … så är en liten bit brö mädh kiärlek mÿke bätre än et stort hus mädh
      ala handa gåt och menar att … der då fatighdomen blir så stor och kärleken är mädh, så drager
      han wäl tÿngsta laset och gör al thing lät och liufliget.117 Hon avslutar med att konstatera: …har iag
      älskat, når han drak wi(n), så skal iagh och så göra, när wi inte anat hafwa än waten.118


      Trots att hon spåtts att få ett elakt gifte med en brutal man, är hon full av tillförsikt. Vad gäller
      spåkärringarna säger Agneta att …dem ger iag bölen och hundana… och menar att om Gud vill,
      …så får wäl bo skinpäls och mera gåt mädh.119 In på scenen träder nu Lars Cruus, som trots flitig
      och tålmodig uppvaktning får utstå mycket från sin tilltänkta. Hon vågar inte öppna sig, då hon är
      rädd …at han skule betala mig thet iag brutit andra emot.120 Detta syftar på hennes uppslagna
      trolovning med Erik Sparre. I detta stycke utvecklas också en konstruktion som känns igen från
      argumentationen kring den förre friaren då Agneta menar … at iag är wäl så stor i mit sine och för
      så dÿra warer, at den som dem wil kiöpa, han måste rät dÿrt betala dem och göra sig omak nog och
      båka sigh wäl diukt för mig.121 Detta gör Cruusen och efter en hemlig förlovning får de till slut
      medgivande till giftermål.




      6.3.5     Svordomar och andra tillmälen


      Sven Delblanc menar att Agneta Horn har ett religiöst-uppbyggligt syfte med sin levnadsskildring.
      Mitchells studie pekar också på att kvinnan bakom manuskriptet har skolats i de religiösa texterna
      till en stark tro; Agneta har en god insikt i hur en god kristen skall bete sig och vilket språk denne
      skall använda sig utav. Det är därför inte utan förundran man läser det mustiga språk, tydligt i


117
    H s 70.
118
    Ibid s 70.
119
    Ibid s 71; bölen = ‘bödeln’; så får väl bo skinpäls…= ‘Så får väl även den ringe njuta gott’. Se H s 124.
120
    Ibid s 75.
121
    Ibid s 59, jfr s 53. Gammalt talesätt, se H s 122.


                                                               32
      känslovalör, som ibland får illustrera denna religiösa kvinnas text. Pigan och amman som misskötte
      henne är lättfärdiga horor, och även om uttrycket är adekvat i sitt sammanhang kan man fundera
      över om det trots allt var ett lämpligt ordval för en Guds ödmjuka tjänarinna. 122


      Som en följd av sitt leverne blir pigan gravid och med tiden börjar det bli svårt att dölja
      omständigheterna. Hon förnekar att hon är havande, och menar att om så ändå är fallet så önskar
      hon att det var …en liten fanen hon gigh mädh.123 När Agneta kommer in i rummet fortsätter
      svordomarna med uttryck som Drag till helvites, din byting.124 Något minne av hur orden föll kan
      författarinnan naturligtvis inte ha haft, då hon vid denna tid endast var tre år gammal. Just denna
      scen återges av Delblanc i referatet av Mitchells arbete, där han visar på upplägget som ett medel för
      att uppnå sitt syfte, hur den elaka pigan straffas av Gud i sin död: Och så fick hon betalning af Gud
      efter sin egen önskan, som hon har farit med mig, och skall nu dyrt nog svara före, huru hon har
      handlat både mot mig och sig själf.125


      Det är dock inte alltid som författarinnan lägger svordomarna i någon annans mun. Om syftet med
      invektiven var att ställa någon i ofördelaktig dager och framhäva sig själv, kan man fråga sig varför
      författarinnan själv tillskriver sig användandet av svordomar. Särskilt vid tiden för trolovningen
      med Erik Sparre åkallas fan själv i olika former.126 Oavsett vem som tillskrivs uttrycken är de
      tveklöst efterhandskonstruktioner och vilket syftet än må ha varit är det ogenerade språkbruket
      oväntat från en varmt religiös kvinna. Vidare kan konstateras att det tidigare resonemanget om
      författarinnans syfte med denna svartmålning även kan appliceras på användningen av invektiv, då
      en intressant fråga är ifall författarinnan här är spontan eller visar prov på ett medvetet användande
      av stilfigurer i ett visst syfte.127




122
    H s 11.
123
    Ibid s 16.
124
    L s 31.
125
    Ibid s 31.
126
    H s 54, s 59f.
127
    Se ovan, s 29.


                                                        33
6.3.6      Sammanfattning


Agneta Horn använder inte bara rena stilfigurer i sin framställning utan bygger ibland upp bilder
som är svåra att definiera, inte minst om man vill undvika en splittring av helheten. Att hänföra
exempel till en källa har därför inte varit möjligt på samma sätt som i undersökningarna av liknelser
och metaforer. Istället har ett försök gjorts att knyta uttrycksfullheten till olika episoder som präglas
av starka känslor: rekonstruktion av den bittra barndomen, relationen till Ebba Leijonhuvud och de
olika turerna i kärlekslivet. Då det inte tycks finnas en skönjbar linje i de konstruktioner som väljs i
anslutning till de olika perioderna, ges inget intryck av att författarinnan medvetet försökt föra sin
berättelse på något allegoriskt plan i en vidare syftning. Detta är dock inte helt självklart i
beskrivningarna av relationen till Erik Sparre, där man kan misstänka ett bakomliggande syfte i
valet av konstruktioner för att rättfärdiga den uppslagna trolovningen. Det verkar dock mer troligt
att uttrycksfullheten i sin helhet bottnar i ett personligt tillstånd, där de religiösa strävandena fått
stryka på foten. Intrycket är intimt och ger en känsla av utlämnande, vilket tyder på att manuskriptet
inte var avsett för tryckning utan snarare för läsning i den närmaste kretsen. Ett visst stöd för detta
kan även utläsas i användandet av invektiv, som till innehåll och känslovalör motsäger
författarinnans (förmodade) religiösa syfte med texten. Att det finns ett formtänkande för
manuskriptet är dock ställt utom all tvekan, eftersom en episod på litterärt manér ramas in av två
likartade konstruktioner i påbörjande och avslutande syfte.128




                                                   34
      6.4          Ordspråk och talesätt


      I materialet finns förutom kända ordspråk även formuleringar som ger intryck av att vara allmänna
      talesätt. På grund av tveksamheter kring ursprung och vedertagenhet har endast ett tjugotal fasta
      uttryck hänförts till denna grupp. En mer grundlig undersökning skulle dock med stor säkerhet
      utöka antalet väsentligt på bekostnad av gruppen ”Komplext bildspråk”.


      Enligt Nationalencyklopedin är ordspråk en konstruktion som vid tal och skrift används i oförändrad
      form i kontrast till talesätten, som i syntaktiskt hänseende anpassas efter kontexten. Agneta Horn
      kombinerar dessa olika tillvägagångssätt och väver således in ordspråk i texten utan att de förlorar
      sin särprägel. Om man endast tar hänsyn till de ursprungliga definitionerna erbjuder det inga större
      problem att särskilja de två olika uttrycksformerna, men genom att de i manuskriptet båda är
      kontextuella försvåras hänförandet av ett uttryck till den ena eller andra kategorin. Dessutom
      förekommer ett antal konstruktioner som till uppbyggnad och innehåll påminner om ordstäv men
      inte går att belägga som vedertagna i Sverige. Ett exempel är konstruktionen Hon har aldrig gefwit
      mig någet så stort til linklär som stik i mit öga, på vilken belägg endast återfinns i danska talesätt.129
      För att undvika en på denna nivå omöjlig särskiljning av dessa nära varandra stående konstruktioner
      presenteras först dem som på ett eller annat sätt kunnat beläggas som etablerade i Sverige och
      därefter övriga exempel.


      När vi idag använder oss av ordspråk och talesätt upplevs det sällan som en naturlig del av vårt
      språk. Oavsett om det gäller talat eller skrivet språk ges snarare ett intryck av eftertänksamhet, där
      uttrycken är väl utvalda för sitt syfte. Det är därför förvånande hur integrerade dessa konstruktioner
      är i manuskriptet. Två alternativa tolkningar står till buds; antingen var dessa mer integrerade i
      språket under 1600-talet och användes mer eller mindre dagligen, eller så är de ytterst medvetet
      uttänkta och valda. Det är därför inte av ringa intresse att närmare redovisa dessas ursprung och
      innehåll.




128
      Se ovan, s .30.
129
      H s 41f.


                                                         35
      6.4.1     Hos Grubb belagda ordspråk


      År 1678 utkommer den andra utgåvan av Penu Proverbiale, en sammanställning av ordspråk
      redigerad av Christoffer Larsson Grubb. Även om detta verk inte kan sägas vara komplett, anses det
      vara grundläggande för studier av äldre ordspråk. När Sigrid Leijonhufvud år 1908 ger ut Agneta
      Horns manuskript sammanställer hon de i texten förekommande visdomsord som återfinns hos
      Grubb.130 Oftast är dessa av Agneta Horn anpassade till och infogade i sammanhanget. Ett exempel
      är det av Grubb redovisade ordspråket Han håller affsked, som Hunden fastan, som infogas
      textuellt till det syntaktiskt fungerande Och gick därmed ifrån min fru mor och hölt sin lofven så,
      som hunden hölt fastan.131 I och med den syntaktiska anpassningen använder således Horn ordspråk
      på ett sätt som inte följer den av Nationalencyklopedin föreskrivna definitionen. Nedan redovisas de
      exempel som i Leijonhufvuds utgåva av manuskriptet anges som överensstämmande med uttryck
      funna hos Grubb. Första raden visar hur konstruktionerna ser ut i den löpande texten i
      Leijonhufvuds text, medan den andra är deras fasta form, dvs den av Grubb angivna ursprungliga
      konstruktionen:


      L:        Ja, du är väl klok nog som gammalt folk.132
      G:        Han är fulle så klook som gammalt folck.


      L:        Själf göra, själf bära, han skall själf blifva därved.133
      G:        Siälff giöra, skiälff bähra.


      L:        Så försumma hon sig inte heller nu, ty nu tyckte hon väl det var tid för henne till at
                hjälpa mig fort ur askan och i ellen.134
      G:        Uhr askan i elden.


      L:        Käre moster, di värsta fölen bli di bästa hästarna. 135
      G:        Aff ruggota Fohlar blijr och goda Hästar.



130
    Se sammanställning L s 211.
131
    L s 211 samt kontextuellt s 23. Jmfr H s 114.
132
    Ibid s 35. H s 18.
133
    Ibid s 54. H s 35.
134
    Ibid s 56. H s 36, ingen kommentar.
135
    Ibid s 65. H s 42.


                                                           36
      L:        Få först, flå sedan.136
      G:        Få först och flå sedan.


      L:        Så hvitt salt har jag sitt förr och gått om, och inte sitt på det… 137
      G:        Swart Salt aff ond Giäldenär.


      L:        … han ger mig ock väl en god man , och blir jag inte gift, så blir jag inte heller knekt.138
      G:        Blijr iagh ey gifft, så blijr iagh icke heller någon Landzknecht.


      L:        … ty ville ingen af dem alla bita det djure, hvarken far heller någon annan. 139
      G:        Den Hund man drar til Skogz, han bijter intet mång Diur.


      L:        …satte jag mig i sinnet, efter inte annan utväg var, än att jag nu måtte taga betslet med
                tänderna och säga honom själf kort nej, efter ingen annan ville, antingen det var väl
                gjordt heller illa. 140
      G:        Han tog Betzel medh Tänderna.


      L:        Men blo är aldrig så tjockt, att det är icke tunnare än vatten.141
      G:        Blod är altijd tiockre än Wattn.




      Det sista ordspråket är förvrängt till sitt innehåll, vilket såväl Leijonhufvud som Holm menar vara
      en medveten förändring av författarinnan.142


      Förutom de belagda ordspråken finns sentenser som starkt påminner om dessa ordspråk men är
      svåra att belägga som vedertagna och till ursprung. Många av dem är knutna till djurvärlden och




136
    L s 78. H s 52.
137
    Ibid s 80. H s 54, 122.
138
    Ibid s 84. Se H s 58.
139
    Ibid s 88. Se H s 61, 123.
140
    Ibid s 89. Se H s 61, 123.
141
    Ibid s 109. Ingen kommentar hos H.
142
    Ibid s 211, H s 78


                                                         37
      precis som i liknelserna är det ofta husdjuren som utgör källa. Sålunda är hundar och hästar vanliga
      källor även här:




      Iag måste lel håla hunden och                                  …tÿ mor war borta for mig,
      blifwa hos fru eba läÿonhufwet. 143                            och iag hade flera hundar än
                                                                     käpar. 144


      Di wärsta sto bärar di skönaste                                Tÿ hon tog i tÿgelen mädh
                 145
      fålarna.                                                       dem…146


      Såväl hundar som hästar var behjälpliga vid jakt och det är inte otroligt att inspirationen till många
      bildled står att finna i detta adliga nöje. En annan konstruktion är Män iagh fik anat horn och blåsa
      vti, som kanske sprungit ur samma källa.147 Inte helt oväntat är också elden en viktig förebild i
      Agnetas språk, där man inte bara kan komma ur askan i elden utan även sitta mellan två eldar.148


      Viktigt är att minnas exempel som i brist på belägg i äldre skriftliga källor förts till andra kategorier
      i denna uppsats. Ett exempel är Alt skal thet både rägna och snöga, för än iag komer igen och …
      du skal hiälpa en fatig kar i salen som båda förts till metaforerna.149 På samma sätt är det med det
      komplexa bildspråket, där exempel som …hela wärden danza nu på en silenaka for migh och … så
      är en liten bit brö mädh kiärlek mÿke bätre än et stort hus mädh ala handa gåt indikerar att hela
      sanningen inte ännu är funnen vad gäller de på 1600-talet använda talesätten och ordspråken.150
      Slutligen skall endast konstateras att denna kategori inte kan tillskrivas någon känslovalör, då
      formuleringarna är fasta och inte av användaren möjliga att förändra mot ett mer känsloladdat
      innehåll.




143
    H s 12. Belagt i Danmark, se H s 115.
144
    Ibid s 20. Belagt som ordspråk 1749, se H s 116.
145
    Ibid s 75. Av H angivet som sannolikt belagt, se H s 124.
146
    Ibid s 11.
147
    Ibid s 10.
148
    Ibid s 40.
149
    Se ovan s 28 och s 22.


                                                                38
      6.4.2        Sammanfattning


      Totalt sett innehåller kategorin ”Ordspråk och talesätt” ett tjugotal exempel, som dock skulle kunna
      fördubblas vid en närmare studie av de i texten förekommande uttryckens ursprung och
      vedertagenhet. Någon känslovalör kan inte tillskrivas kategorin, även om vissa av exemplen
      uttrycker känsla. Leijonhufvud har i sin utgåva av manuskriptet sammanställt en lista över vilka
      konstruktioner som överensstämmer med motsvarande uttryck i Grubbs Penu Proverbiale. Till
      dessa kommer dock ytterligare formuleringar som starkt påminner om fasta uttryck. Innehållet i
      dessa står att söka i hushållet och djuren i dess närhet; eld, hund och häst är vanliga förebilder.


      I förhållande till dagens språkbruk innehåller texten en ansenlig mängd ordspråk och talesätt. Detta
      skulle kunna indikera en litterär medvetenhet hos författarinnan. För detta talar även sättet på vilket
      hon syntaktiskt infogar dessa i den omgivande texten. Mot detta talar möjligheten att dessa uttryck i
      hög grad var levande och användes integrerade i såväl tal- som skriftspråk under Agneta Horns
      livstid.




      7          AVSLUTANDE DISKUSSION


      Allt sedan Agneta Horns manuskript återfanns av Ellen Fries i slutet av 1800-talet har texten utgjort
      källa för undersökningar inom såväl den språkvetenskapliga som den litteraturvetenskapliga
      forskningen. Ett flertal forskare har försökt kategorisera verket och tvistat i frågan om det är en
      självbiografi eller ett utkast till memoarer som Horn efterlämnat. Genom att göra en grundlig
      stilistisk analys finns möjligheter att komma sanningen närmare men, som Cassirer påpekar, är det
      svårt att uppnå konkreta resultat då alla bedömningar av forskaren rymmer ett visst mått av
      subjektivitet.


      Vid mitt arbete har jag stött på flera svårlösta problem. Ett är det faktum att den begreppssfär som
      av vetenskapen används för att beskriva bildspråk framförallt är tillämpligt på texter som är skrivna
      med en litterär medvetenhet.




150
      H s 31. Trolig variation på annat talesätt, se H s 118. Se vidare ovan, s 30.


                                                                   39
Eftersom skildringen i sig troligen till vissa delar är en efterhandskonstruktion och manuskriptet
dessutom har blivit föremål för ändringar och smärre tillägg av författarinan, kan inte annat sägas än
att Agneta Horn önskade efterlämna en i sina ögon korrekt beskrivning av sin ”genomlevda
vedervärtighet”. Detta betyder dock inte automatiskt att hon syftade vidare med sin text och det däri
förekommande språkbruket än att uttrycka just sina egna känslor och tankar.


Det enda egentliga formtänkande som kan tillskrivas författarinnan är hennes inramning av
skildringen av den olyckliga trolovningen med Erik Sparre, som inleds och avslutas med i det
närmaste identiska formuleringar. Av större intresse är dock vad hon väljer att förmedla.
Tyngdpunkten i framställningen ligger på hennes barndoms- och ungdomsår; det är framförallt
relationer och händelser utöver det vanliga som nedtecknas. Vad gäller beskrivningar av hennes tid i
fält, särskilt sedan hon ingått äktenskap, är dessa kala och endast kortfattat informativa. I dessa
partier förekommer bildspråk mycket sparsamt, om överhuvudtaget. Då det är troligt att
författarinnan haft sina skäl att emfasera barndoms- och ungdomsåren, borde detta tillskrivas ett
visst värde vid bedömningen av hennes intentioner med nedtecknandet.


De religiösa strävandena är tydliga på grund av de många bibelcitaten ur Jobs bok och Psaltaren.
Det är inte nödvändigtvis så att detta måste tolkas som ett tecken på en djupt religiös personlighet.
Bönesuckar och andra religiösa utspel var kutym, inte minst i dagboksskrivandet, vid denna tid.
Man bör uppmärksamma de i de religiöst präglade avsnitten förekommande schabloniseringarna: en
används vid ett barns födelse, en vid dödsfall och ytterligare en vid undslippandet av olycka i någon
form. Enligt min mening kan en parallell dras till hennes översvallande bönekonstruktioner; till slut
går såväl hon som läsaren vilse. Det går inte heller att bortse från hennes användning av invektiv.
Enligt min mening ville Agneta Horn skriva sin egen berättelse, men tog intryck av tidens stil och
ideal då hon infogade de religiösa passagerna. Till detta måste dock fogas förekomsten av bibelcitat,
där det inte går att bortse från ett allegoriskt syfte: Jobs och Israels prövningar får representera
hennes eget lidande. Detta faktum måste ändå tydas som att författarinnan syftade vidare med sin
text än bara till en levnadsskildring. Det är dock inte troligt att detta gällde texten i sin helhet.
Hennes manuskript bör kanske ses som uttryckande två olika syften, så nära fogade vid varandra att
det är svårt att veta hur helheten skall tolkas. En lösning på frågan om till vilken genre verket skall
föras kanske ligger i att försöka se de olika delarna, eller intentionerna, var för sig.




                                                    40
När man närmare studerar texten framträder en mångfacetterad bild av Agneta Horn. Det är
intressant att se hur hon ofta väljer bilden av hästar i beskrivningen av sig själv och då särskilt i de
avsnitt som rör hennes känslor för män. Detta skulle kunna tolkas som tecken på en stilistisk
medvetenhet utöver den vanliga, men kanske trots allt måste tillskrivas den mänskliga naturen; vi
har i alla tider valt att jämföra oss med ett favoritdjur för att uttrycka positiva egenskaper. Kanske
källvalet säger mer om människan bakom orden än hennes syften? Om hästen av Agneta Horn
uppfattades som stark och vacker, uttrycker hennes källval vid sorg och motgångar en stark empati
med djur som behandlas illa. Denna jämförelse med ett hushållets djur, helt i händerna på sina
ägare, är kanske väsentligare än vad vi vid första anblicken förstår att uppfatta. Ett närmare studium
av detta skulle kanske kunna ge mer information om författarinnans tankevärld, hennes inre
egenskaper, och ge oss möjlighet att se hennes text med nya ögon.


I texten förvånas man över inkonsekvenser. Ovan har påvisats hur religiositet kan ställas mot t ex
invektiv. På samma sätt kan man fundera kring användningen av starkt schabloniserade och stelnade
uttryck för uttryckandet av sorg över dödsfall, då inte ens de mest älskade släktingarnas dödsfall
föranleder några större utbrott. Oavsett om Agneta skrev för den närmaste kretsen eller för en
bredare publik, borde hon då inte som nära släkting sörja mer uttalat? Frågan är varför dessa partier
är så kort hållna. Som tidigare konstaterats, låg emfasen på relationer och viktiga händelser till vilka
dessa dödsfall borde kunna hänföras. Ett svar kan sökas i det faktum att Agneta Horn var änka när
texten skrevs ned. Hennes lojalitet till barndomens familj var bruten och hade sedan länge ersatts av
en starkare till maken och äktenskapets barn. Författarinnans uttryckande av barnets upplevda
konkreta och starka känslor ställs mot den vuxnes skildring av något som hon inte konkret tog del
av och som sålunda inte genererade starkare känslor. Ytterligare ett frågetecken vad gäller textens
innehåll, är det faktum att den innehåller ytterst nedlåtande kommentarer om närstående släktingar
som varken uteslutits eller omskrivits trots ändringar och smärre tillägg. Detta skulle kunna tydas
som att texten inte syftade vidare än till familjens egna medlemmar, då en del av omdömena är
ytterst hårda och säkert inte skulle uppfattas nådigt av släkten i övrigt.


Sammantaget med ovanstående resonemang menar jag att texten väl motsvarade författarinnans
tankar och känslor. Dess kontraster, motsatser och olika syften är produkter av en kvinna, som vid
28 års ålder var tillräckligt rik på livserfarenhet för att på olika nivåer mångfacetterat skildra sitt liv
och dess omgivande faktorer.




                                                    41
      Som vi sett tidigare går meningarna kraftigt isär vad gäller Agneta Horns intentioner med sitt verk.
      Skrev hon, som Fries menar, för sig själv och den närmaste kretsen, eller syftade hon vidare i en
      avbön till en bredare publik i kommande generationer? Efter avslutad undersökning är jag övertygad
      om att Agneta skrev för sina barn. Det förklarar emfasen på barn- och ungdomens hårda uppväxttid,
      som får ge bakgrund till författarinnans personlighet i vuxen ålder. Moderns önskan att fostra sina
      barn kan ses i beskrivningarna av viktiga händelser och de därpå följande religiösa bönesuckarna.
      Att redigeringen inte resulterat i borttagande av elaka beskrivningar av släktingar bottnar kanske i
      hennes önskan att överföra hatet mot den släkt hon menar har behandlat henne och hennes familj så
      illa.151


      En annan fråga är till vilken grad kan hon sägas vara en författare som medvetet utnyttjar sina
      stilistiska färdigheter. Efter avslutad undersökning är det min åsikt att man måste differentiera
      innebörden i ordet författare och skilja mellan de som producerar litterär text för en större publik
      och de som framförallt skriver för sin egen skull. De sistnämnda använder helt enkelt inte språket på
      samma sätt som de drivna skribenterna, utan formar sin stil efter det egna språket och dess
      möjligheter. Agneta Horn menas vara en utpräglat talspråklig författarinna, även om hennes
      manuskript innehåller utpräglat skriftspråkliga stycken. Hennes språk menas dessutom vara
      representativt för Stockholms ämbetsmannaadel under den undersökta perioden.


      I den undersökta texten på 112 sidor har jag kunnat belägga 269 förekomster av olika typer av bildspråk och dess
      stilfigurer. Även om flertalet av dessa är mycket talande i sitt sammanhang, finns det inga konkreta exempel där valet av
      ord och uttryckssätt tycks sträva högre än det faktiska innehållet. Det går således inte att genom studier av dessa söka
      belägg för att författarinnan försöker föra sin berättelse på två nivåer i en slags allegorisk syftning. Däremot tyder vissa
      formsträvanden och emfaseringar på en litterär stilistisk medvetenhet. Vad gäller åsikten om textens utpräglade
      talspråklighet, menar jag att att de många ordspråken, talesätten och liknande konstruktionerna till viss del motsäger
      denna tanke. Själva uttrycksvalen tyder på ett mer skriftspråkligt tänkande, vilket förstärks av det genomtänkta
      syntaktiskt infogandet i den löpande texten. Om Agneta Horns talspråk är typiskt för hennes klass under denna tid, torde
      det inte var omöjligt att i framtida undersökningar av andra samtida skriftställare utröna graden av talspråklighet i
      manuskriptet.




151
      Här syftas på hur släkten menar att hon aldrig skall få Cruus till man (L s 98). Dessutom menar fru Ebba att Agnetas
      barn aldrig kan bli annat än morianer och dueriar (H s 75).


                                                                  42
8         SAMMANFATTNING


Min uppsats är en förenklad bildspråksanalys gjord på Agneta Horns manuskript Beskrifningh öfwer
min wandringestidh, såsom det återges i Gösta Holms vetenskapliga utgåva från 1959. Syftet med
uppsatsen har varit att undersöka förekomsten av bildspråk med utgångspunkt från följande
frågeställningar: Vilka typer av bildspråk återfinns i texten? Från vilka källor har dessa hämtats?
Hur vanligt förekommande är bildspråk i texten? I vilken mån kan användandet av olika stilfigurer
och andra typer av bildspråk antas vara medvetet i syfte att påverka läsare i en viss riktning?


I bakgrunden redogörs för bildspråkets innehåll, funktioner och stilfigurer. I anslutning till detta
presenteras stilforskaren Peter Cassirers s k ”pytt-i-panna-teorem”, som haft en avgörande betydelse
vid hantering av materialet och framförallt för anammandet av känslovalör som stilistiskt
verkningsmedel inom bildspråk.


I det följande kapitlet, som rubriceras ”Forskningsläge”, ges bakgrundsinformation om
författarinnan, hennes liv och språkliga stil. Dessutom redogörs för forskning baserad på och
tidigare utgåvor av manuskriptet. En jämförelse görs sedan mellan 1600-talets stilsträvanden och
Agneta Horns språkbruk. Därefter förklaras differenserna mellan självbiografier och memoarer, då
det är en tvistefråga till vilken genre manuskriptet skall föras. Två förespråkare för de vitt skilda
ståndpunkterna, Sigrid Leijonhufvud och Sven Delblanc, refereras i ett försök att illustrera
sakfrågan. Då graden av medvetenhet tycks vara en kärnfråga för tolkning av texten, har detta i
enlighet med frågeställningen tagits i beaktande i avhandlingsdelen.


Avhandlingsdelen är uppdelad i fyra huvudavdelningar. I dee två första behandlas de stilistiska
figurerna liknelse och metafor, som exemplifierats med belysande citat uppdelade på underordnade
källkategorier. Den tredje avdelningen är ”Komplext språk”, till vilken förts utbyggda bilder eller
konstruktioner där olika stilistiska figurer interagerar till en innebördsmässig helhet. Den sista
rubriken behandlar belagda och obelagda ordspråk och talesätt, då dessa intar en mellanposition vad
gäller bildspråklig innebörd.


I uppsatsens sammanfattningar har framkommit att liknelsernas källor framförallt är djur, död,
social skiktning och kroppens olika delar. De liknelser som illustrerar vardagliga situationer och
händelser är till sin uppbyggnad enkla, medan de ofta byggs ut i känsloladdade partier. Uttryck som


                                                  43
har en schabloniserad användning återfinns framförallt i liknelser innehållande ett dödsbegrepp.
Dessa återfinns dock inte i vardagens vokabulär, till skillnad från vissa i texten förekommande
naturliknelser. Hushållets djur utgör den huvudsakliga källan till de liknelser som får illustrera
relationer mellan författarinnan och andra kvinnor. Sig själv beskriver Agneta Horn i positiva
stunder i jämförelse med hästar, medan hundar utgör de negativa bildleden och det är också de enda
tillfällen då tendenser till avvägning av känslovalör kan skönjas.


Även metaforerna kan förekomma som enkla eller utbyggda. De sistnämnda har dock behandlats
närmare under kategorin ”Komplext bildspråk”. De huvudsakliga källorna är kroppens delar,
hushållet och dess arbete, mat och matlagning, hushållets djur, natur och krig. De stelnade
metaforiska uttrycken står framförallt att finna i den underliggande kategorin kroppens delar, av
vilka många har överlevt in i våra dagar. I beskrivningarna av kvinnliga släktingar återfinns källorna
i mat och matlagning. Känslovalör är inom metaforerna i det närmaste obefintlig, vilket kan bero på
en ökad risk för missförstånd om ytterligare en nivå skiljer bild- från sakled.


Under rubriken ”Komplext bildspråk” exemplifieras det hos Agneta Horn förekommande bildspråk
som av olika anledningar inte kan, eller bör, föras till någon av ovanstående kategorier. I
konstruktionerna ingår framförallt personifikationer, hyperboler, ironi och kontrast och de används
ofta i uttryck för starka känslor, t ex i form av invektiv eller kärleksbetygelser.


Den fjärde och sista kategorin utgörs av ordspråk, talesätt och liknande konstruktioner; huvudsakligt
syfte har varit att sammanställa och påvisa dessas förekomst. Resultatet visar att belagda fasta
uttryck är förvånansvärt många och dessutom kan fördubblas om man räknar in misstänkta fasta
konstruktioner. Det faktum att exemplen oftast är syntaktiskt integrerade i texten indikerar att
beskrivningen av Agneta Horns manuskript som utpräglat talspråkligt skulle kunna ifrågasättas.


I den avslutande diskussionen knyts resultaten ihop med de grundläggande frågeställningarna.
Genom detta görs ett försök till tolkning av Agneta Horns syfte med texten och till vilken grad hon
kan sägas vara en stilistiskt medveten författare. Konklusionen förespråkar ett mera varierat sätt att
se på Agneta Horns författarskap. Texten kan vara en kombination av såväl privata anteckningar
som en produktion av litterär text med ett bestämt syfte. I diskussionen kring verkets intentionalitet
har man velat kategorisera verket som antingen självbiografi eller memoar. För att kunna svara på
denna fråga måste en avvägning ske för vilken publik texten är ämnad. Jag menar att Agneta Horns


                                                    44
manuskript är tillställt hennes barn och inga andra. För detta talar textens komplexitet vad gäller
såväl form och stil som språkanvändning. Emfaseringen på barn- och ungdomsåren och de religiöst
uppbyggliga passagerna är delar av en helhet, där modern syftar till ett allsidigt
kunskapsöverförande till nästa generation. Av denna anledning har heller inga redigeringar gjorts av
de mindre smickrande omdömen hon fäller om sina släktingar, då schismerna är för djupa för att
slätas över. Man får inte här glömma de bakomliggande ekonomiska perspektiven: Agneta Horn
som kämpar vid denna tid kämpar som moder och husfru för sin rätt i en arvstvist med de närmaste
släktingarna. Hon försöker även i möjligaste mån förklara sig själv, sitt uppförande och de val hon
gjort i livets olika skeenden.


Intentionen med verket är således att berätta om sitt liv, de erfarenheter hon gjort, vilka oförrätter
andra gjort henne och hur hon med Guds hjälp och stort tålamod kunnat genomlida livets alla
vändningar. Av denna anledning är det omöjligt att knyta verket till en enda genre. Boken är en
självbiografi såväl som memoar och tangerar säkerligen ett flertal andra genrer i sin form. Av detta
följer frågan om Agneta Horn kan sägas vara stilistiskt medveten i sitt författarskap. Utan tvekan
finns där formsträvanden och emfaseringar som talar för detta. Till sin språkliga form är det
framförallt ett levande och naturligt språk som vid första anblicken möter oss i
vardagsbeskrivningarna. Även om detta inte kan förnekas, kan man inte bortse från att texten vid
närmare studium visar sig ha en relativt hög frekvens av ordspråk, talesätt och liknande
konstruktioner. Detta sammantaget med den senare redigeringen talar för att texten kanske inte
skildrar dåtidens adelsspråk så naturtroget som man tidigare trott. Framtida undersökningar kommer
dock att kunna finna belägg för eller emot detta.




9          FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING


I undersökningen av de i texten förekommande exemplen på liknelser och metaforer har
framkommit att återgivandet av texten skiljer sig radikalt mellan Leijonhufvuds utgåva av
manuskriptet år 1908 och Holms utgåva från 1959. Redan under 1920-talet påpekade såväl Elias
Wessén som Ludvig Larsson de stora bristerna i den tidigare utgåvan, inte minst vad gäller
läsningen av handskriften. Man uppmärksammade även det faktum att förändringar av textens
syntax lett till felaktiga återgivanden av innehållet. Som en följd av detta hade således även de
etymologiska härledningarna missat sina mål, då man helt enkelt utgått från felaktiga grunder. Dessa


                                                    45
      rön torde ha varit kända för Holm, när han 30 år senare ger ut manuskriptet. Då dessa aspekter dock
      inte över huvud taget tas upp till diskussion, bör orsaken vara att Holm av någon anledning inte var
      medveten om dessa två forskares arbeten eller att helt enkelt inte tillskrev dem någon betydelse. I
      arbetet med denna uppsats har jag upplevt avsaknaden av en sammanfattande diskussion och
      sammanhängande forskningsinsats som problematisk, då etymologin kan vara avgörande vid
      identifikation av bildspråk.152 Av denna, med flera, anledningar bör framhållas att ett nytt
      textkritiskt studium av manuskriptet är önskvärt för att undanröja eventuella tvivel vad gäller
      textens innehåll, men också för att tillägga nya möjliga aspekter i tolkningsfrågor. Fördjupade
      studier av bl a bildspråket skulle troligen ge en mer ingående insikt i författarinnans personlighet
      vilket, i sin tur, skulle kunna skapa möjligheten att med ett vidare perspektiv studera och tolka
      1600-talstexten. Ytterligare en infallsvinkel skulle kunna vara att jämföra Agneta Horns talspråk
      med andra, som talspråkliga klassade, texter från 1600-talet för att utröna likheter och skillnader i
      syfte att se i vad mån de verkligen kan antas vara talspråkliga i sin karaktär. Således menar jag att
      såväl språkvetenskap som litteraturvetenskap kan vinna mycket på att betrakta studiet av Agneta
      Horns levnadsbeskrivning som i sin linda och inte som avslutat.




152
      Se t ex diskussionen om etymologin i 6.2.4.


                                                       46
10               MATERIAL




LISTA ÖVER FUNNET BILDSPRÅK, EJ SCHABLONER ETC, HOS AGNETA HORN:


Alla sidhänvisningar är till Holms textkritiska utgåva av manuskriptet, utgivet 1959, där ej annat anges. Stilfigurer är Metaforer
(M), Liknelser (L), komplext bildspråk (KB) samt ordspråk och talesätt (OT). Samtliga funna exempel är återgivna i citatform.
Där det ansetts nödvändigt har kommentarer getts. Slutligen har källkategori angetts. Vissa exempel har inte hänförts till en
specifik källa då det har varit svårt att finna en definitiv betydelse i uttrycken.




Sida             Stilistisk        Uttryck                              Ev. komment.               Bildkälla
                 kategori

4                M                 släpas                               tas med                    vardag
4                KB                Män så warar thet                                               barndom
                                   inte länge, at then
                                   fatig har någet, vtan
                                   thet blir snart alt.
5                L                 Och så har min vnder-                                           djur - fiske
                                   liga lÿka lekt mädh mig
                                   såsom en fisk mädh en
                                   krok och wet inte der af,
                                   för än han är fången.
5                M                 fala                                 bli sjuk                   död/olycka
6                M                 slagin                               död (krig)                 död/olycka
7                M                 draga ochet af vngdomen              uppleva livets tunghet     jordbruk
8                KB                Men min piga och ama                 uppvakta/gjorde
                                   achta han mädh al flit på,           med barn
                                   så at thet wäl inan en kårt
                                   tidh sÿntes rät grant efter
                                   hans vpwaktningh.
9                OT                och hölt sin lofwen, så              Holm: s 114
                                   som hunden hölt fastan.
9                KB                ensama i sina händer                 vara i deras våld
10               M                 hwadh di slarua vti oss              vad de gav oss vardag
10               M                 busar              ?                 ty. Kamrat Odhner s 32
                                                                        ev buse, tomte


10               L                 så at wi såge wt som flåda                                      djur



                                                                   47
          ekornar
10   L    Ty min s(alig) f(ru) m(or)                                         natur
          har warit mÿket gran och
          rädh om mig, så at hon inte
          tålde, at wäre skule blåsa
          på migh.
10   OT   Män iagh fik anat horn              Det blev annat …               instrument
          och blåsa vti…
11   M    de lätfärdiga horornas              piga + amman moral
          skul.                               lätt att färdas Odhner s 108
11   KB   så at thet inte fatas mÿket,
          at wi reda hafwa warit
          ihiälsvälta.
11   KB   Tÿ hon tog i tÿgelen mädh                                          djur/skötsel
          dem…
12   KB   Iag måste lel håla hunden                                          djur
          och blifwa hos fru eba
          läÿonhufwet
12   L    vtan wi såge vt som bara                                           död
          bitra döden.
12   L    tÿ wi wore som di                                                  djur
          vthungradh stöfwarna…
12   M    wi hafwa ätit wår dödh                                             död/mat
12   L    fålkelick                           som folk                       vardag
12   M    mången sur och hiärtans                                            sinne
          biter hårdh dagh
13   L    som iagh har warit hans                                            barn
          eget barn…
13   KB   Och hade iaght hos hene             utbyggd bild                   tid
          i the 2 åhran 6 dagar i
          hwar weka, och then
          siunde war söndagen,
          och ingen bätre än then
          andra.
13   M    lätfärdiga piga                                                    moral
13   M    tå bort ifrån migh min              farbroderns död känsla
          enda tröst…
14   L    at thet war ÿnka åt                 ynkligt                        känsla


14   M    släntrade                           drev omkring                   natur


                                         48
                                              L s 29: slunt -
                                              landsstrykare, från
                                              Rietz.
15   M    håla här och umgäla…                sitta emellan           natur
          jfr övers leijon s 30
16   M    at hon skule om kul…                föda barn               liv
16   M    en liten fanen, hon gigh            oäkting?                invektiv
          mädh.
16   L    gräselig stank   ryslig                                     känsla
16   M    den elaka                                                   religion
16   M    en stor plåga                       pigans styre            sinne
17   M    släntrat                            jfr s14                 natur/hav
17   L    biterligh til at gråta…                                     sinne
18   OT   Ia du är wäl klok nogh
          som gamalt folk.                    se Holm s 116, Grubb
18   M    hon har måst sprukit i              hyperbolt               hushåll
          sängan, der hon lågh
18   L    då sång iag jeremia                 hyperbolt               religion
          klagewisa, så thet hördes
          i himelen.
19   KB   hon har högt migh så högt           personifikation
          up, at iag tÿkt inte kuna           liknelser
          önska migh vidare, så har           hyperbol
          hon åter släpt migh så diupt
          neder igen at iag inte siälf
          har wist, huru jagh skule
          koma der vt igen, alt så
          har min mÿket tunga lÿka
          spelat med migh af be-
          gÿnelsen, och har iag intet         lekt
          heler anat til at wänta af
          hene in til min dödh.
20   M    warit til fredz, om gudh                                    känsla
          har wila bÿt.
20   OT   tÿ mor war borta for mig,           fienderna är för djur
          och iag hade flera hundar           många
          än käpar.
20   M    grofva och elaka gamla                                      känsla
          kläder,                             (nedan)
20   L    som iag har warit en fatigh                                 social skiktning


                                         49
          mans dåter, then intet har          hyperbol
          haft rådh til at gefva migh
          bätre.
20   M    slitit wäre                         nött sämre         känsla
20   M    Och hwar gång min                   sy nya kläder      arbete
          moster skule skära någet
          nÿt åt mig...
20   M    thet lel inte war för gåt
20   M    piältot                             i paltor, trasor
20   L    vtan taget af min h(är)                                ekonomi
          f(ars) inkomster och kuna
          hålit mig som en förste-
          dåter...
21   M    så fik iag wäsgöteläret i           s 116
          kamarduk och hålans-
          lärets stad
21   KB   och i min barndoms åhr
          skule gå en så äländh och
          bedröfwat gång och läta
          wedh den tiden bära bort
          ala mina goda och glada
          dagar til grafwan och läta
          then swarta iorden göma
          alt, thet mig i min barn-
          do(m) kunde wara til
          goda, när iag bäst
          begÿnte til at behöfwa thet.
21   M    plågadagar                                             känsla
21   M    slap iag inte ännu henes                               kropp
          tunga handh...
22   L    at iag aldrigh skule bli                               vardag
          någen människa like
          (så sjuk att)
22   M    at iag inte såg mer än              bli blind          natur
          en sten.
23   M    Och måte iag lära gå på             mycket svag        livets växl
          nÿt.
23   M    Män i medlertidh sat iag                               känsla
          i gudz fredh…
24   M    ..och hade mina stora                                  sinne


                                         50
            plåger iblant.                        slet ont
24   M      skul skära mig några                                            hushåll
            förkläder.                            göra
24   M      slet et helt ris på migh för          slog mig                  natur/hushåll
            den ränemaskan.
25   M      om thet snart skul bli gort dö                                  död
            mädh oss.
26   M      och tvärt emot, at the inte           motvind                   riktning
            orka ro.
26   M      än at wi skule blifwa borta.                                    död
26   L      hiärtelig                                                       kropp
26   M      tordes icke släpa mig                                           kropp
            vndan sina ögon
26   M      guman                                 gamla damen               liv/kropp
26   M      deras onda sine emot migh             hur illa de tyckte om     känsla
26   M      thet inte tog heler lagh              inte hjälpte
26   M      så lipä dhe åt mig                    gjorde grimaser kropp
26   M      och sloge i hop näfwana               åtbörder                  kropp
            åt mig och önska, at di
            måte få råda om migh.
28   M      men thet togh ändå inte               lyckades
            lag
29   M      Och måste iag så håla här             sitta emellan             natur
29   M      at iag hade ont af oss.               huvudvärk                 känsla
30   M      Män så wore di juledagar              ljuvliga dagar            högtid
            emot de föra, som iag
            hade hos hene.
30   KB     Män så wiste iag wäl, på              jag visste inte var jag   riktning
            håken sida hon war om                 hade henne
            migh.
31   OT     vtan hela wärden danza                s 118                     mat
            nu på en silenaka for migh.
31   M      iag nu war i himelen emot                                       religion
            mina föra dagar.
31   KB     lÿkan hof migh så högt,               hyperbol
            så hon på then tidh högst
            kune koma medh migh.
31   L      som en forstedåter.                                             social skiktning


31   M/KB   Män så fik iag lel i


                                             51
             ansende af alt theta intet i
             min tunga och olÿkeliga
             barndom dansa på roser                                                natur
             vtan fast mÿket mer på
             hwasa tistel och törne, som
             mig åftast stunge så mÿke                                             sinne
             hårt, at mit hiärta måte
             vnder tiden blöt ther öfwer.
32   omskr   kläde mig på nÿt både til                                             kropp
             handh och fot.
33   M       Och begÿne fru eba och              ”koka ihop”                       matlagn
             fru anna tot til at brÿga j
             hop..
33   M       at iag wäl finge betalning          få betala för                     handel
             der före..
33   M       hela handelen     saken                                               handel
34   omskr   Och måste hon gå den                                                  kropp
             gången bort mädh long
             näsa.
34   M       ...och inte bites mädh min          bråka                             kropp
             stÿfmor...
34   M       vtan gudh vet väl någet hål         lösning, ställe   ?               natur
             för migh fatig barn//
     -”-     wedh wäl hål for digh.              ger dig ngnstans att hålla till   natur
34   M       Män thet skal slå dig felt.         skall du ej lyckas med
35   M       brÿgde                              överlägga                         matlagn
35   M/OT    at giftermålet slogs i en                                             mat
             panekaka och blef inte af.
35   OT      Siälf göra, siälf bära              s 119, Grubb
35   M       at iag icke kunde göra              jag ej kunde förstå               handel
             mig den räkningen
35   M       at iag int akta hwadh mig           vad som hände mig                 kropp
             gick öfwer
35   M       bita in                             hålla inne med kropp
36   OT      at hiälpa mig fort vr askan                                           hushåll
             och i elen...
37   L       som en galin get                                                      djur
37   M       thet har måst frät mig mit
             hiärta bort




                                            52
37      M    då betalte iag mädh mina             grät jag             handel
             arma ögon alt thet mig har                                kropp
             gåt emot.
38      KB   alt bortåt hålit et lagh
38      M    at mina ögån har räkt til,           hyperbolt            kropp
             at iag icke länge sedan har
             gråtit vt dem.
39      KB   och sade thet for in goda                                 Ironi
             wän fru eba läÿonhufw,
             som altidh war på min
             sida.
40      KB   tÿ the wore mig så svåra             på olika sätt
             både på then en sidan och
             then andra.
40      M    Sat iag for then skul                                     hushåll
             emelan tuå elar.
41-42   OT   Hon har aldrig gefwit mig            s 119
             någet så stort til linklär
             som stik i mit öga.
42      M    narr
42      M    Och the elaka klutarna               paltorna             kläder
42      L    vtan iag såg vt som den              slusk                social skiktning
             fatiga skakelub
42      M    Och sneda ögon fik iag               se snett på          kropp
             hem.
42      L    /så/at iag icke war waten            värdelös             natur
             wärt...
42      M    etert ont ass och afskrap                                 död/matlagn
42      M    titt slöke                           Rietz: lättsinnigt   social skiktning.
                                                  fruntimmer
42      OT   så blir mina gamla skor              hyberbolt            kläder
             nÿia
42      M    hafwa en/.../, som                                        matlagn
             flåde mig hvar dag
42      L    vtan teg och gret, at iag har                             väder
             måst smulti der wedh...
42      OT   di wärsta fölan bli di bästa         s 120                djur
             hästara


43      M    at ingen af de mina sku få           behöva skämmas för   kropp


                                             53
          orsak til at slå sin ögon
          ner för min skul...
44   M    huru de fräta mig mit                gör mig illa
          hiärta
44   M    afskrap                                                         matlagn
44   L    at en hundh icke                     inte ngt värd              djur
          wile taga et stÿke bröd
          af mig.
44   L    at iag har mist mit mål.             kan ej tala längre         kropp
44   M    lÿkta sin mässa slutat skälla                                   religion
44   OT   Alt skal thet både rägna                                        väder
          och snöga, för än iag
          komer igen
45   M    bruka...mun                          skälla                     kropp
45   L    utan satt och förtalte både                                     sinne
          mig och alla mina möder-
          ne, att jag har mest blifvit
          tokot under sådant buller
          och lefverne, som jag var
          uti.
45   KB   Och har iag mÿke heler
          set, at iag har sutit mit på
          vätern på isen, så har iag
          lel sutit i ro, fast thet war
          kalt.
45   L    at ögona har måst fala vr            hyperbol                   kropp
          mit hufwe.
45   L    at iag heler såg skam än             vad som helst men inte     känsla
          honom.                               han!!
45   KB   Och hwadh iag sleet i di tu
          åhran för hans skul både
          af then ena och then
          andra, thet wore en hel
          bok ful til at skrifwa der
          om.
46   M    Der hade de danska så när            eg. luskammat, här: gått   djur
          fåt bort oss och luska wår           illa åt oss
          päls.


47   M    så hafva wi ståt oss i håkan         varit i förlägenhet


                                          54
50      M      och intet fåt igen mig for                                       död
               än i laxkaret.
50      KB     när thet kom alt för tiukt          när det blev för tungt att
               på migh                             fördraga
51      L      Män thet war mig lel så                                          död
               kiärt som bara bitra döden.
51      M      Och wile iag mÿket heler                                         död?
               hafwa mist mit hufwet, än
               iag wile wigas wedh
               honom.
51      M      hasenbärger                         narr, ynkrygg                soc.skikt.
51-52   KB     Och kunde icke lida, at             ”jag visade honom
               han skule tala åt mig,               dit pepparn växer”
               sedan han skule röra
               wedh mig, för än iag wiste
               honom dit han inte kune
               koma snart igen.
52      M      Tÿ min morf(ar) och                 de tvingade mig inte         kropp
               morb(ror) de höle mig               knuffade inte in i
               rÿgen fri.
52      M      han mente til at få pungen          bli rik                      handel
               ful mädh mig
52      M      den stora kiärlek/.../, som         ingen ”riktig”kärlek
               war tår och ringa nog,
52      OT     Få först, flå sedan.                s 121
52      M      ...och du skal hiälpa en            sadelen, få honom på         djur
               fatig kar i salen.                  på fötter ekonomiskt
52      M      bundin wedh sikan                   snålisen
52      M      thet war inte hästebÿte             jämförelse                   djur
53      L      Och thet gorde inte denas                                        dygn/tid
               sine och mit war som nat
               och dag.
53      KB/M   iag war en iungfru, som             s 122                        handel
               war tämelig stor i mit sine
               och dÿr på mina warer
53      M      Om han äter däta i sig, så                                       mat
               äter han wäl vp mer.                tar han detta, klaras allt




54      OT     Så hwit salt har iag sit för                                     mat


                                              55
             och gåt om och inte sit
             på thet.
54      KB   Den ger iag fanen. Håken                                      invektiv
             hin håle har fäst oss bådh.
             Och är ingen rem så hårt                                      hushåll
             tilknÿt oss emelan, at iag
             icke mÿke lät kan lösa
             vp dem.
54      M    Löp for hären mädh                  spring du och skvallra    krig
58      OT   Och blir iag inte gift, så          s 122
             blir iag inte häler knekt.
58      L    ...at hon har måta bitit mig        slå mig                   kropp
58      M    hwispar                             ränner, vimsar matlagn
58-59   KB   och skal aldrig koma i
             säng heler hus mädh
             honom.
59      M    at iag har huispat hwarken          har ränt                  matlagn
             efter then ena heler then
             andra, thet siter min näsa          under hennes värdighet    kropp
             wäl för högt til.
59      M    at iag är wäl så stor i mit
        L    sine och för så dÿra warer,                                   handel
             at den som dem wil kiöpa,                                     handel
             han måste rät dÿrt betala                                     handel
             dem och göra sig omak nog
        M    och båka sigh wäl diukt för                                   sed
             mig.
59-60   KB   den iag war mera fint än            fientligt inställd emot   invektiv
             fanen
60      M    snört mig hop mädh                  gift mig med honom        hushåll
             honom
61      OT   Tÿ wile ingen af dem ala            s 123
             bita dä diure
61      OT   iag nu måte tag beslet              måste ordna saken         djur
             mädh tänderna själv, då
62      KB   Och hwad iag har slitit i                                     bok
             dhe 2 åhran, thet wore en
             hel bok til at skrifwa om.


62      M    min glädie är nu komin på           personifikation


                                            56
             post ridandez hem
62   M       skal iag skrifwa vp i min          en lyckodag
             hjärtans almenaka
63   omskr   Män iag slog på näsan              jag läxade upp mig själv   kropp
63   M       at iag war i tridie himel.                                    religion
63   M       skåtkolf                           gliring                    krig
63   KB      at fru eba kom åter til                                       känsla
             oss igen migh til en stor
             plåga
64   M       at iag råcka dra på munen          le                         kropp
64   L       löÿliget                           löjligt                    känsla
64   M       Och kunde wäl göra hela            ett helt lustspel...       teater
             komedian af litet nog.
64           strök han på foten                 s 123, sed vid avsked
65   M       efter hon så måla vt thet.         så beskrev det             konst
65   KB      Det du lagar det må                                           djur
             swinan äta och du siälf.
65   KB      Tÿ iag wedh den tiden              jag planerade inte för
             inte sörgde för mårgan-            morgondagen...
             dagen vtan lät hwar dag
             hafwa sin egen omsorg.
65   L       Och när iag fek så mÿke,                                      kläder
             iag kune kläda på mig, at
             iag war wäl klädh, så hade
             iag alt nog och bekÿmra                                       kläder
             mig inte om mera.
65   M       obiliga          (talspråk)        svåra                      handel
66   M       Fast iag aldrig finge              spik?                      kropp
             ärfwa en nagel efter min
             här f(ar)...
67   M       Och är mig omöglig til at          Kan ej oförtjänt ta...     mat
             äta sådan beskÿlning i mig.
67   M       thet fru eba har måt dåna          dö; dundra? etym           väder
             onska öfwer.
68   M       Hon läre wäl tigh nog få           se ledsen ut               sinne
             si surt vt.                        etym sörja
68   M       at di vnga sku kuna si surt
             wt alt för et


68   M       Och war iag den barsängan                                     liv


                                           57
          så utkomin
69   L    och i sku lefva ehop som                                       djur
          hundh och kat.
70   KB   så är en liten bit brö mädh        apropå fattig/rik man       mat
          kiärlek mÿke bätre än et
          stort hus mädh ala handa
          gåt
70   KB   Och der då fatighdomen             personifikation, hushåll
          blir så stor och kärleken                                      arbete
          är mädh, så drager han
          wäl tÿngsta laset och gör
          al thing lät och liufliget.
70   KB   har iag älskat, när han                                        mat
          drak wi(n), så skal iagh
          och så göra, när wi inte
          anat hafwa än waten.
71   L    at råter kuna draga bort                                       djur
          den för mig.
71   KB   Heler när iag mÿcke                ...har pressats av          död
          har släpas mig mädh rike-          rikedomar, skall jag
          domar, så skal iagh bort           ändå? dö?
          och dödh.
71   M    Så pås iag på ingen ting           så passar jag på (knyter
                                             till Ebbas anklagelser om
                                             arvstörst?)
71   OT   dem ger iag bölen och              dem ger jag åt bödeln       död/djur
          hundana                            och hundarna
71   OT   så får wäl bo skinpäls och         så får väl även den ringe   kläder
          mera gåt mädh. njuta gott
71   M    bruka mun på mig.                  skälla                      kroppen
72   M    slet iag mÿke fortret              fick jag stå ut med mkt     sinne
72   L    hemelig                            i hemmet, förborgat etym
72   KB   Och när iag vile den
          wägen vt, så wune the
          inte mÿket på mig.
72   L    at iag inte i ala mina dag         vara beroende av ngn        kropp
          skule si en anan i händerna
73   M    få wrånga och sneda ögen           vridna, se snett på         kropp
          och alting war mig för gåt.        allt var för gott för mig
74   M    hvad min fredh tilhörde            hur det skulle bli          fred


                                        58
74   M    thet larm                           det bråk,                  krig
74   M    skule koma mig på halsen            få stå ut med              kropp
75   M    så blir thet inte anat än           små och mörka barn
          morianer och dueriar,
75   OT   Di wärsta sto bärar di
          skönasta fålarna.
75   L    at di inte skönar sku kuna          om barnen                  konsnär
          målas.
75   L    ...som salt i surt öga                                         mat




75   M    iag war et sådant kretur,           forts nedan                djur
          så som inte war så lät til
          at wina...
75   M    at han skule betala mig                                        handel
          thet iag brutit andra emot.
76   M    slitit                              utstått                    sinne
76   M    grina                               gapa etym                  kropp
76   M    bruka ala mina konster              gjorde allt
76   L    som di obändiga hästana                                        djur
76   M    så hade han hela mit hiärta                                    känsla
          ine
77   M    bundigt                             bundet, om hjärtat,        djur
                                              anspelar på hästarna?
77   M    tor och lapaachtig kiärlig          fånig, dum, tafatt, jmfr   sinne
                                              Rietz, gloss låpa;
                                              enfaldig kvinna
77   KB   vtan den grÿma och                                             död
          obarmärtiga döden, som
          ingen kiärlek heler någet
          achtar vtan skilier ala
          kiäre wäner åt.
78   OT   Män blo är aldrig så tiuk,          L s 211
          thet är icke tÿnare än watn.
80   M    inbila sig någet herewäle                                      krig
          öfwer mig.
81   L    at iag tuiflar om henes                                        familj
          egna brör någen tidh läre
          göra henen det
81   M    danza efter hans pipa                                          instr


                                         59
82    M      stÿke                                sin fru, av stock         natur
84    M      de ginge på grafzens                                           död
             brädh
84    Anm.   jmfr Holm s 84 15-16: ‘hiärtans tår, båd om nätran’ med
             Leijon s 116 ‘hjärtans tårbad om nättren...’
85    KB     plat bli i mit gamla lag igen        allt bli som förr igen    kropp
85    L      at min ögon har måt gåt                                        kropp
             vt på mig
89    M      Och då let iag wär, än om            var hon sjukare än....    kropp
             wi har seglat
89    M      tÿ iag wile strax om kul             ev. få missfall           död
90    M      hufwflÿgande storm                   våldsam                   kropp
91    M      Män så akta iag alt thet                                       barndom
             inte anat vtan for lek.
91    M      thet wor mig alt lek och                                       barndom?
             goda dagar.
92    OT     at gasten wäl har måt ropa           jmfr s 126
             på oss.
93    M      fläk i dromlingen                    i en liten by
94    M      näsewiss                                                       kropp
94    M      slogh honom mit i mun                                          natur
             mädh en lort och sade
94    M      så skal iag smöria igän di           täppa till munnen         hushåll/
             lätfärdiga mun.                                                arbete
95    M      tÿ iag war nÿs vtflugen.             hade nyss kommit i fält   djur
98    M      vtsändh på kunskap                   utsänd att spionera
99    M      så het in                            snabbt, intensivt
99    M      taga lag                             skulle gå till
102   KB     Tÿ iag hade ingen til at
             ro migh wedh mer än en
             vtlefwat gamal bonekäring.
103   M      liga i barsäng                       föda                      livet
104   L      at ingen wänta honom lif                                       död
104   L      så mager och blek, at min
             man har så när inte kiänt
             igen mig
105   M      gik mig ila mädh 2 barn.             tvillingmissfall död
105   L      alena lätit mig så rik igen          hyperbol
             vtan och rikare
106   M      iahan war mÿke hwit.                 vacker ljus hy?           färg


                                             60
106   M    murianer och dwärgar
107   L    så//gladh, at iag inte kune                           riktning
           röra mäg vr rumet til at gå
           emot honom.
107   L    så swag, at ingen såg lif i                           död
           mig en hel nat...
107   M    gik thet mig ila. missfall                      död
107   L    at iag inte wiste rätare,                             död
           än han skule dö...
108   L    han swartna al öfwer som
           en kål.                                               natur
108   L    at iag inte wiste rätare,                             död
           än han skule dö.
112   M?   när dråningh kirstin               abdikerade
           dankade af




                                         61
KÄLLOR OCH LITTERATUR

Aristoteles            Om diktkonsten (Göteborg, 1994)

Bergman, Gösta         Kortfattad svensk språkhistoria, 1970

Boström, Sylvia        Samuel Columbus - En swensk ordeskötsel (Uppsala 1963)

Cassirer, Peter        Stilistik och stilanalys (Borås 1986)

Hallberg, Peter        Diktens bildspråk (Stockholm, 1982)

Hjelmqvist, Theodor    ”Till Agneta Horns lefverne”, Språk och stil 20 (1909)

Holm, Gösta            Agneta Horn - Beskrivning över min vandringstid (Uppsala 1959)

Holm, Gösta            Epoker och prosastilar (Lund, 1967)

Horn, Agneta           Agneta Horns leverne (Stockholm, 1961)

Larsson, Ludvig        ”Ännu något om Agneta Horns leverne”, Nysvenska studier 7 (1927)

Leijonhufvud, Sigrid   Agneta Horns lefverne (Stockholm, 1908)

Liljestrand, Birger    Språk i text (Lund, 1963)

Mitchell, Stephen      Job in Female Garb (Göteborg, 1985)

Odhner, Einar          Etymologisk ordlista (Stockholm, 1967)

Olsson, Bernt -        Litteraturens historia i världen (Stockholm, 1994)
Algulin, Ingemar       Litteraturens historia i Sverige (Stockholm, 1994)

Stålhammar, Mall       Metaforernas mönster, (1997)

Wellek, René -
Warren, Austin         Litteraturteori (Stockholm, 1967)

Wessén, Elias          ”Några anteckningar om språket i Agneta Horns ‘lefverne’.”
                       Nysvenska studier 6 (1926)




                                                62
Uppslagsverk:
Nationalencyklopedien (1994)        SÖKORD - memoar, självbiografi, Agneta Horn, ordspråk,
                                    talesätt

Illustrerad Svensk Ordbok (Stockholm, 1955)


Artiklar:
Sven Delblanc           Agneta Horns leverne - vår första roman? SvD 1.9.1985.


Förkortningar:

LS = Litteraturen i Sverige, Olsson-Algulin: 1994.
H = Holm, Gösta: 1959.
L= Sigrid Leijonhufvud: 1908.




                                               63
Bildspråket hos
 Agneta Horn




     C-uppsats av:           Susanne Patz
     Handledare:             Perry Ahlgren
          Mitthögskolan i Östersund
  Institutionen för humaniora, Nordiska språk,
      huvudinriktning svenska C, ht 1998




                      64
      INNEHÅLLSFÖRTECKNING

      1.    INLEDNING.........................................................................................................   1
      2.    BAKGRUND.........................................................................................................    2
            2.1 Bildspråket: Dess uppgifter och användningsområden................................                               2
            2.2 Bildspråkets funktioner..................................................................................        3
            2.3 Det uttrycksfulla språkets stilfigurer..............................................................             4
            2.4 Pytt-i-panna-teoremet....................................................................................        6
      3.    TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER............................................................                                6
            3.1 Agneta Horn och hennes liv.......................................................................                6
            3.2 Agneta Horns språkbruk som kontrast till 1600-talets prosa och dess stil....                                     7
            3.3 Tidigare forskning baserad på manuskriptet...............................................                        9
            3.4 Bildspråkets användning i talspråk och skriftspråk.....................................                          9
            3.5 Agneta Horn: Författarinna eller dagboksförerska.......................................                          10
      4.    SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR........................................................                                   12
      5.    METOD OCH AVGRÄNSNINGAR.............................................................                                 13
            5.1 Metod.........................................................................................................   13
            5.2 Avgränsningar...........................................................................................         14
      6.    RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS..............................................                                         15
            6.1 Liknelser.......................................................................................... ..........   15
              6.1.1 Enkla liknelser.....................................................................................         15
              6.1.2 Djur.....................................................................................................    15
              6.1.3 Social skiktning....................................................................................         16
              6.1.4 Ögon och händer..................................................................................            17
              6.1.5 Död...................................................................................................…      17
              6.1.6 Utbyggda liknelser................................................................................           19
              6.1.7 Personifierade liknelser och hyperbolisk funktion.................................                           19
              6.1.8 SAMMANFATTNING.........................................................................                      20
            6.2 Metaforer..............................................................................................…..       21
              6.2.1 Kroppen...........................................................................................….         21
              6.2.2 Hushåll.................................................................................................     22
              6.2.3 Mat och matlagning..............................................................................             23
              6.2.4 Djur och natur......................................................................................         24
              6.2.5 Krig..................................................................................................…      25
              6.2.6 Död...................................................................................................…      26
              6.2.7 SAMMANFATTNING.........................................................................                      26
            6.3 Komplext bildspråk.................................................................................…             27
              6.3.1 Barndomen............................................................................................        28
              6.3.2 Ungdomen.............................................................................................        29
              6.3.3 Kärlekstrubbel.......................................................................................        30
              6.3.4 Äkta kärlek............................................................................................      32
              6.3.5 Svordomar och andra tillmälen.............................................................                   32
              6.3.6 SAMMANFATTNING..........................................................................                     34
            6.4 Ordspråk och talesätt...............................................................................…            35
              6.4.1 Hos Grubb belagda ordspråk.............................................................                      36
              6.4.2 SAMMANFATTNING.........................................................................                      39
7.          AVSLUTANDE DISKUSSION...................................................................….                           39
8.          SAMMANFATTNING................................................................................….                     43
9.          FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING..................................................…                                     45
10.         MATERIAL...................................................................................................          47
            KÄLLOR OCH LITTERATUR..................................................................                              62




                                                                             65

				
DOCUMENT INFO
Shared By:
Categories:
Tags:
Stats:
views:28
posted:7/19/2012
language:Swedish
pages:65