Dorothea Orem by 084bqT

VIEWS: 0 PAGES: 5

									Teorier i Omvårdnad                                                         Malin Gröndahl
SJS 110 VT- 07                                                              Basgrupp 1




Dorothea Orem

Dorothea Orems egenvårdsteori presenterades första gången 1971, men har därefter
genomgått flera revideringar. Teorin bygger bland annat på Orems egna erfarenheter av arbete
inom omvårdnad, och läroplaner för sjuksköterskeutbildningen som hon utformade under
1950-talet. Orem anser att det finns ett behov att utveckla omvårdnad till en praktisk
vetenskap (Kirkevold, 1992).

Orem har konstruerat en egenvårdsmodell, vilken består av tre olika teorier. En teori om
egenvård, en om egenvårdsbrist och en om omvårdnadssystem. Med egenvård menar Orem
de aktiviteter som individen självständigt utför för att upprätthålla sin egen hälsa. Egenvården
indelad i:
- En värderingsfas, med syfte att klargöra vilka handlingar som är nödvändiga för att fastställa
individens hälsa.
- En planeringsfas för att planera utförandet av handlingarna.
- En genomförandefas, i vilken man konkret utför de planerade handlingarna.
Orem kallar dessa tre faser tillsammans för en målinriktad handlingsprocess (Kirkevold,
1992), (Marriner Tomey & Alligood, 1998).

Syftet med egenvården är i sin tur att tillgodose egenvårdsbehoven, det vill säga, det man vet
måste utföras för att reglera en persons funktion och utveckling som människa. Även
egenvårdsbehoven delas upp i kategorier:
- Universella egenvårdsbehov vilka utgörs av de åtgärder (den egenvård) som måste utföras
för att en individ ska upprätthålla hälsa och välbefinnande. Orem listar åtta universella
egenvårdsbehov, där bland annat upprätthållande av adekvat syreupptag, vätskeintag och
födointag ingår som de tre första punkterna.
- Utvecklingsmässiga egenvårdsbehov utgår ifrån att en människa utvecklas under hela sin
livstid och att vissa faktorer är nödvändiga för att denna utveckling ska fortgå
tillfredställande. Exempel på situationer då utvecklingsrelaterade egenvårdsbehov kan uppstå
är vid traumatiska händelser, som förlust av en närstående, men även vid en graviditet eller
annan större förändring av en persons livssituation.
- Hälsorelaterade egenvårdsbehov framträder hos individer som drabbas av olika sjukdomar,
skador eller lider av specifika patologiska tillstånd (Kirkevold, 1992), (Marriner Tomey &
Alligood, 1998).

Vidare talar Orem om egenvårdskrav, vilket är lika med summan av de egenvårdsaktiviteter
som måste utföras för att tillgodose egenvårdsbehovet.

Orems teori om egenvårdsbrist bygger till stor del på begreppen egenvårdskapacitet och
egenvårdsbegränsning. Egenvårdskapaciteten är kort sagt den förmåga individen har att
upprätthålla hälsa och välbefinnande, och den varierar med bland annat ålder, hälsotillstånd,
livserfarenhet och andra resurser. Även individens mentala, psykologiska och fysiska
egenskaper påverkar egenvårdskapaciteten. Teorin om egenvårdsbrist beskriver när en person
är i behov av omvårdnad, och detta är enligt Orem, när egenvårdskapaciteten är mindre än
egenvårdskravet. Orem anser att när en person inte kan tillgodose sina egenvårdsbehov själv
eller med hjälp av sina närstående, är personen i behov av professionell omvårdnad
(Kirkevold,1992), (Marriner Tomey & Alligood, 1998).
Teorier i Omvårdnad                                                                      Malin Gröndahl
SJS 110 VT- 07                                                                           Basgrupp 1

Teorin om omvårdnadssystem beskriver olika omvårdnadssituationer som kan uppstå, när
någon är i behov av hjälp (omvårdnad) och någon annan har förmågan att hjälpa. Denna
förmåga kallas omvårdnadskapacitet och syftar till att kompensera en individs
egenvårdskapacitet, helt eller delvis, då egenvårdskapaciteten inte är tillräcklig för att
tillgodose egenvårdsbehovet. ”Omvårdnadssystem definieras som något som skapas genom
sjuksköterskans och patientens åtgärder och interaktion i en omvårdnadssituation.”
(Kirkevold,1992).

Människan har enligt Orem en rad olika egenvårdsbehov, både mentala och fysiska. Det är
dock de fysiska behoven som huvudsakligen behandlas i Orems teori. Hon anser också att
merparten av oss människor har både förmåga och vilja att ta vara på sin egen hälsa genom att
utföra åtgärder som förebygger sjukdom.

Dorothea Orem beskriver hälsa som välbefinnande, och talar om att omvårdnadens mål är att
upprätthålla detta genom hela livet. Välbefinnande uppnås då individens egenvårdsbehov är
tillgodosett.

Begreppet miljö definieras inte helt klart i teorin. Orem säger bara att de faktorer från
patientens omgivning som är intressanta, är de faktorer som påverkar patientens
egenvårdsbehov samt egenvårdskapacitet.

Omvårdnad är enligt Orem då det föreligger egenvårdsbrist och patienten får hjälp med
utföra egenvård, alternativt att utförandet av egenvårdsaktiviteter tas över.


Dorothea Orems egenvårdsteori är i hög grad användbar inom många olika områden av
omvårdnad. Teorin är till exempel lämplig att praktiskt tillämpa i situationer då omvårdnaden
riktar sig till personer som skall rehabiliteras eller lära sig leva med olika kroniska sjukdomar,
då teorin bygger på att personen ska uppnå högsta möjliga egenvårdskapacitet. Teorin
beskriver också hur omvårdnad går ut på att komplettera patientens egenvård när denna inte är
tillräcklig för att bibehålla hälsa och välbefinnande, vilket ofta är vad som görs i verkliga
omvårdnadssituationer. Vilka konkreta handlingar och åtgärder som ska utföras för att
säkerställa hälsa beskriver inte teorin särskilt väl. Den säger mer att någonting måste göras för
att uppnå hälsa och välbefinnande, men inte konkret vad som bör göras. Teorin fokuserar
även alltför lite på patientens psykiska hälsa. (Kirkevold, 1992).

Orems teori har stöd i flera olika lagar och författningar. All hälso- och sjukvårdspersonal är
skyldig att se till att patienten får god sakkunnig vård, samt utföra alla omvårdnadsåtgärder i
överensstämmelse och beprövad vetenskap (Lag (SFS 1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område). De omvårdnadsåtgärder som utförs av omvårdnadspersonal
för en patient med egenvårdsbrist regleras i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763), där
den bland annat står ”Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa”.
Socialstyrelsen har ingen klar definition av omvårdnad men skriver
”Syftet med omvårdnad är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa utifrån
patientens individuella möjligheter och behov, minska lidande samt ge möjlighet till en värdig död.”
                                                                         (SOSFS 1993:17)

I (SOSFS 1993:17) finns också de tre faserna angående omvårdnadsåtgärder beskrivna. Likt
som Dorothea Orem i sin teori, beskriver socialstyrelsen en bedömnings-/värderingsfas, en
planeringsfas och en genomförandefas, samt vad som ingår i dessa faser.
Teorier i Omvårdnad                                                          Malin Gröndahl
SJS 110 VT- 07                                                               Basgrupp 1




Katie Eriksson

Ett av de mest väsentliga begreppen i Katie Erikssons vårdteori är begreppet människa, och
det är till stor del hennes syn på människan ligger till grund för hela teorin. Eriksson menar att
människan skapas genom sina relationer. Dels relationen mellan människan och Gud, och dels
relationen mellan individen och andra människor. Dessa olika förhållanden anses av Eriksson
vara människans huvudsakliga existentiella problem (Kirkevold, 1992).

Katie Eriksson definition av hälsa är att vara ”hel och integrerad”. Eriksson anser att
människan karakteriseras av tillståndet hälsa, ett tillstånd som är i ständig rörelse och
förändring. Hälsa är en helhet där kroppen, själen och anden är integrerade. För att uppnå
hälsa måste individen både ha en frisk kropp, samt känna andligt och själsligt välbefinnande
(Kirkevold, 1992).

När det kommer till vad som är av betydelse i individens miljö finns inget konkret att läsa i
Erikssons teori. Hon talar om tre olika livsrum som kan utgöra gränsen för till vilken grad
människan uppnår hälsa. De tre livsrummen är det fysiska, det psykosociala och det andliga
livsrummet (Kirkevold, 1992).

Katie Eriksson ser omvårdnad, eller vårdande som ett naturligt mänskligt beteende. Enligt
Eriksson är vårdande bland annat ansande, lekande och lärande, samt att dela och att hela.
Vårdandet ska inbegripa hela människan och ha ett som syfte att främja hälsa. Eriksson
poängterar dock att vårdande inte är detsamma som att utöva omsorg. Ansningen som
Eriksson talar om kännetecknas av värme, närhet och beröring och leder till kroppsligt
välbefinnande, till stor del genom tillgodoseende av individens grundläggande behov. När det
kommer till professionell omvårdnad menar Eriksson att all vård inte är god. För att vården
ska vara god måste vårdgivaren sträva efter att bygga den på kärlek och barmhärtighet
(Kirkevold, 1992).

Det kan vara svårt att direkt applicera Katie Erikssons teori i dagens vårdverksamhet,
eftersom teorin är så pass abstrakt och inte innehåller någon specifik beskrivning om vad
omvårdnadsarbetet ska bestå av. Det man i större utsträckning kan använda från teorin, är
dess etiska syn på både människan, hälsan och omvårdnaden. All omvårdnad som utförs
professionellt bör genomsyras av respekt för patientens integritet och en humanistisk
människosyn. När det gäller just ovanstående går Katie Erikssons vårdteori och
Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården (SOSFS 1993:17)
hand i hand. Hennes teori kan dock vara svår att ta till sig för personer som inte anses sig vara
troende på någon Gud eller annat högre väsen.



Madeleine Leininger
Madeleine Leininger är grundaren av ”Culture Care Diversity and Unversality”, en teori inom
området ”Transcultural nursing” (Transkulturell omvårdnad). Teorin är holistisk, det vill säga
att den fokuserar på en helhet istället för på detaljer (Kirkevold, 1992), samt är baserad på
kulturella aspekter. Den har ett brett humanistiskt synsätt och är unik eftersom den går ut på
Teorier i Omvårdnad                                                          Malin Gröndahl
SJS 110 VT- 07                                                               Basgrupp 1

att ta hänsyn till individens kulturella bakgrund samt sociala faktorer, så som religion, politisk
tillhörighet, ekonomisk status, livsfilosofi och andra saker som individen värdesätter
(Leininger, 2007).

Leininger anser att när en individ är i behov av omvårdnad, är det av yttersta grad viktigt att
ta hänsyn till ovanstående faktorer. Syftet med hennes teori är att upptäcka inre och yttre
kulturella fenomen som är av betydelse för individens sätt att leva, och därav även
betydelsefulla för att kunna ge en så bra och anpassad omvårdnad som möjligt. I många fall
kan det till och med vara så att patienten vägrar samarbeta och motta vård, om inte vården
överensstämmer med patientens kulturella normer (Leininger, 2007). Leininger definierar
omsorg (care på eng.) som abstrakta och konkreta åtgärder (fenomen) för att assistera, stötta,
och möjliggöra kunskaper eller beteenden hos andra med behov att förbättra sitt tillstånd eller
sätt att leva. I omvårdnad (nursing) ingår enligt Leininger att fokusera på omsorg för att hjälpa
patienten att behålla eller återfå sin hälsa och sitt välbefinnande, alternativt hjälpa patienten
bemöta ett handikapp eller döden (Marriner Tomey & Alligood, 1998). Leininger menar
också att utövande av kulturellt baserad omsorg är det mest omfattande, holistiska och
detaljerade sättet för att veta, förklara, tolka och förutsäga när omsorgen är välgörande
(Leininger, 2002).

Leininger ser hälsa som ett tillstånd av välbefinnande, vilket är kulturellt fastställt och
värderat, och som reflekterar över förmågan att utöva sina dagliga aktiviteter i ett välgörande
förlopp av sin livsföring, hos en individ eller grupp (Marriner Tomey & Alligood, 1998).

Miljö och omgivning refererar till helheten av en händelse, situation eller särskild erfarenhet
som ger mening åt mänskliga uttryck, tolkningar och social växelverkan i en särskild fysisk,
ekologisk och kulturell omgivning (Marriner Tomey & Alligood, 1998).

Leininger fokuserar inte så mycket på människan som enskild individ, utan har som tidigare
sagt ett holistiskt synsätt där hon ser människan som en del av en helhet. Människan är starkt
knuten till sin kulturella bakgrund och har ett behov av att få utöva sin tro, ha sina värderingar
samt bibehålla sitt sätt att leva även i en situation så hon är i behov av omvårdnad (Marriner
Tomey & Alligood, 1998).

Madeleine Leiningers teori är i hög grad tillämpbar då dagens samhälle blir allt mer
mångkulturellt, och därmed också vården. Leininger visar på flera exempel där en konflikt
mellan en sjuksköterska och en patient med annan kulturell bakgrund, lätt kunde lösas av en
annan sjuksköterska vilken hade utbildning inom transkulturell omvårdnad. Sådana saker som
kan tyckas oansenliga för vårdpersonalen, kan vara ytterst betydelsefulla för patientens
välbefinnande (Leininger, 2003).

I Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och
patientsäkerhet i hälso- och sjukvården står det att patienten ska visas omtanke och respekt
oavsett social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet.


Fördelar och nackdelar med omvårdnadsteorier
Jag anser att det finns både för- och nackdelar med att arbeta praktiskt efter en bestämd
omvårdnadsteori. Alla omvårdnadsteorier strävar efter en så god omvårdnad som möjligt, och
efter största möjliga hälsa och välbefinnande för patienten. Där av kan en fördel vara att man
Teorier i Omvårdnad                                                          Malin Gröndahl
SJS 110 VT- 07                                                               Basgrupp 1

har vissa riktlinjer med ett gott mål att arbeta efter, men det gör också att man riskerar att
fastna i ett enkelriktat spår där man inte ser alla möjligheter, vilket är en nackdel. Med
Leiningers teori finns det eventuellt risk för att man fokuserar allt för mycket på en patients
kulturella grupptillhörighet, och därmed för lite på individen som person.

Vidare så är en omvårdnadsteori just en teori. I praktiken finns det mängder av specialfall av
patienter med olika behov som kanske alla behöver sin egen speciella teori, eller en
kombination av många olika teorier för att uppnå målet med omvårdnaden. Det är även svårt
att generellt avgöra för- och nackdelar med att arbeta efter en omvårdnadsteori då det finns så
många olika områden där omvårdnad utövas. Jag tror att det viktigaste är att vara observant
och lyssna på patienten i de fall detta är möjligt, samt att visa stor respekt för patientens
livserfarenhet, bakgrund och önskemål samtidigt som man måste göra en professionell
objektiv bedömning om vad som är bäst för patienten.



Referenser
Kirkevold, M. (1992). Omvårdnadsteorier – analys och utvärdering (2:a uppl.).
Lund:Studentlitteratur.

Marriner Tomey, A., & Raile Alligood, M. (1998). Nursing Theorists and their work (4:e
uppl). St. Louis, Missouri: Mosby – Yearbook, Inc.

Raadu, G. (Red.) (2007). Författningshandbok för personal inom hälso- och sjukvården (38:e
uppl.). Stockholm. Liber.

SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslag

SOSFS 1993:17 Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården

SFS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

SOSFS 2005:12 Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården

Leininger, M. (2002, juli). Culture Care Theory: A Major Contribution to Advance
Transcultural Nursing Knowledge and Practices. Journal of Transcultural Nursing, 13, (3),
189-192

Leininger, M. (2007, januari). Theoretical Questions and Concerns:Response From the
Theory of Culture Care Diversityand Universality Perspective. Nursing Science Quarterly,
20,(1),

Leininger, M. (2003, april). Founder’s Focus: Transcultural Nursing Care Makes a Big
Outcome Difference. Journal of Transcultural Nursing, 14, (2), 157

								
To top